Varför skrevs det på det sättet?
”Låt mig förstå, så att jag må ta din lag i akt och så att jag må hålla den av allt hjärta.” — Ps. 119:34, NW.
1. Är behovet av uppmuntran ett vanligt problem? Var kan man ofta finna uppmuntran?
HAR du inte vid många tillfällen, då du behövt uppmuntran, funnit att sanningarna från Guds förrådshus, bibeln, har gett dig kraft att möta personliga prövningar och problem? Det förefaller som om detta hade hänt oss alla i vårt liv som kristna.
2. Vilken modfälldhet har många vittnen för Jehova ställts inför under årens lopp, och hur har de kunnat stå fasta trots den?
2 Det är till exempel många i vår tid som har gått igenom perioder av modfälldhet, när motståndare har talat ringaktande om Guds folk och till och med har gripit till våld, på grund av att dessa människor varit kristna vittnen för Jehova och trätt upp för sanningen. Många som har varit förbundna med den sanna kristendomen i femtio eller sextio år kommer mycket väl ihåg allt det ovänliga som grannar och andra under första världskriget och därefter sade och gjorde mot Jehovas vittnen. Hur ofta var det inte många som med hånfulla benämningar kallades russellianer och millennii dagnings-folket! Somliga har blivit misshandlade, tjärade och fjädrade, satta i fängelse, skymfade, piskade och bespottade. Genom allt detta har Jehovas kristna vittnen fortsatt att utföra det verk som deras Gud, Jehova, befallt. Hur har de kunnat göra det? Till en del på grund av den insikt, uppmuntran och styrka de har fått från Guds ord och från de publikationer som tryckts av den ”trogne och omdömesgille slaven” i dessa dagar, som är så onda.
3. Vilken inställning bör vi ha när vi läser bibeln?
3 Och detta är verkligen syftet med Guds ord: att uppbygga Jehovas tjänare. Av detta skäl bör man, när man läser de olika böckerna i bibeln, tänka på bakgrundsupplysningarna om boken och dess skribent. Den som läser den Heliga skrift gör väl i att fråga sig: ”Varför skrevs det på det sättet?”
4. Vilken bibelbok kommer vi nu särskilt att rikta vår uppmärksamhet på?
4 Låt oss ta en bok i bibeln och använda en del tid till att fastställa skälen till att den skrevs med det uttryckssätt och de argument som används. Vårt dryftande kommer att koncentreras på aposteln Paulus’ brev till de kristna i Jerusalem; det kallas vanligen Brevet till hebréerna och finns i de kristna grekiska skrifterna. (Hebr. 13:22) Genom att begrunda de omständigheter som rådde för nitton hundra år sedan, då Paulus avfattade sitt brev, får vi hjälp att förstå och uppskatta varför han skrev som han gjorde för att styrka och trösta Guds folk.
Uppfattningar om kristendomen under första århundradet
5. Hurudan var den religiösa situation som rådde i Jerusalem omkring år 61 v.t.?
5 Låt oss gå tillbaka i tiden till omkring år 61 v.t. och tänka oss att vi är i staden Jerusalem. Det är omkring tjugoåtta år efter Jesu död på en tortyrpåle strax utanför Jerusalems murar. Jerusalem är en helig stad för judarna. Av alla yttre tecken att döma har Jerusalem kommit över den tid då den föraktade Jesus från Nasaret befann sig där. Det hävdas att judarnas religion är den religion som härstammar från forntiden, i det den sträcker sig tillbaka till deras förfader Abraham. Judarnas andliga ledare, rabbierna, är högt aktade av folket. De åtnjuter prestige och ära. De har satt sig på Mose stol och har den mest framträdande platsen vid gästabuden och de främsta platserna i synagogorna, och de blir hälsade på torgen och kallas ”rabbi” av människorna. De är sannerligen en del av tidens religiösa maktstruktur. — Matt. 23:6, 7.
