Håll fast vid de ”goda nyheterna”!
”Ni håller fast vid dem, såvida ni nu inte har blivit troende till ingen nytta.” — 1 Kor. 15:2.
1. Varför argumenterade Paulus så ivrigt för uppståndelsen?
APOSTELN Paulus för ett utomordentligt fint resonemang om uppståndelsen, vilket utgör en klimax i hans första brev till korintierna. Varför argumenterade han så ivrigt för uppståndelsen? Det var därför att det tjänade ett särskilt syfte vid just den tidpunkten. Dessa kristna korintier levde i en girig, omoralisk värld, och några av dem hade till och med fastnat i Satans snaror. Paulus ville inte att hans älskade bröder skulle bli ”troende till ingen nytta”, för det skulle i så fall innebära tillintetgörelse för dem. Han ville i stället att de skulle stå fasta i de ”goda nyheter” han förkunnade för dem.
2. a) Varför bör vi i denna tid arbeta hårt för de ”goda nyheterna”? b) På vilket sätt är läran om uppståndelsen nära förbunden med de ”goda nyheterna”?
2 På samma sätt lever vi i vår tid i en värld som inte känner Gud. Därför måste vi som har satt vårt hopp till den levande Guden arbeta hårt och uppbjuda alla våra krafter till förmån för de ”goda nyheterna”. (1 Tim. 4:10) Genom dessa ”goda nyheter” riktas nu uppmärksamheten på att ”vår Herres [Jehovas] och hans Smordes rike” upprättats. Det är genom uppståndelsen som Kristus Jesus och hans 144.000 medkonungar får möjlighet att komma in i detta rike, det himmelska berget Sion. Det är också uppståndelsen som kommer att göra det möjligt för flertalet människor att få leva här på jorden under Rikets styre. (Upp. 11:15; 14:1; 20:12) Följaktligen hör läran om uppståndelsen till det mera framträdande i de ”goda nyheterna”.
Uppståndelsehoppet
3. På vilket sätt står läran om uppståndelsen i strid med läran om en odödlig själ?
3 Men vad är då detta hopp om uppståndelsen? Det är inte ett hopp som är grundat på tron på en odödlig själ, en tro som lärs ut i den falska religionens världsvälde, både inom och utanför kristenheten. Nej, det är ett hopp för dödliga själar! Ordet ”uppståndelse” (grek.: anasʹtasis) förekommer omkring 40 gånger i de kristna grekiska skrifterna. Det ordet innebär att man åter står upp till liv. För att man skall kunna uppstå till liv igen, måste man först ha dött, för liv är motsatsen till död. — 5 Mos. 30:19, 20; Jes. 38:17—19.
4. Vad visar att forna tiders judar inte trodde på människans odödlighet, utan på en jordisk uppståndelse?
4 I de hebreiska skrifterna finns ingen lära om att människan är odödlig. Den tanken var helt främmande för judarna. Däremot finns det mycket som talar för att de trodde på en jordisk uppståndelse. Tydligtvis var detta orsaken till att de förmodade att Jesus kunde vara den uppståndne Johannes döparen, Elia, Jeremia eller någon annan av profeterna. — Matt. 16:14.
5. Vad för något, som var i överensstämmelse med Guds uppsåt, såg Abraham och andra forntida Guds tjänare fram emot?
5 Sedan aposteln Paulus beskrivit den trogna levnadsväg Abel, Enok, Noa och Abrahams husfolk hade vandrat, sade han: ”I tro dog alla dessa, fastän de inte fick uppfyllelsen av löftena, utan de såg dem uppfyllas långt borta och välkomnade dem och bekände offentligt att de var utlänningar och tillfälliga inbyggare i landet.” De såg fram emot en uppståndelse som skulle ske här på jorden under ett styre utövat av ”staden som har de verkliga grundvalarna” — Guds rike med Messias som konung. När den trogne Abraham blev prövad med avseende på om han var villig att offra Isak, ”räknade [han] med att Gud till och med kunde uppväcka honom [Isak] från de döda”. Dessutom trodde Abraham på följande löfte som Gud hade gett honom: ”I din säd skola alla folk på jorden välsigna sig.” Helt logiskt skulle de flesta av människorna i dessa nationer behöva få en uppståndelse för att kunna åtnjuta sådana välsignelser genom denna ”säd”. — 1 Mos. 22:18; Hebr. 11:4—19.
