Vad ser du, när du ser dig i spegeln?

GAMLA handspeglar var ofta gjorda i metall, som den i brons här intill. Även om man använde pulvriserad pimpsten för att polera dessa metallspeglar, hade de inte en lika utmärkt och starkt reflekterande yta som våra dagars glasspeglar har. Det var därför som aposteln Paulus kunde skriva: ”Just nu ser vi nämligen i oklara konturer med hjälp av en metallspegel.” (1 Kor. 13:12) Men man kunde se sitt ansikte i en sådan spegel, och om man inte var nöjd med vad man såg, kunde man försöka göra något för att förbättra sitt utseende.

Lärjungen Jakob använde spegeln som en symbol av Guds ord, och han skrev: ”Bli ordets görare och inte bara dess hörare, i det ni narrar er själva med ett falskt resonemang. Därför att om någon är ordets hörare och inte dess görare, är denne lik en man som i en spegel betraktar det ansikte han är född med. Han betraktar nämligen sig själv, och så går han bort och glömmer med ens vad slags människa han är. Men den som skådar in i den fullkomliga lag, som hör friheten till, och håller i med det, denne skall, därför att han inte har blivit en glömsk hörare utan en gärningens görare, vara lycklig när han gör den.” — Jak. 1:22—25.

Den som håller sig tätt till Guds lag lyssnar inte bara respektfullt vid de kristna mötena. Han ser vilka förändringar han behöver göra andligt sett och gör dessa med Jehovas hjälp. Aposteln Paulus visade att de kristna ”återspeglar Jehovas härlighet” i sin tjänst för honom. (2 Kor. 3:18; 4:1) Det kommer därför att vara ett framträdande drag hos den som är en uppmärksam ordets görare att han också är en ”gärningens görare” när det gäller att evangelisera och hjälpa andra att se sitt liv i förhållande till Guds lag. Förhoppningsvis kommer detta att driva också dessa människor till att bli lyckliga lärjungar till Herren Jesus Kristus. — Matt. 28:19, 20.