Vi ger vårt bästa åt Jehova
”’Förbannad är den som handlar illfundigt, när det i hans hjord finns ett handjur och han gör ett löfte och åt Jehova offrar något som är fördärvat. Ty jag är en stor konung’, har härskarornas Jehova sagt, ’och mitt namn skall inge fruktan bland nationerna.’” — Mal. 1:14, NW.
1. Kan människor verkligen ge något åt Jehova?
FÖREFALLER det inte egendomligt att ofullkomliga människor ens skulle tänka på att ge någonting åt den store Skaparen, Jehova? Det finns ju ingenting i hela universum som inte redan tillhör honom! I sitt ord förklarar han själv: ”Mitt är silvret, och mitt är guldet.” (Hagg. 2:9) ”Mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen; jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant. Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är. Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?” (Ps. 50:10—13) Jehova Gud har helt visst inget behov av gåvor från någon, eftersom han är fullständig i sig själv. Han är den självexisterande.
2. Vad erkände David i fråga om frivilliga offer som frambars åt Jehova?
2 Som en ung man, som hade blivit undervisad i den mosaiska lagen, visste David, judéen Isais son, att Jehova äger hela jorden. (2 Mos. 19:5) När David under sina sista år gav bidrag till det tempel som skulle byggas i Jerusalem, riktade han sig under bön till den Högste med dessa ord: ”Vad är väl ... jag, och vad är mitt folk, att vi skulle behålla makten att frambära frivilliga offer såsom nu sker? Ty allting är från dig, och ur din egen hand har vi gett åt dig. O Jehova, vår Gud, allt detta överflöd, som vi har berett för att bygga dig ett hus åt ditt heliga namn, från din hand är det, och dig tillhör alltsammans.” — 1 Krön. 29:14, 16, NW.
3. a) Vilka frågor kan ställas om de gåvor som frambärs åt Jehova? b) Vad är det skriftenliga svaret på dessa frågor?
3 David erkände alltså att vi människor inte kan göra den Allsmäktige rik på något sätt. Ja, vad det än är som vi kan ge, så är det bara ett återgäldande av en liten del av vad vi har fått från källan till ”varje god gåva och varje fullkomlig skänk”. (Jak. 1:17) Men betyder detta att det inte har något värde att vi frambär gåvor till vår skapare? Avvisar han sina hängivna tjänares offergåvor? Svaret i Guds ord är: Nej. Jehova Gud uppmanar ödmjuka tillbedjare att föra fram sina gåvor. I Psalm 96:8 (NW) läser vi: ”Tillerkänn Jehova den ära som tillkommer hans namn; bär en gåva och kom i hans förgårdar.”
4. Vad slags gåvor behagar Jehova?
4 Jehova ville naturligtvis ha goda offergåvor, som föranleddes av uppskattande hjärtan. Det skulle vara gåvor som inbegrep självförnekelse såväl som förberedelse som präglades av bön och eftertanke. Medan den mosaiska lagen var i kraft kunde en israelit till exempel inte föra fram vilket som helst djur till porten till tabernaklets förgård och förvänta att få ett gynnsamt erkännande från Gud. Lagen stadgade: ”När någon vill offra ett tackoffer åt HERREN [Jehova] av fäkreaturen eller av småboskapen, vare sig det gäller att fullgöra ett löfte eller det gäller ett frivilligt offer, då skall det vara felfritt för att bliva välbehagligt; intet lyte får finnas därpå. Det som är blint eller brutet eller stympat eller sårigt eller det som har skabb eller annat utslag, sådant skolen I icke offra åt HERREN.” — 3 Mos. 22:21, 22.
5. Vad föreskrev lagen beträffande spisoffer?
5 När det gällde spisoffer eller sädesoffer, så skulle sådana vara av fint mjöl. (3 Mos. 2:1, 4; 6:14, 15; 4 Mos. 15:4) Detta krav uteslöt allt grovt mjöl, mjöl som inte var väl siktat. Ja, bara det bästa var passande som ett offer åt den Högste, Jehova.
