Sammankomster efter Kristi död
1. a) Avhöll Jesu Kristi död hans efterföljare från att komma tillsammans? b) Hur gav Kristus uppmuntran vid deras möten under svåra tider?
DERAS tro som undervisats och utvalts av Jesus att utgöra en del av den kristna församlingen sattes på ett svårt prov genom händelserna i samband med Jesu död och förföljelsen av hans efterföljare i förbindelse därmed. Även om de trogna vid den tiden befann sig i stor fara, underlät de inte att inbjuda varandra att komma tillsammans för att ta del i tillbedjan och frambära tacksägelse till Gud. Därför skedde det att Kristus Jesus, efter sin uppståndelse, deltog i några av de kristna sammankomsterna. På grund av fruktan för judarna kom lärjungarna tillsammans bakom stängda dörrar. Jesus kom för att uppmuntra dem och styrka dem. Det måste ha varit spännande att vara där och se Jesus komma in i rummet, fastän alla dörrar var stängda, och höra honom tala igen. Detta och andra bevis på Jesu uppståndelse som de kristna fick kunde knappast ha försiggått utan stor tacksägelse från de kristnas sida. Jesus gjorde rentav anordningar för möten med sina lärjungar efter sin uppståndelse. På ett berg i Galileen sade Jesus till dem: ”All myndighet har blivit mig given i himmelen och på jorden. Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem i Faderns och i Sonens och i den heliga andens namn, lärande dem att hålla allt som jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” — Matt. 28:18—20, NW; Joh. 20:19—22.
2. Vad fick de lära sig vid det sista möte då Kristus var tillsammans med dem på jorden?
2 Apostlagärningarna börjar med en skildring av kristna möten och anvisningar från Kristus om vad som skulle göras i kommande dagar. ”Och medan han var tillsammans med dem, gav han dem denna förhållningsorder: ’Drag er inte tillbaka från Jerusalem, utan fortsätt att vänta på vad Fadern har utlovat, varom ni har hört av mig; ty Johannes döpte ju med vatten, men ni skall bli döpta i helig ande inte många dagar härefter.’ När de nu hade församlat sig, företog de sig att fråga honom: ’Herre, skall du i denna tid åter upprätta riket åt Israel?’ Han sade till dem: ’Det tillhör inte er att få kunskap om de tider eller stunder som Fadern har lagt under sin egen domvärjo; men ni skall erhålla kraft, när den heliga anden kommer över er, och ni skall vara vittnen om mig både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och intill jordens avlägsnaste del.’ Och sedan han hade sagt detta, blev han upplyft, medan de såg på, och ett moln ryckte upp honom ur deras åsyn.” (Apg. 1:4—9, NW) Detta var således den sista sammankomst på jorden vid vilken Jesus Kristus var synligen närvarande.
Orsaker till tacksägelse vid pingsten
3. Vilken unik erfarenhet hade de kristna som var församlade på pingstdagen?
3 Sedan Jesus Kristus farit upp till himmelen, fortsatte hans trogna efterföljare på jorden att komma tillsammans till bön och begrundan av viktiga andliga ting. Judarnas högtidsdagar gav de kristna tillfälle att komma tillsammans på en och samma plats, och såsom trogna kristna utnyttjade de möjligheten att komma tillsammans på pingstdagen år 33 v.t. Kan du tänka dig vilken besvikelse som vilken som helst av de kristna skulle ha känt, om han underlåtit att ansluta sig till de församlade vid detta tillfälle? Bibeln visar inte att det gavs något förhandsmeddelande om att någonting särskilt skulle inträffa vid just detta tillfälle, men hur glada måste de inte ha varit över att de alla var ”tillsammans på samma plats”! (NW) Det var en unik erfarenhet för omkring ett hundra tjugo överlämnade tjänare åt Jehova: ”Och plötsligt uppstod från himmelen ett dån, alldeles likt ljudet av en brusande, stark vind, och det uppfyllde hela huset där de satt. Och tungor såsom av eld blev synliga för dem och blev fördelade, och en satte sig på var och en av dem, och de blev alla uppfyllda av helig ande och började tala olika tungomål, alldeles som anden gav dem att uttala sig.” — Apg. 2:2—4, NW.
