Vad är lösningen?
MILLIONER människor gifter sig varje år därför att de tror att äktenskapet skall skänka dem den lycka de söker. Men deras förväntningar övergår ofta i besvikelse. De tar därför ut skilsmässa och hoppas att detta skall lösa deras problem och öppna dörren till lyckan.
Men är skilsmässa lösningen? Hur skulle det vara med något alternativ till det traditionella äktenskapet?
Äktenskapets ursprung
När det gäller mänskliga uppfinningar leder insiktsfullt tankearbete och experimenterande nästan alltid till förbättringar. Om äktenskapet har mänskligt ursprung, då är svaret: ”Ja, det skulle vara på sin plats att experimentera och pröva alternativ för att kanske komma fram till en bättre anordning.”
Hur förhåller det sig då med äktenskapets ursprung?
I 1977 års Encyclopedia Americana sägs följande under ”Äktenskap, Historia”: ”En del forskare är benägna att spåra äktenskapets ursprung till parningsbeteenden hos djur som står lägre än människan. Undersökningar avslöjar att en mer eller mindre permanent förening ... karakteriserar de människoliknande aporna, varvid schimpansens förening är monogam och varaktig.”
Således antar man vanligtvis att äktenskapet har uppstått bland varelser som står lägre än människan. Det finns emellertid inga verkliga bevis till stöd för denna uppfattning. I Encyclopedia Americana medges det till och med att ”dessa mer eller mindre varaktiga föreningar mellan andra än mänskliga varelser inte är äktenskap, eftersom djuren inte har något samhälle som kan sanktionera dem”.
Denna källa uppger vidare: ”Medan äktenskapets ursprungliga form förlorar sig i den förhistoriska periodens dunkel, kan man tryggt säga att någon form av äktenskap har förekommit i alla samhällen i historisk tid. ... De huvudsakliga formerna av äktenskap är polygyni [en man har mer än en hustru], polyandri [en kvinna har mer än en make] och monogami [män och kvinnor har endast en äktenskapspartner].”
Olika former av äktenskap har alltså redan prövats, i det förflutna såväl som i nutiden. Det påpekas emellertid i Encyclopedia Americana: ”Den förhärskande formen av äktenskap bland människor i våra dagar, och förmodligen bland människor i alla tider, har varit någon form av monogami, eller föreningen mellan en man och en kvinna. ... Den tycks vara fördelaktigare för barnens omvårdnad och uppfostran.”
Varför har en förening mellan en man och en kvinna alltid varit den allmänt accepterade formen av äktenskap? Kan det bero på att sådant äktenskap har gudomligt, snarare än mänskligt, ursprung? Lägg märke till vad Jesus Kristus sade angående äktenskapets ursprung, då han en gång tillfrågades om grunder för skilsmässa:
”Har ni inte läst att han som skapade dem från början gjorde dem till man och kvinna och sade: ’Fördenskull skall en man överge sin far och sin mor och skall hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött’? Så är de då inte längre två, utan ett kött. Därför: vad Gud har fogat samman, det må ingen människa skilja åt.” (Matt. 19:3—6; 1 Mos. 2:21—24) Nej, ”äktenskapets ursprungliga form” förlorar sig inte i den så kallade ”förhistoriska periodens dunkel”.
Men du kanske undrar: Om äktenskapet verkligen har gudomligt ursprung, varför är det förbundet med så många sorger och bedrövelser? Kan man inte förvänta bättre resultat av något Gud skapat?
Det grundläggande problemet
Det finns en grundläggande orsak till att så många äktenskap är olyckliga eller slutar med upplösning. Låt oss ta en illustration: När en fabrikant tillverkar en apparat, tillhandahåller han vanligtvis instruktioner för dess användning, inte sant? Men vad händer om instruktionerna ignoreras? Även om kvaliteten är perfekt, kan apparaten gå sönder och strejka på grund av felaktig användning.
Detsamma gäller äktenskapet. Den allsmäktige Guden instiftade äktenskapet, föranstaltade om att par skulle förenas i äktenskap och frambringa barn i en familjeanordning. Gud tillhandahöll också instruktioner för familjelivet. Men när dessa instruktioner ignoreras kan äktenskapet, trots att det är en fullkomlig anordning, medföra olycka för alla berörda, vilket också är fallet enligt vad erfarenheten har visat.
