Ditt samvete inför Jehova

”Inte bortskaffandet av köttets orenhet, utan den begäran som framställs till Gud om ett gott samvete.” — 1 Petr. 3:21, NW.

1. a) Vilka nödvändiga ting är det lärjungar känner till? b) Vilket beslut har de fattat? c) Varför är dopet ett första steg på lydnadens väg?

LÄRJUNGAR är människor som har fått undervisning, och som sådana har de kännedom om det som Jesus har befallt. Därför känner de sina förpliktelser beträffande Jehovas kristna organisations moraliska måttstock och de skriftenliga skyldigheterna och kraven i förbindelse med förkunnandet av de goda nyheterna, budskapet om Jehovas rike, så som de är framställda i bibeln. Avgörandet har fattats och överlämnandet har skett redan innan detta överlämnande symboliseras genom dop i vatten. Dopet är alltså ett första lydnadssteg av dem som är kvalificerade. Däri, det vill säga i symbolen av överlämnandet, ger lärjungen uttryck åt en begäran till Gud om ett gott och nära förhållande till honom.

2, 3. Vilken begäran till Gud framställer lärjungen vid dopet?

² ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem i Faderns ... namn.” (Matt. 28:19, NW) Denna befallning visar vilket nära förhållande till Jehova som den tillbörligt döpte lärjungen förs in i. Som vi har lagt märke till symboliserar vattendopet inte ”bortskaffandet av köttets orenhet”. Det framställer inte det förhållandet att vi blir rentvagna från våra synder i Jesu Kristi blod, den tvagning som omtalas i 1 Johannes 1:7 och Uppenbarelseboken 1:5. I stället är det så att vattendopet ger uttryck åt en ”begäran som framställs till Gud om ett gott samvete”. ”Guds tålamod bidade i Noas dagar, medan arken byggdes, vari några få människor, det vill säga åtta själar, blev förda i trygghet genom vattnet. Det som svarar mot detta frälsar nu också er, nämligen dopet, (inte bortskaffandet av köttets orenhet, utan den begäran som framställs till Gud om ett gott samvete,) genom Jesu Kristi uppståndelse.” (1 Petr. 3:20, 21, NW) När Petrus sade att den världsomfattande vattenfloden på Noas tid påminde honom om dop i vatten, sade han att vattendopet, i den form han hade blivit befalld att verkställa det, var en motbild till inträdet i arken innan floden började. Men hur är detta en ”begäran som framställs till Gud om ett gott samvete”?

³ Det är en begäran som framställs till Gud genom att vi frambär oss själva inför Gud i helt och fullt överlämnande åt honom genom Jesus Kristus. Beträffande detta framhåller dr A. T. Robertson i Word Pictures in the New Testament, band 6: ”Detta kan vara betydelsen här, det vill säga en öppen bekännelse av ett helgande åt Gud efter förfrågan, i det att man har ångrat sig och vänt sig till Gud och nu offentligen tillkännager detta genom dop (symbolen för den föregående hjärteförändring som skett invärtes).”

4. Vilken förändring gör lärjungen, när det gäller samvetet, i förhållande till ”den tid som har förflutit”?

⁴ Alltså hade lärjungen — du, om du är en lärjunge, en gång ett dåligt samvete inför Gud. Men nu, då du har tagit emot de goda nyheterna om frälsning, önskar du ha ett gott samvete inför honom, och fördenskull framställer du en begäran till Gud om ett gott samvete genom att framställa dig själv för honom i helt och fullt överlämnande. ”Ty det är tillräckligt att ni under den tid som har förflutit har fullgjort nationernas vilja.” (1 Petr. 3:21—4:6, NW) Genom överlämnandet framställer vi till Gud en begäran om ett gott samvete, och efter överlämnandet fullständigas vår begäran genom dop i vatten. Således symboliserar vi detta överlämnande genom dop i vatten, och så får vi det goda samvete som vi begärt. Hela denna anordning med dop, som Gud har gjort, avskär oss, befriar oss, från denna syndiga, samvetslösa, dömda människovärld. Önskar du ha ett gott samvete inför Gud? Tror du att du kan ha det utan att överlämna dig åt honom och genomgå dop i vatten?

5. I vems namn blir lärjungen, när det gäller samvetet, i första rummet döpt? Varför?

⁵ Detta visar det nära förhållandet till Jehova, i vars namn lärjungen i första rummet blir döpt. Den som överlämnat sig måste erkänna att Gud är en fader, trots att många religioner inte godtar detta skriftenliga faktum. Faderns namn måste hävdas. ”Du, vars namn är Jehova, endast du är den Högste över hela jorden.” (Ps. 83:19, NW) ”Ty hos dig är livets källa.” — Ps. 36:10.

Varför i Sonens namn?

6. a) Från vem har Sonen mottagit sin ämbetsställning och myndighet? b) Varför sker dopet i Sonens namn?

