Dopet nödvändigt för de kristna

1. a) Vad ansåg Jesus om de saker i livet som är nödvändiga, och vad gav han eftertryck åt? b) Varför måste de kristna bereda rum åt anden?

OBEROENDE av var du bor här i världen uppmanar vi dig att ta dig tid att begrunda den här frågan: Hur många saker i livet är obestridligen nödvändiga? Du kanske menar att det är ganska många och börjar räkna upp dem allteftersom de rinner dig i hågen. Men tänk efter ett ögonblick och gör en nyvärdering. Skulle inte flertalet människor säga att bara tre saker är absolut nödvändiga? Mat. Husrum. Kläder. Men lägg märke till vad Kristus Jesus påpekade: ”Fördenskull säger jag till eder: Sluta upp med att bekymra eder för edra själar, med avseende på vad ni skola äta eller vad ni skola dricka, eller för edra kroppar, med avseende på vad ni skola kläda eder med. Betyder icke själen mera än mat och kroppen än kläder?” (Matt. 6:25, NW) Lägg här märke till att eftertrycket inte ges åt det materiella utan åt de andliga tingen. Varför det? Därför att det är de andliga tingen, inte de materiella, som Gud värderar. Om vi alltså för en rätt vandel, kan vi vara till ära och lovprisning för Gud, vår himmelske livgivare. Om vi bereder rum åt anden och inte ger vika för det fallna köttets böjelser, kan vi föra ett sådant liv som med nödvändighet måste levas, om man skall vinna Guds godkännande. (Rom. 7:18, 19, 22, 23) Skulle det kunna finnas något av större värde i dessa kritiska, skickelsedigra tider, när hela mänsklighetens vara eller icke vara står på spel?

2. a) Genom vilka frågor kan vi pröva oss inför Gud? b) Vad är den kristnes överlämnande? Varför är det så viktigt?

² Det är alltså tre ting som är nödvändiga för att hålla oss vid liv fysiskt, men om vi skall vinna framgång andligen, måste följaktligen ännu en sak fogas till. Fördenskull är det på sin plats att vi omsorgsfullt granskar våra förhoppningar, våra strävanden, våra mål i livet. Låt oss då ställa dessa frågor: Hurudant är mitt förhållande till Gud? Vad förväntar och kräver han av mig? Hur kan jag ge honom det som verkligen tillkommer honom? Det enda förnuftiga svaret på dessa frågor är att man överlämnar sitt liv åt Gud. Men vad är då överlämnandet? Den kristnes överlämnande av sig själv åt Gud är en persons handling att avskilja sig själv genom att fatta ett högtidligt, reservations- och villkorslöst beslut att göra Gud Jehovas vilja genom Kristus Jesus, i överensstämmelse med hur denna vilja är uttryckt i bibeln och förklaras genom Guds heliga ande. Om vi inte överlämnar vårt liv åt Gud, kan vi knappast förvänta att få hans ynnest och godkännande. Eftersom det inte finns något materiellt som vi kan erbjuda Gud — han äger ju boskapen på de tusende bergen —, är det uppenbart att vi endast kan erbjuda honom andliga gåvor. Jesus framhöll detta klart och tydligt: ”Icke desto mindre kommer den stund, och den är nu, då de sanna tillbedjarna skola tillbedja Fadern med ande och sanning, ty Fadern söker just sådana till att tillbedja honom. Gud är en Ande, och de som tillbedja honom måste tillbedja med ande och sanning.” — Joh. 4:23, 24, NW; Ps. 50:10.

