Tänk på Jesus — nu när en världskatastrof står för dörren

”Heliga bröder, ... tänk på den apostel och överstepräst som vi bekänner — Jesus.” — HEBRÉERNA 3:1.

1, 2. Hur kan vi dra lärdom av den forntida katastrof som det finns ett minnesmärke över i Rom?

I ROM kan du finna ett vittnesbörd i sten om en katastrof — en katastrof som bör ha stor inverkan på ditt liv. På det gamla Forum Romanum står Titusbågen till minne av härföraren Titus’ erövring och förstöring av Jerusalem år 70 v.t. En relief på bågen visar tillfångatagna judar och romerska soldater som bär på krigsbyte från staden.

² Vi kan som kristna dra lärdom av denna katastrof genom att undersöka de aktuella bibliska råd och anvisningar som uppenbarligen skrevs omkring nio år innan denna förstöring ägde rum. Dessa råd och anvisningar finns nedtecknade i Hebréerbrevet, det brev som aposteln Paulus skrev till de hebreiska kristna i Jerusalem och Judeen.

3. Vad var det som gjorde situationen för de hebreiska kristna i Jerusalem så svår?

³ Våra bröder som levde då befann sig i en mycket svår situation. Trots att Judeen lydde under Rom och att detta välde tycktes ha ett fast grepp om landet, var det många judar som var upproriska. (Apostlagärningarna 5:36, 37) Föreställ dig vilken våldsam press dessa judar måste ha utsatt Jesu efterföljare för på grund av att dessa ”inte [var] någon del av världen” och inte ville ställa sig på de judars sida som var emot Rom. (Johannes 17:16) En annan sak som gjorde att de hebreiska kristna blev förföljda var att judarna kände sig överlägsna på grund av att de blivit utvalda av Gud, ingått lagförbundet och fått en form av gudsdyrkan som inbegrep levitiska präster och offer.

4. a) Varför kan man säga att Jesus hade framträtt vid ”avslutningen på tingens ordningar”? b) Vad förutsade Jesus beträffande denna avslutning?

⁴ Men den judiska epoken — med dess system av tempeloffer, präster, högtider och sabbater — slutade först efter Messias’ offerdöd. (Galaterna 3:24, 25; Kolosserna 2:13—17) Paulus kunde således skriva att Guds Son hade uppenbarats som människa ”en gång för alla vid avslutningen på tingens ordningar”. (Hebréerna 9:26; 1:2) Denna avslutning skulle inom kort bli ett obestridligt faktum, vilket skulle ske i och med förstöringen av templet. När Jesus förutsade denna förstöring, frågade hans lärjungar: ”När skall dessa ting inträffa?” (Matteus 23:37—24:3) Jesus svarade och sade att det skulle bli krig, hungersnöd, jordbävningar, farsoter och ett omfattande predikande om Riket innan slutet skulle komma. (Matteus 24:4—14; Lukas 21:10, 11) Dessa ord gick i uppfyllelse under den generation som levde mellan tiden då Jesus uttalade profetian och tiden då Paulus skrev Hebréerbrevet. Kristus förutsade också att en ”stor vedermöda, en sådan som inte har förekommit sedan världens början intill nu”, skulle drabba Jerusalem. (Matteus 24:21) Den förstöring och den vedermöda som drabbade Jerusalem år 70 v.t. saknade motstycke och skulle inte upprepas när det gällde den staden. Men ändå var det bara en uppfyllelse i miniatyr. Hur kan man säga det? Jo, därför att en ”stor vedermöda” skulle drabba hela människovärlden i en avlägsen framtid.

