Mänskligt lidande — Vems underlåtenhet att visa omsorg beror det på?

MÄNSKLIGT lidande har varit och är fortfarande en bister verklighet i livet. Men är det bevis på brist på omsorg från Guds sida?

Innan en förnuftig människa lägger skulden på någon, söker hon skaffa sig fullständiga upplysningar för att få en ”helhetsbild”. Om du begrundar bevisen, kommer du att se att det finns mycket som klart motsäger uppfattningen att Gud inte bryr sig om människorna.

En bild med kontraster

Det är sant att man i våra dagar, via tidningar och television, ser människor lida på grund av hungersnöd — svältande barn med uppsvällda magar och med armar och ben smala som tändstickor; desperata föräldrar, i vilkas ansikten missräkning och hopplöshet står skrivet.

Och ändå kan man, i dramatisk kontrast till detta, se jorden frambringa en otrolig variation av födoämnen — frukter, spannmål, nötter och grönsaker — med häpnadsväckande olikheter i fråga om smak och egenskaper, födoämnen som kan beredas till utsökta, närande måltider. Om vi klandrar Gud för lidandet på grund av hungersnöden, vem tillskriver vi då den kärleksfulla omtänksamheten och omsorgen som kommer till uttryck i jordens rikedom på födoämnen? Eller, om vi säger att Gud är ansvarig för bådadera, hur förklarar vi då den uppenbara motsägelsen?

Hur är det med människans eget ansvar i den här frågan? Hur stor omsorg och kärlek till nästan har hon visat? Faktum är att det till och med nu finns tillräckligt med livsmedel för att livnära hela den mänskliga familjen världen utöver. I en publikation, som getts ut av Förenta nationernas världshälsoorganisation, framhålls det verkliga problemet. Det heter där:

”Världen är rik men gör inte gott bruk av de rikedomar den har tillgång till. Millioner lever i skuggan av ständig hunger och undernäring, medan andra äter för mycket och sålunda är felnärda i en annan bemärkelse.”

Sedan det påvisats att cirka 100.000.000 barn nu lider av allvarlig undernäring, heter det vidare i publikationen:

”Faktum är att om alla nu tillgängliga livsmedel fördelades rättvist bland länder och socialekonomiska grupper i förhållande till behovet, skulle inte ett enda barn lida av undernäring. Det finns tillräckligt med livsmedel i världen i dag; de fördelas helt enkelt inte i enlighet med behovet.” — World Health, februari—mars 1974, sidorna 3, 6.

Vad händer ofta, även när livsmedel distribueras till svältdrabbade områden? Tidskriften Time innehöll en rapport om skeppningar till nationer i Afrika som drabbats av torka, och det uppgavs att ineffektivitet och korruption gjorde att distributionen fördröjdes och att en del spannmål dirigerades till kommersiella kanaler för försäljning med enorm vinst. ”Mycket av de donerade livsmedlen ligger kvar i höga staplar på kajerna, där det blir rov för råttor, gräshoppor och tjuvar”, hette det i rapporten. ”Det största problemet är emellertid logistiken.” Det vill säga, regeringarna har på grund av dåliga vägar, brist på utrustning osv. inte varit i stånd att ordna erforderlig transport för distribution av materialet till de hårdast drabbade områdena.

Märkligt, inte sant? Världen ger nu ut omkring 200.000.000.000 dollar om året på krigsutrustning. Nationer kan effektivt sända bomber till vilken punkt som helst på jorden och fälla dem tonvis, och de kan till och med sända människor till månen. Men de finner det svårt att hantera livsmedel.

I våra dagar kan man också se stora, fula slumområden på många håll, med människor som bor i trånga, mörka byggnader, som stinker av smuts, eller bor i simpla skjul eller kojor i ofruktbara regioner. Ofta blir dessa områden grogrund för sjukdomar och brottslighet.

Men samtidigt kan man se vidsträckta områden på jorden som i sanning är underbart vackra, rentav överväldigande i sin skönhet — grönskande skogstrakter, rika, böljande betesmarker och ängar, majestätiska berg, kristallklara sjöar och glittrande vattendrag och forsar, soldränkta stränder kantade med palmdungar. En molnbeströdd himmel, svagt rosa och blå vid soluppgången och flammande röd, purpurfärgad och guldtonad vid solnedgången, är också en vacker syn.

Om vi åter lägger skulden för det första — scenerna med fulhet och smuts och mänsklig misär — på Gud, vem tillskriver vi då det andra? Vem är upphovet till den skönhet och prakt som människans ögon aldrig tröttnar på att skåda och som ingen mänsklig konstnär någonsin till fullo kunnat återge?

I rättvisans namn måste vi medge att människorna själva bär stort ansvar för mycket av livets besvärligheter och den fulhet som möter oss i våra dagar. Ren girighet, kommersiell exploatering och skoningslöshet är upphovet till många av människans problem, däribland fattigdom. Dåligt utfört arbete och anställdas oärlighet höjer kostnaderna för alla. Till och med de mest fundamentala tingen i livet vansköts, missbrukas och är nära att fördärvas genom förorening. Som professor Donald R. Scoby påpekar i sin bok Environmental Ethics (Miljö och moral):

”Människan, skapad att andas ren luft, att dricka och njuta av rent vatten och att njuta av upplevelserna i sin naturliga omgivning, har förändrat sin miljö och finner att hon inte kan anpassa sig. Hon håller på att förbereda sin egen massutrotning.”