6. Vad visar Jobs och Koras söners uttalanden när det gäller uppståndelsen?
6 Längre fram ställde Job, som bevarade sin ostrafflighet, följande fråga: ”Om en rask man dör, kan han då få leva igen?” Job trodde att han kunde det. Och han visade att han trodde så genom att be Gud gömma honom i scheol (människosläktets gemensamma grav) och komma ihåg honom efter en bestämd tid. (Job 14:13—15, NW) I Psalm 45:17 profeterade Koras söner om att Messias skulle ha ”söner” som han skulle sätta till ”furstar överallt i landet” under sin tusenårsregering. Hans värdiga ”fäder” skulle inräknas bland dessa ”söner”, och han skulle bli en fader för dem genom att uppväcka dem från de döda. — Matt. 1:1—16; Luk. 3:23—38.
7. a) Hur ger de ord som profeterna nedtecknade stöd åt hoppet om en jordisk uppståndelse? b) Varför kommer Daniels och andra människors uppståndelse att vara ”en bättre uppståndelse”?
7 De inspirerade profeterna talade också om en uppståndelse, en uppståndelse som de förstod skulle vara jordisk. (Jes. 25:8; 26:19; Hos. 13:14) När döden nalkades den ålderstigne Daniel, fick han följande löfte: ”Sedan du har vilat, skall du uppstå till din del, vid dagarnas ände.” (Dan. 12:13) Daniel, som ”genom tro ... [rentav] stoppade till gapet på lejon”, såg fram emot ”en bättre uppståndelse”. Denna skulle vara en uppståndelse till liv under Guds upprättade rike och stå i kontrast till den uppståndelse som Elia, Elisa, Jesus och apostlarna åstadkom, när de uppreste människor som längre fram återigen dog. — Hebr. 11:33, 35.
8. Vilken syn på uppståndelsen hade Johannes’ budbärare och Marta?
8 När Jesus hade påbörjat sin förkunnartjänst, sände Johannes döparen, som då satt i fängelse, i väg ett par budbärare för att fråga om Jesus verkligen var Messias. Sedan Jesus på mirakulös väg botat ytterligare många människor sade han till dem: ”Ge er av och berätta för Johannes vad ni har sett och hört: blinda får sin syn, ofärdiga går omkring, spetälska blir renade, och döva hör, döda blir uppväckta, åt fattiga meddelas de goda nyheterna.” (Luk. 7:19—23) Jesus slog således inte enbart fast att han var Messias, utan han byggde också upp tron på vad han skulle komma att göra genom sitt rike, att han till och med skulle uppväcka de döda. De som hörde honom uppfattade det så att han menade att dessa döda skulle få en jordisk uppståndelse. Det gjorde även Marta, som senare sade följande till Jesus om den döde Lasarus: ”Jag vet att han skall uppstå i uppståndelsen på den yttersta dagen.” — Joh. 11:24.
Den himmelska uppståndelsen
9. Hur var det möjligt för Lasarus att få hoppet om en himmelsk uppståndelse?
9 Om Jesus inte hade uppväckt Lasarus vid den tidpunkten, skulle dennes hopp i verkligheten ha varit ett jordiskt. Men Jesus utförde detta underverk och lät Lasarus komma tillbaka från de döda för en tid. Lasarus var utan tvivel ännu vid liv på pingstdagen år 33 v.t., och detta måste innebära att han då fick ta emot ytterligare ett ynnestbevis från sin Herre. För på den dagen, pingstdagen, kom han att bli pånyttfödd av Guds ande, vilket innebar att han fick hopp om himmelskt liv och därmed den framtida möjligheten till en himmelsk uppståndelse. Hur kom det sig att denna möjlighet öppnades?