4. a) Vad drev Guds ande hans tjänare att göra denna dag? b) Nämn några av skälen till tacksägelse då.
4 Här hade Jehova sänt sin verksamma kraft, helig ande, för att mana på sina överlämnade tjänare i arbetet med att vittna. Mirakulös kraft från Gud gjorde att den lilla sammankomsten avgav ett omfattande vittnesbörd till ära för Guds namn. Det som de kristna talade på många språk förstods av människor som då befann sig i Jerusalem, och det orsakade förvåning bland dem som förstod. Denna sammankomst gav tillfälle till ett offentligt tal av Petrus. Talet innehöll upplysande stoff för själva sammankomsten och också för de icke-kristna som befann sig inom hörhåll. Petrus drevs av Jehova Gud att göra bruk av skriftställen och kraftfull bevisföring för att övertyga de församlade om att Jehova Gud verkligen hade sänt Jesus såsom Kristus, att de kraftgärningar Jesus gjorde var från Gud, att Jesus hade lyckats uppnå en uppståndelse från de döda och nu befann sig på Jehovas högra sida i himmelen. Petrus’ tal innehöll motiv och förmaningar till att bli frälst. Petrus’ framställning var så övertygande att den lilla skaran kristna fick mycket att göra denna dag. Skaran av omkring ett hundra tjugo bestod av män och kvinnor, och därför var det förmodligen mindre än hundra män som blev sysselsatta med att döpa omkring tre tusen nya kristna lovprisare av Jehova. Denna andliga fest vid pingsten medförde således ära för Jehova och angav ett stort steg framåt för spridandet av de goda nyheterna. Det skulle vara svårt att tänka sig att någon som var närvarande vid detta tillfälle kunde undgå att bli uppfylld av tacksamhet mot Jehova. — Apg. 2:22—41.
5. Nämn några av de välsignelser som följde på pingsten.
5 Alltifrån denna tid började de kristna, med den heliga anden som vägledare, energiskt gripa sig an med ett stort undervisningsprogram, som spred sig över hela det romerska väldet och utanför det. De fortsatte att ägna sig åt den undervisning apostlarna gav, åt bön, åt möten och åt lovprisning av Gud. De fann ynnest hos allt folket. ”Samtidigt fortfor Jehova att med dem dagligen förena dem som blev frälsta.” (Apg. 2:42, 46, 47, NW) Allteftersom tiden gick bildades församlingar över hela det område som kallades Palestina. Guds tjänare fortsatte att komma inför honom med tacksägelse, i det de med stort intresse och stor glädje gav akt på hur Jehovas ande förde den synliga teokratiska organisationen framåt. Allteftersom utvidgningen fortsatte uppkom förföljelse. Jehova hjälpte emellertid alltid sina tjänare genom den och fortsatte att öka deras kraft. — Apg. 5:14; 6:7; 8:1, 14, 40.
6. a) Hur vägledde den heliga anden utvidgningen, så att den inbegrep också icke-judar? b) Vilken andel i att församla de kristna blev Paulus privilegierad med?