5. Hur vet vi att det skall bli en ”stor vedermöda” som skall drabba jorden i ännu större skala?

⁵ Fakta visar att de profetiska ord som Jesus uttalade skulle få en större, en mera omfattande och betydelsefull uppfyllelse vid tiden för hans ”närvaro och ... avslutningen på tingens ordning”. (Matteus 24:3) I kapitel 6 i Uppenbarelseboken, som skrevs ett par årtionden efter den vedermöda som drabbat Jerusalem, förutsades också krig, hungersnöd och sjukdom. Denna förutsägelse skulle gälla långt fler områden än Judeen, för det sägs i Uppenbarelseboken att kriget skulle ”ta bort freden från jorden”. (Uppenbarelseboken 6:4) Den globala utveckling som skett sedan första världskriget åren 1914—1918 visar att vi lever i avslutningen på den nuvarande onda tingens ordning och att denna kommer att nå sin klimax i en ”stor vedermöda”. Denna vedermöda kommer att ta bort ondskan från jorden och ge rum för ett paradis under Guds rikes styre.

6. Vad är det som visar att Hebréerbrevet skrevs med tanke på vår tid?

⁶ Hebréerbrevet pekar fram emot vår tid. I det brevet skrev Paulus att Kristus då befann sig i himmelen och att han från den tiden väntar ”tills hans fiender blir lagda som en pall för hans fötter”. (Hebréerna 10:13) I det brevet talas det också om den tid då Gud ”på nytt för sin förstfödde till den bebodda jorden”.a (Hebréerna 1:6) Den tiden är här nu! Tecknen visar att Kristus har blivit insatt som kung och att han ingripit mot Guds fiender i himmelen. (Uppenbarelseboken 12:7—12) Kristus har riktat sin uppmärksamhet mot den bebodda jorden och är osynligen närvarande. Därför kommer vi, som Jesus förutsade, att inom kort få se hur allt går mot en klimax och Guds fiender avlägsnas från jorden. Vilka råd och anvisningar får vi då genom Hebréerbrevet?

”Tänk på ... Jesus”

7, 8. Varför riktades så lämpligt uppmärksamheten på Jesus i Hebréerbrevet?

⁷ Paulus riktade särskilt uppmärksamheten på Jesus. Han skrev: ”Men angående det som dryftas här är detta huvudpunkten: Vi har just en sådan överstepräst, och han har satt sig på högra sidan om Majestätets tron i himlarna.” (Hebréerna 8:1) Varför var denna upplysning särskilt aktuell för de kristna som levde vid avslutningen på en tingens ordning?

⁸ Det har länge funnits oriktiga uppfattningar om Jesus. Judarna under det första århundradet var stolta över att de härstammade från Abraham, att de utövade en religion som de fått genom Mose och att de hade präster av Arons släkt. Därför kan de ha tänkt: ”Denne Jesus från Nasaret är bara en timmermans son från Galileen.” De anklagade rentav Guds Son för att vara en demonbesatt samarit. (Johannes 7:52; 8:39—41, 48; 9:24, 28, 29) Följaktligen uppmuntrade Gud visligen de hebreiska kristna att ”tänka på ... Jesus”, eftersom en rätt, balanserad syn på och ett rätt, balanserat förhållande till Guds Son skulle hjälpa dessa kristna att vara trogna.

9. Vad är det som gör rådet att tänka på Jesus så lämpligt för vår tid, men vilken fara måste vi vara på vakt emot?

⁹ Guds råd och anvisningar i Hebréerbrevet är också till hjälp för oss i vår tid, eftersom oriktiga uppfattningar om Kristus fortfarande existerar i stor utsträckning. I motsats till de judiska motståndarna som nedvärderade Jesus överdriver många människor i vår tid hans uppgift. Deras kyrkor hävdar att Jesus är en del av en treenig gudom och att Fadern, Sonen och den Helige Ande är jämlika. Men vem ägnar de störst uppmärksamhet åt trots detta? Jo, Jesus. Han sätts i förgrunden, och Fadern kläms in i en undanskymd vrå. Detta innebär en utmaning för sanna kristna. I Johannes 14:28 sade Jesus att hans Fader var större än han, och i Psalm 83:19 (NW) sägs det att ”du, vars namn är Jehova, endast du är den Högste över hela jorden”. Men vi får inte reagera alltför kraftigt mot de oriktiga uppfattningar som finns om Jesus och omedvetet förringa hans verkliga ställning. Det är av oerhört stor vikt och betydelse att vi i likhet med de hebreiska kristna har en balanserad och rätt värdering av Jesus när vi går framtiden till mötes.

