Bryt dig lös för att göra Guds fullständiga vilja

”Sluta upp med att taga gestalt efter denna tingens ordning och bliv stället förvandlade genom att gira om edert sinne, för att ni må kunna för eder själva utröna Guds goda och välbehagliga och fullständiga vilja.” — Rom. 12:2, NW.

1. Vilket triumferande budskap tillkännages nu, och var sker det?

JEHOVA gav denna befallning: ”Förkunna frihet i landet för alla dess inbyggare.” (3 Mos. 25:10, NW) Fastän mörker övertäcker jorden och kärnålderns tjocka och dystra töcken har lägrat sig över folken, förkunnas nu frihet intill jordens ändar. Hur? Genom det storslagna, triumferande tillkännagivandet att ”världens rike har blivit vår Herres [Jehovas] och hans Smordes rike, och han skall härska som konung alltid och evinnerligen. (Upp. 11:15—18, NW) Det betyder undergång för alla Guds och mänsklighetens fiender. Det förkunnar att hela jorden snart ”skall vara full av Jehovas kunskap, såsom vattnen överhölja havets botten”, och att människor av en god vilja nu kan träda in i en evighet av frihet och lycka såsom en enda förenad mänsklig familj, som prisar sin Skapare och store välgörare. — Jes. 11:1—9, Åk.

2. Endast var är dessa goda nyheter att finna?

² Vilka underbara goda nyheter! Det är goda nyheter som värmer hjärtat hos varje ärlig själ, vilken ras, nation eller stam han än tillhör och var han än lever — i Afrika eller Amerika, i Asien eller Europa eller på öarna i havet! Dessa glädjefyllda nyheter om befrielse är att finna endast i Guds bok om frihet, bibeln, om vilken Guds Son, Jesus, sade: ”Ditt ord är sanning.” — Joh. 17:17.

3. a) På vilket sätt är denna världen ett fängelse? b) Hur identifierade Jesus traditionens snaror?

³ När bibeln förkunnar frihet för det fångna människosläktet, visar den också klart de dödsbringande snaror som har förvandlat denna nuvarande värld till ett ofantligt fängelse. Är denna världen ett fängelse? Ja, ett fängelse, vari både kristenheten och hednavärlden hålls i träldom genom snärjande och bindande religiösa traditioner. För mer än nitton hundra år sedan uttalade sig den store frihetskämpen, Jesus Kristus, fördömande om det judiska folkets fångvaktare, när han sade: ”Varför överträda ni också Guds bud, på grund av eder tradition? Så hava ni gjort Guds ord ogiltigt på grund av eder tradition. Ni skrymtare.” (Matt. 15:3, 6, 7, NW) Skrymtaktigt ägnade de yttre vördnad åt Gud, medan de förkunnade och i sitt liv tillämpade traditionerna hos ett system av tillbedjan som var i träldom under Satan. Emellertid har traditionens snaror inte varit begränsade till fariséernas tid. Traditionens och sedvänjans bojor utgör alltjämt ett återhållande band för folk av alla nationer på jorden i våra dagar.

4. Hur kan man bryta sig lös för att göra Guds vilja?

⁴ Hur kan man bryta sig lös ur denna träldom? Man kan bryta sig lös genom att ägna uppmärksamhet åt de ord som Jesus, den store frihetskämpen, uttalade. Denne Jesus blev smord av Jehova till att ”förtälja goda nyheter för de ödmjuka . .. till att ropa ut frihet för dem som tagits till fånga och ett vitt upplåtande av ögonen till och med för fångarna”. (Jes. 61:1, NW) Det är han som öppnar förståndets ögon genom att förkunna sanning, biblisk sanning. Till dem som tror hans förkunnelse säger han: ”Om ni förbliva i mitt ord, äro ni verkligen mina lärjungar; och ni skola känna sanningen, och sanningen skall försätta eder i frihet.” (Joh. 8:31, 32, NW) Sanningen gör en fri från traditionen, så att man kan utröna och göra ”Guds goda och välbehagliga och fullständiga vilja”. — Rom. 12:2, NW.

