Varför skall man ”underordna sig”?

BLAND de många bud som återkommer i Guds ord, bibeln, är budet om att ”underordna sig”. I Romarna 13:1 läser vi: ”Varje själ må underordna sig de överordnade myndigheterna”, det vill säga regeringarna. Yngre män får rådet: ”Underordna er de äldre.” (1 Petr. 5:5) Sedan kommer budet igen genom aposteln Paulus’ förmaning: ”Hustrurna må underordna sig sina män.” — Ef. 5:22.

Att underordna sig är för många människor något som går emot den ofullkomliga människans natur, ja, i så hög grad att det bildas sociala rörelser av alla slag i syfte att man skall göra uppror, och detta ofta på ett våldsamt sätt, mot att man skall stå i ett underordnat förhållande till någon eller något. För inte så länge sedan tog New York Times upp följande exempel på våldspräglat uppror mot myndigheter, och alla dessa hände på en och samma dag: ”Två bomber exploderade i centrala London tidigt i morse.” ”Nio personer skadades i de fem städerna Manchester, Liverpool, Coventry, Bristol och Southampton.” På samma sida kunde man också läsa rubriken: ”21 personer skadade, då bomb exploderade i fullpackad buss”. Det rapporterades också att Iran beredde sig på en sorgedag till minne av de ”demonstranter som omkommit i samband med stridigheter med säkerhetsstyrkor”. Alla dessa händelser var i själva verket ett uttryck för uppror mot att man skall underordna sig dem som har makten.

Varför ger bibeln befallningen: ”Underordna er”? Vem skall underordna sig vem? Varför går det så emot vår natur att underordna oss?

Att vi har så svårt att underordna oss beror på att våra första föräldrar, Adam och Eva, införde en upprorisk levnadskurs. I arv gav de sina avkomlingar en tendens att vilja göra uppror, en anda av själviskhet och laglöshet, en anda som aldrig varit så utbredd som den är nu, vilket Jesus också förutsade. (Matt. 24:12) Men utan tvivel får en del av skulden läggas på dem som missbrukar sin myndighet.

Men ändå är rådet att ”underordna sig” grundat på sunda principer. Det måste helt enkelt vara så att någon styr eller tar ledningen, medan andra får lov att underordna sig. Varför då? Därför att ingen kan existera oberoende av andra. Alla är vi beroende av vad andra kan göra för oss när det gäller materiella ting och tjänster, men i gengäld är andra beroende av vad vi kan stå till tjänst med på ett eller annat sätt. Allt detta kräver organisation. För att en organisation skall fungera måste det finnas inte enbart en gemensam uppfattning, utan även en erkänd myndighet eller auktoritet. En nation, stat eller provins, en stad eller by är alla politiska organisationer som måste ha någon som styr och andra som blir styrda eller är underordnade. Principen går igen på nästan varje område i människans tillvaro, både när det gäller världslig och religiös verksamhet, i offentliga sammanhang och i hemmet.

Men vi bör lägga märke till att även de som sitter i en styrande ställning ibland måste underordna sig. Man kan till exempel inte bryta trafiklagarna ostraffat. När någon åker in på sjukhus för att bli opererad, måste han underordna sig läkare, sjuksköterskor och annan sjukhuspersonal. En företagare kan ha många anställda under sig, men när han går till den kristna församlingen, kan det mycket väl vara så att han där måste underordna sig de äldste och sina medtroende.

UNDERORDNAD DE STYRANDE

I det nuvarande mänskliga samhället är regeringar nödvändiga för att människor skall kunna leva på ett civiliserat sätt och få ett visst mått av trygghet, för att inte tala om de många tjänster en regering kan tillhandahålla både på det lokala och det nationella planet. Vi förstår följaktligen att de underordnade måste vara villiga att stå till tjänst för, eller åtminstone vara villiga att foga sig under, regeringen för att den skall kunna fylla sitt syfte. Det är därför som Guds ord ger de kristna befallningen att ”underordna sig ... , ty det finns ingen myndighet annat än av Gud”. Därför bör de kristna lyda landets lagar, vilket innebär att de skall vara samvetsgranna när det gäller att betala skatt, iaktta trafikföreskrifter och fullgöra andra förpliktelser. Allt detta ligger i fridens och ordningens intresse. — Rom. 13:1—7.