10. Vilken felaktig trosuppfattning uppstod under Paulus’ dagar, men hur vederlade han denna uppfattning?
10 Aposteln Paulus talade i sitt första brev till de kristna i Korint om uppståndelsen. Somliga i den församlingen påstod ”att det inte finns någon de dödas uppståndelse”. De hade tydligtvis lagt sig till med den synen att de levande kristna redan hade fått något slags andlig ”uppståndelse”, och en del av dem hade kanske kombinerat denna syn med Platons filosofiska tankar om själens odödlighet. Paulus ansåg att det var nödvändigt att ”sätta dem på plats”, oberoende av vilka olika synpunkter som låg bakom deras felaktiga trosuppfattning, och han gjorde detta genom att komma med en mästerlig argumentering för den sanna läran om uppståndelsen, och han lade då tonvikten vid de goda nyheterna som också de blivit frälsta genom. — 1 Kor. 15:1, 2, 12.
11. Hur är de ”goda nyheterna” nära förbundna med uppståndelsehoppet?
11 Vad är det för ”goda nyheter”? De kretsar kring den Smorde, Kristus. Bland de ting som Paulus räknade som viktiga, ”de första tingen”, var det faktum att Kristus dött, begravts, uppväckts och att han hade visat sig först för Kefas (Petrus), sedan i olika skepnader för mer än 500 andra människor och till sist för Paulus själv. Kristus hade i sanning blivit uppväckt i anden! (1 Petr. 3:18) Som Paulus två gånger poängterade inträffade dessa uppseendeväckande händelser ”enligt Skrifterna”, och dessa händelser bekräftade att alla de profetior som var nedtecknade i Jehovas ord och gällde Messias var sanna. Vår tro skulle vara fåfäng om den inte var förankrad i det förhållandet att Jesus Kristus uppstått från de döda. — 1 Kor. 15:3—8, 17.
”Var och en i sin egen ordning”
12. På vilket sätt blev Kristus en ”förstling”?
12 Lite längre fram förbinder aposteln uppståndelsen med Jehovas uppsåt med Riket. Paulus tillkännager tillitsfullt: ”Nu har Kristus uppväckts från de döda, förstlingen av dem som har somnat in.” Om Kristus är en ”förstling”, då måste det också finnas andra som blir uppväckta, ”men var och en i sin egen ordning”. De andra måste vänta till Kristi ”närvaro”, då Jesus Kristus erhållit konungslig makt i Riket och då han som återlösaren börjar levandegöra dem som dör eller som redan tidigare dött på grund av att de ärvt synden av Adam. — 1 Kor. 15:20—23.
13. Hur kommer människor undan för undan att uppstå ”var och en i sin egen ordning”?
13 Efter Kristus kommer de 144.000 smorda medarvingarna till Riket att uppväckas ”var och en i sin egen ordning” — de som har vandrat i Jesu fotspår ända till sin död. Denna uppståndelse börjar ”under hans närvaro [grek.: parousía]”, som började under det händelserika året 1914. Några få kvarvarande av Kristi andliga ”bröder” tjänar fortfarande här på jorden. De kommer på samma sätt att uppstå ”var och en i sin egen ordning”, ”i ett ögonblick”, då de dör som människor. På så sätt kommer hela ”Guds [andliga] Israel” att församlas till det himmelska riket. — 1 Kor. 15:22, 23, 50—52; Hebr. 2:10—13; Upp. 7:4—8; Gal. 6:16.
14. Hur illustrerade Paulus den himmelska uppståndelsen?
14 Aposteln illustrerade på ett vackert sätt den död och uppståndelse som de av anden pånyttfödda kristna får del av. Han gjorde det genom en jämförelse med hur ett naket korn av vete eller av något av de övriga sädesslagen dör och hur en ny planta gror. Ja, den kropp som ”sås i förgänglighet” ”uppväcks i oförgänglighet” som en härlig andlig kropp som bär bilden av den siste Adam — Herren Jesus Kristus. — 1 Kor. 15:35—49.