5. Vad för slags kamp måste man kämpa för att bryta sig lös och sedan förbli fri? Är det värt en sådan kamp?

⁵ Liksom sin Mästare talade Jesu lärjungar om den världsvida träldomen och om den beslutsamma kamp, som krävs för att man skall kunna bryta sig lös. En av dessa, aposteln Paulus, förklarade: ”Detta säger jag därför och bär vittnesbörd om i Herren, att ni icke längre fortsätta att vandra alldeles så som nationerna också vandra i sina sinnens onyttighet, medan de äro i mörker vad förståndet angår och avlägsnade från det liv som tillhör Gud.” (Ef. 4:17, 18, NW) Men för att kunna sluta upp med att vandra som nationerna måste människor av en god vilja ”taga varje tanke till fånga för att bringa den till lydnad för Kristus”. (2 Kor. 10:3—5, NW) De måste kämpa och kämpa hårt för att bryta sig lös från förvirrande, fåfängliga tankar och sedvänjor, som tillhör en värld, vilken inte känner Gud. När de har brutit sig lös, måste de sedan fortsätta att kämpa för att bevara denna frihet. Det kan betyda ansträngning och stora offer, men de belöningar som Gud förlänar kompenserar detta hundra gånger om! — Mark. 10:28—30.

6, 7. a) Vilket traditionellt mönster finner man världen runt? b) I vilken utsträckning har avgudadyrkan blivit en snara?

⁶ ”Bliv ... förvandlade genom att göra om edert sinne”, säger Paulus. Förvandlade från vad? Från världens traditionella mönster. Detta kan variera en smula från land till land, men i stort sett är mönstret detsamma. Det är inte grundat på sanning eller kärlek, utan på vidskepelse, lögner och själviskhet. Salomo avsåg hela denna stora värld, när han beskrev alltsammans såsom ”den största fåfänglighet”, något som innebar att ”möda sig för vind”. — Pred. 12:8; 5:15; NW.

⁷ Större delen av detta hela världen omfattande mönster består i det religiösa formväsendets träldom. Både i kristenheten och i hednavärlden finner man de heliga processionerna, ljusen, rökelseoffren, av gudarna och ”helgonen”. De som är förtrogna med så kallade kristna helgon behöver inte ge uttryck åt någon överraskning, när de vid besök i Orienten finner buddistiska avgudabilder som har gloria och håller ett radband i händerna. Det är alltihop en del av denna världens mönster. Paulus’ råd är gott för sanningssökare världen runt: ”Mina älskade, fly från avgudadyrkan.” (1 Kor. 10:14, NW) Avgudadyrkan är en snara, som gör en mängd människor blinda för tillbedjan av den ende sanne Guden. — 2 Kor. 4:3, 4.

8, 9. a) Är julen och liknande högtider och fester begränsade till kristenheten? b) Vad säger Petras om detta, omåttliga festande?

⁸ De många som har brutit sig, lös från dyrkan av beläten och andra formalistiska riter måste emellertid akta sig för mera försåtliga former av avguderi. Världen runt finns inrotade religiösa sedvänjor och ofta nationella sedvänjor, som står i strid med Guds ord. Man måste bryta sig lös också från dessa, om man skall finna liv i Guds nya värld. Många av dessa sedvänjor har fått ett slags allmängiltighet, så att kristenheten och hednavärlden har lika del i dem. Vi kan som exempel ta allt det omåttliga festande som försiggår vid julen, vilken kristenheten har lånat från hedendomen.a Men nu lånar den så kallade hednavärlden tillbaka julen, såsom det framgår av följande tidningsnotis från Tokyo i det buddistiska Japan: ”Enligt polisens sammanräkning fram till morgonen den 25:e uppgick skarorna av julaftonsfirare till inalles 3.700.000. Detta var det vidlyftigaste festande som förekommit efter kriget.”b

⁹ Mönstret för julhögtiden är detsamma världen utöver. Men är det kristet? Nej och åter nej! Är nyårfirandet, vårfester och tacksägelsefester i förbindelse med skörden, som hålls överallt i världen, i överensstämmelse med bibelns lära? Eller är det världslig ”flykt från verkligheten”? Till dem som håller på med att göra om sitt sinne säger Petrus: ”Ty det är tillräckligt, att ni under den tid som har förflutit hava fullgjort nationernas vilja, då ni vandrade i ett lösaktigt uppförandes gärningar, lustar, omåttlighet i fråga om vin, vilt leverne, dryckestävlingar och allehanda avgudadyrkan, som icke påläggas några lagliga band.” (1 Petr. 4:3, NW) Undvik det världsliga mönstret!