6 Under omkring tre och ett halvt år hade de som varit förbundna med Jesus den spännande erfarenheten att se stora skaror judar fatta tro till Jesus Kristus och återvända till den rena tillbedjan av Jehova. För dem måste det ha sett ut som om en stor utvidgning pågick. Ibland måste de ha undrat över Jesu ord, då han hade sagt att de skulle vara vittnen om honom intill jordens avlägsnaste del. När de såg upp till Jehova för att få vägledning, blev de inte besvikna. Genom helig ande blev Petrus anvisad att bege sig till Caesarea, och där öppnades ett nytt område för utvidgning av tillbedjan, eftersom Jehova tog emot Kornelius och andra hedningar i sina överlämnade tjänares led. På så sätt öppnades vägen för hedningar såväl som för Israels köttsliga avkomlingar att ta del i att församlas till kristen tillbedjan av Jehova. De närmast följande åren bevittnade en kolossal tillväxt i den kristna organisationen. (Apg. 11:19—21) Den styrande kretsen fortsatte att ha högkvarteret i Jerusalem, men representanter sändes ut till alla slags städer och provinser, och församlandet av de kristna blev mycket vittomfattande under det första århundradet av vår vanliga tideräkning. Aposteln Paulus blev privilegierad med en ansenlig andel i det teokratiska utvidgningsprogrammet, i det han församlade människor överallt. (Apg. 14:21—28) Det är i det som han skrev till hebréerna som denna uppmaning förekommer: ”Låt oss hålla fast vid att offentligen kungöra vårt hopp utan att vackla, ty han som gav löftet är trofast. Och låt oss tänka på varandra för att uppegga till kärlek och förträffliga gärningar, i det att vi inte försummar att församlas, såsom några har för sed, utan uppmuntrar varandra, och detta så mycket mer som ni ser dagen närma sig.” — Hebr. 10:23—25, NW.
Sammankomstvälsignelser i de ”yttersta dagarna”
7. Varför är det så viktigt att de kristna församlas i denna tid?
7 De ord av aposteln Paulus som citerades här har varit fyllda av innebörd för de kristna ända sedan de skrevs. Själva det uttryckssätt som Paulus använde pekar på en särskild betydelse för dem som lever i de ”yttersta dagarna”, eftersom han säger: ”Detta så mycket mer som ni ser dagen närma sig.” Om det någonsin skulle komma en tid då man borde hålla fast utan att vackla och uppegga andra till kärlek och förträffliga gärningar, så skulle det i särskild grad vara de ”yttersta dagarna”. Det som Paulus skrev var i fullständig harmoni med Jesus Kristus, som uppfordrade sina tjänare att vara tillsammans. Hans uttalande i Matteus 18:20: ”Ty var två eller tre äro församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem”, framhåller gagnet av att vara tillsammans med andra kristna. Välsignelser kommer genom Kristus Jesus dem till del som församlas i hans namn. Sådana välsignelser tillfaller två eller tre, men de är också tillstädes då de församlade är två eller tre hundra, tjugo eller trettio tusen eller ännu fler. Skriften ger rikliga bevis för att Kristus Jesus fortsätter att se med ynnest på dem som kommer inför Jehova med tacksägelse.
8, 9. a) Nämn några av skälen till tacksägelse nu. b) Vad har tillkommit förutom en utökad insikt i Skriften, vilket orsakar stor glädje vid förkunnandet om Riket?
8 Enligt vad vi redan har dryftat fick Guds tjänare som kom tillsammans i äldre tider del av många välsignelser. Vi påminner oss de goda ting som aposteln Petrus kunde redogöra för vid pingsten eller vid den tid då Kornelius upptogs i församlingen av de kristna. Tillämpningen av skriftställen vid sådana tillfällen visade sig vara en orsak till tacksägelse bland dem som var församlade. Men nu i denna tid, som Skriften har betecknat såsom de ”yttersta dagarna”, finns det ännu fler orsaker till tacksägelse. Det har kastats mycket mera ljus över Guds uppsåt. Många av de händelser som förutsagts i bibelns profetior har inträffat. ”Nationernas ... tider”, som Jesus talade om, har löpt ut. År 1914 blev ett markerat år vad det gäller Guds uppsåt, och Jehova har kärleksfullt låtit sina vittnen se de fakta som visar uppfyllelsen av Uppenbarelseboken, kapitel 12, genom att Riket föddes i himmelen och Satan och hans demoner drevs ut ur himmelen och kastades ned till jorden. Alla dessa bevis har hopat sig för att visa att slutet på ondskan är nära och att det är tid för de kristna att lyfta upp huvudet och vara uppfyllda av glädje därför att befrielsen är nära. — Luk. 21:24, 28, NW.