Men bibeln visar på andra ställen att en sådan underdånighet under politiska myndigheter inte är absolut. Den begränsas av andra föreskrifter i bibeln, sådana som: ”Betala då tillbaka till kejsaren de ting som är kejsarens, men de som är Guds till Gud” och: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” Ja, budet att ”underordna sig” politiska regeringar i denna tingens ordning är inte absolut, utan det är relativt; det gäller så länge som det inte går emot något direkt bud från Gud. — Matt. 22:21; Apg. 5:29.

I DEN KRISTNA FÖRSAMLINGEN

Den kristna församlingen är också en organisation som har ett huvud över sig, nämligen Jesus Kristus. Alla medlemmarna i den måste underordna sig honom. Han i sin tur måste också underordna sig. Under vem? Under sin himmelske Fader, Jehova Gud. Ja, den kristna ”församlingen underordnar sig den Smorde”. (Ef. 5:24) Detta betyder att ”varje mans huvud är den Smorde”. — 1 Kor. 11:3.

Hur utövar Jesus Kristus, en osynlig, gudomlig varelse i himlarna, sitt ledarskap över en synlig, mänsklig församling här på jorden? Ett sätt varpå han gör det är genom den inspirerade bibeln. Församlingen kan betraktas som kristen bara om den lyder de bud Jesus själv gav och dem som hans apostlar och andra lärjungar gav under inspiration. — Matt. 18:18; 28:19, 20.

Dessutom utövar Jesus sitt ledarskap över den kristna församlingen genom ”hjälparen”, ”sanningens ande”, Guds heliga ande eller verksamma kraft. (Joh. 16:7, 13) Han använder också änglar, när han leder sin församling. (Matt. 18:10; 24:31; Upp. 14:6) Jesus Kristus utövar också sitt ledarskap över den kristna församlingen här på jorden genom en skara trogna, smorda kristna, om vilken Jesus sade: ”Vem är i själva verket den trogne och omdömesgille slaven, som hans herre har satt över sitt tjänstefolk till att ge dem deras mat i rätt tid? Lycklig är den slaven, om hans herre vid sin ankomst finner honom i färd med att göra så. Jag säger er i sanning: Han skall sätta honom över alla sina tillhörigheter.” — Matt. 24:45—47.

För att Jesu Kristi lärjungar skall kunna utföra det arbete som han befallde dem att fullgöra, nämligen att göra lärjungar av människor av alla nationerna, måste de arbeta i frid och harmoni. Alla måste de ”tala överensstämmande”. Därför måste de alla underordna sig det redskap som han behagar använda. Vi läser nämligen: ”Gud är ju inte oordningens Gud, utan fridens.” Därför bör ”allting ske anständigt och med ordning” i den kristna församlingen. — 1 Kor. 1:10; 14:33, 40.

Dessutom får de olika medlemmarna i den kristna församlingen rådet att underordna sig varandra. ”Underordna er varandra i Kristi fruktan.” (Ef. 5:21) I synnerhet skall de som är yngre till åren underordna sig dem som är äldre eller som är äldstebröder: ”På samma sätt, ni yngre män, underordna er de äldre. Men bind alla om er med anspråkslöshet i sinnet gentemot varandra, eftersom Gud står emot de övermodiga, men han ger oförtjänt omtanke åt de ödmjuka.” — 1 Petr. 5:5.