10, 11. a) Hur har den universella läran om odödlighet lagt stora bördor på människorna? b) Hur kan bibelns sanning om de döda skänka tröst?

¹⁰ Såsom Johannes sade: ”Hela världen är i den ondes våld.” (1 Joh. 5:19) Det var den ”onde”. Satan, som sade till mänsklighetens första föräldrar: ”Ni skola förvisso icke dö.” Detta var den första lögnen från lögnens fader, och däri innefattas hans senare lögn om själens odödlighet. (1 Mos. 3:4, NW; Joh. 8:44) Tvärtemot Guds tydliga uttalande: ”Den själ, som syndar, den skall dö”, håller världens religioner fast vid Satans lära. (Hes. 18:4, My) I överensstämmelse med sin tro att själen är odödlig håller både de som påstår sig vara ”kristna” och de som är ”hedningar” långa böner till förmån för ”de avlidnas” andar, och vid vissa tidpunkter gör de vallfärder till familjealtaren eller -gravar. I Västerns länder är begravningar ofta ofantligt påkostade, och böner för de döda är förenade med dryga utgifter, men allt detta är till och med ännu dyrbarare i vissa av Österns länder. Kineserna sparar hela livet igenom för att deras död skall kunna firas med det största överdåd. Barn, barnbarn, kusiner och andra släktingar förväntas betyga sin vördnad för de levande och de döda och i åratal efteråt i sin dräkt markera olika grader av sorg.

¹¹ De som gör om sitt sinne till att lära känna Guds fullkomliga vilja kan emellertid bryta sig lös ur denna religiösa träldom. Och då de har bibelns sanning, kan de dessutom trösta sörjande människor genom att tala om för dem om det ”hopp till Gud”, enligt vilket ”det skall bliva en uppståndelse för både de rättfärdiga och de orättfärdiga”. (Apg. 24:15, NW) De som hyser ”hopp till Gud” rättar inte sina handlingar efter världens sätt att ära de döda. I stället ärar de Jehova och kungör hans kärleksfulla uppsåt beträffande de döda. — Joh. 5:28.

12. Vilken levande kraft kan övervinna materialismen och lägga band på den feodalistiska traditionen?

¹² Denna världens olika former av träldom tränger sig in i alla livets förehavanden. I Västerns länder råkar ”de som äro beslutna att bliva rika” i eländigt slaveri under den dödsbringande materialismen. (1 Tim. 6:9, 10, NW) I Österlandet är andra så fastlåsta vid plägseder och förpliktelser, att det är synnerligen svårt för dem att tänka klart eller att resonera på egen hand. De måste hålla sig kvar i en trälaktig ställning i ett feodalistiskt samhälle, åtminstone menar de det. Buddisterna i Thailand säger att en kristen förkunnare lika väl kan spela fiol för en vattenbuffel som försöka förklara bibeln för dem. Detta är emellertid inte alltid sant, ty till och med buddister bryter sig lös för att bli en del av ”alla nationers dyrbara ting” och tillbedja Jehova Gud. Detta är i sanning ett vittnesbörd om den mäktiga, levande kraft som finns i Jehovas ord, bibeln. — Hagg. 2:8, AS; Hebr. 4:12.

13. Vilken varning ger Paulus angående den världsliga visdomens bojor?

¹³ Vidare finns det den världsliga visdomens bojor. Så många, både i Västern och i Östern, är i träldom under mänskliga filosofiska system och idéer. Konfucius betonade starkt visdom, huvudets lärdom. Än i dag finns de så kallade intellektuella, som sätter upp lärdomen på en piedestal och irrar omkring från ett slag av lärdom till ett annat. De kallar det för att söka kultur. Med avseende på dessa ger Paulus denna varning: ”Var på eder vakt: kanske finnes det någon människa som kommer att bortföra eder såsom sitt byte genom filosofien och det tomma bedrägeriet enligt människors tradition, enligt världens elementära ting och icke enligt Kristus.” — Kol. 2:8, NW.

