Kan du försvara din tro?
HAR du en religion som du älskar och ivrigt håller fast vid? I så fall bör du glädja dig över att få samtala om den med andra och dela med dig av den åt andra. Det är så en osjälvisk människa bör känna det, då hon har någonting gott, som kan vara till nytta för hennes medmänniska.
Om du äger den sanna tron, då är den fast grundad på Guds sanningsord, bibeln. Du kan då försvara dess läror genom att hänvisa till bibeln. Detta ger upphov till frågan: Kan du verkligen använda bibeln till att försvara din tro med? Det är viktigt att du kan göra detta, ty en Jesu Kristi apostel, Simon Petrus, skrev vid ett tillfälle: ”Håll Kristus helig såsom Herre i edra hjärtan, alltid redo att framföra ett försvar inför var och en som av eder kräver ett skäl för hoppet i eder.” (1 Petr. 3:15, NW) Ja, sanna kristna bör kunna använda bibeln för att försvara den tro de håller kär. Kan du det?
För någon tid sedan längtade en katolsk dam, som satte stort värde på sin tro, efter mera kunskap för att hon skulle kunna dela med sig av sin tro åt andra och skulle kunna försvara den, när olika frågor kom upp. Hon skriver själv om sina bemödanden i detta stycke:
”För flera år sedan deltog min man och jag i en kvällskurs för att få lära oss mera om vår religion. Vi använde två kvällar i veckan i två års tid, så länge kursen pågick. Eftersom jag trodde att vårt sätt att tillbedja Gud var det enda sanna sättet, ville jag bli bättre rustad att dela med mig av min tro åt icke troende. Föreståndaren för en katolsk upplysningsbyrå i Milwaukee, Fader Mehok, ledde de här studiemötena. Vi studerade med hjälp av en bok med frågor och svar, i vilken en del bibelverser var citerade. Vi läste också då och då ett eller två stycken i själva bibeln.
En dag kom ett Jehovas vittne på besök till mig. På en helt kort stund fick jag min uppmärksamhet riktad på många bibelställen som var alldeles nya för mig och som tycktes motsäga min religion. Eftersom jag insåg att jag hade lärt mig mycket om den katolska religionen men ytterst litet om bibeln, beslutade jag mig för att på nytt gå med i en bibelstudiegrupp i en annan katolsk församling i Milwaukee. Vid slutet av varje sammanträffande anslogs några minuter till besvarande av tidigare inlämnade frågor. Jag lämnade in många frågor; men jag fick aldrig något svar från bibeln.
Därpå sökte jag upp en tredje församling i Milwaukee. Det var Fader Brown som ledde studiegruppen där. Vid ett av våra sammanträffanden sade han att vi kunde läsa bibeln, om vi så ville, men vi skulle upptäcka att den var ’tråkig läsning’. Han framhävde emellertid hur viktigt det är att katoliker lär sig sina böner utantill. Ett skäl som han gav härtill var att man kunde göra som han — bedja och planlägga verksamheten för dagen samtidigt. Jag frågade honom vilket värde sådan bön kunde ha. Det enda svar han kunde ge var att han i samma stund som han sade detta visste att han hade begått ett misstag.
En annan fråga, som jag ställde till honom, var om Jesus kände till tiden för världens ände, när han sade: ”Om den dagen och den stunden vet ingen något, icke ens änglarna i himmelen, ingen utom Fadern allena.” (Matt. 24:36) Han svarade att Jesus kände till den men att han förnekade att han visste någonting därom, därför att han inte ansåg att det var något som folk behövde känna till.
Eftersom jag kände på mig att jag gjorde honom förlägen genom att ställa sådana här frågor under ’lektionen’, bad jag honom om att få träffa honom på tumanhand. Vid detta sammanträffande förde jag på nytt Matteus 24:36 på tal och frågade honom varför han nära nog sade att Jesus var en lögnare. Han ville inte använda bibeln utan höll bara fast vid sitt tidigare påstående och gjorde gällande att Jesus var Gud och fördenskull visste allting. Eftersom han inte ville använda bibeln, beslutade jag mig för att vända mig till en annan präst.
Jag satte mig åter i förbindelse med föreståndaren för den katolska informationsbyrån. Jag skrev och talade om att jag hade flera frågor, som jag skulle vilja skriva ut på maskin och sända till honom. Jag lät honom få veta att han skulle få rundlig tid till att söka reda på svaren och att han, när han var färdig, var välkommen hem till mig, när det kunde passa. Jag framhöll också att jag då skulle ha ett Jehovas vittne hos mig, så att vi skulle kunna visa detta vittne att den katolska religionen är den sanna religionen. Han skrev tillbaka och vägrade komma och lät påskina att han ansåg mig vara sinnesrubbad.
Då beslutade jag mig för att såsom en sista utväg skriva till påven i Rom och be honom om hjälp. Jag skickade i väg ett brev telegrafiskt. En av frågorna jag ställde gällde om påven kunde rekommendera en präst i milwaukeetrakten som var tillräckligt hemma i bibeln för att kunna besvara mina bibliska frågor. Telegrammet kostade 16 dollar och 45 cent (drygt 85 kronor), och jag tyckte att det var värt alla pengarna. Men jag fick inget svar!
Jag hade satt så stort värde på min religion och hade önskat kunna förbli katolik. Jag försökte av alla krafter finna svar, med vilka jag kunde försvara min tro. När jag fann att detta var omöjligt, började jag ett systematiskt studium tillsammans med ett av Jehovas vittnen. Kort därefter började jag gå till församlingens möten. Tack vare överflödet på skriftenliga bevis, som där lades fram, var det inte svårt att inse att detta verkligen var sanningen. Jag är nu glad och lycklig över att kunna ta del i tjänsten på fältet och talar med mina katolska vänner om Guds rike.”
Har du någonsin sökt försvara din tro genom att visa att den har stöd i Skriften? Om någon skulle fråga dig varför du hyser en viss trosuppfattning, skulle du då kunna slå upp din bibel och visa på de bibeltexter som har med uppfattningen i fråga att göra och säga: ”Det här är grundvalen för min tro. Det här är vad bibeln lär i den här frågan”? Tänk på att aposteln Petrus sade: Var ”alltid redo att framföra ett försvar inför var och en som av eder kräver ett skäl för hoppet i eder”. — 1 Petr. 3:15, NW.
Det räcker inte med att man bara äger en tro. Man måste vara beredd att försvara den. Detta kräver ingående studium — att man ställer frågor till sig och söker reda på svaren i Guds sanningsord, bibeln. ”Håll på med att pröva huruvida ni äro i tron, håll på med att utröna vad ni själva äro”, manade aposteln Paulus. Det är av livsviktig betydelse för dig att du prövar dig på detta sätt och utröner om de trosuppfattningar du hyser har stöd i Skriften. Endast på så sätt kan du förvissa dig om att du har den sanna tron. — 2 Kor. 13:5, NW.