sig att helt underkasta sig Honom genom Josua.

27. Vilket resultat kommer den ”stora skaran” av fridsökande att uppnå, i likhet med vad följden blev för dessa forntida människor?

²⁷ Vad blev följden? Skriften svarar: ”Och Josua tillförsäkrade dem fred och slöt ett förbund med dem, att de skulle få leva; och menighetens [Israels menighets] hövdingar gåvo dem sin ed.” (Jos. 9:15) Likt dessa forntida icke-israelitiska gibeoniter underkastar sig den ”stora skaran” av dem som i våra dagar söker fred och överlämnar sig helt och fullt åt Jehova Gud genom Jesus Kristus nu innan Harmageddonkriget bryter ut. Därför skonar den större Josua, Jesus Kristus, dem från tillintetgörelse i detta universella krig. Denna stora skara älskar livet likt kvarlevan av andliga israeliter. Den önskar se en evighet av goda dagar under Guds rike. Den följer därför i denna tid de råd som David och Petrus gav om frid.

Strävan efter frid

1. Vad måste den som älskar livet göra, sedan han har funnit fred, fått frid, och vilken förpliktelse vilar nu på honom?

SEDAN den som älskar livet har sökt och funnit fred, fått frid, med Gud genom hans Son, Jesus Kristus, vad måste han då göra? Han måste hädanefter sträva efter frid. ”Må han söka friden och sträva efter den” är det råd som ges genom den kristne aposteln Petrus. (1 Petr. 3:11, NW) Han måste göra friden till sin strävan för resten av sitt liv. Detta betyder att han måste hålla friden vid makt. Han är inte ensam om att åtnjuta frid med Gud genom Kristus. Att han inträder i ett tillstånd av fred med Gud för honom in i ett fredligt förhållande till församlingen av alla dem som är helt överlämnade åt Gud genom Kristus och som alltså har blivit försonade med Gud. (2 Kor. 5:18—21) Han får inte bli en orosstiftare i den kristna församlingen. Det är hans plikt att bevara ett ostört, lugnt, fridsamt, harmoniskt förhållande till denna organisation. Han måste leva enligt det rättesnöre, som en apostel i den kristna styrande kretsen har angivit: ”Var fridsamma gentemot varandra. Å andra sidan uppmana vi eder, bröder: Förmana dem som vandra oordentligt, tala tröstande till de nedslagna själarna, stöd de svaga, var långmodiga mot alla. Se till, att ingen vedergäller någon annan med oförrätt för oförrätt, utan far alltid efter det som är gott gentemot varandra och mot alla andra.” — 1 Tess. 5:13—15, NW.

2. Mitt i vilken situation måste de kristna hålla denna kurs, och vilket försök görs med avseende på dem, därför att de utgör ett särskilt framträdande anfallsmål?

² De kristna måste hålla denna kurs mitt i en värld där det överallt råder tumult och villervalla i en grad som aldrig tidigare. Sedan Satan, djävulen, och hans demoner blev nedkastade till jorden omedelbart efter Guds rikes födelse i himlarna år 1914, har de varit illvilligt inställda på att vålla så mycket elände, bråk och oro de kan bland människorna. (Upp. 12:12) Satans främsta anfallsmål nu är den kristna kvarlevan av det andliga Israel och dess ”stora skara” av fårlika följeslagare. (Upp. 12:17) Satan gör följaktligen sitt yttersta för att framkalla oro, oordning och splittring bland dem i syfte att upplösa organisationen.

3. Genom vilka diskrimineringar har Satan hållit världen i ett upprivet tillstånd, men hur har Gud för länge sedan undanröjt detta förhållande inom sin församling?

³ Därför måste envar som älskar livet och som inom Guds synliga organisation har funnit den frid, som han sökte, göra friden till sin bestämda strävan. Vad världen beträffar, har Satan, djävulen, lyckats försätta och bibehålla den i ett upprivet och vulkaniskt tillstånd genom diskriminering av människorna på grund av deras ras, folkstam eller hudfärg. Men Gud har genom Kristus undanröjt detta förhållande inom sin sanna kristna församling. Den kristna församlingen började som en nästan helt ur judarnas led rekryterad kristen organisation i det forntida Jerusalem, med några omskurna proselyter från andra