9 De kristna som lever i de ”yttersta dagarna” är mycket tacksamma mot Jehova för att de har en klar uppfattning om innebörden av Matteus, kapitel 24. Allteftersom åren gått sedan 1914 har insikten om betydelsen av de detaljer som omnämndes av Jesus i Matteus’ skildring blivit klarare. Alltifrån 1922 har vikten av att förkunna om Konungen och Riket varit välkänd, och Jehova har öppnat vägen för uppfyllelsen av Jesu profetia i Matteus 24:14. Om de goda nyheterna om Riket skall bli predikade i hela världen till ett vittnesbörd för alla nationer, då måste människor utföra predikandet. Även om Guds vittnen var få år 1922 i jämförelse med nu, har Jehovas välsignelse sannerligen frambringat resultat, så att det har skett stora ökningar i antalet individer som kungör de goda nyheterna om Riket. Jehova Gud har inte bara upprest dem som tillhör den ”lilla hjorden”, utan vid sammankomster har Guds tjänare kommit att förstå innebörden av Uppenbarelseboken 7:9—17 och har identifierat en ”stor skara”. Predikandet av de goda nyheterna om Riket har nu nått mer än 200 länder. Antalet av dem som tar del i denna verksamhet översteg för någon tid sedan en million och fortsätter stadigt att öka år från år. När sammankomster hålls för särskilda tillfällen att ta del i tillbedjan, till exempel vid åminnelsen av Jesu Kristi död, räknas antalet i millioner och ökar från år till år. Det är lätt att finna många skäl till att komma inför Jehova med tacksägelse i dessa ”yttersta dagar”.
10. Vilka materiella ting i förbindelse med vår andliga mat är vi nu ytterst tacksamma för?
10 Förutom att Jehova Gud har försett sina tjänare med människor till att kungöra de goda nyheterna har han nåderikt gjort de materiella ting tillgängliga som är nödvändiga för att utföra den väldiga verksamhet som krävs. Guds överlämnade tjänare har anordningar och resurser för att framställa biblar och biblisk litteratur, och millioner exemplar går ut varje månad för att därigenom öka takten i den verksamhet som krävs för att de goda nyheterna skall spridas över hela världen. Enskilda individer har av Jehova blivit uppresta till att utgöra den ”trogne och omdömesgille slaven”, som Jesus förutsade i Matteus 24:45—47 (NW), och därför har det varit en stor flod av andliga sanningar som förts fram i dessa ”yttersta dagar”. Det är en tid av många andliga festmåltider på uppenbarade sanningar; regelbundna föranstaltningar för andlig mat görs för församlingen av Guds tjänare över hela jorden.
11. a) Hur ger stora kristna sammankomster ytterligare välsignelser? b) Varför är de kristna tacksamma över att se trogna bröder bevara ostraffligheten?
11 Guds folk kommer regelbundet tillsammans för att ta del av denna andliga mat. Detta har åstadkommit en underbar enhet i tillbedjan av Jehova Gud över hela världen. Många gånger har detta visats vid Jehovas vittnens internationella sammankomster på senare år. Det förhållandet att sådana stora sammankomster varit möjliga är i sig självt en orsak till att frambära mycken tacksägelse till Jehova. Vem som helst som är i stånd att delta i en sammankomst för Guds folk kan se sig omkring och finna att han har många bröder och systrar. Bland dem finns det somliga som redan har tagit del i tjänsten för Jehova i många år. Att sådana personer är närvarande är ett välsignat exempel och en orsak att tacka Gud för dem som håller ut i hans tjänst under åren. Det är väl känt för dem som tjänar Gud i dessa ”yttersta dagar” att det är nödvändigt att hålla ut eller uthärda och att det finns de som motstår att de goda nyheterna sprids. Men det är i vår tid alldeles som det var efter pingsten år 33 v.t. Jehova håller vägen öppen. Han håller sin hand av omvårdnad och beskydd över sitt organiserade folk och ger andlig styrka åt sina tjänare, så att de kan hålla ut under många olika omständigheter och villkor. Den kristne i vår tid är fylld av tacksägelse till Jehova för den teokratiska organisation som han har byggt upp under denna period, och vi drivs att uttrycka oss på liknande sätt som aposteln Paulus gjorde i 2 Tessalonikerna 1:3—5 (NW): ”Vi är pliktiga att alltid tacka Gud för er, bröder, vilket är passande, eftersom er tro växer ymnigt och kärleken hos alla och envar av er tillväxer från den ene till den andre. Som en följd härav känner vi oss själva stolta över er bland Guds församlingar, på grund av ert uthärdande och er tro i alla förföljelserna mot er och de vedermödor som ni får utstå. Detta är ett bevis på Guds rättfärdiga dom, som leder till att ni räknas värdiga Guds rike, som ni i sanning lider för.”
