och fruktbärande tidsålder som människor någonsin varit med om. Under det styre som utövas av Guds ena och enda regering, hans himmelska rike, skall människor på jorden aldrig på nytt behöva bekymra sig över höga priser eller bristsituationer. ”Ett gästabud med feta rätter” är vad framtiden skall medföra — inte bara för dem som har mycket pengar, utan för alla människor som då lever. — Jes. 25:6; Ps. 72:16; Matt. 6:9, 10.

En minneskväll

Du inbjuds till

den årliga åminnelsen av Jesu Kristi död

Torsdagen den 27 mars 1975

Jehovas vittnen Rikets sal

AV ALLT du kan göra efter solnedgången torsdagen den 27 mars är det en sak som är av största värde och betydelse. Vad då?

Det är att vara närvarande vid firandet av åminnelsen av Kristi Jesu död.

Under de nitton hundra år som gått sedan han dog har hundratals millioner människor dött. Men minnet av det stora flertalet av dessa är nu för länge sedan utplånat — liv, gärningar, ja, till och med namn, är nu glömda. I många länder är det dock så att ett litet fåtal som har dött räknas för att vara värda att kommas ihåg på en viss fastställd dag varje år, och detta är i allmänhet män som vunnit ryktbarhet genom militära eller politiska bedrifter. Hur är åminnelsen av Kristi Jesu död av ojämförligt större betydelse och värde? Och varför skall man komma ihåg honom just den här dagen mer än alla andra dagar?

Låt oss först begrunda den senare frågan: Den 27 mars i år (efter solnedgången) börjar den fjortonde dagen i Nisan enligt den gamla hebreiska kalendern (en kalender som är förbunden med månens kretslopp för att fastställa varje månads förlopp). Den 14 Nisan varje år firade man den forntida påskhögtiden. (2 Mos. 12:1—3, 6—14) Det var den dagen år 33 enligt den vanliga tideräkningen som Jesus höll sin sista måltid tillsammans med sina lärjungar och därefter drog sig tillbaka med dem till en trädgård, där han blev gripen. Innan den dagen nådde sitt slut, hade han dött på en påle, avrättad som om han varit en domfälld brottsling.

Men att komma ihåg Jesu död innebär mer än att bara komma ihåg att den har inträffat, att händelsen har ägt rum. Det är inte många människor som glömmer detta. Det gäller i stället att komma ihåg vad hans död betyder för var och en av oss, vad slags person Kristus Jesus var, vilka egenskaper han hade och vad hans föredöme bör driva oss att göra med våra egna liv. För att bevara en stark uppskattning av dessa ting och en klar insikt om dem behöver vi ta oss tid till detta och handla så att vi friskar upp vårt minne.

Aposteln Paulus skriver följande om några av fördelarna med att handla så: ”Må vi med uthållighet löpa det lopp som är oss förelagt, medan vi oavvänt betraktar den främste förmedlaren och fullkomnaren av vår tro, Jesus. För den glädje som var honom förelagd uthärdade han en tortyrpåle, föraktande skammen, och har satt sig på Guds trons högra sida. Ja, betrakta noga den som har uthärdat sådan motsägelse av syndare, emot deras eget intresse, på det att ni inte må bli trötta och ge tappt i edra själar.” — Hebr. 12:1—3, NW.