10. Vad visar Hebréerbrevet om Jesu ställning?

¹⁰ Hebréerbrevet inleds med att vi får vår uppmärksamhet riktad på Kristi överlägsna ställning. Han är nu en förhärligad ande, ”den exakta bilden av själva ... [Guds] väsen”. Detta innebär inte att Fadern och Sonen är en enda person eller en enda gud, för i Hebréerna 1:3 sägs det vidare att Jesus har satt sig ”på Majestätets [”Guds”, Today’s English Version] högra sida i höjden”. Sådana skriftställen som Hebréerna 2:10 och 5:5, 8 visar också att Jehova är överordnad Sonen. Men ändå har Kristus nu ”ett namn [en ställning eller ett anseende] som är förnämligare än [änglarnas]”. — Hebréerna 1:4.

11. a) Hur behandlar Guds änglar Jesus Kristus? b) Hur skall man förstå Hebréerna 1:6?

¹¹ De trogna änglarna inser att Kristus har en upphöjd ställning, och det måste vi också inse. Psalm 97:7 citeras (enligt den grekiska Septuagintaöversättningen) i Hebréerna 1:6, där det heter: ”Alla Guds änglar må betyga honom sin vördnad.” Eller som detta ställe lyder i andra översättningar: Änglarna ”faller ned inför”, ”böjer sig ned inför” eller ”hyllar” Sonen.b Av sammanhanget framgår det att detta innebär att även änglarna hyllar Jesus som Guds främste representant och upphöjde Son. De inser att han har blivit ”krönt med härlighet och ära” och att han har fått myndighet över den kommande bebodda jorden. — Hebréerna 2:5, 9.

12. Varför är det viktigt att vi ger akt på vad Jesus sade?

¹² Hur bör detta påverka oss? Sedan Paulus påvisat att Jesus är överordnad änglarna säger han: ”Därför måste vi mer än vanligt ge akt på de ting vi har hört, för att vi aldrig må glida bort.” (Hebréerna 2:1) Som de hebreiska kristna kände till hade judarna under lång tid gett akt på de ting som stod att läsa i Guds ord eller lagen, som de fått genom Mose. Det är betydligt viktigare för oss att ge akt på den vägledning Gud gett genom Jesus.

13. Hur hade och har de kristna nytta av att bry sig om vad Jesus sade? Ge skäl för ditt svar.

¹³ Vi kan i detta sammanhang påminna oss vad Jesus Kristus hade sagt om att de kristna måste fly, då Jerusalem omringades av lägrade krigshärar. (Lukas 19:43, 44; 21:20—24) Romarna omringade det upproriska Jerusalem år 66 v.t., men drog sig sedan helt oförklarligt tillbaka, varefter de kristna flydde ut ur staden. Att de brydde sig om vad Jesus hade sagt räddade deras liv, eftersom romarna återvände till olycka för staden år 70 v.t. Låt oss hämta en lärdom av detta: Nu, när en världskatastrof står för dörren, bör vi var och en fråga oss: ”Bryr jag mig av hela mitt hjärta om vad Jesus sade? Vittnar till exempel den tid jag ägnar åt rekreation, min inställning till mitt förvärvsarbete eller min affärsverksamhet eller min syn på världslig utbildning om att jag bryr mig om Jesu ord i Lukas 12:16—31?”

14. a) På vilket sätt är Jesus den ”främste förmedlaren av ... frälsning”? b) I vilken bemärkelse har Jesus ”gjorts fullkomlig”?