6. a) Hur betraktades de kristna i den staden av de judiska religiösa ledarna? b) Vad hade aposteln Paulus varit med om, då han inte så många år dessförinnan befunnit sig i staden? c) Vilket stort behov hade den lilla skaran kristna i Jerusalem?
6 Dessutom finns i staden Jerusalem ett jämförelsevis litet antal människor, vilka tillhör en hatad sekt som kallas kristna eller ”den vägen”. (Apg. 9:2; 19:9; 22:4) De betraktas med förakt av de judiska religiösa ledarna och deras efterföljare. De är förföljda och blir tagna i upptuktelse. Därtill är de huvudsakligen av judisk härkomst och därför dubbelt hatade för att de lämnat judarnas religion och blivit efterföljare till Jesus, den ”så kallade” Kristus. Så stort är hatet mot de kristna att när aposteln Paulus hade varit i staden några år tidigare, hade hans blotta närvaro i templet hetsat upp oroligheter, under vilka de religiösa judarna skrek så högt de kunde: ”Bort ifrån jorden med den människan! Det är icke tillbörligt, att en sådan får leva.” (Apg. 22:22) Mer än fyrtio judar hade förpliktat sig med en ed att varken äta eller dricka förrän de hade röjt Paulus ur vägen. (Apg. 23:12—15) I denna atmosfär av religiös fanatism och hat mot de kristna måste församlingen leva, predika och bevara sig stark i tron. För att undgå att återfalla till judaismen och till att följa den mosaiska lagen behövde de verkligen uppmuntran och sund kunskap och insikt om Kristus och det sätt på vilket han uppfyllde Mose lag. Paulus visste sannerligen vad de behövde. Han hade personlig kännedom om de prövningar de genomgick.
7. Nämn några av de argument som de judiska ledarna och deras efterföljare kan ha använt mot de kristna.
7 Tänk för ett ögonblick på några av de argument och det motstånd som dessa första judiska kristna måste möta. Först av allt ville de judiska religiösa ledarna och deras efterföljare inte alls låta dessa hatade kristna tro att de hade Guds ynnest. Var det inte judarna som hade de påtagliga bevisen för Guds välsignelse? Var det inte så att Gud handlade med judarna genom änglar? Helt visst, ty det heter i bibeln: ”Där uppenbarade sig HERRENS ängel för honom [Mose] i en eldslåga som slog upp ur en buske.” Senare sade Jehova: ”Se, jag skall sända en ängel framför dig, som skall bevara dig på vägen och föra dig till den plats som jag har utsett.” (2 Mos. 3:2; 23:20) Ja, judarna kan ha skrutit med att Mose rentav talade muntligen med Gud. Och se nu också på det storslagna templet med det heliga och det allraheligaste. Lägg märke till dess anslående skönhet, dess hållfasthet, dess fasta grundvalar! Detta är vad judarna hade! Och någonting annat: Tänk på det judiska prästerskapet! Ja, man kunde följa det hela vägen tillbaka till Aron och hans söner, medlemmar av Levi stam. Översteprästen var en avkomling inom just denna släktlinje. Judarna hade lagförbundet, som Gud själv hade gett genom Mose. Det gudomliga riket var något som hörde judarna till. Och Jerusalem, ja, Jerusalem var tronstaden, från vilken Guds styrelse skulle utgå.
8, 9. a) Hur kunde de judiska ledarna ha tagit kristendomens grundare och hans efterföljare i upptuktelse? b) Vad kan de mycket väl ha ställt de kristna själva och deras anspråkslösa mötesplatser i kontrast till?
