Hur svarar du när dina trosuppfattningar ifrågasätts?
”TVÅ saker jag aldrig talar om är religion och politik”, säger många människor när dessa ämnen kommer på tal. De vet att obehagliga ordskiften kan bli följden och att det till och med kan leda till att man förlorar vänner. De undviker därför sådana samtalsämnen.
Du har utan tvivel din egen övertygelse i sådana ting — och du kanske menar att du har rätt. Förmodligen anser du att dina trosuppfattningar inte bör eller inte kan ändras. Och om din övertygelse är impopulär eller missförstådd, så vet du vilka starka känslor som väcks till liv när du talar om den.
Men det kan ofta vara till gagn för båda parter om du svarar, när dina trosuppfattningar ifrågasätts. Ett fritt samtal kan till och med avlägsna ogrundade barriärer och öppna andras sinnen för nya tankar, som verkligen kan bli till gagn för dem. Men ditt sätt att svara dem som inte delar din mening är ofta nyckeln till om resultatet blir till gagn eller skada.
Att aggressivt slå till med dina bästa argument kan vid första anblicken tyckas vara bästa sättet. Men detta kan ofta få motsatt verkan och vålla harm och förtrytelse. Det är bättre att följa det kloka bibliska rådet: ”Ha alltid ert svar redo för dem som begär skäl för det hopp ni alla har. Men ge det med hövlighet och respekt.” — 1 Petr. 3:15, 16, Jerusalem Bible.
”Hövlighet och respekt” för den andra personens uppriktighet i sin övertygelse gör att man undviker att väcka upp skadliga känslor, när man talar om kontroversiella ting. Det är därför bibeln också rekommenderar att när någon försvarar sin kristna tro, skall han ”inte vara stridslysten. Han skall vara vänlig mot alla, beredd att undervisa dem, i stånd att tåla orättvis behandling. Han skall vara taktfull, när han försöker att föra till rätta dem som motsäger honom.” — 2 Tim. 2:23—25, Hedegård.
Det som Kristus Jesus hade att säga på sin tid gick stick i stäv mot de starkt förskansade och omhuldade trosuppfattningar, som de flesta människor han talade till hade. Men ändå vann han många hjärtan, därför att han visade respekt för andra, också när han blev föremål för angrepp för sina kontroversiella läror: ”När han blev smädad, smädade han icke igen.” — 1 Petr. 2:23.
Somliga kristnas trosuppfattningar i denna tid är missförstådda och kan till och med bli föremål för angrepp från människor som har mera konventionella eller populära åsikter. De som bekänner sig vara kristna bör utan tvivel återspegla Kristi sätt att svara, precis som hans första lärjungar gjorde. När människorna lade märke till hur övertygande Petrus och Johannes talade och ”förnummo, att de voro olärda män ur folket, förundrade de sig. Men så kände de igen dem, och påminde sig, att de hade varit med Jesus.” — Apg. 4:13.
Ett nutida exempel på hur kristna principer kan användas effektivt var ett televisionsprogram som visades i många delar av Canada. En representant för Jehovas vittnen utfrågades i McMaster University i Ontario beträffande några av deras mera kontroversiella trosuppfattningar. Detta moderna universitets hörsal var fullsatt med omkring 400 studenter. Programledaren, en förberedd panel av tre studenter och andra studenter ur publiken frågade ut vittnet i det starka strålkastarljuset. Här följer valda delar av upptagningen.
Utfrågning i TV
Redan i början av programmet ställde programledaren en fråga, vars ordalydelse fick Jehovas vittnen att verka fördomsfulla. Lägg märke till hur detta problem bemöttes på ett direkt men ändå taktfullt sätt.
Programledaren: ”Varför menar ni att andra religioner är förtryckande?”
Vittnet: ”När man uttrycker saken på det sättet, låter det naturligtvis ganska burdust till en början, men vad vi avser är att historien visar att religioner ofta, när de fått stor makt och ingått förbindelser med vissa politiska system, har varit förtryckande.”
Programledaren: ”Låt oss ta en gren av en religion, jesuiterna, till exempel. Tycker du deras historia visar att de har varit förtryckande?”
Vittnet: ”Många länder tycks ha haft den uppfattningen. Det har till exempel funnits tillfällen då jesuiter blivit utvisade för att de blandat sig i en nations politiska angelägenheter. Det har faktiskt till och med hänt att påven själv funnit det nödvändigt att ålägga dem en hel del restriktioner. ... Om ni till exempel har sett väggmålningarna i Diego Rivera i Mexico, så vet ni att de tydligt visar vilken grym behandling det inhemska folket och andra folk blev utsatta för, när man försökte tvinga på dem religiösa åsikter och religiös styrning.”