Anordningen i sig själv är emellertid god och har verkliga möjligheter att skänka lycka, vilket även erkänns av människor, vars äktenskap misslyckats. Efter två års laglig separation började sålunda en 47-årig affärsman i New Jersey uppvakta sin hustru igen och förklarade: ”Vad jag saknade var något som det tagit ett helt liv att bygga upp. Jag visste av en blick, av en halv mening exakt vad min hustru tänkte, och hon är den enda som verkligen förstår mig. ...
Jag längtade efter att köra barnen till skolan om morgnarna. Jag brukade ta dem ut på middag flera gånger i veckan, men det var inte detsamma. Det spontana och otvungna i vårt förhållande var borta. Människor behöver en struktur. De får under många år lära sig att värdesätta ett hem och en familj, och plötsligt tror de att de kan kasta bort alltihop — nåväl, de kan inte det. Jag kunde det inte.”
Den enda säkra lösningen
Nyckeln till ett lyckligt äktenskap är därför att följa den vägledning som äktenskapets Skapare, Jehova Gud, ger. Ändå finns det de som betvivlar detta. Faktum kvarstår likväl: bibelns vägledning har hjälpt många par att åtnjuta ett lyckligt liv tillsammans. Olyckligtvis är det få människor som känner till de utmärkta instruktioner som bibeln ger åt män och hustrur, och ännu färre följer dessa instruktioner.
Begrunda därför ett ögonblick några av de råd bibeln ger äkta par: ”Ni män måste ta väl hand om era hustrur, tänka på deras behov och hedra dem som det svagare könet. Kom ihåg att du och din hustru tillsammans delar Guds välsignelser.” ”Var och en skall älska sin hustru såsom sig själv.” — 1 Petr. 3:7, Levande Testamentet; Ef. 5:33, 1917.
Ja, äkta män skall ta initiativet till att ta väl hand om sina hustrur. De har det största ansvaret för förhållandena i familjen. Bibeln visar varför, när den säger: ”En man är sin hustrus huvud.” (Ef. 5:23) För många kvinnor i vår tids värld med kvinnornas frigörelse kan detta låta motbjudande. Men behöver det vara det? Inte när ledarskapet utövas tillbörligt, på ett kärleksfullt sätt, när den äkta mannen tar hänsyn till sin hustrus åsikter, vad hon tycker om och inte tycker om och även ger henne företräde, när det inte gäller någon viktig principfråga. På det sättet följer han bibelns råd att visa sin hustru hänsyn.
Bibeln uppmanar också: ”Hustrurna må underordna sig sina män”, och: ”Hustrun [bör] ha djup respekt för sin man.” (Ef. 5:22, 33) Det var Guds uppsåt att en hustru skulle arbeta tillsammans med sin make, hjälpa eller komplettera honom. (1 Mos. 2:18, 24) Vilken utmärkt anordning detta kan vara, i synnerhet om vardera parten följer detta ytterligare bibliska råd: ”Iför er alltså ... medömkans ömma tillgivenhet, omtänksamhet, anspråkslöshet i sinnet, mildhet och långmodighet. Fortsätt att ha fördrag med varandra och att villigt förlåta varandra.” — Kol. 3:12, 13.
När äkta par verkligen erkänner att äktenskapet är en gudomlig anordning, och när de söker och följer Guds vägledning, då kan äktenskapet skänka män och hustrur livslång, sann lycka. Men betyder detta att skilsmässa aldrig är lösningen på äktenskapliga problem?
Det skulle vara idealiskt om det vore så. Den situationen kan emellertid uppstå att en man eller en hustru ringaktar den äktenskapliga anordningens helgd och inlåter sig på sexuella förbindelser med en annan person än sin äktenskapspartner eller rentav med ett djur. Sådant uppförande är vad grekerna kallade porneia, eller sexuell omoraliskhet. Och den grekiska texten i Matteus 19:9 fastslår att porneia är den enda grund på vilken kristna är berättigade att söka skilsmässa och gifta om sig.
Olyckligtvis tillämpas inte Guds råd så ofta i våra dagar, många gånger därför att människor inte känner till dem. Det är därför vanligt att svårigheter uppstår. Vi kan lära av andras erfarenhet, och vi inbjuder dig därför att läsa följande berättelse om en ung kvinna och hennes skilsmässa.