Den fullständiga utbrytningen till frihet

14. a) Vad brådskar det nu med att göra? b) Hur kan sann lycka nu vinnas?

¹⁴ För dem som är i träldom under någon del av den gamla världen är nu det underbara tillfället kommet att företa utbrytningen, den fullständiga utbrytningen till frihet. Det brådskar nu med att företa denna utbrytning, ty denna världen befinner sig i sina ”yttersta dagar”. (2 Tim. 3:1) Hur nödvändig är inte exakt kunskap i denna tid! ”Jehovas fruktan är begynnelsen till kunskap.” (Ords. 1:7, NW) Vid åsynen av Guds vördnadsbjudande verk i naturen och den sköna mångfalden i hans skapelse måste förvisso alla människor av en god vilja vara övertygade om att han finns till! Men bibelns Gud är inte något namnlöst, tomt begrepp. Han är det högsta Väsendet, ”evighetens Konung, som är oförgänglig, osynlig, den ende Guden”. (1 Tim. 1:17, NW) Han är källan till allt liv och all energi. Han är Jehova, uppsåtets store Gud, vilkens tankar och vägar är långt högre än obetydlig mänsklig visdom. (Jes. 55:8—11) Lycklig den som lär av Jehova och som vinner sann vishet. (Ords. 3:13—18) Lycklig är i sanning den som studerar för att lära känna Jehova och älska honom av allt sitt hjärta och av all sin själ och av allt sitt förstånd. (Matt. 22:37) Den som handlar så kommer att bli uppfylld ”av den exakta kunskapen om hans vilja, i all vishet och andlig urskillning” och kommer att kunna ”vandra värdigt Jehova”. (Kol. 1:9, 10, NW) Han kommer att verkligen uppskatta den underbara anordning som Jehova har gjort genom sin Son, Jesus Kristus, för att människor skall kunna bryta sig lös och göra Guds fullständiga vilja och få överleva världens ände.

15. Vilka värdiga exempel anförs på sådana som har brutit sig lös?

¹⁵ Bibeln är bräddfull av exempel på hur människor har företagit denna utbrytning för att bli fria att göra Guds fullständiga vilja. Det var människor som bevarade sin ostrafflighet och kämpade vidare livet igenom, i det att de gjorde Guds fullständiga vilja, och det var en livstid av glädje och tillfredsställelse. Bland dem har vi de tre trogna hebreiska fångarna i Babylon, som vägrade att följa med hopen i dess avgudadyrkan. De behövde ha mod för att kunna stå ensamma, alldeles som i våra dagar en som bekänner sig till kristendomen eller som är buddist behöver mod för att kunna bryta sig lös från avgudiska sedvänjor, vilka han har fått i arv från sina förfäder. Vidare finner vi där Jeremia, som stod utanför folkets allmänna avfällighet och förkunnade Jehovas ord. Det behövdes mod för detta, liksom en hindu eller en afrikan behöver mod för att kunna skilja sig från sitt folks eller sin stams religion och vittna för Jehova. Ett annat exempel är Mose, som övergav materialismen inom Egyptens högsta samhällsklass för det anspråkslösa liv som bjöds honom bland Guds folk. Det krävde mod, men tänk på det överflöd av andlig rikedom som han fann och som överträffade till och med denna nutida världs alla materialistiska företräden. — Dan. 3:13—18; Jer. 1:4—10; Hebr. 11:24—27.

16. Vilka belöningar får man genom att bryta sig lös?

¹⁶ Överallt i kristenheten och i hednavärlden i vår tid har hundratusentals människor likaså brutit sig ut till verklig frihet. De är ”de människor som känna sin Gud”, och genom tro på Gud och Kristus Jesus har de blivit starka som ett den nya världens samhälle världen runt. (Dan. 11:32, AS) Släktingar och forna vänner kanske är hånfulla och säger: ”Vad får ni ut av det?” Ja, vad får de ut av det? Å, de får den rikedom som består i kunskapen om Guds fullkomliga vilja, de får det säkra hoppet om evigt liv i en härlig ny värld och den enastående kärleken från verkliga vänner nu och för evigt i Jehovas nya världs samhälle! De som utgör den nuvarande världen kommer aldrig att förstå denna kärlek. De ser den och förundrar sig över den, men de kommer inte att förstå den, om de inte som individer blir en del av detta samhälle. (Joh. 13:34, 35) Jehovas vittnen får ut allting som någons hjärta kan begära av att helhjärtat överlämna sig åt universums suveräne härskare!