Häpnadsväckande kontraster i våra egna kroppar

Vi lägger märke till samma kontrast i fall efter fall. Å ena sidan ser vi cancer, hjärtlidande och andra sjukdomar plåga mänskligheten. Å andra sidan ställs vi inför människokroppens förunderliga förmågor och uppbyggnad.

Vi förundrar oss med rätta över hjärtats kapacitet. Under loppet av ett dygn pumpar hjärtat cirka 7.000 liter blod genom ett nätverk av drygt 95.000 kilometer blodkärl och levererar syre och näring till cirka 30.000.000.000.000 celler — varje cell bestående av över en kvarts million äggvitemolekyler, varje molekyl bestående av omkring 20.000 atomer.

Vi kan inte undgå att förvånas över kroppens naturliga försvar mot sjukdomar och infektioner — hur inträngande bakterier bromsas av en osynlig och omedelbar motattack av kroppen: först sker en ökning av blodtillförseln till platsen för invasionen; antikroppar anländer som fäster sig vid de invaderande bakterierna och identifierar dem som fiender, så att vita blodkroppar, som kallas neutrofila leukocyter, kan omringa bakterierna och bryta ner dem med hjälp av enzymer; samtidigt ökar omedelbart benmärgens produktion av dessa försvarande antikroppar och neutrofila leukocyter; det ämne i blodplasman (kallat fibrinogen), som bidrar till blodets koagulering, börjar sin verksamhet för att forma ett nätverk av trådar runt infektionen och avgränsa området; sedan anländer de långsammare lymfocyterna och monocyterna, som livnär sig på och rensar bort de spillror som blir resultatet av det utkämpade slaget; och slutligen bildas nya celler och vävnader för att återställa det skadade området.

Så komplicerat och omfattande är människokroppens försvarssystem att framlidne fysiologen vid Harvarduniversitetet Walter Cannon drevs att säga: ”När man känner till en hel del om människokroppen och dess resurser att bibehålla hälsan, så undrar man varför någon över huvud taget blir sjuk.”

Ändå blir människor sjuka, och kära anförvanter dör. Varför? Är det därför att Gud inte bryr sig om människorna? Varför då alla anordningar för att vi skall kunna bevara hälsan?

Det alltjämt bestående problemet

Det är tydligt att man genom att hänföra det mänskliga lidandet till brist på omsorg från Guds sida väcker lika många frågor som man besvarar, om inte fler. Det gör livet på jorden till en paradox, fullt av motsägelser. Att säga att Gud inte existerar förvärrar bara problemet. Varför finns vi till här, i första hand, om det inte finns någon Skapare? Vad är i så fall syftet med livet?

När vi ser ett hus med dess dörrar, fönster, rum och andra utmärkande drag som uppenbarligen är utformade för mänskligt bruk, inser vi att huset har en byggmästare. Hela denna planet har många fler drag som gör den lämplig som boningsplats för människan än något hus som människan någonsin har tillverkat, eftersom hus är beroende av källor utifrån som tillhandahåller sådant som mat, vatten och olja. På goda grunder skrev den inspirerade aposteln Paulus: ”Vart och ett hus bygges ju av någon, men Gud är den som har byggt allt.” (Hebr. 3:4) Om någon begår ett brott i ett hus, eller om individer i huset blir sjuka, motsäger då detta byggmästarens existens?

Fakta tvingar oss att erkänna att människan själv är ansvarig för mycket av det lidande som finns på jorden. Mänsklig själviskhet, stolthet på grund av nationalitet och ras, fördomar och hat jämte oärlighet, onda begärelser, otålighet och vrede är vad som orsakar de svåra förhållandena i livet, vållar förtryck och fattigdom, ödelägger äktenskap och fördärvar familjelivet, ger upphov åt våld och krig. Människan har svårt missbrukat sitt hem, jorden.

Du kanske erkänner sanningen i detta. Ändå undrar du kanske fortfarande: ”Hur kommer det sig då att Gud låter det fortsätta så här? Varför ingriper han inte och sätter stopp för alla missgärningar, allt förtryck och våld? Varför får de oskyldiga ofta lida tillsammans med de skyldiga? Och hur är det med de förhållanden som människan uppenbarligen inte har förmåga att ändra, inbegripet det lidande som orsakas av sjukdom och som förr eller senare drabbar oss alla?”

Allt detta framhäver nödvändigheten av att följa problemet ända tillbaka till dess begynnelse, till dess ursprungliga källa. Om vi inte gör det, kan vi aldrig få veta svaret på våra frågor. Till all lycka för oss finns det en möjlighet att göra detta. Tänk över vad bevisen avslöjar.

[Bild på sidan 5]

Om vi klandrar Gud för lidandet på grund av hungersnöden, vem tillskriver vi då den kärleksfulla omtänksamhet som kommer till uttryck i jordens rika variation på utsökta födoämnen?

[Bild på sidan 6]

Människan kan fara till månen, men i länder som plågas av svält ligger livsmedlen ofta på kajer och blir råttornas rov på grund av regeringarnas öppet förklarade oförmåga att distribuera livsmedlen till folket

[Bild på sidan 6]

Om Gud skall klandras för fulheten och smutsen i människans omgivning, vem skall då tillskrivas jordens prakt och skönhet?

[Bild på sidan 7]

Jorden är långt bättre utrustad för att uppehålla liv än ett hus. Om ett hus har en intelligent utformare och tillverkare, hur mycket mer bör då inte denna planet ha det?