Vad säger bibeln?
Kommer Gud att uppväcka den kropp som begravs?
EN KÄR anförvants död kommer ofta som en verklig chock, som du kanske vet av egen erfarenhet. Men du kanske också vet att man snart nog måste ta ställning till olika frågor eller tvingas fatta beslut. Till exempel:
Vill du att kroppen skall balsameras? Skall det vara kremering eller jordbegravning? Om det blir jordbegravning, vill du då att en vanlig kista skall användas eller en som särskilt utformats för att bevara kroppen längre?
Vare sig du ännu har ställts inför sådana frågor eller inte — och det kan vi alla komma att göra mycket oväntat — så finns det något som kan påverka dina beslut.
Det är: Har det som görs med kroppen något inflytande på om den avlidne kan eller kommer att få en uppståndelse? Många tror att detta kan ha inverkan. De ser därför till att en död anförvants kropp blir behandlad på ett särskilt sätt, även om detta visar sig vara mera kostsamt.
Varför människor tror så
Lär din religion att Skaparen på domens dag kommer att uppväcka alla döda personers köttsliga kroppar?
”Ja”, säger du, om du är katolik. Du kanske till och med har lärt dig den apostoliska trosbekännelsen utantill, där det bland annat heter: ”Jag tror på ... kroppens uppståndelse.” Beträffande detta uttalande förklarar en katolsk katekes: ”Vid världens slut skall alla människors kroppar uppresas från jorden och åter förenas med sina själar.” Om du är protestant, kanske detta låter välbekant, eftersom många protestantiska kyrkosamfund också har samma uppfattning.
I Encyclopædia Judaica (1971) framhålls det likaså att ”tron att de döda slutligen skall återföras till livet i sina kroppar” är ”en viktig lära” inom judendomen. Den rabbinska litteraturen dryftade sådana problem som ”hur kropparna skall färdas till Israels land ... [och] om de skall vara klädda eller nakna”. Samma uppslagsverk tillfogar: ”Denna tanke har tagits så allvarligt och bokstavligt att fromma judar ofta är noga med vilka kläder de skall ha på sig vid sin begravning, att alla kroppsdelar blir fullständigt begravna och att begravningen sker i Israel.”
Som du förstår är det en utbredd uppfattning att människor kommer att uppstå med samma köttsliga kroppar som de hade vid sin död. Och den påverkar de beslut människor fattar om detaljerna i förbindelse med begravningar.
Men vad säger egentligen bibeln om saken? Det vore bra att veta det, eftersom det kan påverka dina beslut.
Exempel på vad Gud kan åstadkomma
Om man läser igenom bibeln, får man rikliga bevis för att Gud har förmåga att uppväcka en människa med samma kropp som hon hade vid sin död.
Det finns ganska många exempel på att en människa dött och att Jehova sedan genom en av sina tjänare på nytt gett den döda kroppen liv. Detta hände med en gosse i Sarefat och en gosse i Sunem, med Jairus’ dotter, med en ung man i Nain och med Dorkas i Joppe. (1 Kon. 17:21—23; 2 Kon. 4:8, 32—37; Mark. 5:22—24, 35—42; Luk. 7:11—15; Apg. 9:36—42) I dessa fall återfördes tydligen individerna till livet på samma dag som de dog — medan kropparna fortfarande fanns kvar och innan de börjat brytas ned.
Med Lasarus’ uppståndelse gick det något annorlunda till. Han hade varit död i fyra dagar, och hans kropp hade börjat brytas ned, så att den luktade. Men den Gud som kunde dana en kropp åt Adam av jordens grundämnen kunde sannerligen också på nytt ge Lasarus en fullständig och frisk kropp. Och det gjorde han. Jesus bad till sin Fader och sade sedan: ”Lasarus, kom hit ut!” Och det skedde så. Han kom levande ut, frisk och färdig. — Joh. 11:39—44.
