Bibeln — en bok som inger hopp
EN TJUGOÅTTAÅRIG sjuksköterska i Australien drabbades av ett nervsammanbrott, när hon läste på en examen. Den bästa psykiatriska behandling kunde inte bota henne. Den unga kvinnan hotade med att ta sitt liv. Ortens läkare ansåg henne vara ett hopplöst fall och gav henne kraftigt verkande lugnande medel. En ansökan sändes in för hennes räkning med begäran om full invalidpension. Hennes föräldrar gjorde allt som stod i deras makt, men alla deras ansträngningar till trots tycktes det inte finnas något hopp, ty dottern blev inte bättre.
I ren desperation gick fadern slutligen med på att man skulle hålla bibelstudium med hans sjuka dotter. Efter några få bibelstudier började dotterns hälsa bli märkbart bättre. Fadern, vännerna och släktingarna, alla förundrade de sig över att hon blivit så mycket bättre. Också hennes läkare blev alldeles förstummad över hur snabbt och fullständigt hon tillfrisknade. Han frågade henne efter orsaken till den stora förändringen. Hennes svar var enkelt och gick rakt på sak: ”Nu har jag något att leva för — den nya världen.” Ja, bibeln är den bok som inger hopp.
Hur egendomligt det än kan låta, så menade många av grekernas och andra nationers ”stora” män att hoppet var en illusion. Aiskylos sade att det var ”föda för landsflyktiga”. Euripides kallade det ”människans förbannelse”. Men bibeln anlägger en rakt motsatt syn på saken. Den sjunger hoppets lov och förbinder hopp med tro och kärlek. (1 Kor. 13:13) Den prisar inte bara hoppets goda verkan utan manar också de kristna: ”Fröjda eder i hoppet som ligger framför eder”, ”överflöda i hoppet”. Vidare kallar den hoppet ”ett ankare för själen”. — Rom. 12:12; 15:13; Hebr. 6:19; NW.
Det som bibeln har förfäktat i alla tider börjar läkare nu medge vara sant, nämligen att hoppet är en oundgänglig förutsättning för ett liv i hälsa. Psykiatern Karl Menninger framhöll att några av hans patienter drev gäck med tanken att man skulle behöva ett hopp, och så tillade han: ”Det var en av orsakerna till att de var sjuklingar.”
Bibeln är den bok som inger hopp, ty den innehåller den Allsmäktiges löften, hans som är hoppets Gud. Aposteln Paulus understryker detta i sitt brev till romarna. Han säger däri: ”Allt det som fordom blev skrivet, det blev skrivet för vår undervisning, för att vi genom uthärdande och genom trösten från Skrifterna måtte hava hopp.” (Rom. 15:4, 13, NW) För människan, som till följd av synden har ärvt sina förfäders skröpligheter och fördärvade tillstånd, har bibeln det dyrbara hoppet om evigt liv. I Titus 1:2 talar den om ”ett hopp om det eviga liv, som Gud, vilken icke kan ljuga, ... har utlovat”. (NW) Aposteln Johannes skrev: ”För övrigt är detta det utlovade, som han själv har lovat oss: det eviga livet.” (1 Joh. 2:25, NW) Evigt liv är det överflödande liv som Jesus Kristus har gjort möjligt för människor. (Joh. 10:10) Ingenstans utanför bibeln kan man finna ett så stort och sant hopp.
Det överflödande liv, som bibeln utlovar, kommer inte att levas i den här världen, som är uppfylld av oro och förvirring, som hotas av utplåning genom kärnvapen och i vilken nöd, sjukdom och död härjar såsom aldrig förr, utan i en ny värld, som Gud danar. Aposteln Petrus skrev om detta hopp, i det han sade: ”Det finnes nya himlar och en ny jord, som vi vänta enligt hans löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo.” (2 Petr. 3:13, NW) Aposteln Johannes skrev om de välsignelser som livet i denna nya värld kommer att medföra. Han sade: ”Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skola vara hans folk; ja, Gud själv skall vara hos dem och skall avtorka alla tårar från deras ögon. Och döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer; ty det som förr var är nu förgånget.” (Upp. 21:2—4) Vilket underbart hopp är inte detta! Tänk dig, att leva i en värld utan sjukdom, sorg eller död! Det är inte att undra på att detta hopp inverkade så på den australiska unga kvinnan, att hennes hälsa förbättrades. Dessa löften kan man lita på, ty Gud står bakom dem. Han försäkrar oss om att ”dessa ord äro vissa och sanna”. — Upp. 21:5; 1 Kon. 8:56; Hebr. 10:23.
Det förhållandet att Jesus Kristus är härskaren i Guds utlovade nya värld inger också hopp. Paulus skriver: ”Till honom skola nationer sätta sitt hopp.” (Rom. 15:12, NW; 1 Tim. 1:1) Varför skall man hoppas på Jesus? Paulus svarar oss: ”Detta hopp hava vi såsom ett ankare för själen, både säkert och fast, och det når innanför förlåten, dit en förelöpare har trätt in för oss, Jesus, som för evigt har blivit en överstepräst efter Melkisedeks sätt.” (Hebr. 6:19, 20, NW) När Jesus var här på jorden, utförde han många kraftgärningar bland folket. Vi läser om att han ”botade alla slags sjukdomar och allt slags skröplighet”. (Matt. 9:35, NW) Han gav de blinda deras syn, de döva deras hörsel och de stumma talets gåva. Krymplingar helbrägdagjorde han, och han uppväckte till och med döda människor till liv. Hans jordiska verksamhet var endast en symbol av de välsignelser, som Guds rike under Jesus Kristus skall medföra för dem som får leva i den nya världen.
Tänk på vad detta kan innebära för dem som famlar omkring i bokstavligt mörker i våra dagar, för dem som är döva, stumma eller vanföra! Jesus är alltjämt deras enda hopp, och bibeln framhåller detta faktum för oss. Vad de betryckta angår, så går löftet ut på att bedragare och förtryckare skall krossas och att de nedslagna själarna skall bli tröstade. De som hungrar efter vänner behöver bara omfatta de goda nyheterna. Jesus försäkrade sina efterföljare om att de skulle vinna ”hundrafalt nu i detta tidsskede, hus och bröder och systrar och mödrar och barn och åkrar, jämte förföljelser, och i den kommande tingens ordning evigt liv”. — Mark. 10:30, NW; Ps. 72:4.
Vilket hopp har de döda enligt bibeln? De har hopp om att få uppstå. Gud lovar att föra dem tillbaka, så att de skall få leva på en paradisisk jord. Detta hopp gav Jesus en ogärningsman, som hängde på en påle bredvid honom, i det han sade: ”Du skall vara med mig i paradiset.” (Luk. 23:43, NW; 1 Kor. 15:22) Detta är sannerligen ett storslaget hopp. — Apg. 26:6—8.
Endast för de uppsåtligt onda och ogudaktiga har bibeln inte något hopp. De skall förgås. (Ps. 9:18; 68:3) Men åt alla dem som älskar Gud och söker lära känna och göra hans vilja ger bibeln hopp. Hur nödvändigt är det inte att vi studerar den och gör det hopp den erbjuder till ”ett ankare för själen”!