öga’, du som har en bjälke i ditt eget öga? Du skrymtare, tag först ut bjälken ur ditt eget öga; därefter må du se till, att du kan taga ut grandet ur din broders öga.” — Matt. 7:1—5.

Barmhärtighetens positiva karaktär

13. Vilka olika betydelser har ordet ”barmhärtighet”, så som det används i bibeln?

¹³ Så som ordet barmhärtighet vanligen används, förmedlar det ofta tanken att lägga band på sig eller utöva återhållsamhet, till exempel när det gäller att utdela bestraffning, och återhållsamheten motiveras då av medlidande eller sympati. Ordet används verkligen på detta sätt i bibeln. När Gud utövar barmhärtighet, gör han alltid detta i överensstämmelse med sina övriga egenskaper och rättfärdiga normer, vilket inbegriper hans rättvisa och trofasthet. (Ps. 40:12; Hos. 2:19) Och eftersom alla människor genom arv är syndiga och får syndens lön, som är döden, är det tydligt att det i Guds utövande av barmhärtighet ofta inbegrips att förseelser blir förlåtna eller att domar eller straff lindras. Men de hebreiska och grekiska orden är inte begränsade till förlåtelse eller återhållsamhet när det gäller att verkställa ett ådömt straff. Oftast syftar ordet barmhärtighet inte på en negativ handling, på att man avhåller sig (till exempel när det gäller att tilldela straff), utan på en positiv handling, på ett uttryck för omtänksamt hänsynstagande eller medlidande som ger lindring åt dem som befinner sig i ett ogynnsamt förhållande och behöver barmhärtighet. Alldeles som man kan förvänta, visar därför bibeln att Jehova Guds barmhärtighet inte är en egenskap som kommer in i bilden bara när människor i själva verket ”står till svars” inför honom på grund av att de har begått någon viss missgärning. I stället är den en karakteristisk egenskap i Guds personlighet, hans normala sätt att reagera gentemot dem som är i nöd, en sida av hans kärlek. — 2 Kor. 1:3; 1 Joh. 4:8.

14. Hur klarlägger Jesu barmhärtighetsgärningar vad ordet barmhärtighet betyder?

¹⁴ Så är det också med Jesus. Han begränsade inte sina barmhärtighetsgärningar till dem som motstod honom eller förolämpade honom. De blinda, de demonbesatta, de spetälska och de vilkas barn var plågade på något sätt var bland dem som väckte hans barmhärtighet och medlidande. (Matt. 9:27; 15:22; 17:15; Mark. 5:18, 19; Luk. 17:12, 13) Till svar på vädjan: ”Förbarma dig över oss” gjorde Jesus underverk som hjälpte sådana människor. Han gjorde det inte på ett rutinmässigt och likgiltigt sätt, utan på grund av att han ”greps ... av medlidande”. — Matt. 20:33, 34, Hd.

15. Hur jämför Johannes Guds kärlek med vår?

¹⁵ Ger inte detta större innebörd åt de ord Jesu halvbror Jakob uttalade, då han varnade: ”Ty den som inte utövar barmhärtighet skall få sin dom utan barmhärtighet”? (Jak. 2:13, NW) Guds barmhärtighet mot oss är så stor att vi drivs att utöva barmhärtighet gentemot våra medmänniskor, även om vårt ådagaläggande av barmhärtighet kan vara jämförelsevis obetydligt. Johannes sade: ”Mina älskade, låtom oss älska varandra; ty kärleken är av Gud, och var och en som älskar, han är född av Gud och känner Gud. Den som icke älskar, han har icke lärt känna Gud, ty Gud är kärleken. Därigenom har Guds kärlek blivit uppenbarad bland oss, att Gud har sänt sin enfödde Son i världen, för att vi skola leva genom honom. Icke däri består kärleken, att vi hava älskat Gud, utan däri, att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. Mina älskade, om Gud så har älskat oss, då äro ock vi pliktiga att älska varandra.” — 1 Joh. 4:7—11.

Hur långt Guds barmhärtighet sträcker sig

16. Hurudan är Guds barmhärtighet mot oss när den jämförs med den barmhärtighet vi kan utöva, och hur belyste Jesus detta i Matteus 18:23—35?