8 Se nu på de kristna i Jerusalem. Vad hade de? Från de judiska ledarnas synpunkt sett hade de kristna ingenting att jämföra med. Deras ledare, Jesus, var död, och han hade dött som en vanlig brottsling. Vem var han? Han hade ingen framskjuten ställning vad de judiska ledarna beträffar. Han var bara son till en oansenlig timmerman, och därtill var han från Nasaret. Han hade ingenting av den formella utbildningen i de avancerade rabbinskolorna. Han saknade verkligen kunskap och utbildning enligt judarnas sätt att se, när han jämfördes med vad deras lärare och undervisare kände till och hade blivit lärda! Därtill fanns det bland hans efterföljare mycket få lärda män. Fiskare, skatteindrivare och till och med hedningar utgjorde huvuddelen av hans efterföljare, och i de judiska ledarnas ögon tillhörde dessa hedningar helt visst inte Abrahams köttsliga säd. Hur kunde de kristna ett enda ögonblick mena att de hade Guds ynnest och att Gud handlade med dem? Judarna menade att det var de som var utvalda av Gud, eftersom de var Abrahams avkomlingar. Till detta kom att de kristna hade sina möten i salar på övre våningen i privathus eller på andra undangömda platser, medan judarna hade sitt vackra tempel att församlas i.
9 Utan tvivel användes sådana argument som dessa och många andra mot de judiska kristna. De behövde sannerligen uppmuntran och insikt om situationen! Om bara någon visste om deras behov och ville sända tröst och hjälpa dem!
Motargument gynnar Kristus framför Mose
10. Vem kände till dessa problem som de kristna ställdes inför, och vem blev därför inspirerad att skriva till dem för att uppbygga dem?
10 Jehova Gud, som är i himmelen, kände naturligtvis till deras belägenhet. Genom inspiration lät han aposteln Paulus bli intresserad av de omständigheter de hade att göra med. Och så skrev Paulus till dessa trogna i Jerusalem, och bibelboken Brevet till hebréerna innehåller hans svar på de många anklagelser som utan tvivel under första århundradet riktades mot kristendomen av dess fiender.
11, 12. a) Vilken bevisföring använde Paulus nu? Varför var detta tillbörligt? b) Hur visade Paulus Jesu överlägsenhet i jämförelse med änglar? c) Hur visade han den i jämförelse med Mose?
11 Paulus tar upp judarnas egna anspråk och visar överlägsenheten hos den kristna ordningen och dess prästerskap i jämförelse med judaismen. Det var viktigt att han gjorde detta. De kristna i Jerusalem var utan tvivel till största delen av judisk härkomst. De var väl förtrogna med Mose lag och med de judiska ledarnas argument. Av detta skäl var Paulus förpliktad att visa dem motargumenten och sanningen i dessa saker och avslöja det oriktiga i de anklagelser som framfördes mot dem av de judiska religiösa ledarna. Det var till exempel sant att Mose lag hade överlämnats genom änglar. Men hur förhåller det sig med änglarna i jämförelse med Herren Jesus? Detta är vad Paulus skrev i Hebréerna 1:4—6 (NW): ”Så har han [Jesus] blivit förmer än änglarna, till den grad att han har ärvt ett namn som är förträffligare än deras. Till vilken av änglarna, till exempel, har han någonsin sagt: ’Du är min son; jag, i dag har jag blivit din fader’? Och åter: ’Jag själv skall bli hans fader, och han själv skall bli min son’? Men när han åter för sin förstfödde till den bebodda jorden, säger han: ’Och må alla Guds änglar visa honom sin vördnad.’” Paulus framhåller således att änglarna är tjänare, men Jesus är Guds Son.
12 Men vad är då att säga om att Gud talade muntligen med Mose? Det kan inte råda något tvivel om att detta var betydelsefullt. Men beträffande Jesus Kristus skriver Paulus: ”Ty den senare [dvs. Jesus] aktas värdig större ära än Mose, eftersom den som bygger huset har större heder än huset självt. ... Och Mose var såsom tjänare trogen i hela hans hus, ... men Kristus var trogen såsom en Son över hans hus.” Här sade Paulus i själva verket: Bröder, vem är större i ett hus — en tjänare, som Mose var, eller Sonen till husets ägare, som Jesus Kristus är? Det måste verkligen ha varit styrkande för de judiska kristna som bodde där i Jerusalem att äga denna insikt i tingen! — Hebr. 3:3—6, NW.