Vidare skall alla de enskilda medlemmarna i varje församling underordna sig de förordnade äldste. Vi läser nämligen: ”Var lydiga mot dem som har ledningen bland er och var fogliga, ty de vakar ständigt över era själar såsom de som skall avlägga räkenskap; för att de må göra detta med glädje och inte suckande, ty detta skulle vara till skada för er.” Det finns med andra ord två olika orsaker till att de kristna skall underordna sig. För det första är det för att de skall vara effektiva, för att det skall råda frid och harmoni bland dem och för att mesta möjliga skall bli utfört på bästa möjliga sätt. Den andra orsaken är att de visar sig vara till besvär för dem som skall ta ledningen, om de inte underordnar sig, och detta får i sin tur till följd att de skadar sig själva. — Hebr. 13:17.

PÅ DEN VÄRLDSLIGA ARBETSPLATSEN

Ett annat område, där principen om att underordna sig gäller, är i förhållandet mellan en arbetsgivare och hans anställda. När någon tar anställning, är han tvungen att erkänna att han har ansvar inför sin arbetsgivare, att han med andra ord skall underordna sig honom — så länge, naturligtvis, som han inte ombeds att göra någonting som går emot hans samvete. (Apg. 5:29) Att man underordnar sig sin arbetsgivare betyder att man visar honom den respekt han förtjänar på grund av sin ställning och utför ett ärligt dagsverke åt honom och inte stjäl någonting ifrån honom. En anställd skall, som aposteln Paulus sade, arbeta ”av hela [sin] ... själ, såsom för Jehova och inte för människor”. (Kol. 3:23) Att handla så är både rätt och vist. Om någon inte kan handla så, bör han byta arbete.

I FAMILJEKRETSEN

Eftersom familjen är en organisation i miniatyr, innebär det att principen om ledarskap och underordnande gäller även dess medlemmar. Guds ord lägger ansvaret på föräldrarna, när det gäller att se till att barnen får en god uppfostran och att de får god omvårdnad på alla sätt. Det är därför barnen får uppmaningen: ”Ni barn, var lydiga mot era föräldrar i allting, ty detta är välbehagligt i Herren.” (Kol. 3:20) Att barnen bör underordna sig sina föräldrar är förnuftigt och logiskt, men även skriftenligt. De är oerfarna och kan inte klara sig på egen hand. Dessutom sade den vise kung Salomo vid ett tillfälle: ”Oförnuft låder vid barnets hjärta, men tuktans ris driver det bort.” — Ords. 22:15.

Principen om ledarskap och underdånighet gäller även föräldrarna själva, man och hustru. Vem utövar ledarskapet — mannen eller hustrun? Enligt den som skapade den förste mannen och den första kvinnan är det mannen som utövar ledarskapet. Genom aposteln Paulus påminns vi alla om att ”mannen skapades inte för kvinnans skull, utan kvinnan för mannens skull”. (1 Kor. 11:9) Det sägs också i Guds ord: ”Såsom församlingen underordnar sig den Smorde, så må hustrur också underordna sig sina män i allting.” (Ef. 5:24) Utan tvivel kommer en del moderna kvinnor att ta anstöt av detta bud, men låt oss stanna upp för denna fråga en liten stund.

Det är verkligen värt att lägga märke till att aposteln Paulus, som skrev dessa ord, omedelbart efter det att han gett detta råd till hustrurna ger rådet till männen att de skall älska sina hustrur alldeles som Jesus älskade församlingen — och Jesus gick så långt att han offrade livet för den. Paulus sade vidare att männen skulle älska sina hustrur som sina egna kroppar — de skall försörja och ömt vårda dem alldeles som de gör med sina egna kroppar. När en man visar sådan kärlek till sin hustru, kommer hon med all säkerhet att gärna underordna sig honom. — Ef. 5:25—33.