17. Vilken positiv handling krävs för att man skall kunna bryta sig lös, och hur har många gjort halt i fråga om detta?

¹⁷ Överlämna sig? Ja, att man överlämnar sig åt Jehova är det slutliga steget, när man bryter sig lös för att göra Guds fullständiga vilja. Ett positivt handlingssätt är dock nödvändigt, när man företar denna utbrytning till frihet, och i alla de steg som leder fram till den: en positiv ansträngning att börja tänka annorlunda än världen, positivt studium för att komma att tänka Guds tankar, tänka på det bibelenliga sättet, och en positiv anslutning till Guds eget folk i den nya världens samhälle. (Kol. 3:23, 24) Det måste vara en positiv inställning som går vidare hela vägen fram till ett överlämnande åt Jehova. Det är här som många har gjort halt. De har aldrig helt gjort om sitt sinne eller fattat något riktigt beslut. De har aldrig tagit steget att överlämna sig utan förbehåll. De menar att det skulle vara ”härligt” att leva i en fridfylld ny värld. De kan till och med då och då ta del i Guds tjänst. De låter det emellertid stanna vid detta och överlämnar sig aldrig. De går miste om den verkliga glädje som helt upptar den nya världens samhälle och som borde uppta också dem. Det är inte tillräckligt att ge bara en liten del av hjärtat åt Jehova och behålla resten för själviska ändamål. ”Du skall älska Jehova, din Gud, av allt ditt hjärta och all din själ och all din livskraft ... ty Jehova, din Gud, mitt ibland dig är en Gud som kräver odelad hängivenhet.” (5 Mos. 6:5, 15, NW) Detta innebär att göra om sitt sinne fullständigt, därhän att man överlämnar sig.

18. Hur var Rut ett framträdande föredöme i sitt sätt att överlämna sig?

¹⁸ Vare sig någon lever i kristenheten eller i hednavärlden, bör han bryta sig lös i samma anda som moabitiskan Rut ådagalade. Hennes uppfostran hade skett mot en bakgrund av hednisk religion. Men Noomi, som tillbad Jehova, undervisade henne om den sanne Guden, Jehova. Rut var villig att överge sina gamla förbindelser, till och med överge sitt eget folk och bege sig åstad till ett nytt land för att där tillbedja på ett nytt sätt. Hon nöjde sig inte med att endast slå in på den vägen, utan hon följde den ända fram och gjorde helt och fullt gemensam sak med Guds folk, Israel. När hon erbjöds tillfälle att vända tillbaka, hade hon ingen tanke åt det hållet. För Noomi förklarade hon: ”Dit du går vill ock jag gå, och där du stannar vill ock jag stanna. Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud.” Hennes hjärta sträckte sig mot Jehova Gud i full överlåtelse. Hon förklarade att ingenting annat än döden skulle skilja henne från Jehova och hans folk. Hur rik blev inte hennes belöning i Guds folks, Israels, land! Hur rik kommer inte belöningen för hennes trohet att bli i uppståndelsen! Inte ens döden kan skilja henne därifrån! Inte heller kan döden skilja Jehovas överlämnade, trogne tjänare i denna tid från de välsignelser som Jehova har i beredskap i uppståndelsen. — Rut 1:16, 17; 4:13—15.