3. I vilket gynnat förhållande kommer den kristne genom överlämnandet? Beskriv värdet härav.

³ Ja, överlämnande, ett andligt förhållande till Gud, fordras av alla som skall vinna liv. Lägg märke till hur klart och tydligt detta framgår av Lukas 14:27 (NW): ”Den som icke bär sin tortyrpåle och följer mig kan icke vara min lärjunge.” Och vidare är det så att när vi söker följa Guds Son, då gör Gud i sin tur något underbart med oss. Vad då? Han låter oss komma i ett mycket gynnat förhållande till honom, ja, ett så intimt förhållande som det en son står i till sin fader. Vilken välsignelse kommer inte den till del som verkligen kan kalla Gud sin ”Fader”! Om vi gör klart för oss att det finns en sådan möjlighet och sätter värde på att få göra Guds vilja, bör vi inte då sätta de andliga värdena så oändligt mycket högre än de materiella? Kommer inte detta att medföra glädje, lycka och sinnesfrid i denna av fruktan behärskade, materialistiska värld? Men du kanske frågar: Hur kan man komma i en sådan ställning att man kan överlämna livet åt Gud och träda i en sådan gynnad gemenskap med sin himmelske Fader?

4. Varpå grundar sig den kristnes överlämnande? Vilken roll spelar tron?

⁴ Såsom det är med allting som vi bygger upp, så måste också detta förhållande, denna gemenskap, vila på en säker grundval. Dess grundval heter exakt kunskap och tro. I själva verket måste man dras till Gud genom tro, som är grundad på kunskap i hans ord. Var det inte det som Jesus menade, när han sade: ”Jag är vägen och sanningen och livet; ingen kommer till Fadern utom genom mig”? (Joh. 14:6) Hur viktig är nu denna förståndsmässiga insikt och uppskattning av Guds ord, som kallas ”tro”? Aposteln Paulus svarar så här, i Hebréerna 11:6 (NW): ”För övrigt är det utan tro omöjligt att behaga honom väl, ty den som nalkas Gud måste tro att han är till och att han blir deras belönare, som allvarligt söka honom.” Ja, vi måste ha en rätt och riktig kunskap om Guds vilja för att kunna göra den. I detta sammanhang är det inte fråga om en vädjan till känslorna. Nej, kunskapen grundar sig på Guds uppenbarade vilja, som kommer till uttryck i hans ord, bibeln.

5. Vad är Jehovas vilja beträffande de sanna kristna i våra dagar?

⁵ Och vad är Jehovas vilja beträffande alla som skall vinna hans ynnest i denna tid? Hans ord uppenbarar detta i Efesierna 5:15—17 (NW): ”Vaka därför noga över att ni vandra, icke såsom ovisa, utan såsom visa, i det att ni köpa den lägliga tiden åt eder, emedan dagarna äro onda. Sluta fördenskull upp med att vara oförnuftiga, men fortsätt med att fatta vad Jehovas vilja är.” Kan vi förneka att dessa dagar är onda, att de är dagar då ”människor bliva vanmäktiga av fruktan och väntan på det som skall komma över den bebodda jorden”? (Luk. 21:26, NW) Men frågan lämnas inte öppen beträffande vad Guds vilja är, ty den förnuftiga kristna kursen innebär att vi söker öka vår andlighet och dana vårt liv till överensstämmelse med det mönster som slutligen leder till att vi kan vinna Guds godkännande och välsignelse.

6. Hur kan vi visa att vi uppskattar Jehova för all hans godhet?

⁶ Under det att vi studerar bibeln, fylls vårt sinne med Guds ords underbara sanningar, och vi drivs av en överväldigande längtan efter att låta andra få kännedom om hur mycket vi uppskattar Jehova Gud för de oräkneliga uttryck för godhet, som han har givit oss. Om vi hölle igen, skulle vi förmodligen komma att känna det såsom profeten Jeremia gjorde, när han sade att Guds ord var såsom en eld, instängd i hans innersta; och han kunde inte uthärda den eller hålla den instängd. (Jer. 20:9) Det ofrånkomliga slutet på saken är alltså att vi önskar dela dessa goda nyheter med andra och utan förbehåll ge oss själva åt Jehova för att göra hans vilja.

7. Vad är livsnödvändigt — förutom att man äger kunskap —, om man skall anses vara kvalificerad för överlämnande och dop?