6. Vilken betydelse hade hjärtats motiv, när det gällde om en israelits slaktoffer var välbehagliga?
6 Ett annat viktigt krav, när det gällde att frambära godtagbara offergåvor åt Jehova, var att man hade det rätta motivet i hjärtat. Om en israelit frambar offer utan en djup inre önskan att behaga sin skapare, skulle det vara förgäves som han gjorde det. Lägg nu märke till hur detta betonas i följande ord: ”Vad skall jag med edra många slaktoffer? säger HERREN. Jag är mätt på brännoffer av vädurar och på gödkalvars fett, och till blod av tjurar och lamm och bockar har jag intet behag. När I kommen för att träda fram inför mitt ansikte, vem begär då av eder det, att mina förgårdar trampas ned? Bären ej vidare fram fåfängliga spisoffer; ångan av dem är en styggelse för mig. ... Edra nymånader och högtider hatar min själ; de hava blivit mig en börda, jag orkar ej bära den. Ja, huru I än uträcker edra händer, så gömmer jag mina ögon för eder, och om I än mycket bedjen, så hör jag icke därpå. Edra händer äro fulla av blod.” (Jes. 1:11—15) När det saknades sann hängivenhet och en anda av frikostighet, var yttre former av tillbedjan jämförliga med mutor som var avsedda att köpa gudomlig ynnest. De var helt och hållet oacceptabla.
VÅR GÅVA TILL JEHOVA
7. Varför frambär vi i denna tid inte slaktoffer av djur?
7 Till skillnad från israeliterna frambär vi, lärjungar till Jesus Kristus, inte några slaktoffer på något materiellt altare. Lagförbundet, som gav befallning om sådana offergåvor, blev avskaffat på grundval av Jesu död på en påle. (Kol. 2:13, 14) Detta väcker frågan: Vilka offer kan vi frambära?
8. Vad skrev aposteln Paulus i Romarna 12:1 om slaktoffer? Hur skall vi förstå hans ord?
8 Den kristne aposteln Paulus gav följande uppmuntran till med anden smorda troende, som skulle avstå från sin kropp av kött och få en härlig andlig kropp, när de uppväcktes från de döda: ”Följaktligen bönfaller jag er, bröder, vid Guds medömkan, att framställa era kroppar till ett levande, heligt, Gud välbehagligt slaktoffer, er förnuftsmässiga heliga tjänst.” (Rom. 12:1) De uppmuntrades således att använda sina krafter och förmågor till att tjäna Skaparen. Kroppens lemmar är de redskap varigenom en person kan tala och handla. För att framställa sina kroppar till ett levande slaktoffer måste dessa kristna följaktligen vara verksamma, göra ”allt till Guds ära”. (1 Kor. 10:31) För att detta offer skulle vara ”heligt” måste de bevara moralisk och andlig renhet. Och bara genom att de lät oskrymtad kärlek vara motivet till sina handlingar skulle ett sådant framställande av deras kroppar vara ”Gud välbehagligt”. (1 Kor. 13:3) När de levde ett liv i full hängivenhet för Gud i inställning, ord och handling på grund av ett noga övervägt val, i det de insåg att det var rätt med hänsyn till den gudomliga medömkan som hade visats dem, utförde de helig tjänst med sitt förnuft. Kan inte vi, oberoende av vad vårt nuvarande hopp må vara — himmelskt eller jordiskt — på liknande sätt arbeta av hela vår själ i vår tjänst för Gud?
9. Vilken uppmuntran får vi i Hebréerna 13:15, 16?
9 I brevet till hebréerna lär vi oss ännu mera om välbehagliga offer. I Hebréerna 13:15, 16 heter det: ”Låt oss alltid genom honom [Kristus] frambära till Gud ett lovprisningens offer, det vill säga frukten av läppar som offentligt bekänner hans namn. För övrigt: glöm inte att göra gott och att dela med er åt andra, ty Gud finner välbehag i sådana offer.” — Jämför Hosea 14:3.