Uppmärksamheten riktades på problemets kärna, när historien fick besvara frågan. Därefter ställde man en del frågor om Jehovas vittnens politiskt neutrala ståndpunkt.
Programledaren: ”Jehovas vittnen uppmanar sina medlemmar att avhålla sig från att rösta i politiska val och från att visa sin undersåtliga tro och lydnad för flaggan i vissa länder. Hur kommer det sig?”
Vittnet: ”Låt mig formulera om det hela något för att bringa klarhet i saken: När det gäller att rösta, får varje medlem själv välja hur han skall handla; men vi anser att historiskt och bibliskt har vi välgrundade skäl för denna ståndpunkt att inte blanda oss i politiken. Kristus själv sade till en romersk politiker för nära två tusen år sedan: ’Mitt rike är inte av denna världen.’ ... [Historikern] Augustus Neander har skrivit böcker om kyrkan i de tre första århundradena, och han säger tydligt att de kristna höll sig undan från engagemang i den politiska staten och menade att vad de kunde ingjuta i samhället var ett heligare levnadssätt, som kunde tjäna som exempel för andra och inbjuda andra att följa detta. Vi menar alltså att — de på sitt område och vi på vårt område — försöker uppnå liknande mål; i vissa fall precis samma mål. Det är bara det att den kristna metoden skiljer sig från de politiska metoderna.”
Vittnet fortsatte att tala om varför Jehovas vittnen inte betygar någon nations flagga sin undersåtliga tro och lydnad:
Vittnet: ”Det är inte fråga om vanvördnad, lika litet som det historiska fallet, då William Penn vägrade att ta av sig hatten för kungen, var ett exempel på vanvördnad. För honom var det helt enkelt en samvetsfråga. Det är det också för oss. Vem som helst kan se efter i ett pålitligt uppslagsverk vad som är flaggornas ursprung, och han skall då finna att flaggorna ursprungligen var religiösa symboler och att de olika sätt man hade att erkänna dem genom att hälsa dem osv. och betyga sin undersåtliga tro och lydnad hade religiös bakgrund. För oss är en flagga ett slags avgud. Den är en politisk avgudabild. Flagghälsning är en form av tillbedjan av staten, och vi avhåller oss respektfullt från att ta del, men vi försöker inte hindra någon annan.”
Allteftersom programmet fortskred, överläts utfrågningen på en i förväg utvald panel av tre studenter, som tydligtvis hade förberett sig för att fråga om angelägenheter, i vilka de trodde att Jehovas vittnen var sårbara.
Frågor från studenter
Förste utfrågaren: ”Kristus predikade de goda nyheternas evangelium. Goda nyheter för de fattiga, befrielse för fångarna, frihet för de förtryckta. Jag undrar varför ert evangelium inte predikar detta för människorna. Ert evangelium är dåliga nyheter, dåliga utsikter, inte goda utsikter.”
Vittnet: ”Det är dåliga nyheter för somliga människor, Paul, därför att de innebär slutet för en ordning som de har föredragit framför en rättrådig och rättvis världsordning till välsignelse för människosläktet. ... Vad vi har predikat för människor i sådana länder, där många menade att det var dåliga nyheter, var just befrielse för fångarna, hopp för framtiden, befrielse från synden och döden genom Kristus.”
Förste utfrågaren: ”Frihet för de förtryckta är något kroppsligt. Det är inte frihet för de förtryckta i andligt avseende, utan i kroppsligt avseende. Goda nyheter för de fattiga betyder ... att ge dem mat. Du förstår, ni är ju bara intresserade av själarna, av att frälsa folk. De goda nyheternas evangelium riktar sig till hela människan.”
Vittnet: ”Ja.”
Förste utfrågaren: ”Gör ni det?”
Vittnet: ”Ja.”
Förste utfrågaren: ”Ger ni mat åt de sjuka?”
Vittnet: ”Ja.”
Förste utfrågaren: ”Går ni till den fysiska människan och ger henne det som hon behöver?”
Vittnet: ”Just det. [Publikens reaktion visade att de insett att utfrågaren hade gjort felaktiga antaganden.] Jag kan faktiskt tala om för dig att just nu — Jehovas vittnen brukar i vanliga fall inte göra någon affär av sådant, eftersom Kristus själv sade att man inte skulle låta ena handen veta vad den andra gör när det gäller att ge gåvor — men just nu har vi ett fartyg på väg till Honduras lastat med förnödenheter åt människor där som lider.”