⁷ Men även om vi har kunskap i Skriften, vilket är det främsta kravet på den som skall bli döpt, så måste vi därtill vara moraliskt och andligt rena, innan vi kan få bli döpta. Jesaja framhöll detta, då han sade: ”Bort, bort, dragen ut därifrån, kommen icke vid det orent är; dragen ut ifrån henne, renen eder, I som bären HERRENS [Jehovas] kärl.” (Jes. 52:11) Det ligger i öppen dag att den som skall anses vara kvalificerad för ett kristet överlämnande och dop måste avskilja sig från världen och vara ren. Varför det? Därför att ”hela världen är i den ondes våld”. (1 Joh. 5:19) De som önskar låta döpa sig måste vidta alla de förändringar som är nödvändiga i deras liv, för att de skall kunna handla i överensstämmelse med den moraliska måttstock som anges i Guds ord, bibeln. Om någon till exempel nyligen har lärt känna bibelns sanningar och inte har hunnit lägga bort sådana orena vanor, som kännetecknar denna världen, eller ordna sina levnadsförhållanden visavi det motsatta könet, så är han inte berättigad att bli döpt. De äktenskapliga förhållandena måste också vara i god ordning. Man måste vara ren moraliskt och andligt. Lägg märke till vad aposteln Paulus säger i 1 Korintierna 6:9—11 (NW): ”Vad! Veta ni icke att orättfärdiga människor icke skola ärva Guds rike? Låt eder icke vilseledas. Varken otuktiga människor eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare, varken män som hållas i och för onaturliga syften eller män som ligga med män, varken tjuvar eller giriga människor eller drinkare eller smädare eller utpressare skola ärva Guds rike. Och likväl är detta vad några av eder hava varit.” Lägg märke till orden — ”detta [är] vad några av eder hava varit”, inte är. Det som just har citerats från Guds ord anger klart och tydligt vad vi inte får vara, om vi skall vara lämpliga för det så viktiga kristna överlämnandet och dopet.

Jesu dop

8. a) Tala om i vilket förhållande överlämnandet och dopet står till varandra. b) I vilket avseende var Jesu dop något nytt?

⁸ När vi nu känner till vad det kristna överlämnandet innebär och hur livsnödvändigt överlämnandet är för var och en som önskar vinna Jehovas godkännande, måste vi också ha klart för oss vilken roll den exakta kunskapen och tron spelar. Till den exakta kunskapen, som är nödvändig för de kristna att äga i detta sammanhang, hör en rätt insikt om förhållandet mellan överlämnandet och dopet. Dopet är i själva verket en offentlig symbol av det enskilda eller privata överlämnandet till att tjäna Gud. Mönstret för det kristna överlämnandet och dopet har Jesus, Guds Son, givit oss. Hans dop var egentligen något alldeles nytt. (Hebr. 7:26) Före Jesu dop hade profeten Johannes döpt judar som var syndare och som ångrade de synder de begått mot lagen, som Jehova Gud hade givit Israels nation genom Mose. (Matt. 3:1—11; Apg. 19:4) Jesus var inte någon sådan ångrande syndare. Johannes döparen visste att Jesus var helig, ren och obefläckad, och Johannes sökte förhindra att Jesus blev döpt, i det att han sade: ”Det är jag som behöver döpas av dig, och du kommer till mig?” Jesus övervann Johannes’ invändning genom att säga: ”Låt det ske denna gång, ty på det sättet är det lämpligt för oss att utföra allt som är rättfärdigt.” (Matt. 3:14, 15, NW) Då gav Johannes efter och döpte Jesus.

9. Nämn några av de intressanta och värdefulla ting som vi får klarhet i genom att vi begrundar vissa drag i samband med Jesu dop.