10. Vad inbegriper ”frukten av läppar”? Vilka frågor kan vi ställa oss själva i detta hänseende?
10 Att vi frambär ”frukten av läppar” inbegriper att vi tar del i uppfyllelsen av Matteus 24:14: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna.” Ger vi verkligen vårt bästa i detta viktiga predikoarbete? Tar vi ivrigt fasta på möjligheterna att avge ett vittnesbörd? Är vårt liv som kristna föredömligt, så att ”frukten av läppar” utgör ett välbehagligt lovprisningens offer? — Rom. 2:21, 22.
11. Varför är det gagneligt att vi undersöker vår inställning i fråga om kristna möten?
11 Offentliga uttalanden vid kristna möten är också en del av vårt offer. Det är uppenbart att detta gör det nödvändigt att vi är närvarande, när medtroende är samlade för tillbedjan. Längtar vi verkligen efter att vara tillsammans med andra som har samma dyrbara tro? Eller låter vi andra aktiviteter och intressen onödigt uppta den tid då vi skulle kunna vara med våra bröder? Vi gör väl i att efterlikna det föredöme som gavs av psalmisten, som talade om sin intensiva önskan efter gemenskap med Jehova Gud i umgänge med medtillbedjare och jämförde detta med en hjorts längtan efter vatten. Utan vatten skulle en hjort helt enkelt inte kunna överleva. (Ps. 42:2, 3) Inser vi verkligen att vi inte kan leva utan Jehova, ”en källa med friskt vatten”? — Jer. 2:13.
12, 13. Hur kan vi få största gagnet av kristna möten?
12 Medan vi är närvarande vid möten vill vi helt visst få ut den största nyttan av detta. Det kan vi få genom att söka tillämpa följande inspirerade råd: ”Låt oss tänka på varandra för att sporra till kärlek och förträffliga gärningar, i det vi ... uppmuntrar varandra, och det så mycket mer som ni ser dagen närma sig.” (Hebr. 10:24, 25) Har vi inte, med tanke på att Jehovas stora dag för att verkställa sin dom är bestämd att komma, goda skäl att under bön tänka på vad vi kan göra för att styrka och uppmuntra våra bröder? Vi önskar helt visst inte att några av dem skall befinna sig i ett underkänt tillstånd, när den dagen kommer. (Luk. 21:34—36) Uppenbarar de uttalanden vi gör att vi är verkligt intresserade av deras andliga välbefinnande? Är det så att vi, genom våra kommentarer vid mötena, främjar kärlek och ett osjälviskt intresse för andras eviga välfärd? Uppmuntrar våra uttalanden alla att fortsätta att utföra förträffliga gärningar, vara nitiska i att förkunna de ”goda nyheterna” och vara föredömliga i alla sidor av det dagliga livet? — Jämför Titus 2:1—14.
13 Genom att sporra andra ”till kärlek och förträffliga gärningar” upplivar vi också oss själva och inskärper i våra sinnen och hjärtan betydelsen av gärningar som är i överensstämmelse med tro. Detta kan ha en mycket gagnelig verkan på oss och förmå oss att granska oss själva och göra förbättringar i vårt kristna liv och vår kristna verksamhet. Och när vi lyssnar till vad andra säger och sedan tillämpar den skriftenliga uppmuntran, vinner vi den lycka som kommer av att man är ”ordets görare”. — Jak. 1:22—25.
14, 15. Vad inbegriper våra ”offer” utöver andligt givande?
14 Brevet till hebréerna uppmuntrar oss att dela med oss och ge gensvar till andras behov. De som detta brev var riktat till uppmanades: ”Erinra er ständigt de förgångna dagar, i vilka ni, sedan ni blivit upplysta, utstod mycken kamp under lidanden, medan ni ibland blev, som på en teater, utsatta för både smädeord och vedermödor och ibland blev delaktiga med dem som upplevde sådant. Ty ni både gav uttryck åt medkänsla med dem som var i fängelse och fann er med glädje i att man rövade bort era tillhörigheter, då ni ju visste att ni själva har en bättre och bestående egendom.” (Hebr. 10:32—34) Ger vi på liknande sätt uttryck åt medkänsla med dem som lider, och kommer vi till deras hjälp?
