Man kan behärska sitt humör
En man skötte lugnt sina sysslor. Plötsligt ökade hans puls kraftigt. Hans pupiller vidgade sig. Hans blodtryck steg. Hans ansiktsuttryck förändrades, och han började andas häftigt. Det inträdde kemiska förändringar i hans kropp. Vad var det som hände? Fick han ett anfall? Nej, mannen förlorade bara självbehärskningen.
När en människa förlorar självbehärskningen, inträder en personlighetsförändring, och detta får så gott som alltid obehagliga följder. En viss ung kvinna skall aldrig glömma den gång hon tappade besinningen. Det var på hennes bröllopsdag. När hon med sin nye man lämnade bröllopsfestligheterna, grälade de. Sedan körde hon över honom med bilen och dödade honom — en tragisk följd av bristande självbehärskning.
Bibeln berättar också om att många synder har begåtts, därför att man förlorat besinningen. Kom ihåg hur Kain blev ”mycket vred” och dödade sin yngre bror Abel. Sedan har vi den onde kung Herodes, som råkade ”i stort raseri” och lät mörda pojkarna under två år i Betlehem med omgivning. — 1 Mos. 4:5—8; Matt. 2:16—18.
Därför räknas ”vredesutbrott” (Hedegård) upp bland ”köttets gärningar”, något som kristna måste kämpa för att övervinna. (Gal. 5:19, 20) Den utsträckning, vari vi kan behärska vårt humör, återspeglar i viss mån vår förkovran som kristna. Det är därför som män som har svårt att behärska sig inte används som äldste i den kristna församlingen. — Tit. 1:7.
Bör då en kristen aldrig bli arg? Jo, bibeln berättar för oss att Jehova Gud vredgas ibland. (Ps. 110:5) Jesus blev arg eller harmsen över den känslokyla och avsaknad av medlidande som fariséerna visade. (Mark. 3:4—6) En kristen kan därför känna vrede, om han till exempel ser Jehovas namn bli smädat eller en medmänniska bli illa behandlad. Men han får rådet: ”Vredgas, men synda ändå inte.” (Ef. 4:26) Det är när vreden blir obehärskad och en människa förlorar besinningen som hon antagligen kommer att synda.
Kom ihåg fallet med Simeon och Levi, patriarken Jakobs söner. Deras syster Dina blev våldtagen av en ung man som hette Sikem och som kom från en närliggande stad. Var det en rimlig orsak att känna vrede? Förvisso. Men bröderna reagerade alltför häftigt. De dödade alla männen i staden, även Sikem. — 1 Mos., kap. 34.
Detta belyser en viktig sak. Ofta finns det en verklig anledning till att man blir arg. Men om man förlorar självbehärskningen, kan man säga och göra saker som man senare ångrar. Då har vi inte längre ett, utan två, problem: den ursprungliga irritationen och den ilskna reaktionen. Man kommer i regel ihåg vredesutbrottet längre än det som orsakade det. Vad tror du det var, i fallet med Simeon och Levi, som gjorde starkast intryck på invånarna i de trakterna — våldtäkten av Dina eller mordet på alla männen i staden?
Att behärska sin vrede, även när man har orsak att bli arg, kan däremot leda till goda resultat. En kristen kvinna var till exempel gift med en icke troende man, som spelade hasard. Han spelade bort mycket av familjens pengar. En dag sade han till sin fru att han skulle gå ut och sälja fisk. När han inte kom tillbaka på länge, gick hon ut och letade efter honom och hittade honom, inte i färd med att sälja fisk, utan mitt uppe i ett högljutt parti mahjong. Hon hade förvisso all anledning att bli arg! Men hon skällde inte ut honom inför hans vänner. Och när han slutligen kom hem, förklarade hon bara helt lugnt för honom vilka problem hans last förorsakade familjen. Mannen blev imponerad av detta exempel på ”den stilla och milda anden”. Han slutade spela hasard och blev så småningom en kristen. — 1 Petr. 3:1—4.
ATT BEHÄRSKA HUMÖRET
Kristna får rådet: ”Låt all illvillig bitterhet och häftighet och vrede och allt skrikande och skymfande skaffas bort ifrån er jämte all uselhet.” (Ef. 4:31) Det är sant att människor är olika. Somliga är lugna och stillsamma, medan andra föds med ett häftigt humör. Men ändå är det så att många till synes lugna och stillsamma människor kan intyga att de också hade svårt att behärska sig en gång. Men de kom till rätta med sitt problem genom att följa fina, bibliska råd, till exempel det som sägs i Psalm 4:5; Ordspråksboken 15:1 och 22:24; och Romarna 12:18.
I detta sammanhang är det bra att komma ihåg hur egenskapen kärlek kan hjälpa oss. Det finns ingen som tycker om att bli föremål för ”häftighet och vrede och ... skrikande”. (Ef. 4:31) Om vi därför verkligen älskar vår nästa som oss själva, önskar vi inte utsätta andra människor för sådana obehagliga erfarenheter. (Matt. 22:39) En förälder, som förlorar besinningen, kan skrämma ett litet barn. En kristen äldste, som gör samma sak, kan riva ner resultatet av sitt goda arbete i församlingen. Någon kanske säger: ”Jag bara är sådan, jag kan inte rå för det.” Men bibeln säger: ”Kärleken ... uthärdar allting. Kärleken tryter aldrig.” (1 Kor. 13:4—8) En innerlig kärlek till våra medmänniskor kommer att förmå oss att bekämpa alla eventuella tendenser att vara häftiga.
Till sist kan nämnas något som är mycket viktigt: Kristna kan be om Guds hjälp genom hans heliga ande. Sådana egenskaper som kärlek, frid, långmodighet och mildhet — som hjälper oss att övervinna vår bristande självbehärskning — är andens frukter. (Gal. 5:22—24) Om därför ett häftigt humör är ditt personliga problem, varför då inte enträget be Jehova Gud om hjälp? Be att hans ande måtte styrka dig att behärska dina känslor. Du kan lyckas med Jehovas hjälp!
Ja, vi måste vara sena till vrede, eftersom en människas vrede inte frambringar Guds rättfärdighet. (Jak. 1:19, 20) Ett häftigt humör kan få oss att verka löjliga, det kan skada vårt förhållande till andra och kan avslöja brist på kärlek. Mose fick inte komma in i det utlovade landet, därför att han vid ett tillfälle förlorade självbehärskningen. (4 Mos. 20:9—13) Låt inte bristande självbehärskning påverka dina välsignelser. Kom i stället alltid ihåg kung Davids ord: ”Avhåll dig från vrede och låt förbittringen fara; harmas icke; därmed gör du blott illa. Ty de onda skola varda utrotade, men de som vänta efter HERREN, de skola besitta landet.” — Ps. 37:8, 9.