15. Var äger den ”bättre uppståndelsen” rum, och vilka får del av den?
15 Men är det bara dessa 144.001, Kristus inräknad, som får uppstå i tillbörlig ordning? Nej, inte alls! För i Hebréerna 11:40 får vi reda på att deras uppståndelse gäller ”något bättre” — en himmelsk, andlig ställning. Denna andliga ställning är bättre än vad? Jo, den är bättre än den ställning man uppnår genom den uppståndelse som äger rum därnäst! Denna senare uppståndelse måste inbegripa dem som blir ”furstar överallt i landet” och som logiskt sett kommer att vara bland de första som blir uppväckta här på jorden, sedan Jehova vunnit en avgörande seger på Har-Magedons slagfält. Därigenom kommer de att kunna ta itu med sina anvisade uppgifter på den ”nya jorden” — Guds folks teokratiska samhälle här på den renade jorden. Deras uppståndelse är en ”bättre uppståndelse”, för den äger rum under Guds rike, och för dessa uppståndna innebär denna uppståndelse att de får framtidsutsikten evigt liv. I denna grupp av människor förväntar vi att finna trogna överlämnade kristna, som i våra dagar har ett jordiskt hopp och som av en eller annan anledning dör innan den ”nya jorden” trätt i funktion. — Jes. 32:1; Upp. 16:14, 16; 21:1, 3, 4.
En gynnad grupp
16. Vilken annan grupp av människor får röna en särskild ynnest, och vilka privilegier får dessa människor del av?
16 Det finns emellertid en grupp människor som är särskilt gynnad. Och vilka kan dessa människor vara? De utgör den ”stora skara” som aposteln Johannes beskriver i Uppenbarelseboken 7:9—17. Deras hopp är evigt liv på den ”nya jorden”. Som grupp betraktade går de igenom den ”stora vedermödan” utan att behöva dö. Tänk vilket dyrbart privilegium dessa får glädja sig åt som ett resultat av att de ”tvättat sina långa dräkter och gjort dem vita i Lammets blod”! I detta ytterst betydelsefulla slutskede av de ”yttersta dagarna”, då ett ljudligt vittnesbörd måste bäras ut till nationerna och människorna här på jorden, ses denna ”stora skara”, som för närvarande uppgår till mer än 2.300.000, utföra just en sådan ”helig tjänst” i de jordiska förgårdarna till Jehovas anordning för tillbedjan. Denna ”stora skara” upplever inte någon ”glödande hetta” till följd av Guds ogynnsamma dom. Varför det? ”Eftersom Lammet [Jesus Kristus], som är i [den himmelska] tronens mitt, skall vara herde för dem och skall vägleda dem till källor med livets vatten. Och Gud skall torka bort varje tår från deras ögon.”
17. a) Vilka glädjeämnen väntar den ”stora skaran”? b) Hur kommer den mirakulösa uppståndelsen att pågå ända till dess den är fullbordad?
17 Utan tvivel kommer den ”stora skaran” att känna stor glädje, då de flyttar in på den renade jorden och får välkomna de trogna som då uppstår. Därpå, vid Guds fastställda tid, kommer de milliarder människor som nu vilar i ”minnesgravarna” att på ett ordningsfullt sätt få uppstå till liv här på jorden i en allmän uppståndelse. (Joh. 5:28, 29; Upp. 20:12) Tänk vilken glädje som kommer att råda bland de lyckliga, förenade familjerna, då den ”nya jordens” samhälle träder i funktion och då Kristus och hans medregenter gör bruk av hans lösenoffer i syfte att läka människosläktet och lyfta upp det till fullkomlighet vad sinnet och kroppen beträffar! — Jes. 65:17, 18; 2 Petr. 3:13.
18. Hur kommer Guds storslagna uppsåt med jorden att fullständigt bli en verklighet?
18 Ett tusen år kommer att gå lika fort som en enda dag, åtminstone från Jehovas ståndpunkt sett. (2 Petr. 3:8) Jorden kommer då att vara uppfylld av fullkomliga människor, alldeles som Jehova hade haft för avsikt, då han först skapade människan, omkring 7.000 år tidigare. Hans 7.000 år långa vilodag kommer då att vara slut, och den kommer inte att ha varit förgäves, för hans storslagna uppsåt kommer då att ha blivit en verklighet. Vad händer sedan?