15 Den situation i vilken Guds tjänare befinner sig varierar i avsevärd grad. Somliga kan vara utfattiga. Andra kan vara sorgsna och nedstämda, i stort behov av tröst och gemenskap. Ytterligare andra kan vara modfällda på grund av allvarliga personliga problem. Det är sant att Jehova Gud kommer att se till att de rättfärdiga inte blir helt och hållet övergivna. (Ps. 37:25) Men bör vi inte personligen känna ansvaret att vara Guds redskap till att visa omtanke och ge hjälp? Att vara försumlig i detta avseende är en allvarlig sak. Aposteln Johannes skrev: ”Vem det vara må som har denna världens medel att uppehålla livet och får se sin broder vara i nöd och ändå stänger sin ömma medkänslas dörr för honom, på vilket sätt förblir Guds kärlek i honom? Små barn, låt oss älska, varken med ord eller med tungan, utan i gärning och sanning.” — 1 Joh. 3:17, 18.
VARFÖR VI UPPMANAS ATT FRAMBÄRA VÅRA GÅVOR
16, 17. Varför uppmanar Jehova oss att frambära ”offer”?
16 För att vi skall vara trogna i att frambära våra andliga offer behöver vi inse varför Jehova Gud uppmanar oss att göra detta. Vår himmelske Fader känner redan våra innersta tankar och inställningar. Men han vill att vi skall ge uttryck åt vår kärlek till honom genom det goda som vi verkligen gör för andra. Det är hans önskan att hans tjänare skall likna honom i att visa omtanke och frikostighet. (Matt. 5:43—48) Detta ger honom medlet till att dra människor till sig. Hur så? Genom att andra lägger märke till vårt berömvärda levnadssätt kan de komma att inse att verklig lycka kommer av att man gör Guds vilja. — Matt. 5:16.
17 Eftersom Jehova Gud har danat oss, vet han vad som är bäst för oss. Detta är ytterligare ett skäl till att han uppmanar oss att frambära våra gåvor till honom. En frikostig ande bidrar till att vi åtnjuter frid i sinne och hjärta såväl som sann lycka nu. Bibeln förklarar: ”Det är lyckligare att ge än att få.” (Apg. 20:35) Dessutom kan vi vara förvissade om att vår himmelske Fader kommer att belöna oss rikligt både nu och i den eviga framtiden. Guds Son sade: ”När du ger barmhärtighetsgåvor, låt då inte din vänstra hand veta vad din högra gör, så att dina barmhärtighetsgåvor kan vara i det fördolda; då skall din Fader, som ser på i det fördolda, återgälda dig.” (Matt. 6:3, 4) ”När du låter duka till fest, bjud då in fattiga, krymplingar, ofärdiga, blinda, så kommer du att vara lycklig, eftersom de inte har något att återbetala dig med. Det skall nämligen återbetalas dig i de rättfärdigas uppståndelse.” — Luk. 14:13, 14.
18. Hur bör det förhålla sig med vårt givande? Varför det?
18 När vi tar en vittomfattande överblick över våra offer, måste vi medge att vi bör vara beredda att ge vårt allra bästa vid möten, när vi delar med oss av de ”goda nyheterna” åt andra och i vår inställning, våra ord och handlingar, ja, på alla livets områden. Vi bör inte vara halvhjärtade i fråga om sådana viktiga angelägenheter. Vad som står på spel är Jehovas godkännande och att vi skall få liv. Må vi därför leva i överensstämmelse med bibelns försäkran: ”Gud är inte orättvis, så att han glömmer ert arbete och den kärlek ni har visat mot hans namn, i det att ni har tjänat de heliga och fortsätter att tjäna dem.” — Hebr. 6:10.
[Bild på sidan 15]
ALLA KAN TA DEL I ATT:
GE KOMMENTARER VID MÖTENA
PREDIKA OCH UNDERVISA
SPORRA ANDRA TILL KÄRLEK OCH FÖRTRÄFFLIGA GÄRNINGAR
UPPMUNTRA ANDRA ANDLIGEN OCH MATERIELLT