Blygsamhet tillkommer alla
VEM säger att blygsamhet tillkommer alla? Ingen mindre än Gud själv i sitt ord, bibeln. Var där? I Mika 6:8 (NW), där vi läser: ”Han har sagt dig, o jordemänniska, vad som är gott. Och vad kräver Jehova i gengäld av dig annat än att du skall utöva rättvisa och älska godhet och vara blygsam, när du vandrar med din Gud?”
Blygsamheten är inte någon populär egenskap. Sällan eller aldrig läser man någonting om den, och den nutida tendensen är att ringakta den. Detta är ett sorgligt misstag. Att vara blygsam är viktigt. I annat fall skulle Jehova Gud inte befalla oss att vara det. I själva verket kan alla världens bedrövelser och olyckor spåras tillbaka till en brist på blygsamhet — så betydelsefull är den. Hur hänger det ihop? Jo, vi vet ju att Satan, djävulen, ställde i utsikt för Eva, den första kvinnan, att hon skulle kunna bli lik sin Skapare, Jehova Gud. Hade Eva haft någon blygsamhet, skulle hon ha utropat: ”Å, det är otänkbart!” vilket det verkligen var. Men på grund av sin brist på blygsamhet kände hon sig smickrad och gav så efter för frestelsen. Hennes man valde med berått mod att följa hennes exempel, och så kom synden och döden in i världen. — 1 Mos. 3:1—19; Rom. 5:12.
Strängt taget finns det mer än ett slag av blygsamhet. Det finns den blygsamhet som är förbunden med renhet, skamkänsla och ett tillbörligt uppförande mellan könen. Vidare används ordet ”blygsam” i betydelsen anspråkslös, ringa. Man talar om en blygsam inkomst, ett blygsamt hem eller en liten blygsam stuga och så vidare. Vad vi här egentligen tänker på är emellertid den innebörd av ordet som närmast har med ödmjukhet att göra, en sådan ödmjukhet som tillkommer alla. Det engelska ordet för blygsamhet, ”modesty”, har en direkt motsvarighet i det svenska ”modesti”, numera inte så allmänt brukat. Adjektivet ”modest”, som ligger till grund för båda dessa ord, stammar från det latinska modestus, som betecknar att man ”håller tillbörlig måtta”. Därför finner man i engelska ordböcker bland definitionerna på ”modest” och ”modesty” också följande: ”Måtta, självbehärskning. Att man har en hovsam uppfattning om sig själv; tillbakadragenhet som bottnar i en icke överdriven uppskattning av ens egna egenskaper; frihet från skryt och prål, övermod eller fräckhet.” ”Medvetenhet om ens begränsning.”
Allt detta passar också in på de svenska orden ”blygsam” och ”blygsamhet”, ty även om dessa ord inte som ”modest” och ”modesty” rent ursprungsmässigt sett har något med mått och mätning att göra, måste det dock alltid vara fråga om att mäta, att jämföra med andra personer eller något annat, vad det vara må. Således är människan befalld att vara blygsam, när hon vandrar med sin Gud, ty se hur stor Gud är jämförd med människan. Ja, ”Gud är ju i himmelen, och du är på jorden; låt därför dina ord vara få”. Just av denna orsak kan begreppet blygsamhet inte passa in på Gud; han är ojämförlig, och hans egenskaper är oändliga, utan gräns. — Pred. 5:1.
Att vi bör undvika att ha en hög tanke om oss själva framgår tydligt av aposteln Paulus’ råd i Romarna 12:3 (NW): ”Genom den oförtjänta godhet som kommit mig till del tillsäger jag var och en där ibland eder att icke tänka högre om sig själv än det är nödvändigt att tänka, utan att tänka så att han har ett sunt sinne.” Vi måste tänka något om oss själva, men blygsamheten kommer en inte att tänka för mycket om sig själv och inte heller för litet Den ger en inte något mindervärdeskomplex.