Gud kan alltså oförnekligen föra människor åter till livet med en kropp av kött, blod, ben, hår och alla de andra material som människokroppen består av. Men betyder då detta att Gud måste ha relativt fullständiga kroppar för att kunna uppväcka människor? Tyder detta på att man måste försöka bevara kroppen av en kär anförvant som dör?
Hur det förhöll sig med Jesus
Vi får hjälp att tillägna oss den rätta uppfattningen om detta genom att begrunda vad som hände med Jesus. Du kommer ihåg att innan Guds Son kom till jorden, hade han levat som en andevarelse i himmelen tillsammans med sin Fader och änglarna. (Joh. 1:1, 14) Sedan Jesus blivit dödad skulle han återvända till himmelen, och han bad själv om att bli förhärligad jämsides med sin Fader med den härlighet han hade ”innan världen var till”. — Joh. 17:5.
Behövde Gud följaktligen uppresa Jesu mänskliga kropp av kött, ben och blod? Nej. Jesus skulle ju bege sig till himmelen. Är det då inte förståeligt varför aposteln Petrus sade att Jesus ”blev dödad i köttet men blev gjord levande i anden”? — 1 Petr. 3:18.
Men några kanske undrar: Om Jesus uppstod som en ande, lik änglarna, hur kunde han då framträda i köttet efter sin uppståndelse? För att få bibelns svar kan vi tänka på hur det var, då änglar visade sig för människor, till exempel för Abraham, Lot, Gideon och Simsons föräldrar. (1 Mos. 18:1, 2; 19:1; Dom. 6:11, 12; 13:13—21) I himmelen var dessa änglar andevarelser och hade osynliga andekroppar. Men för att människor skulle kunna se dem materialiserade de sig i mänskliga kroppar.
Jesus gjorde detsamma efter sin uppståndelse, eftersom han då inte längre var en människa av kött sådan som Adam, utan nu var en ”livgivande ande”. (1 Kor. 15:45) Gud undanröjde tydligen Jesu kropp, så att den inte skulle bli föremål för dyrkan. (Jämför 5 Moseboken 34:6; Judas v. 9.) Men Jesus behövde inte den kroppen. Som andevarelse materialiserade han sig i olika mänskliga kroppar för att visa sig för sina lärjungar. Ibland var den kropp han iklädde sig sådan att hans efterföljare inte kände igen honom. (Joh. 20:14—16; 21:4—7) Men vid ett tillfälle ville Jesus övertyga den ”tvivlande” Tomas och iklädde sig därför en köttslig kropp, som hade sådana sår som fanns på Kristi kropp, då han dog. Om man läser denna skildring noga, skall man dock finna att det var ett exempel på hur en andevarelse materialiserade sig i en kropp. Hur kan vi veta det? Jo, Jesus visade sig för Tomas i ett rum med stängda dörrar genom att mirakulöst materialisera sig mitt ibland apostlarna. — Joh. 20:24—29.
Var detta en mönsterbild?
Det som hände med Jesus är visserligen intressant, men du kanske undrar: ”Kommer Gud ändå att uppresa andra människors köttsliga kroppar?”
Skriften lär klart och tydligt att somliga av Kristi efterföljare har blivit kallade till att vara hans medarvingar i himmelen. (Rom. 8:16, 17; 2 Tim. 4:18) Om nu Jesus ”blev gjord levande i anden”, är det då inte rimligt att tänka sig att hans efterföljare, som blivit utvalda till himmelskt liv, också skulle bli uppväckta som andevarelser med andekroppar, som lämpade sig för deras nya livsbetingelser? (1 Petr. 3:18) Om det förhåller sig så, borde ju inte deras köttsliga kroppar bli uppresta.