⁹ Vi kan lära oss en del intressanta och värdefulla ting, om vi närmare begrundar detta Jesu, Guds Sons, dop. Låt oss först ta reda på hur gammal han var vid detta tillfälle. Lukas anger detta, då han säger: ”Vidare var Jesus själv, när han började sitt verk, omkring trettio år gammal.” (Luk. 3:23, NW) Alltså var Jesus inte något litet barn vid detta tillfälle. Han var en fullvuxen man, i stånd att fatta det viktiga beslutet att överlämna sig till att göra Guds vilja. Lägg vidare märke till att han blev fullständigt nedsänkt i vatten. Skildringen säger: ”När Jesus var döpt, steg han strax upp ur vattnet.” (Matt. 3:16) Detta var inte en ceremoni, som bestod i bestänkning eller begjutning (”vattenösning”), nej det var en fullständig nedsänkning i vatten. Att Johannes brukade förfara på det sättet, då han döpte, framgår av orden i Johannes 3:23: ”Också Johannes döpte, i Enon nära Salim, ty där fanns mycket vatten.” Tänk också på att dopet utfördes av en man som var bemyndigad att döpa, Johannes döparen. När Jesus steg upp ur vattnet, hade det skett en förändring med honom. Han skulle inte längre leva en timmermans liv. Nej, genom vattendopet hade han symboliserat sitt överlämnande av sig själv, av sin kropp och allt, åt Gud för att göra Jehovas vilja på ett sätt som inbegrep vida mer än vad den lag föreskrev, som hade givits genom Mose. När Jesus av Johannes blev begravd under vattnet, dog Jesus symboliskt från den ställning, som han tidigare hade intagit i sitt jordiska liv. Hans vilja dog inte utan rättade sig mer och mer efter Guds vilja, såsom denna vilja tillkännagivits för honom, nämligen att han skulle predika de goda nyheterna om Guds rike. — Joh. 4:34; 5:30; Luk. 22:42.

10. Vilken liknande innebörd har det kristna dopet i våra dagar?

¹⁰ Det kristna dopet har en liknande innebörd i våra dagar. Jesus har givit oss föredömet. Om dopet skall vara giltigt, måste det ske med insikt och förståelse. Alldeles såsom Jesus blev döpt, sedan han förståndsmässigt och av fri vilja fattat ett beslut om att överlämna sig, så måste de kristna i våra dagar förstå vad de gör. Detta utesluter barndopet såsom oskriftenligt. (Rom. 10:9, 10) Den som nu önskar bli döpt måste dessutom föra en ren, ärbar vandel, alldeles såsom Jesus gjorde. Det är uppenbart att en del förändringar sker före dopet; hur skulle annars det som är orent kunna överlämnas åt den rene Guden, Jehova? Dopet kan absolut inte fullborda ett hycklat överlämnande. Vidare måste den som döper vara en överlämnad Jehovas tjänare, alldeles såsom Johannes var det. I denna tid, då himmelriket är upprättat, vilka andra förkunnar väl de goda nyheterna om Guds rike? Över vilka har Jehovas namn blivit nämnt, och åt vilka har Guds rikes intressen blivit anförtrodda? Jehovas vittnen är ensamma om detta, och alltså är det rätt och tillbörligt att den som förrättar dopet är en åt Jehova överlämnad man som representerar den nya världens samhälle. — Jes. 43:10; Matt. 24:14, 45—47.

11. Är dopet en reningsceremoni? Motivera svaret.

¹¹ Vi bör också ha i minnet att syftet med det dop, som Johannes döparen utförde, inte var att avlägsna synd, utan dopet var en symbol av den döptes ånger över synder gentemot det gamla judiska lagförbundet. Vad Jesus beträffar, så hade han förvisso inte några synder. (1 Petr. 2:22) Förhållandet är detsamma i våra dagar. Ett sant kristet dop är en yttre symbol av det som redan skett inom en människa, nämligen att hon fullständigt, helhjärtat överlämnat sig till att göra Jehova Guds vilja. Dopet är inte en religiös ceremoni, som avtvår synd. Nej, ånger och strävan att göra bättring måste föregå dopet, såsom det påpekas av aposteln Paulus i Apostlagärningarna 26:20: Jag ”predikade först för dem som voro i Damaskus och i Jerusalem och sedan över hela judiska landet och för hedningarna, att de skulle göra bättring och omvända sig till Gud och göra sådana gärningar, som tillhöra bättringen”. Dopet är alltså inte en ceremoni, vars vatten avtvår synd, utan det är en symbol av överlämnandet. Dopet måste föregås av ånger och bättring och en vördnadsfull inställning. Efter dopet måste man troget fullgöra vad man lovar i och med att man överlämnar sig åt Gud.