Denna anordning är både vis och rätt. I allmänhet ligger det i mannens natur att vara bättre lämpad att ta ledningen, att ta initiativet. Om han utövar ledarskapet på rätt sätt, är det mycket troligt att hans hustru kommer att finna glädje i att följa och underordna sig honom. Det är verkligen intressant att lägga märke till vad en av New Yorks ledande psykiatriker hade att säga i detta speciella ämne. I sin bok tar hon som exempel upp många olika fall som visar hur kvinnor kan få uppleva ett lyckligt äktenskap som fungerar som det skall även inom dess mest intima områden. Och hur skulle detta gå till? Helt enkelt genom att kvinnan av hela sitt sinne och hjärta godtar och handlar i överensstämmelse med sin mans ledarskap.

Det kommer att vara till hjälp för en hustru, om man begrundar en annan synpunkt när det gäller förhållandet mellan man och hustru, någonting som bibeln också tar upp. På grund av hennes cykliska, känslomässiga natur måste mannen visa henne tålamod, omtanke och hänsyn. Detta kommer till uttryck när han gång på gång måste vänta på att hon skall bli färdig eller då han måste rätta sina önskemål eller vad han själv föredrar att göra efter sin hustrus önskemål, infall eller begränsningar. Det finns verkligt goda skäl till att aposteln Petrus behövde ge följande råd: ”Ni gifta män måste ta väl hand om era hustrur, tänka på deras behov och hedra dem som det svagare könet. Kom ihåg att du och din hustru tillsammans delar Guds välsignelse, och om du inte behandlar henne som du bör, kommer du inte att få svar på dina böner.” — 1 Petr. 3:7, Levande Bibeln.

Det skadar inte heller att poängtera att det i många fall inte finns någonting som gör en hustru gladare än att hennes man självmant vill göra någonting för henne. Det var troligen på så sätt han vann sin hustru — genom att vara vänlig och rar mot henne, att vilja behaga henne genom att göra någonting för henne. Och detta gäller under hela äktenskapet. Det som gör att en hustru blir lycklig är att hennes man visar att han är angelägen att få göra någonting för henne. Han kan visa henne lite artighet och vara lite uppvaktande och kan exempelvis hjälpa henne att ta på sig kappan, komma ihåg bröllopsdagen eller köpa blommor, parfym eller någonting annat åt henne. Men hur kan hon få honom att vilja göra någonting sådant? Inte genom att spela herre över honom, inte genom att konkurrera med honom, utan genom att erkänna hans ledarskap, genom att visa honom ”djup respekt” som bibeln säger tillkommer honom. — Ef. 5:33.

Av det som vi nu sett kan vi verkligen förstå varför bibeln ger de kristna rådet att de skall ”underordna sig” regeringar, dem som har tillsynen i den kristna församlingen, arbetsgivare, föräldrar och äkta män. Det kostar något att vara underdånig, men det är värt det. Man kan kanske få offra sin stolthet och det som man själv helst skulle vilja göra. Det innebär också att man måste uppodla anspråkslöshet och ödmjukhet. Ofta kommer det att kräva att man visar uthållighet, att man är villig att vänta på att Jehova Gud skall rätta till förhållandena, alldeles som man får göra när man förvägras lagstadgade rättigheter, i stället för att man tar till våld. Att underordna sig är inte bara rätt och förståndigt, utan även kärleksfullt, och det är därför det handlingssätt som ger den största belöningen.

[Ruta/Bild på sidan 5]

ATT UNDERORDNA SIG REGERINGAR

INNEBÄR att visa relativ lydnad

att betala skatt

att iaktta trafikföreskrifter

[Ruta/Bild på sidan 6]

ATT UNDERORDNA SIG DEN KRISTNA FÖRSAMLINGEN

INNEBÄR att lyda Kristi bud

att samarbeta med de förordnade äldste

[Ruta/Bild på sidan 7]

ATT UNDERORDNA SIG EN ARBETSGIVARE

INNEBÄR att respektfullt utföra ett ärligt dagsverke

att inte stjäla

[Ruta/Bild på sidan 8]

ATT UNDERORDNA SIG I FAMILJEKRETSEN

INNEBÄR att mannen visar hänsyn på ett kärleksfullt sätt

att hustrun underordnar sig hans ledarskap

att barnen lyder sina föräldrar