¹⁶ Detta kan tyckas svårt ibland, och våra kristna bröders försyndelser eller skenbara tillkortakommanden kan vara sådana att vi är benägna att ignorera detta krav att visa kärlek och barmhärtighet, i det vi resonerar inom oss själva att Jesus helt säkert inte menade att vi skulle ha överseende med sådana ”extrema” brister hos andra. Men Paulus upphöjer Guds kärlek över allt vad vi skulle kunna visa, när han säger: ”Gud anbefaller sin kärlek till oss däruti, att Kristus har dött för oss, medan vi ännu voro syndare.” (Rom. 5:8, J. N. Darbys översättning, sv. uppl.) Hur mycket större är inte de synder som Gud har förlåtit oss än några som det skulle kunna krävas att vi skall förlåta hos våra kristna bröder! Och vårt behov av Guds barmhärtighet, när det gäller att bereda möjlighet att vinna återlösning, kan inte jämföras med de behov som våra bröder har och som vi kan fylla. Är det att undra på att Guds barmhärtighet inte kan utsträckas till dem som saknar barmhärtighet? — Kol. 3:13; jämför Matteus 18:23—35.

17. Hur kan vi, även om vi är överlämnade, ändå komma in under dom, men vilken försäkran ger Jakob?

¹⁷ Därför bör följande fråga vara av största intresse för oss: Överskyler Guds barmhärtighet alla mina synder? Om jag har överlämnat mig åt Jehova Gud och symboliserat detta genom vattendop, i det jag framställt en begäran till Gud om ett gott samvete, kan jag då fortfarande komma under Guds dom på grund av att jag underlåtit att utöva barmhärtighet och visa kärlek mot andra? (1 Kor. 13:1—3) Jakob gav följande varning, som vi redan har citerat: ”Ty den som inte utövar barmhärtighet skall få sin dom utan barmhärtighet.” Men Jakob fullföljde denna varning med följande trösterika försäkran: ”Barmhärtigheten triumferar över domen.” (Jak. 2:13, NW) Hur då? Och på vilket sätt, som skulle kunna föra oss in under dom, skulle vi kunna underlåta att utöva barmhärtighet redan nu, före domens dag?

18. Vilket exempel på barmhärtighet kan vi begrunda? Vilket mönster i fråga om barmhärtighet följer det, och i vilka avseenden gäller detta?

¹⁸ Ett enastående föredöme i fråga om barmhärtighet, utövad i detta uttrycks hela och fulla betydelse, är det som gavs av Josef, Jakobs älskade son. Men i den barmhärtighet Josef visade följde han det mönster som Jehova Gud själv samtidigt visade. Huruvida Josef från början insåg den fulla omfattningen av Guds barmhärtighet, som visades honom och hans fars familj, får vi inte veta i bibeln. Men Josef förtröstade helt och hållet på Jehovas befrielse och vacklade aldrig i sin föresats att följa Jehovas ledning och noggrant hålla sig till Jehovas rättfärdiga krav, som han hade lärt av sin far, Jakob. Och när Josef var i största nöd, fick han alltid hjälp genom att Guds barmhärtighet verkade för hans skull, och i sinom tid förde den honom upp till den andra platsen i rangordning i världen på hans tid, en ställning med sådan makt att han, om han så önskade, saklöst kunde ta hämnd på alla som hade behandlat honom illa. Likaså kunde han använda sin ställning till att bli till stor välsignelse för dem. Hur Josef utövade barmhärtighet, inte bara gentemot dem som gjort sig skyldiga till orätta handlingar, utan också i ömt medlidande och empati gentemot dem som befann sig i nöd, och hur denna verklighetsskildring kan visa oss på vilket sätt ”barmhärtigheten triumferar över domen”, det låter vi följande artikel visa. Det är mycket intressant och lärorikt för dig att noggrant läsa igenom 1 Moseboken, kapitel 37—47, innan du begrundar dessa sidor.

Hur barmhärtig är du?

1. Varför har inte den nuvarande generationen någon ursäkt för sin allmänna brist på barmhärtighet?

I DENNA tid av intolerans och egoism är den som handlar barmhärtigt en vederkvickande välsignelse. Det har sagts om den sanne Guden: ”Jehova är nåderik och barmhärtig, sen till vrede och stor i kärleksfull godhet. Jehova är god mot alla, och hans barmhärtiga gärningar kommer alla hans verk till del.” (Ps. 145:8, 9, NW) Och Jesus förmanade oss: ”Fortsätt med att vara barmhärtiga, alldeles som er Fader är barmhärtig.” (Luk. 6:36, NW) Vilken anklagelse mot den nuvarande generationen är då inte de outhärdliga förhållanden som blivit resultatet av de oräkneliga misstankarna, tävlingsstriderna och fientligheterna bland folk och nationer!