19. Vad händer sedan den ”siste fienden” tillintetgjorts?
19 Aposteln Paulus säger: ”Därnäst slutet, när han [Kristus] överlämnar riket åt sin Gud och Fader, när han har gjort all regering och all myndighet och makt [i opposition] till intet. Han måste nämligen härska som kung tills Gud har lagt alla fiender under hans fötter. Såsom den siste fienden skall döden göras till intet. ... Då skall Sonen själv också underordna sig den som har underlagt honom allt, för att Gud må vara allt för var och en.” (1 Kor. 15:24—28) Satan kommer sedan att släppas lös, som det beskrivs i Uppenbarelseboken 20:7—10, för att pröva ostraffligheten hos var och en av de fullkomliga människorna. Därpå kommer han och alla som följer honom att slungas i den symboliska ”eldsjön”, som står som en symbol för evig tillintetgörelse.
20. Vilka fantastiska framtidsutsikter står mänskligheten inför, då Guds vilodag går till ända?
20 När sedan Guds dag, då han ”vilade från allt sitt verk” med avseende på skapandet av jordiska ting, gått till ända, kommer han utan tvivel att fortsätta med att skapa nya ting som vi under evighetens gång kommer att upptäcka. Det kommer aldrig att bli långtråkigt för jordens glada invånare, eftersom de då kommer att få glädja sig åt att för alltid vara friska och starka och behålla sin ungdom och dessutom kunna ta del i vilken verksamhet uppsåtets Gud än ger dem i uppdrag att utföra. — 1 Mos. 2:3; Jes. 66:22.
Av vital betydelse
21. Vilka nyttiga lärdomar kan vi få ut av Paulus’ argumentering i 1 Korintierna 15?
21 Vi måste hålla fast vid de goda nyheterna, uppståndelsehoppet inräknat, för uppståndelsen är av vital betydelse för alla Guds tjänare. Trogna män och kvinnor i forna tider trodde på en jordisk uppståndelse, och de såg fram emot den. (Hebr. 11:13—16) Kristus Jesus var förstlingen av de uppståndna, något som bekräftats av flera hundra ögonvittnen. De ”goda nyheterna” har ”predikats i hela skapelsen under himmelen” av smorda, av anden pånyttfödda kristna, både i apostolisk och i modern tid, och därför kan man säga att de ”goda nyheterna” om uppståndelsen har gått ut över hela jordklotet. (Kol. 1:23) Och allteftersom de kvarvarande av de smorda avslutar sin jordiska levnadsväg för att i stället få en himmelsk belöning, har en ”stor skara”, som har hoppet om evigt liv på jorden, tagit upp förkunnandet av de ”goda nyheterna” om Riket. — Matt. 24:14.
22. Vilken uppmaning gav Paulus som en avslutning på sitt brev, och varför har vi all orsak att följa den?
22 Tänk så privilegierade alla dessa grupper av människor är, eftersom de får nå fram till sina respektive mål, var och en i sin egen ordning! Vi som lever nu har sannerligen all orsak att följa Paulus’ uppmaning: ”Håll er vakna, stå fasta i tron, uppför er som män, bli starka. Låt allting hos er ske i kärlek.” (1 Kor. 16:13, 14) På så sätt kommer vi att vara troende till god nytta.
Kan du svara på följande?
■ Vad visar att forna tiders män och kvinnor med tro såg fram emot en jordisk uppståndelse?
■ Hur många kommer att, ”var och en i sin egen ordning”, få del av den himmelska uppståndelsen, sedan Kristus uppstått som ”förstlingen”?
■ När kommer den jordiska uppståndelsen att äga rum, och vilka grupper av människor kommer att få del av den?
■ Hur gynnas i synnerhet en klass genom att de som tillhör den får möjlighet att vinna liv här på jorden utan att behöva uppstå från de döda?
■ Vad måste vi alla göra för att inte bli ”troende till ingen nytta”?
[Infälld text på sidan 15]
I DEN FALSKA RELIGIONENS VÄRLDSVÄLDE ÄR PLATONS LÄRA OM ATT ALLA SJÄLAR ÄR ODÖDLIGA DET CENTRALA HOPPET
[Infälld text på sidan 16]
SANN KRISTENDOM HÅLLER FRAM DET PÅ BIBELN GRUNDADE HOPPET OM ATT OMEDVETNA SJÄLAR SKALL FÅ UPPSTÅ UR GRAVARNA
[Bild på sidan 15]
Genom de ”goda nyheterna” riktas nu uppmärksamheten på Guds rike med Kristus som konung, hoppet om att paradiset skall återställas här på jorden