Kristi överlägsenhet som överstepräst
13. a) Vad kunde vara förmer än det materiella templet i Jerusalem, och var befann sig Kristus Jesus? b) Hur visade Paulus Kristi prästadömes överlägsenhet i jämförelse med Arons?
13 Paulus går nu vidare till ett annat argument, ett som gäller det vackra materiella templet i Jerusalem. Ja, det var verkligen vackert och dyrbart. Men vilken betydelse hade ett materiellt tempel, när det jämfördes med att vara i Guds själva närvaro? Det var kung Salomo som hade byggt det första sköna templet på Moria berg i Jerusalem på 1000-talet före den vanliga tideräkningen, och när det överlämnades sade han att Jehova inte i verkligheten skulle bo i denna människogjorda byggnad. Nej, han sade att himlarnas himmel inte kunde rymma den allsmäktige Guden, Jehova, och mycket mindre då det tempel som Salomo hade byggt! (1 Kon. 8:27) Att vara i Jehovas själva närvaro i himmelen skulle alltså vara mycket, mycket större än att tjäna i något jordiskt tempel. Därför skriver Paulus om Kristus Jesus att han ”har farit upp genom himlarna” till sin Faders, Jehovas, närvaro. (Hebr. 4:14) Och när det gäller det aronitiska prästadömet, som på den tiden tjänade i Jerusalems tempel, jämför Paulus det med Kristi prästadöme och visar hur detta är långt överlägsnare, eftersom det är efter Melkisedeks sätt. Paulus’ ord i Hebréerna 5:5, 6 lydde: Kristus ”förhärligade inte ... sig själv genom att bli överstepräst, utan han förhärligades av honom som sade med hänsyftning på honom: ’Du är min son; jag, i dag har jag blivit din fader.’ ... ’Du är en präst för evigt efter Melkisedeks sätt.’” (NW) Ja, en präst för evigt, och det var inte någonting som var beroende av något arv enligt det syndiga köttet, utan på en ed från Gud. Paulus’ ord angående denna sak finns återgivna i Hebréerna 7:19—22 (NW): ”Ty lagen fullkomnade ingenting, men att ett bättre hopp därjämte infördes gjorde det, genom vilket vi kommer nära Gud. Vidare, i så måtto som det inte var utan en svuren ed, ... i så måtto har också Jesus blivit den som getts såsom pant för ett bättre förbund.” Och beträffande att fortsätta utan behov av en efterträdare säger Paulus därpå: ”Dessutom måste många bli präster efter varandra [under den judiska lagen], eftersom de av döden hindras från att förbli såsom sådana, men eftersom han [Jesus] förblir vid liv för evigt, har han sitt prästadöme utan några efterträdare. Följaktligen är han i stånd till att också fullständigt frälsa dem som nalkas Gud genom honom, ty han är alltid vid liv för att föra deras talan.” — Hebr. 7:23—25, NW.
14. Visa hur Kristi offers överlägsenhet måste ha varit till uppmuntran för de kristna som läste Paulus’ brev.
14 Detta var helt visst starka argument från deras älskade apostel Paulus till att styrka de kristnas ställning och hjälpa dem att förbli fasta i tron. Men detta var inte allt. Paulus fortsätter att visa Jesu överlägsenhet såsom överstepräst i Jehovas himmelska tempel. Han når fram till situationens kärnpunkt, då han ger ytterligare argument åt de kristna. Han jämför Herren Jesu offer med de offer som frambars av det aronitiska prästerskapet, som de judiska ledarna kände sådan stolthet över. I Hebr. 7 verserna 26—28 i kapitel sju skriver Paulus: ”Ty en sådan överstepräst som denne var lämplig för oss, lojal, sveklös, obesudlad, skild från syndarna och bliven högre än himlarna. Han behöver inte frambära offer dagligen, såsom dessa överstepräster gör, först för sina egna synder och sedan för folkets; (ty detta gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv;) ty lagen förordnar människor, som har svagheter, till överstepräster, men den svurna edens ord, som kom efter lagen, förordnar en Son, vilken är fullkomnad för evigt.” (NW) Tänk vilken uppmuntran dessa ord gav de trogna i Jerusalem. Ja, Kristus, en överstepräst som frambar sitt eget fullkomliga liv för människorna, är genom Guds svurna ed nu en präst för evigt utan efterträdare.