12. Tala om varför dopet är en sådan allvarlig sak. Vilket misstag begår somliga, när de tänker på dopet?

¹² Dopet är ett allvarligt steg, men samtidigt är det ett glädjefyllt steg. När man tar det, måste man göra detta med insikt och med en rätt uppskattning av dopets vikt och betydelse. Om man ger ett överlåtelselöfte och sedan underlåter att infria det, skulle detta betyda döden. (Pred. 5:3, 4) Å andra sidan skulle det också betyda döden om man inte toge ett sådant steg utan hölle igen, fastän man hade tillräcklig kunskap. Några kanske begår det misstaget att de föreställer sig att det inte är nödvändigt att de blir döpta, i det att de förebär att de har otillräcklig kunskap och vill vänta till en mera gynnsam tidpunkt. Men kom ihåg att det inte är dopet som förpliktar, nej, det är kunskapen som gör det. När man vet tillräckligt för att inse att denna gamla värld snart skall försvinna med alla sina begärelser och att enda möjligheten för oss att vinna livet är att vi nu börjar leva för den nya världen, då vet man tillräckligt för att bli döpt. Om någon är moraliskt ren och äger denna insikt, varför skulle han då dröja? — 1 Joh. 2:15—17.

13. a) Varför är det oklokt att söka urskulda sig, när det gäller dopet? b) Vilken försäkran ger Gud oss om att han skall hjälpa oss?

¹³ Någon kanske ger sig till att teoretisera och anför många skäl till att det inte skulle vara nödvändigt för honom att bli döpt. Han resonerar kanske så här: ”Hur skall jag kunna leva i överensstämmelse med överlåtelselöftena? Vilken försäkran har jag om att Gud skall hjälpa mig? Vad skall jag göra när svårigheter uppstår? Kommer jag att förbli trogen? Det kanske är lika bra att jag väntar, till dess jag får mera kunskap och tiden blir lägligare.” Skulle inte detta vara ett försök att urskulda sig? Skulle inte detta tyda på att vederbörande tog sig för med att förklara eller rättfärdiga sina egna åsikter och sitt eget handlingssätt rätt och slätt genom att hänvisa till det som anses vara i överensstämmelse med förnuftet? Skulle det inte dessutom innebära att man förlitade sig på sitt eget förstånd i stället för på Guds? Vems rättesnöre skall vi följa, vårt eget eller Guds? Om det råder något tvivel hos dig beträffande vad som är rätt, skulle det inte då vara vist och förståndigt att du toge emot råd och hjälp av mogna kristna, som är mycket måna om dina andliga intressen? Kom ihåg den försäkran som Jehova ger i Filipperna 4:13 (NW): ”För allt har jag styrka tack vare honom som förlänar mig kraft.” Varför skulle vi då dröja, varför skulle vi uppskjuta saken, om vi är kvalificerade för ett kristet överlämnande och dop?

Dop efter prövning

14. Förklara vad det innebär att man blir döpt a) i Faderns namn, b) i Sonens namn, c) i den heliga andens namn.

¹⁴ Låt oss så stanna inför Jesu ord om att vi bör bli döpta i Faderns, Sonens och den heliga andens namn. (Matt. 28:19, 20) Vad innebär detta? Faderskap åsyftar föräldraskap, och att man blir döpt i Faderns namn anger att man erkänner den himmelske Faderns överhöghet och suveränitet, hans som allena bär namnet Jehova. (Ps. 83:19) Vi måste helga hans namn, respektera hans suveränitet, hysa kärlek till hans rike och tjäna dess intressen. (Luk. 11:2) Vidare anger det förhållandet att man blir döpt i Sonens namn att man har klart för sig vilken hög myndighet och ställning som Fadern förlänat Sonen. Vi måste älska Sonen och uppskatta honom, eftersom han är återlösaren. Utan hans offer skulle vi inte kunna vinna liv. Hur stor är inte vår skuld till honom! (Jes. 55:4; Joh. 4:42) Att man blir döpt i den heliga andens namn innebär slutligen att man förstår att denna ande är Jehovas verksamma kraft. Det är samma kraft som osvikligt ledde människor i forna dagar till att skriva bibeln, som förmådde de första kristna att framgångsrikt uthärda förföljelse och som i våra dagar leder Jehovas teokratiska organisation på jorden. — 2 Petr. 1:21; Joh. 6:63; 1 Joh. 5:6.