Förste utfrågaren: ”Det var det första exempel på välgörenhet jag någonsin hört talas om från er organisations sida.”
Vittnet: ”Ja, det kanske är det första du har hört talas om, men det är inte första gången det händer.”
Förste utfrågaren: ”Det var verkligen nyheter för mig.”
Vittnet: ”Bra. Då har den här frågan varit upplysande och berikande för alla.”
Förste utfrågaren: ”Er inställning att världen är ond och bestämd att förintas fritar er från allt ansvar gentemot världen, gentemot vår miljö, gentemot fattigdomen, gentemot krigsfångar och alla andra skändligheter och orättvisor i vårt samhälle. Det här är en modern irrlära som är fullständigt obiblisk. Hur vill ni försvara den?”
Vittnet: ”Din beskrivning passar egentligen inte alls in på Jehovas vittnen.”
Förste utfrågaren: ”Men om ni predikar att världens slut är så omedelbart förestående, så hyser ni väl ingen omsorg om världen.”
Vittnet: ”Jo, [det gör vi]. Det betyder inte slutet för planeten eller för samhället av människor, utan slutet på alla orättvisor som du är så bekymrad över. Det betyder slutet på allt som har varit så förtryckande för människan århundradena igenom, och det kommer inte mer att finnas något sådant. Det är verkligen goda nyheter!”
Det förhållandet att Jehovas vittnen har framställt Nya Världens översättning av den Heliga skrift oroar fortfarande somliga, vilket näste utfrågare är ett exempel på.
Andre utfrågaren: ”Varför grep ni er an med det stora arbetet att göra en egen bibelöversättning, när Konung Jakobs översättning redan finns och är en allmänt godtagen översättning?”
Vittnet: ”Av samma orsak som varför Goodspeed gjorde sin översättning och Moffatt gjorde sin.”
Andre utfrågaren: ”Kan du tala om för mig vilken man som har gjort den här översättningen?”
Vittnet: ”Den har utarbetats av en grupp män, som efter egen önskan förblivit anonyma. ... Man måste faktiskt göra en hel del efterforskningar om man i våra dagar vill ta reda på vilka som gjorde Konung Jakobs översättning. Det som bevisar översättningens värde är inte vilka översättarna var, utan översättningen själv — verket som sådant.”
Den tredje utfrågaren undrade över hur man kan ”fastställa tidpunkter” och förutsäga slutet. Svaren klargjorde att 1914 bara var början på ändens tid.
Tredje utfrågaren: ”Ja, men om det nu är början på ändens tid, ... så måste väl slutet vara mycket nära?”
Vittnet: ”Ja, mycket.”
Tredje utfrågaren: ”Varför investerar ni då så mycket pengar i att köpa tomtmark och bygga nya Rikets salar och köpa nya tryckpressar, när ni kan få alltsammans för ingenting om ni väntar tills slutet kommer?”
Vittnet: ”Orsaken till att vi gör det nu, Eric, är att vi måste det, på grund av den oerhörda tillväxten i vår organisation och den stora efterfrågan på biblar och biblisk litteratur. Och en sak är säker. När den här ordningen når sitt slut, så kan vi inte längre få någon användning eller nytta av de penningmedel vi har. Det är därför ingen mening med att samla pengar på hög och bli en rik organisation genom att investera pengar på andra områden. Vi använder pengarna för just det syfte som våra medlemmar hade när de bidrog med dem, nämligen för att sprida evangeliet ytterligare.”
Folk ifrågasätter ofta att Jehovas vittnens vägran att ta emot blodtransfusioner är välgrundad. Under utfrågningen beskrev en student hypotetiska nödsituationer i ett försök att komma förbi det bibliska förbud som omnämns i Apostlagärningarna 15:20, 29.
Studenten: ”Låt oss anta att någon just tas in på sjukhuset. Han har bara några sekunder kvar att leva. Den enda möjligheten till räddning är en blodtransfusion. Vad säger du om det? Jag anser att det vore ju liktydigt med mord att inte låta honom ta emot en blodtransfusion.”
Vittnet: ”En sådan situation existerar inte. Varje gång det händer att någon ... låt oss säga kommer in från motorvägen här ... och har ådragit sig stora blodförluster, så finns det på varje olycksfallsavdelning på varje sjukhus plasmaersättningsmedel som kan ...”
Studenten: ”Men plasma är ingen ersättning för blod.”