Ett nytt förbund gör det gamla föråldrat
15. Vad är det slagkraftiga i Paulus’ argument i Hebréerna 8:7—13 beträffande ett bättre förbund, och vilken är den logiska slutsatsen beträffande det gamla förbundet?
15 Paulus går nu vidare till ett annat argument som också kommer att vara till gagn för de kristna. Det gäller lagförbundet, som Mose var medlare för. Detta förbund jämförs med det bättre förbundet mellan Gud och hans trogna här på jorden, vilket Kristus är medlare för. Lägg märke till Paulus’ argument i Hebréerna 8:7—13: ”Ty om det förra förbundet hade varit utan brist, så skulle väl plats icke hava sökts för ett annat.” Hade det första förbundet varit utan brist? Nej, ty det var Jehova själv som sade: ”Jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus; icke ett sådant förbund, som det jag gjorde med deras fäder på den dag, då jag tog dem vid handen till att föra dem ut ur Egyptens land. Ty de förblevo icke i mitt förbund.” ”Nej, detta är det förbund, som jag skall sluta med Israels hus i kommande dagar”, säger Jehova. ”Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen, och i deras hjärtan skall jag skriva dem, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.” ”När han säger ’ett nytt förbund’”, resonerar Paulus, har Gud ”givit till känna, att det förra är föråldrat; men det som föråldras och bliver gammalt, det är nära att försvinna.” — Jämför Jeremia 31:31—33.
16. Vilka hade nu skäl att känna sig uppmuntrade? Vilka hade skäl att vara modfällda? Varför det?
16 Tänk på hur uppmuntrande dessa ord måste ha varit: ”Men det som föråldras och bliver gammalt, det är nära att försvinna.” Vilka var det nu som kunde vara lyckliga — inte bedrövade och sorgsna? Jo, de kristna, eftersom de höll fast vid ett förbund som ersatte det föråldrade förbundet, lagförbundet. De bedrövade och sorgsna befanns vara de religiösa storskrytare som kämpade mot kristendomen. Det som de litade på var inte längre Guds sätt att handla med sitt folk. Guds Son, Herren Jesus Kristus, som var uppväckt till himmelsk härlighet, hade fungerat som medlare för ett nytt och bättre förbund grundat på bättre och varaktigare löften och bekräftat genom ett dyrbarare offer: hans eget utgjutna blod.
Riket upprättat på det himmelska Sions berg
17. a) Vad hade dessa kristna kommit till i kontrast till att Mose kom till Sinai berg för att ta emot lagförbundet? b) Hurudant är det himmelska Jerusalem i jämförelse med det jordiska Jerusalem?
17 Men hur förhöll det sig med vilket som helst anspråk på att rätten till Riket tillhörde judarna och att Jerusalem var Guds stad, från vilken den gudomliga styrelsen skulle utgå? Hur behandlade Paulus detta argument i sitt brev till hebréerna? Det är mycket intressant att se att han börjar sitt argument, som vi finner i Hebr. kapitel tolv, verserna 18—27, på detta sätt: ”Ty I haven icke kommit till ett berg, som man kan taga på, ett som ’brann i eld’, icke till ’töcken och mörker’ och storm.” Det är sant att de kristna inte hade kommit till det forntida Sions berg, där lagförbundet, som gällde Israels nation, blev givet. De hade inte kommit till någonting som de kunde ta på och som de kunde se eldslågan skjuta fram ur. Nej, men med början i vers 22 är Paulus’ ord: ”I haven kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till änglar i mångtusental, till en högtidsskara och församling av förstfödda söner, som äro uppskrivna i himmelen, och till en domare, som är allas Gud, ... och till ett nytt förbunds medlare, Jesus.” Ja, detta är vad de har kommit till: Det verkliga makt- och regeringssätet, inte det jordiska Jerusalem, utan det himmelska Jerusalem, med Gud, änglar i mångtusental, församlingen av förstfödda söner och Jesus, det nya förbundets medlare. Vid en jämförelse förbleknade Jerusalem och Sinai berg, såväl som templet och judarnas prästerskap, till ett intet.