2. Endast till vilka sträcker sig Guds barmhärtighet? Varför är det så?

² I Ordspråksboken 28:27 heter det: ”Den som giver åt den fattige, honom skall intet fattas; men den som tillsluter sina ögon drabbas av mycken förbannelse.” Det är uppenbart av detta att Guds barmhärtighet inte skall utsträckas till att gälla dem som ”tillsluter sina ögon”. Gud är inte känslosam. När han utövar barmhärtighet, gör han det alltid i överensstämmelse med sina övriga egenskaper och rättfärdiga normer, och det inbegriper hans rättvisa och helighet. (Hos. 2:19) Var och en som missbrukar Guds barmhärtighet, i det han tänker att Gud skall fortsätta att visa honom barmhärtighet oberoende av vad han gör, är dömd att drabbas av bitter besvikelse. Den som genom sina handlingar och sitt levnadssätt avsiktligt visar ringaktning för Guds rättfärdiga vägar förtörnar Gud, och för hans del kommer det att visa sig att den sanne Guden med rätta ”i vrede tillslutit sin barmhärtighet”. — Ps. 77:10; Rom. 2:4—11.

3. Vilka frågor kan hjälpa oss att avgöra hur det förhåller sig med vår egen barmhärtighet?

³ Jesu halvbror Jakob gav en välgrundad varning och samtidigt tillförsikt, då han skrev: ”Ty den som inte utövar barmhärtighet skall få sin dom utan barmhärtighet. Barmhärtigheten triumferar över domen.” (Jak. 2:13, NW) Hur barmhärtig är du? Är det lätt för dig att ha överseende med försyndelser som kan ha begåtts mot dig? Eller finner du det svårt att driva bort sådant ur ditt sinne? Är du livligt medveten om deras behov som du har runt omkring dig? Eller måste du ständigt få din uppmärksamhet riktad på sådana ting? Är du benägen att hysa misstankar om andras motiv? Eller kan du urskilja och godta uppriktighet och sveklöshet? Är du benägen att ha speciell omsorg om dem som intar en framträdande ställning eller är särskilt begåvade på något sätt? Eller kan du finna sann glädje i helt och hållet andliga egenskaper? Om du skulle väga dig själv på den våg som dessa frågor utgör, skulle du då befinnas brista i barmhärtighet? Resultatet är livsviktigt, eftersom Jehovas dom, vare sig vi individuellt bekymrar oss om det eller inte, skall avkunnas mot oss individuellt, alldeles som han har angett genom lärjungen Jakob, och bara den som utövar barmhärtighet skall få barmhärtighet sig visad när han dras till doms.

4. Hur kan man känna igen en barmhärtig person?

⁴ Den som är barmhärtig hyser inte agg. Han är villig att hålla tillbaka fördömelse och bestraffning närhelst omständigheterna medger det. Han är frikostig när det gäller att ge både materiellt och andligt, är medveten om dem som är i nöd, i det han visar omsorg om dem på ett aktivt sätt. Han visar inte partiskhet och använder inte tungan i stolthet eller svartsjuka, utan utför sina välgärningar och delar ut sina barmhärtighetsgåvor med uppriktighet och ödmjukhet fri från självberöm. Han blir inte så effektiv när han har med sina medförbundna att göra att de för honom bara blir delar i en ”organisatorisk maskin”. Detta att han så frikostigt ger av sig själv, rentav mer än av sina ägodelar, kommer inte att passera utan belöning — helt visst inte utan belöning från Jehova. Guds ord säger: ”Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.” Och Jesus tillfogade till ordspråket: ”Saliga äro de barmhärtiga, ty dem skall vederfaras barmhärtighet.” — Ords. 19:17; Matt. 5:7.

Hängivenhet för rätta principer medför ynnest

5. Vem var Josef, och varför hölls han särskilt kär av sin far?

⁵ Ett enastående exempel på en man som efterliknade Jehovas barmhärtighet var Josef, Abrahams sonsonsson och Jakobs eller Israels son. Josef föddes i Aram (Syrien), och han var den förste av Jakobs två söner med hans älskade hustru Rakel. (1 Mos. 30:22—24; 35:24) Eftersom Jakob var nittioett år gammal då Josef föddes, var Josef en son som Jakob fick på sin ålderdom, och han kom att bli älskad mer än sina äldre bröder. När Josef var sex år gammal eller däromkring, lämnade Jakob