Varför skall vi tro på en Gud som vi inte kan se?
VI LEVER i en i hög grad vetenskaplig tidsålder. Vetenskapsmän har gjort många imponerande uppfinningar och utfört uppseendeväckande bedrifter och till och med sänt människor till månen.
På grund av sådana prestationer godtar många människor de slutsatser som vetenskapsmännen kommer fram till beträffande andra angelägenheter. När de till exempel hävdar att människorna har utvecklats från djuren, så blir detta allmänt trott. När de påstår att liv kom till av sig självt i något urtidshav, tror många det.
Ett resultat av sådana läror är att när somliga vetenskapsmän säger att det inte finns någon Gud, så blir detta alltför ofta godtaget. Och eftersom vi inte kan se Gud, finns det också somliga som drar slutsatsen att han inte kan finnas till. Därför är ateism och agnosticism i tilltagande. Tron på en osynlig skapare med ett uppsåt är i avtagande.
Men finns det sunda skäl till att inte tro på Gud av den orsaken att vi inte kan se honom? Bör vi sätta så stor tilltro till vetenskapen? Och gör det verkligen någon skillnad om vi tror på Gud?
EN OFANTLIG SKILLNAD
Det innebär en ofantlig skillnad om vi tror på att det finns en skapare eller inte. Om han finns till, då måste han helt visst ha ett uppsåt med att dana denna jord och skapa mänskligt liv på den.
Det skulle också vara rimligt att förvänta att en sådan vis och mäktig skapare skulle avgöra framtiden för denna jord och för människosläktet. Vår inställning till denne skapare och våra handlingar gentemot honom skulle därför kunna innebära en stor skillnad när det gäller vår framtid.
Men om det inte finns någon Gud, då är mänsklighetens framtidsutsikter mycket dystra. Att döma av den upptecknade historien skulle framtiden betyda en fortsatt existens fylld av svårigheter — om inte rentav något ännu värre. Om det inte finns någon osynlig skapare som har ett uppsåt för oss, då skulle det förefalla vara förståndigt att ”äta och dricka, ty i morgon måste vi dö”. — 1 Kor. 15:32, 1917.
ATT TRO PÅ DET OSYNLIGA
Kan vi tro på en Gud som vi inte kan se? Hur är det — tror vi verkligen bara på det vi ser? Nej, vi tror i högsta grad på sådant som vi inte ser.
I själva verket beror själva vårt liv direkt på något som vi inte kan se! Vad är det? Luften vi andas. Utan den skulle vi dö inom några minuter. Vi kan inte se luften, men vi vet sannerligen att den finns till. Om du håller andan under sextio sekunder, skulle du mycket snart sätta värde på den luft du inte kan se.
Vi kan inte se vinden heller, men vi ser träden vaja för vinden och havets vågor kastas hit och dit av vindens kraft. Vi tror att vinden finns till därför att vi ser dess verkningar.
Elektriciteten är osynlig. Men vilka häpnadsväckande ting kan den inte göra! Den får lampor att lysa, värmer upp hus, driver stora maskiner och gör att hushållsapparater arbetar åt oss. Ingen förnuftig människa tvivlar på att elektriciteten finns till bara av den orsaken att den inte kan ses.
Strålning i form av radio-, televisions- och radarvågor sänds ut genom luften utan att det syns. Likväl vet vi att de finns till på grund av de ljud eller bilder de frambringar.
Kan vi se gravitationskraften? Nej, men utan den skulle allt som inte är stadigt fäst vid jorden, också människor, tendera att sväva ut i rymden. En liknande kraft är magnetismen. En magnet drar till sig järn, men det magnetiska fältet är osynligt för våra ögon.
En atomkärna hålls samman av en stark men osynlig kraft. Vi vet att denna kraft är verklig, eftersom fantastiska energimängder frigörs när atomen ”klyvs” i atomexplosioner.
Vi kan inte se röntgenstrålar, men de kan tränga igenom kroppen och ta bilder av våra ben. Vad skulle en läkare säga, om du sade till honom att röntgenstrålarna inte finns till, eftersom du inte kan se dem?
Vi ser inte lukter, men vår näsa fångar upp dem; blodhundar kan till och med spåra upp människor tack vare den osynliga lukten. Vi kan inte heller se ljudvågorna, men våra öron uppfångar dem; därför vet vi att de är verkliga.
Vi tror således på mycket som vi inte kan se, och vi gör det därför att vi iakttar bevis — de resultat som frambringas. På samma sätt vet vi att en osynlig skapare finns till, nämligen därför att vi iakttar bevisen — resultaten av hans händers verk. Bibeln säger: ”Ty hans osynliga väsen, hans eviga makt och gudomshärlighet hava ända ifrån världens skapelse varit synliga, i det att de kunna förstås genom hans verk.” — Rom. 1:20, 1917.
SKAPARENS HÄNDERS VERK
När du ser ett hus, vilken slutsats drar du då? Kommer du till slutsatsen att träet, betongen och de olika metallerna av en händelse ordnade sig till ett hus, som var fullständigt med rum, ett uppvärmningssystem, rörledningar, elektriska ledningar och möbler? Nej, du erkänner att det finns någon som har byggt huset. Inte ens relativt enkla saker som en låda eller en penna kommer till utan att någon tillverkar dem.
Likväl är sådana ting obetydliga i jämförelse med en atom, ett träd, en människa, en planet, en sol, en galax, ett universum. Om enkla ting inte kommer till utan någon som gör dem, hur förhåller det sig då med dessa mycket mera sammansatta och invecklade ting?
Fysikern G. E. Davis säger: ”Inget materiellt ting kan skapa sig självt.” I överensstämmelse med detta förklarar bibeln logiskt: ”Vart och ett hus bygges ju av någon, men Gud är den som har byggt allt.” — Hebr. 3:4, 1917.
Och om du såg en samling lagar, till exempel sådana som finns i en nations konstitution eller statsförfattning, vad skulle detta tyda på? Om du såg något så enkelt som en skylt vid ett gathörn med ordet ”Stopp”, vad skulle det visa? Lagar vittnar om att det finns lagstiftare.
Universum har lagar som är mycket mera imponerande. Ja, de månlandningar som astronauterna gjorde skulle ha varit omöjliga, om man inte tagit hänsyn till — och litat på — de exakta och tillförlitliga lagarna för gravitation, rörelse och acceleration såväl som de lagar som styr jordens och månens omloppsbanor. Dessa överordnade lagar vittnar om att det finns en högre laggivare — den osynlige Skaparen.
Följaktligen är det inte svårt att förstå varför bibeln säger om dem som ignorerar eller förnekar de överflödande bevisen för att det finns en skapare: ”Så äro de då utan ursäkt.” — Rom. 1:20, 1917.
Men varför är Gud osynlig för människoögon? Hur är det — skulle du förvänta att överleva en färd till solen? Nej, du skulle brinna upp långt innan du kom dit. Gud har skapat solen. Följaktligen är han alltför mäktig och full av kraft för att kunna ses av mänskliga ögon. Detta är orsaken till att Gud säger i sitt ord: ”Ingen människa kan se mig och leva.” — 2 Mos. 33:20.
Men hur förhåller det sig med de vetenskapsmäns påståenden som säger att levande organismer har utvecklats från livlös materia — att människor har kommit från apliknande djur? Slå upp sidan 519 och läs artikeln ”Evolutionsteorin på reträtt”.