18. a) Hur länge skall det himmelska Jerusalem bestå? b) Vad hade redan hänt med det jordiska Jerusalem och skulle hända en andra gång?
18 Och hur starka, varaktiga, fast grundade är detta Sions berg och det himmelska Jerusalem? Vi lämnas inte i ovisshet, eftersom Paulus tillfogar: ”Då vi alltså ser att vi skall få ett rike som inte kan skakas, må vi då alltfort vara föremål för oförtjänt omtanke, genom vilken vi kan på ett välbehagligt sätt ägna helig tjänst åt Gud med gudaktig fruktan och vördnad.” (Hebr. 12:28, NW) Detta rike skulle inte skakas som det jordiska Jerusalem hade blivit svårt skakat under sjuttio år, från 607 till 537 f.v.t., och på nytt skulle skakas i den inte alltför avlägsna framtiden genom de romerska härarna under Titus.
19, 20. Vad skulle dessa judiska kristna göra nu, och till vad hade Paulus vädjat i sin argumentering?
19 Hur trösterika och inspirerande måste inte Paulus’ ord ha varit för dessa judiska kristna under den första tiden! Nitton hundra år senare är orden fortfarande levande och fyllda av innebörd för oss kristna nu på 1900-talet.
20 Vid en tid då judiska motståndare förtröstade på anor, materiell rikedom, makt, praktfulla riter, ceremonier och denna världens vishet, skulle de kristna alltså växa i tro, i den säkra förväntan om ting som man hoppas på, i det tydliga framträdandet av verkligheter, fastän osedda. Hur uppmuntrande måste inte detta brev ha varit för Guds trogna omkring år 61 v.t.! Ja, ”vägen” till liv med eviga välsignelser var sannerligen klart utstakad för dem. Och Paulus skrev sitt brev på ett sådant sätt att det skulle vädja till deras förnuft och logik som judar efter köttet och göra att de blev uppbyggda i tron. Paulus’ ord i bibelboken Hebréerna är likaså trösterika för nutida kristna.
21. Hur kan vi alla öka vår uppskattning av Guds ord, enligt vad som har blivit visat i detta avsnitt? Av vilket skäl bör vi göra det?
21 För att få fullt gagn av Skrifterna behöver vi inse varför de har skrivits så som de är skrivna. Med sådana böcker som Aid to Bible Understanding, ”Hela Skriften är inspirerad av Gud och gagnelig” och många andra publikationer har vi sannerligen ett förrådshus av kunskap till hjälp för oss att veta hur och varför varje bok i bibeln är skriven på ett visst sätt. Med en sådan vidgad utblick kan vi helt visst bli utrustade för varje gott verk som Gud kan ge oss att utföra. På samma sätt som vi har gjort med bibelboken Brevet till hebréerna kan vi göra med de övriga sextiofem böcker som ingår i Guds ord, bibeln. De ord som vi finner i det avslutande kapitlet i Brevet till hebréerna är verkligen lämpliga och tillbörliga för alla kristna i vår tid: ”Må nu fridens Gud ... utrusta er med alla goda ting till att göra hans vilja, i det han i oss genom Jesus Kristus utför det som är välbehagligt i hans ögon”! — Hebr. 13:20, 21, NW.