15. Varför är dopet så passande?

¹⁵ En människas dop är en offentlig handling som utvisar att hon har dött i förhållande till sitt forna leverne. Om den som låter döpa sig skulle förbli nedsänkt i vatten, skulle det sannerligen innebära hans död. Han blir nu på ett passande sätt upprest till liv, så att säga; han lever för att göra Jehovas vilja. En människas dopdag kan fördenskull sägas vara den dag då hon börjar ett nytt liv. Dopet tjänar både som en offentlig bekännelse av hennes överlämnande och som ett tecken på att hon har blivit en ordinerad Ordets förkunnare. En sådan människa är dubbelt välsignad av Jehova. Den dags datum, då hon blev döpt, skall antecknas, och hon bör alltid minnas denna dag. Vad Jehovas synliga organisation angår, så anses din dopdag vara den dag då du blev ordinerad att utföra den Högstes tjänst.

16—19. a) Vilka viktiga frågor ställs till dem som önskar bli döpta? b) Vad är det som anger att någon kan få bli döpt? c) Vad är det vid detta tillfälle bra att man har en klar uppfattning av? d) Är dopet det slutliga målet?

¹⁶ Men innan de som önskar bli döpta får lov att undergå dopet, är det tillbörligt och lämpligt att de svarar på två frågor, så att alla de som vid detta tillfälle är församlade med dem kan vara vittnen, vilka från deras egen mun har hört att de förstår vad de står i begrepp att göra och att de har tagit de erforderliga stegen, vilket berättigar dem att bli döpta. De som kan besvara frågorna jakande bör säga ”Ja” efter varje fråga, och de bör säga det högt och unisont, det vill säga alla på samma gång.

¹⁷ Den första frågan lyder: Har du insett att du inför Jehova Gud är en syndare som behöver frälsning, och har du erkänt inför honom att denna frälsning utgår från honom, Fadern, genom hans Son, Jesus Kristus?

¹⁸ Den andra frågan lyder: Har du på grundval av denna din tro på Gud och på hans föranstaltning för frälsning utan förbehåll överlämnat dig åt Gud till att hädanefter göra hans vilja, allteftersom han uppenbarar den för dig genom Jesus Kristus och genom bibeln förmedelst den heliga andens upplysande kraft?

¹⁹ Var och en som har svarat ”Ja” på dessa båda frågor får bli döpt och bör bli döpt vid samma av Jehovas vittnen anordnade sammankomst. Den döpte bör alltid komma ihåg den dagen, ty den är sannerligen en avgörande dag i hans liv. Vid ett sådant tillfälle är det mycket bra att man har en klar uppfattning av sina förpliktelser och privilegier, när det gäller förkunnartjänsten, alltifrån denna stund och framåt i tiden. Tänk på att dopet inte är det slutliga målet utan snarare begynnelsen till ett mycket gynnat förhållande.

20. Vilka frågor uppstår, som skall besvaras längre fram?

²⁰ Hur bör man sedan man undergått dopet, som är ett sådant livsnödvändigt steg, betrakta sitt förhållande till Jehova, till hans organisation, till sina kristna bröder? Vad kan man göra för att troget och glatt kunna infria sina överlåtelselöften? Hur skall man kunna öka sin andlighet och minska på sin lust till de materiella ting som livet bjuder? Vilka steg bör man ta för att vinna större mogenhet, så att man skall kunna härda ut och vandra i ostrafflighet inför Gud i dessa kritiska dagar? Vi låter dessa frågor anstå nu och tar upp dem i följande artikel.