Härav följer alltså att blygsamhet hos unga människor visar att de håller på att utveckla en väl avvägd åskådning, att de tänker så att de har ett sunt sinne. Det avhåller dem från klandersjuka, från skryt, från översitteri, från att uppträda oförskämt eller dra otillbörlig uppmärksamhet till sig. Blygsamheten bjuder att ungdomen inte skall dominera samtalet, när äldre är närvarande; blygsamheten tillåter inte ungdomen att envist göra sina egna önskningar gällande mot föräldrarnas, som till exempel när det är fråga om vilket televisionsprogram familjen skall se.
Likaså är blygsamhet passande för kvinnosläktet. Vi kan inte komma ifrån Skriftens utsago att kvinnan ”är det svagare kärlet”. Att hon är villig att som man säger spela andra fiolen leder till förnöjsamhet och lycka i hemmet. Men om hon inte för sig själv vill erkänna denna sanning, kan det blott få besvikelse och ett olyckligt tillstånd till följd för hennes man och för henne själv. — 1 Petr. 3:7.
Emellertid är blygsamheten inte bara för kvinnor och barn; den tillkommer alla, såsom Jesus Kristus, den störste man som någonsin har vandrat på jorden, visade både genom exempel och genom föreskrifter. Han insåg alltid sin underordnade ställning och tillskrev sig själv ingen förtjänst. När en överhetsperson en gång tilltalade Jesus med orden ”Gode Mästare”, svarade han: ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud allena.” Och han lärde sina efterföljare blygsamhet, när han sade till dem: ”Sammalunda, när I haven gjort allt som har blivit eder befallt, då skolen I säga: ’Vi äro blott ringa tjänare: vi hava endast gjort, vad vi voro pliktiga att göra.’” — Luk. 18:18, 19; 17:10; Joh. 5:19, 30; 14:28.
Ja, blygsamhet tillkommer alla, ty ingen har någon orsak till skrytsamhet: ”Vem säger då, att du har något företräde? Och vad äger du, som du icke har fått dig givet? Men har du nu fått dig givet, vad du har, huru kan du då berömma dig, såsom om du icke hade fått det dig givet?” Blygsamheten utesluter allt skryt på grund av hudfärg, förmögenhet, mentala eller fysiska förmågor eller färdigheter. — 1 Kor. 4:7.
Blygsamheten tillkommer alla också därför att det är den säkra kursen att vinnlägga sig om den. Den som är blygsam tar inga otillbörliga risker. Han sätter inte onödigtvis sitt liv på spel, varken sitt nuvarande eller sitt eviga, framtida liv, såsom den kristne gör som leker med omoraliskheten. Det är därför som de kristna får denna befallning: Fortsätt ”att arbeta på eder egen frälsning med fruktan och bävan”. ”Säll är den människa, som ständigt tager sig till vara.” Att på tillbörligt sätt ta sina svagheter, sin begränsning, med i räkningen är blygsamhet och ett skydd mot frestelse och smicker. Tänk på Eva! — Fil. 2:12, NW; Ords. 28:14.
Vidare tillkommer blygsamheten alla så till vida som den leder till ett gott förhållande till andra, alldeles som den leder till ett gott förhållande till Gud. Blygsamheten bidrar till att förhindra rivalitet och stridslystnad. Blygsamheten avhåller äkta män och hustrur från att ställa orimliga krav på varandra. Den avhåller barn från att vänta sig för mycket av sina föräldrar. Blygsamhet är till och med passande i våra böner — de bör inte förråda snikenhet eller olämplig ärelystnad. Blygsamhet bidrar till förnöjsamhet, som i förening med gudsfruktan är en stor vinning. — 1 Tim. 6:6.
Ja, blygsamhet är i sanning något som tillkommer alla. Lyckliga är de blygsamma! Hur mycket bättre skulle inte denna värld vara, om detta förhållande vore mera förstått och uppskattat!