19. Vilket begrepp om värden har Guds överlämnade tjänare?

¹⁹ Hur lycklig är inte deras lott, som fullständigt bryter sig lös till frihet! Det är de som har det sanna begreppet om värden, som uppskattar Jehova och hans godhet och som förklarar: ”Ett har jag begärt av Jehova — det är vad jag skall bida efter: att jag må få bo i Jehovas hus i alla mina livsdagar för att skåda Jehovas ljuvlighet och för att se med uppskattning på hans tempel.” (Ps. 27:4, NW) ”Jehova, jag har älskat ditt hus’ boning och den plats, där din härlighet dväljes.” (Ps. 26:8, NW) Lyckliga, åt Gud överlämnade tjänare, som lever i enlighet med sin överlåtelse åt Gud, i det de tjänar dag och natt i hans tempel och alltid fröjdas över att vara förbundna med hans folk! — Upp. 7:9—17.

Frihetens slavar

20. a) Är det en motsägelse att säga att de som bryter sig lös blir ”slavar”? b) I vilka avseenden är de slavar?

²⁰ Vilken härlig frihet, en frihet som kan vara för evigt! Likväl betecknas Guds fria människor också såsom ”slavar”. Är detta en motsägelse i uttrycken? Inte enligt betraktelsesättet hos dessa Jehovas villiga, lyckliga, glädjefyllda slavar, när de fullgör vad de lovade i och med att de överlämnade sig. Saken är den, att deras frihet är en relativ frihet, som alltid är underkastad Jehova Guds vilja. Eftersom de har sin lust i att göra denna vilja, välsignar Gud dem med underbara fröjder och friheter, men alltid inom de tillbörliga gränser som hans teokratiska anordning fastställer. Därför är de slavar, ”hans [Jehovas] slavar”. (Upp. 19:4, 5, NW) De är också slavar åt Jesus Kristus, i det att han har köpt dem med sitt eget livsblod. ”Ty ni veta, att det icke var med förgängliga ting, med silver eller guld, såsom lösen som ni blevo frigjorda från eder fruktlösa form av uppförande, vilken ni genom tradition erhållit från edra förfäder, utan det var med dyrbart blod, likt det av ett obesudlat och fläckfritt lamm, nämligen Kristi blod.” (1 Petr. 1:18, 19, NW) De har därför blivit ”Kristi slavar”, som av hela sin själ gör Guds vilja. — Ef. 6:6, NW.

21. Visa kontrasten mellan slaveriet i den gamla världen och den lott som tillfaller Jehovas slavar.

²¹ De som inte överlämnar sig åt Jehova är emellertid också slavar, en annan sorts slavar. De är Satans och hans världs olyckliga slavar. Varenda människa här på jorden i våra dagar måste antingen vara en föraktlig slav under denna eländiga värld eller bryta sig lös för att bli Jehovas av glädje uppfyllde slav. Envar måste välja. (Jos. 24:15) Såsom Jesus tillkännagav: ”Ingen kan vara slav åt två husbönder, ty antingen kommer han att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och förakta den andre. Ni kunna icke vara slavar åt Gud och åt rikedomen.” (Matt. 6:24, NW) Var och en som är vis förklarar: ”Jag fröjdades, när man sade till mig: ’Låt oss gå till Jehovas hus.’” (Ps. 122:1, NW) Eviga fröjder finns i beredskap för alla som beslutsamt tar steget att överlämna sig och sedan håller fast vid detta överlämnande.

22, 23. Vilka familjeproblem kan uppstå för dem som överlämnar sig åt Jehova och vilket råd ges om hur man bör handskas med dessa problem?

²² Den gamla världens livsmönster ställer emellertid dem som överlämnar sig inför många problem. I många länder är hustrun sin mans slav, och på sina håll är mannen slav åt hustrun. Vilken betydelse har detta för frågan om överlåtelse åt Gud? Första Korintierna 7:24 lyder: ”I vilken ställning någon än blev kallad, bröder, må han förbliva i den, förbunden med Gud.” Fastän en hustru, som nyligen har överlämnat sig åt Gud, stannar kvar hos en icke troende make, måste hon likväl inse, att hon nu också blir en ”Kristi slav” och ”förbunden med Gud”. (1 Kor. 7:22—24, NW) Med andra ord uttryckt: hon kan inte visa sin man en sådan krypande underdånighet, som skulle vara till hinder för hennes kristna tillbedjan. Detta betyder dock inte att hon skall lämna sin man. Under det att hon står fast i tillbedjan av Jehova, beflitar hon sig också om att göra vad som fordras av henne i hemmet. (Ords. 31:27, 30) Hon älskar sin man och sina barn och kommer att arbeta i familjens intresse. Hennes nya livsväg i enlighet med kristna principer kan till och med göra starkt intryck på hennes man. — 1 Petr. 3:1—4.

