Finns det någon pålitlig vägledning?
FÖR att en vägledning skall vara pålitlig och till verklig hjälp för människorna måste den fylla vissa krav: Den måste vara enkel, uppriktig och begriplig. Den måste lyfta upp människans tankar på en högre nivå och ge henne uppmuntran och hopp. Den måste vara praktisk, tillämplig i alla tidsåldrar och samhällen och tillgänglig för alla människor.
Bibeln är en bok som uppger sig vara detta. Den framhåller sig själv såsom ett budskap från Skaparen. Den säger sig vara en lykta till vägledning på vår stig. — Ps. 119:105.
Somliga har kritiserat bibeln på grund av dess höga ålder och sagt att människan i vår moderna tid har avancerat utanför bibelns horisont. Är denna kritik välgrundad? Det är sant att människans samhälle sedan begynnelsen har genomgått förändringar, och i våra dagar befinner vi oss i teknologins tidsålder. Men är inte människor i vår tid likadana som människor alltid varit? Har inte människornas böjelser, förhoppningar och grundläggande önskningar varit desamma ända från början?
Och var någonstans finner vi de flesta problemen i vår tid? I familjekretsen och i förhållandet till andra. Teknologin har bara intensifierat problemen och snabbare fört dem fram i ljuset. Det är fortfarande lika viktigt som någonsin att ha ett uppsåt i livet och att äga trygghet och lycka, och människornas behov har egentligen inte förändrats från vad de var för tusentals år sedan.
Eftersom människans grundläggande behov inte har förändrats under århundradenas lopp, borde då inte en vägledning som sträcker sig mycket långt tillbaka i tiden vara värdefullare än en som inte har stått emot tidens tand? Skulle inte en vägledning som utnyttjar många generationers erfarenhet, i stället för bara en enda generations, ge en fullständigare bild av de förhållanden den dryftar? Borde då inte bibelns höga ålder, i stället för att vara en svaghet, tala för att den ger pålitlig vägledning?
Det finns visserligen andra mycket gamla skrifter, men ingen av dessa kan mäta sig med bibeln i fråga om ålder. Även om bibeln började nedtecknas för omkring 3.500 år sedan, inträffade dess begynnelse såsom Guds talade ord långt tidigare. Skildringen visar nämligen att Gud talade med den första människan, Adam. Därefter meddelade han sig med människan fram till syndafloden på Noas tid, så att människor som använde hans ord som vägledning kunde vandra ”i umgängelse med Gud” och av honom bli befunna rättfärdiga. — 1 Mos. 1:28; 6:9; 7:1.
Är bibeln bara ett verk av människor?
”Men bibeln är ju skriven av människor”, kanske någon säger. Minskar det dess auktoritet eller värde? Gud kunde ha gett människan en färdig bok, precis som han skrev de tio budorden på stentavlor åt Mose. Men skulle det ha gjort boken mera godtagbar för människor i vår tid än en bok som skrivits av människor, vilka erkände att de var inspirerade av Gud? Hur skulle någon i vår tid kunna bevisa att en nu existerande bok kommit direkt från människans Danare för tusentals år sedan? Skulle inte ett sådant obevisbart påstående bli ett hinder för att boken blev godtagen som en pålitlig vägledning? Men däremot kan ingen förneka bibelns påstående att den blivit skriven av människor. Och den som läser bibeln kan själv se om det som den innehåller stämmer överens med påståendet: ”Hela Skriften är inspirerad av Gud och gagnelig till undervisning, till tillrättavisning, till att bringa ordning i tingen, till fostran i rättfärdighet, för att Guds människa må bli fullt duglig, fullständigt utrustad för allt gott verk.” — 2 Tim. 3:16, 17, NW.
När sanningsenliga och gudfruktiga människor skrev från djupet av sitt hjärta vad Gud uppenbarade för dem, kom den skildring som därigenom frambragtes att präglas av en värme som inte skulle ha funnits där, om det bara varit en objektiv redogörelse, som saknade det mänskliga elementet. Ja, de ord som nedtecknats av människor, som hade samma erfarenheter, känslor, problem och prövningar som vi, vädjar verkligen till hjärtat.
Det allra märkligaste beviset för att bibeln är skriven av människor, som var inspirerade av Gud, utgör de många profetior den innehåller. Den förutsade den varaktiga ödeläggelsen av sådana mäktiga städer som det forntida Nineve och Babylon. (Jes. 13:19, 20; Sef. 2:13, 14) Till och med namnet på Babylons erövrare, Kores eller Cyrus, blev nedtecknat många år innan han föddes. (Jes. 45:1, 2) Just de förhållanden som har kännetecknat vårt århundrade framställs på ett livfullt sätt. I 2 Timoteus 3:1—5 läser vi till exempel: ”Men det må du veta, att i de yttersta dagarna svåra tider skola komma. Ty människorna skola då vara själviska, penningkära, stortaliga, övermodiga, smädelystna, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa mot sina närmaste, trolösa, begivna på förtal, omåttliga, tygellösa, fientliga mot det goda, förrädiska, besinningslösa, förblindade av högmod; de skola älska vällust mer än Gud, de skola hava ett sken av gudsfruktan, men skola icke vilja veta av dess kraft.” Men bibeln säger mer än så. Den pekar fram emot en tid efter de ”yttersta dagarna”, när denna jord skall vara ett tryggt hem för människan, och visar vad vi måste göra för att få vara med om detta. (Upp. 21:3, 4) Känner du till någon annan bok som innehåller sådana exakta och uppmuntrande upplysningar?
Bestående värde
Bibelns värde uppenbaras också därigenom att den uthärdat det starkaste motstånd och de ursinnigaste försök att förinta den. Som en skribent framhöll:
”Ingen annan mänsklig ägodel har varit så omhuldad och så fördömd som bibeln. Den har blivit förlöjligad, förbjuden och bränd. Men den har också blivit högt värderad och skyddad. Och den har uthärdat.
Många har dött i sin kamp för den. Andra har hållit den gömd för att hindra polisen att konfiskera den. Människor har blivit avrättade för att de översatt den till allmänt talade språk. ...
För omkring två hundra år sedan förklarade Voltaire att ’det krävdes 12 män för att stadfästa kristendomen. Jag skall visa världen att en enda man kan riva den i stycken. Inom ett hundra år kommer bibeln att bli en föråldrad bok, som förvisas till fornforskarens dammiga hyllor.’” — George W. Cornell, AP-skribent i Montreal Star, 22 december 1973.
Sådana påståenden av Voltaire och hans gelikar har visat sig vara fullständigt grundlösa. Historien har väl bestyrkt bibelns sanning att ”allt kött är såsom gräs, och all dess härlighet är såsom ett gräsets blomster; gräset blir visset, och blomman faller av, men Jehovas [Guds] utsaga består för evigt”. (1 Petr. 1:24, 25, NW) Ja, Guds ”utsaga”, som nedtecknats i bibeln, har levt vidare, medan många, som angripit den, för länge sedan återvänt till livlöst stoft.
Håller du då inte med om att bibeln förtjänar en grundlig undersökning från din sida? Vi tror att en sådan ansträngning kommer att övertyga dig om att ”hela Skriften är inspirerad av Gud och gagnelig”. — 2 Tim. 3:16, NW.