Jehova består för evigt’. Nåväl, detta är det ’ord som är talat’, detta som har blivit kungjort för eder såsom goda nyheter.” (1 Petr. 1:22—25, NW) När det råd som Guds ord ger ringaktas av människor, kommer ofärd över de människor, som går stick i stäv med det. Undvik därför svårigheter som framkallas genom ett icke teokratiskt beteende. Såsom Petrus kraftigt framhåller, förblir Jehovas ord, och det går inte att skjuta skulden på det för de svåra förhållanden som har uppkommit till följd av olydnad mot detta ord.

17. Visa vilken fasthet den nya världens samhälle besitter.

¹⁷ Den gamla världen, som är rutten ända in i märgen, är dömd till förintelse och kommer att gå under, medan den som bäst idisslar sitt påstående, att bibeln inte går att omsätta i praktiken och att dess innehåll är förlegat och obrukbart. Men den nya världens samhälle är fast grundat på det oförändrade och oföränderliga ord som givits av en Gud, vilken är konsekvent, allsmäktig och fullständigt rättfärdig. Dess medlemmar har klart för sig, vad som är viktigast av allt, nämligen att de äger en sann insikt beträffande sin Gud och sitt eget förhållande till honom. De sätter sin ära i detta förhållande såsom blivande medlemmar av Guds stora familj. Guds ord är outtömligt för oss, det lönar sig alltid att studera det och är alltid gagneligt att hålla fast vid det. Vi tackar Gud för allting i vårt liv som tjänar till att hålla vår uppmärksamhet fäst vid hans ord och till att öka vår kärlek till det och vår insikt i det. I detta ord finns de instruktioner för organisationen, enligt vilka den nya världens samhälle verkar. Riktig och sannfärdig lära, rättfärdiga lagar, de högsta och ädlaste principer, bemyndigande att predika, allt detta är till finnandes i det levande ordet, som pekar fram emot denna stora dag av dom och uppdelning, då det också har sin tillämpning. Framför allt tjänar Guds levande ord till att identifiera och upphöja den sanne Guden, Jehova, ljuset källa. Det är i sanning så som hans språkrör Kristus Jesus sade: ”De ord som jag har talat till eder äro ande och äro liv.” — Joh. 6:63, NW.

Religionen i det forntida Grekland

”GREKERNA [söka] vishet”, säger oss aposteln Paulus. (1 Kor. 1:22, NW) Men det är en sak att söka vishet och en helt annan sak ätt komma i besittning av den. Vann någonsin dessa forntida greker, som förkastade Guds ord, sann vishet? Denna världens visa anser att de gjorde det. Så till exempel utbrast den högt uppskattade engelske skalden Shelley en gång entusiastiskt: ”Vi är allesammans greker! Våra lagar, vår litteratur, vår religion, vår konst — alltsammans har sina rötter i Grekland. Hade vi inte haft Grekland”, fortsatte han, ”kunde vi alltjämt ha varit vildar och avgudadyrkare.” (Encyklopedia Americana) Men hur förhåller det sig i verkligheten? För att få den frågan besvarad kan vi kasta en blick på grekernas religion, ty religionen visar mer än någonting annat hur pass klokt och vist ett folk verkligen är.

Århundraden innan Paulus predikade för atenarna var de gamla grekerna ”mera benägna för fruktan för gudomligheterna än andra” var. (Apg. 17:22, NW) Enligt en av deras diktare, Hesiodos, från 700-talet f. Kr., hade de uppemot 30.000 gudomligheter. Historikern Herodotos säger oss att deras gudar var av feniciskt och egyptiskt ursprung.

De olympiska gudarna

I första delen av sitt arbete Beacon Lights of History ger den amerikanske historieskrivaren