¹⁴ I Hebréerna 2:10 kallas Jesus den ”främste förmedlaren av ... frälsning”. Detta gäller i främsta rummet de smorda kristna som är hans ”bröder”. (Hebréerna 2:11—17) Men även alla de som hoppas på att få leva på en paradisisk jord är beroende av honom för frälsning. Paulus skrev: ”Fastän han var Son, lärde han lydnad av det han led; och sedan han hade gjorts fullkomlig, blev han ansvarig för evig frälsning för alla dem som lyder honom, eftersom han av Gud uttryckligt har kallats överstepräst.” (Hebréerna 5:8—10) Naturligtvis hade Jesus varit en fullkomlig andevarelse och medan han var här på jorden en fysiskt fullkomlig människa. Men ändå måste Jesus, med tanke på sin uppgift som vår präst, göras fullkomlig i en annan bemärkelse. När han var här på jorden fick han övning och fostran — han fick undervisning, blev tuktad och blev prövad ända till döds i fråga om sin lydnad — för att han skulle fullkomnas som barmhärtig och medkännande överstepräst.

Vi litar på vår överstepräst

15. Varför står det så mycket om präster i Hebréerbrevet?

¹⁵ När du läser Hebréerbrevet, kommer du att finna att det står en hel del om präster där. Syftet med detta är att vår insikt om och uppskattning av den ”överstepräst som vi bekänner — Jesus” skall byggas upp. (Hebréerna 3:1) Paulus förklarar att ”varje överstepräst uttagen bland människor tillsätts för människors skull över de ting som hör Gud till, för att han skall frambära offergåvor och slaktoffer för synder”. (Hebréerna 5:1; 8:3) Mycket i lagförbundet kretsade kring det faktum att människor är syndare. Detta är anledningen till att offer frambars för deras skull av präster, som också frambar offer som skulle överskyla prästernas egna synder. Men djuroffren som frambars gång på gång besegrade inte synden eller gjorde någon enda ur folket fullkomlig. (Hebréerna 7:11, 19, 27; 10:1—4, 11) Detta visar att det behövdes ett nytt förbund — jämte ett nytt offer och en ny överstepräst. — Jeremia 31:31—34.

16. Hur överträffar Jesus som präst de israelitiska prästerna?

¹⁶ Vi har detta i Kristus. Jesus Kristus, som förebildades genom Melkisedek, vars härkomst inte anges i bibeln, blev inte präst genom att vara en naturlig avkomling av Levi eller Aron. Gud förordnade honom direkt. (Hebréerna 7:1—3, 15—17; 5:5, 6) Om Gud således godkänner Jesus som överstepräst, kan då inte vi helt och fullt lita på honom? Dessutom kommer han inte att dö inom kort och behöva ersättas — till skillnad från prästerna under lagförbundet. Han kunde frambära ett slutgiltigt offer, sin egen kropp; den var fullkomlig, och offret behövde inte frambäras mer än en gång. Kristus, vår överstepräst, tog värdet av sitt livsblod till himmelen och frambar det inför Gud. Han befinner sig fortfarande där och tjänar som präst till gagn för oss. — Hebréerna 9:24—28; 10:12—18.

17. På vilka olika sätt är det till hjälp för oss att ha Jesus som överstepräst?

¹⁷ Vi kan lita på vår överstepräst, när vi står inför den kommande världskatastrofen. Till skillnad från offren under lagförbundet kan Kristi fullkomliga offer till fullo överskyla våra synder. Dessutom kan det ”rena våra samveten från döda gärningar [både från det onda som vi tidigare strävat efter och från alla de försök vi gjort att rättfärdiga oss inför Gud], så att vi kan ägna helig tjänst åt den levande Guden”. (Hebréerna 9:14; 10:1—4) Vi måste hålla med om att ett rent samvete inför Gud är av oändligt stort värde, då vi befinner oss i en svår situation och utsätts för påtryckningar. (Hebréerna 10:19—22) Vi kan också på andra sätt glädja oss åt att ha Jesus som en stadigvarande överstepräst i himmelen.