Detta är precis vad aposteln Paulus förklarar, när han dryftar deras uppståndelse och besvarar frågan: ”Hur skall de döda uppväckas? Ja, med vilket slags kropp skall de komma?” (1 Kor. 15:35) Om deras egen köttsliga kropp skulle uppväckas, skulle det uppenbarligen inte vara någon mening med den frågan. Hur besvarade Paulus den? Paulus förklarade: ”Gud ger det en kropp, alldeles som det har behagat honom.” Är denna princip tillämplig på de dödas uppståndelse? Ja. Människan levde och dog med en ”själisk kropp”, men det som uppväcks är en ”andlig kropp”. De som blir uppresta till himmelskt liv kommer lika litet som Jesus att få sina köttsliga kroppar uppresta, och Jesus uppstod ju som en ”livgivande ande”. I himmelen kommer de att ha en andekropp, som bär ”bilden av den himmelska”. — 1 Kor. 15:36—49.
Paulus fastslår saken med sitt nästa uttalande: ”Kött och blod [kan] inte ... ärva Guds rike, inte heller ärver förgängligheten oförgängligheten.” (1 Kor. 15:50) Beträffande denna tydliga förklaring medger prästmannen J. A. T. Robinson: ”Detta är grundläggande, och varken Paulus eller någon annan av Nya testamentets skribenter talar eller kunde tala om ’köttets uppståndelse’.”
De bibliska vittnesbörden visar alltså att de första kristna förstod att deras uppståndelse inte var beroende av att kroppen bevarades. Det var i stället kristendomens fiender som felaktigt trodde detta. Den forntida historikern Eusebius skrev följande om motståndarna på 100-talet, som avrättade de kristna: ”Martyrernas kroppar ... blevo ... av de orättfärdiga brända och förvandlade till aska och sopade i den i närheten förbiströmmande Rodanusfloden [Rhône]. ... Detta gjorde de, såsom om de kunde besegra Gud och fråntaga dem nyfödelsen [uppståndelsen].” Dessa fiender sade: ”Nu få vi se, om de uppstå.”
De första kristna skulle utan tvivel ha föredragit att ge sina bröder en anständig begravning. Men de visste att om de inte kunde göra det, så skulle detta ändå inte påverka deras uppståndelse.
Till liv på jorden
Guds gärningar i förbindelse med Jesus och hans medarvingar visar klart och tydligt att Jehova inte är beroende av en bevarad människokropp för att kunna uppväcka en person. När det gäller den framtida jordiska uppståndelsen i den nya ordningen, kommer Jehova alltså att kunna ge var och en ”en kropp, alldeles som det har behagat honom”. — 1 Kor. 15:38.
Gud kommer alltså att kunna uppväcka Davids trogne vän Jonatan, trots att hans kropp blev uppbränd och endast benen blev begravna. (1 Sam. 31:2, 12, 13) Det blir inte svårare för Gud att uppväcka Jonatan än att uppväcka alla dem som blivit begravna i jorden och vilkas kroppar återvänt till stoft. — Upp. 20:12, 13.
Jehova kommer inte att vara tvungen att använda samma atomer och molekyler som fanns i Jonatans kropp, då han dog, och detsamma gäller om andra. Inte ens vi, som nu lever, har samma atomer i kroppen som vi hade för tio år sedan, men vi är ändå samma personer. Alldeles som Gud av grundämnen danade en frisk kropp åt Adam, kan han ge varje människa som uppstår till liv på jorden en fullständig människokropp. (Apg. 24:15) Den uppväckta personens kropp kanske kommer att se ungefär likadan ut som han eller hon gjorde före sin död. Men det viktigaste är att Gud skall återge en sådan uppväckt individ samma egenskaper, personlighet och minne som han hade fram till sin död. Han kommer därför att vara samma person, precis som Lasarus var samma person, då Gud genom Jesus uppväckte honom och gjorde hans kropp frisk och färdig igen.
Ingen behöver därför gå till ytterlighet för att försöka bevara kroppen efter en kär anförvant som dött. På vilket sätt kroppen än återvänder till stoft, vare sig det sker snabbt eller långsamt, så kan och kommer Jehova Gud att uppväcka alla dem som omfattas av hans föranstaltning genom Kristus. — Joh. 5:28, 29; 11:23, 24.