12. a) Hur följs Kristi bud i Johannes 13:34, 35 nu? b) Hur uppmuntrar Psalm 95 till enhet i tillbedjan av Jehova?
12 Alldeles som Skriften förutsagt är det nu människor av alla slag som utgör Jehova Guds församling. Det är verkligen ett glädjeämne att kunna se och vara tillsammans med en sådan varierande sammanslutning av kristna. Vi drivs till tacksägelse av det förhållandet att det nya bud som Jesus omnämnde i Johannes 13:34, 35 är en verklighet. Guds tjänare kommer från alla nationaliteter, raser och folk, men sann kristen kärlek binder dem samman. Var och en visar intresse för den andre och inte enbart för sig själv. Jehova har gjort detta genom den enande kraften i sin ande och sitt ord. Den samlande punkten för de kristna i dessa ”yttersta dagar” är den samfällda tillbedjan av Jehova, och möjligheten står öppen att regelbundet ta del i sådan tillbedjan i de mer än 26.000 kristna församlingar som nu är i verksamhet runt om i världen. Alldeles som Guds trogna i forna tider gjorde, så önskar hans tjänare i dessa ”yttersta dagar” också vara förenade i hans tillbedjan, och de inbjuder andra, i det de säger: ”Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare. Ty han är vår Gud, och vi äro det folk, som han har till sin hjord, vi äro får, som stå under hans vård.” — Ps. 95:6, 7.
13. Varför inbjuds alla läsare av Vakttornet att ta del i att församlas för tillbedjan av Jehova?
13 Inbjudan framförs till alla läsare av Vakttornet att regelbundet komma till de Rikets salar som Jehovas vittnen har överallt i världen. Det finns mycket viktiga skäl till att var och en tar del i att tillbedja och tacka Jehova Gud. När du på de föregående sidorna läser om de välsignelser som tillbedjare av Jehova i både forna tider och vårt århundrade har fått, ser du då värdet av att komma tillsammans med Guds tjänare? Önskar du få och glädja dig åt andliga välsignelser nu? Och i framtiden? De vilkas Gud är Jehova och som är människor i hans hjord är fyllda av glädje nu och har försäkran om evigt liv i lycka under hans eviga styre. (Ps. 37:9—11) Var en tillbedjare av Jehova. Bekänn i enhet med andra tillbedjare av Jehova med tacksamhet din egen tro på Jehova, så kommer du aldrig att bli besviken. ”Ty Skriften säger: ’Ingen som med tro förtröstar på honom skall bli missräknad.’ Ty det är ingen åtskillnad mellan jude och grek, ty det är samme Herre över alla, som är rik för alla som åkallar honom. Ty ’var och en som åkallar Jehovas namn skall bli frälst’.” — Rom. 10:11—13, NW.
[Bild på sidan 518]
De 120 kristna vid pingsten år 33 v.t. måste ha varit fyllda av tacksamhet mot Gud och glada därför att de alla var ”tillsammans på samma plats”!
”Jag vill sjunga om HERRENS [Jehovas] nådegärningar evinnerligen; jag vill låta min mun förkunna din trofasthet från släkte till släkte. Saligt är det folk, som vet, vad jubel är, de som vandra, o HERRE, i ditt ansiktes ljus. I ditt namn fröjda de sig alltid, och genom din rättfärdighet upphöjas de. Ty du är deras starkhet och prydnad, och genom din nåd upphöjer du vårt horn.” — Ps. 89:2, 16—18.