²³ Ibland hör man någon säga: ”Min man är motståndare.” Men är han verkligen motståndare? Det finns somliga som aldrig har avhandlat denna angelägenhet, att de har överlämnat sig, med sin man eller sin hustru. Ingen bör någonsin mena att han eller hon kan klara sig med att bara göra litet tjänst när den icke troende maken är på annat håll. Hur mycket bättre är det inte att rakt på sak förklara vad detta överlämnande innebär. Den som nyss har överlämnat sig åt Jehova kan låta sin äkta hälft veta att vad förhållandena i familjen beträffar, kan det till och med betyda bättre sämja och samarbete än förut, såsom bibeln säger att det bör göra. (1 Tim. 5:8; 3:11) Vad de andliga förhållandena angår, finns det emellertid möten att vara med vid och tjänst på fältet, som behöver utföras, den kristnes heliga tjänst för Gud, (Rom. 12:1) Dessa saker kan ofta avhandlas på ett taktfullt och behagligt sätt, i det att man alltid tydligt visar sin uppriktiga önskan att samarbeta. Hustrur bör fortsätta att respektera mannens ställning som huvudet, när det gäller hemmets angelägenheter. Vilken glädje, om han låter sig påverkas av sanningen! Men om han väljer att inte lyssna, så kan hustruns ödmjuka handlingssätt ofta säga en hel del, eftersom det i tystnad bevisar att hon är en bättre hustru. — 1 Tim. 2:8—10.

24. Vilken hållning bör den kristne inta gentemot sitt förvärvsarbete?

²⁴ Många är i slaveri under sin arbetsgivare eller sitt yrke. De tycker att deras förpliktelser sträcker sig utöver själva arbetstimmarna, att de måste vara med i sällskapsliv och sport, som anordnas för firmans anställda. Andra går så upp i sitt förvärvsarbete att de håller på med det dag och natt eller sju dagar i veckan. Vilka materiella fördelar eller vilken befordran de än har i kikarn, kan ingenting därav tåla ens den flyktigaste jämförelse med de härliga utsikterna till evig tjänst i Guds nya värld. Den som är vis kommer att hålla strävandena i samband med sitt förvärvsarbete på den plats som tillkommer dem. ”Ingen som tjänar såsom soldat låter sig insnärjas i livets affärsangelägenheter, på det att han må vinna dens godkännande, som har tagit honom i sin tjänst som soldat.” — 2 Tim. 2:4, NW.

25, 26. a) Vilket råd ger Paulus om betungande traditioner? b) Vilken förenad, framåtskridande front visar Guds tjänare?

²⁵ Ja, bojorna i den gamla världens fängelse är av många slag. Med tanke på detta förmanar Paulus oss att ”lägga av allt som tynger och synden [bristen på tro] som lätt insnärjer oss, och må vi med uthållighet löpa det lopp som är oss förelagt, medan vi oavvänt betrakta vår tros anförare och fullkomnare, Jesus”. (Hebr. 12:1, 2, NW) Bort med denna onda världs alla former av hårt tyngande träldom!

²⁶ Var med om och gå upp i den nya världens verksamhet! Hur dyrbar är inte denna samhörighet! Guds tjänare kommer måhända från många olika religiösa miljöer, från många, olika levnadsställningar, från många olika nationaliteter. Men sanningen har gjort dem till ett. (Joh. 17:20—23) I broderlig kärlek har de öm tillgivenhet för varandra. Alla är glödande genom anden. Alla är villiga slavar åt Jehova och fröjdas i det hopp som ligger framför dem härdar ut under trångmål och framhärdar i bön. Ingen går och sölar i detta arbete, denna verksamhet för den nya världen. (Rom. 12:10—12, NW) Alla som verkligen bryter sig lös har sin lust i att göra Guds fullständiga vilja. När de gör det, kan deras liv komma att bestå av långa, fröjdefulla dagar, många dagar, som fortfar i all evighet!

[Fotnot]