18. Varför var det och är det bra för de kristna att veta att deras överstepräst hyser medkänsla?

¹⁸ Genom Hebréerbrevet blir vi försäkrade om att Kristus är en präst som hyser medkänsla. Du kan föreställa dig vilka beslut de hebreiska kristna måste fatta och vilka problem de ställdes inför, då de i den patriotiska miljö som präglade Jerusalem förberedde sig för att fly, för att lämna sina hem, sina släktingar och sina arbeten. Men de var inte lämnade helt åt sig själva. Paulus skrev: ”Vi har inte en överstepräst som inte kan hysa medkänsla med våra svagheter, utan en som har blivit prövad i alla avseenden liksom vi, men utan synd.” Vilken tröst detta måste ha varit för dem, och det bör det också vara för oss som lever i denna tingens ordnings sista dagar! Med en sådan medkännande överstepräst kan vi ”få barmhärtighet och finna oförtjänt omtanke till hjälp i rätt tid”. (Hebréerna 4:15, 16) Oavsett vilka prövningar som uppstår ”kan han komma dem till hjälp som nu sätts på prov”. — Hebréerna 2:17, 18.

Vår tros fullkomnare

19, 20. Hur är Jesus ”vår tros ... fullkomnare”?

¹⁹ Vår tro kommer in på ett särskilt sätt när vi tänker på Jesus. Paulus omnämner ”den synd som lätt snärjer in oss” — brist på tro — och säger sedan att vi uppmärksamt skall ”se på vår tros främste förmedlare och fullkomnare, Jesus”. (Hebréerna 12:1, 2) Varför är detta så viktigt under avslutningen på den nuvarande tingens ordning?

²⁰ Bibeln pekar fram emot den Smorde ända från dess första profetia i 1 Moseboken 3:15. Han är centralfiguren i mycket av det som förutsägs och förebildas i bibeln. I Hebréerbrevet omnämns många av de viktigare tingen i den mosaiska lagen, och de sägs vara ”en skugga av de goda ting som skall komma”. (Hebréerna 9:23; 10:1) Men ”verkligheten tillhör den Smorde”. (Kolosserna 2:17) Ja, Jesu födelse, jordiska tjänst, offerdöd, uppståndelse och tjänst som präst i himmelen uppfyller eller fullkomnar alla de profetior, symboler och förebilder som har med dessa ting att göra.

21. I vilken ytterligare bemärkelse är Jesus ”vår tros ... fullkomnare” i vår tid?

²¹ Om Paulus kunde erkänna Kristus som ”vår tros ... fullkomnare”, har vi ännu större anledning att göra det i vår tid. Vi ser den större uppfyllelsen av det som Jesus sade skulle utgöra tecknet på hans ”närvaro och på avslutningen på tingens ordning”. (Matteus 24:3) Därför har vår tro en stabilare grund att stå på. Frälsningen in på ”den kommande bebodda jorden” är också någonting som ligger betydligt närmare i tiden än den gjorde på Paulus’ tid. Låt oss därför fortsätta att tänka på Jesus, vår tros fullkomnare, i förtröstan på att Gud ”blir deras belönare som uppriktigt söker honom” i tro. (Hebréerna 2:5; 11:6) Som följande artikel kommer att visa kan Hebréerbrevet hjälpa oss att få den tro och den kristna inställning vi behöver för att komma i den ställningen att vi kan få den underbara belöningen.

[Fotnoter]

Kan du förklara:

□ Hur vår situation kan jämföras med den som de kristna, till vilka Hebréerbrevet skrevs, befann sig i?

□ Varför vi måste ha en balanserad syn på Jesus och bry oss om vad han sade?

□ Varför det står så mycket om offer och präster i Hebréerbrevet?

□ Vad du känner i fråga om Jesus som överstepräst och trons fullkomnare?

[Ruta på sidan 14]

VÖRDNADSBETYGELSE eller TILLBEDJAN

I Hebréerna 1:6 kan det grekiska ordet proskynéo betyda:

1. Att på ett respektfullt sätt betyga någon sin vördnad, exempelvis genom att ”böja sig ned” inför Jesus som den som Jehova Gud har gett ära och härlighet

2. Att tillbedja Jehova Gud genom eller förmedelst hans främste representant, hans Son, Jesus

[Bild på sidan 15]

Jesus frambar ett offer som var av mera bestående värde än de som prästerna frambar vid templet