Vittnet: ”Det viktiga är att man upprätthåller vätskevolymen i blodomloppet. Det är alltså inte i första hand blod som behövs, utan vätskevolymen som måste ersättas. De här lösningarna åstadkommer det. De används i nödsituationer; de rekommenderas av civilförsvarsorganisationer, när det inte finns tillgång till blod. Och det är tydligt att de fungerar — de här lösningarna har fungerat för tusentals Jehovas vittnen.”
Folk frågar ofta ut Jehovas vittnen om deras metod att gå från hus till hus och predika.
Studenten: ”Tycker du inte att era medlemmars dörrknackningsmetod för att sälja er religion inkräktar på människors privatliv?”
Vittnet: ”Inte mer än andra som gör besök vid dörrarna, men vi inser att det stör en del människor. Och om du tillhör dem som blir störda av det, så har du naturligtvis lätt att tycka att det inkräktar på människors privatliv, men uppriktigt sagt är det många människor som talar om för oss hur mycket de uppskattar våra besök. ... Att du inte tillhör dessa människor betyder inte att det inte finns sådana. Jag kan tala om båda sidorna av saken. Du känner bara till din egen inställning, men faktum är att många människor tackar oss för att vi besökt dem. Ofta säger de att vi fått dem att börja läsa bibeln igen. Så även om det ibland kan störa en del människor, så gör vi det därför att vi menar att bibeln befaller oss att göra det. Vi menar att det är ett försök att visa kärlek till sin nästa, att gagna honom med det vi kan dela med oss åt honom; och till slut tror jag det är värt att nämna här att det är en mycket effektiv metod, därför att vi når många människor som vi behöver nå och som inte nås av andra religiösa grupper.”
Ibland gör de personer, som ifrågasätter en annans trosuppfattningar, sig skyldiga till just det som de anklagar sin motpart för, vilket en annan av studenterna var ett exempel på.
Studenten: ”Jag skulle gärna vilja veta vad som ger dig makt eller myndighet att mena att din religion är överlägsen låt oss säga min, som är kristendomen.”
Vittnet: ”Anser du att min religion är kristendomen?”
Studenten: ”Eh. Mmm, nej, det gör jag inte.”
Vittnet: ”Vad ger dig myndighet eller makt att mena att din religion är överlägsen min? Du förstår, jag menar inte att göra dig förlägen här, men ...”
Studenten: ”Men det gjorde du!”
Vittnet: ”Så är det alltid med frågor av den här typen. Var och en håller på sin sak, och folk som inte kan förstå varför andra tar sina åsikter så allvarligt har egna [åsikter], och vad man måste göra är att vara villig att hedra den andre och respektera att han tar sina åsikter på allvar och sedan gå till den bok som innehåller svaret och ta reda på saken: Vem av oss är det egentligen som har den rätta synen på det här? Vi försöker inte döma individer. ... Vi är övertygade om att det är Gud som dömer. Men vi tror verkligen att det som bibeln säger är sant, och om den säger något om en sak som andra tror annorlunda om än vad bibeln säger, så kan vi inte hålla med dem.”
Goda verkningar
Dessa rättframma, uppriktiga svar vittnade om förståelse för andra människors åsikter och synpunkter. Det här kanadensiska televisionsprogrammet hjälpte därför många att inse att det finns två sidor av saken, också när det gäller sådana kontroversiella trosuppfattningar som Jehovas vittnens. Det som tycks ha gjort det starkaste intrycket på tittarna, även bland dem som inte var Jehovas vittnen, var det sätt på vilket vittnenas representant bevarade sitt lugn och sin kristna värdighet, också när frågeställarna lade i dagen ett mått av fientlighet. Han var medveten om sanningen i det visa ordspråket: ”Ett mjukt svar stillar vrede, men ett hårt ord kommer harm åstad.” — Ords. 15:1.
Mördande repliker, som försöker nedgöra motståndarna på fläcken, är alltså fullständigt opassande. En kristen önskar hjälpa alla människor — också dem som anser sig vara motståndare — att känna sig dragna till sanningen. När han blir föremål för angrepp, uppför han sig därför så att det blir lätt för andra att inse att det han har att säga inte är något han hittat på själv, utan är fast grundat på den bibliska ”visheten från ovan”, ty denna är ”först och främst ren; och vidare fridsälskande, omtänksam och mottaglig för förnuftsskäl; den är rättfram och uppriktig”. — Jak. 3:17, New English Bible.
[Bild på sidan 8]
Bör skiljaktiga åsikter göra människor främmande för varandra? Ett kanadensiskt televisionsprogram belyser värdet av att visa andra hövlighet och respekt, även om man inte delar deras uppfattningar