⁶ Denne Fader har en högt älskad Son. ”Gå därför och gör lärjungar ... döpande dem i ... Sonens ... namn.” (Matt. 28:19, NW) Det är honom vi måste följa i spåren. Beträffande honom framhåller Filipperna 2:9—11 (NW): ”Gud [upphöjde] honom till en överordnad ställning och gav honom i sin godhet det namn, som är över varje annat namn, så att i Jesu namn varje knä skulle böjas, deras som är i himmelen och på jorden och under marken, och varje tunga öppet skulle bekänna att Jesus Kristus är Herre, till Guds, Faderns, ära.” Dophandlingen betyder att en människa följer det föredöme som har getts av denne Guds Son, och det är tillbörligt att följa honom, eftersom det förhåller sig så som hans himmelske Fader förklarar: ”Se, till ett vittne för folkgrupperna har jag gett honom, till en ledare och befälhavare för folkgrupperna.” (Jes. 55:4, NW) ”Han [har] ett namn skrivet: Konungars konung, och herrars herre.” (Upp. 19:16, NW) ”En enda är Gud, och en enda är medlare emellan Gud och människor: en människa, Kristus Jesus.” — 1 Tim. 2:5.

7. a) För vad är Sonen ansvarig? b) Vilket erkännande ger lärjungen bevis på vid dopet?

⁷ Frälsningen, på vilken vi hoppas och på vilken vi förtröstar och för vilken han till sist till godo för oss gör tjänst i prästerligt ämbete, är beroende av honom som Jehovas stora anordning. Att det är så framhölls av Paulus, när han skrev: ”Han [blev] ansvarig för evig frälsning åt alla dem som lyder honom, eftersom han av Gud har blivit särskilt kallad en överstepräst efter Melkisedeks sätt.” (Hebr. 5:9, 10, NW) Detta att man blir döpt i denne upphöjdes namn betyder därför att överlämnandet åt Jehova sker med erkännande av hans Son och med uppskattning av det förhållandet att ens gemenskap med Jehova Gud blir möjlig genom Sonen, Kristus Jesus, och man bekänner hans ställning som Herre, till Guds, Faderns, ära. Vi kan mycket väl förstå att det är inte det att man görs våt genom vatten, utan att det är Kristi offer, som är grunden till vår frälsning och till förlåtelse för synder. Därför erkänner vi med glädje den ämbetsmyndighet, den översteprästerliga funktion, som Sonen innehar.

8. Vad krävs av lärjungen förutom att han har kunskap?

⁸ Som efterföljare till Sonen måste lärjungarna inte endast ha kännedom om bibelns krav beträffande uppförande och moral, utan de måste också leva i enlighet med dem. De måste i alla avseenden ha fogat sitt privatliv efter den höga måttstock som är utstakad i Guds ord, och de måste ha gjort sig fria från ett uppförande, en religion eller en sysselsättning som är i konflikt med bibelns principer. Var och en som planerar att bli döpt bör först komma till exakt kunskap om åtminstone de grundläggande lärorna i bibeln, vilket är i överensstämmelse med Jesu anvisningar att först göra lärjungar och därefter döpa dem.

Osvikligt stöd åt lärjungen

9. Förklara i vilkens namn lärjungen i tredje rummet blir döpt.

⁹ ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem ... i den heliga andens namn.” (Matt. 28:19, NW) Den heliga anden är inte en person, utan den är Jehova Guds verksamma kraft, som verkställer hans vilja och är väsentlig för lärjungen när han troget skall fullgöra sitt överlämnande åt Jehova. Det är angående den heliga anden som Jesus har sagt: ”Jag skall begära av Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare att vara hos er alltid, sanningens ande.” (Joh. 14:16, 17, NW) Guds ord, som är till vägledning för den kristne, omtalas som ”andens svärd” (Ef. 6:17, NW), och Petrus sätter på ett liknande sätt bibeln i samband med Guds ande: ”Profetior har inte vid något tillfälle frambragts av en människas vilja, utan människor talade från Gud, så som de fördes åstad av helig ande.” — 2 Petr. 1:21, NW.

10. a) Redogör för något av det som utförs genom den heliga anden. b) Vad är innebörden av dopet i dess namn? c) Vad finns tillgängligt för den nye lärjungen, och vilket samband har det med dopet?

¹⁰ Guds ande gör Guds ord tillgängligt, bevarar Guds sanningsord, uppenbarar det, sätter Guds tjänare i stånd att förstå det och förlänar Kristi Jesu efterföljare kraft till att predika Guds ord. (1 Kor. 2:10) En person som är tillbörligt döpt i den heliga andens namn måste erkänna de förpliktelser som vilar på de kristna såsom tjänare åt de goda nyheterna, och som en sådan tjänare måste han ta del i det stora, världsvida verket att göra lärjungar av andra människor, han måste i sin tur undervisa dem. Detta betyder att han samarbetar med församlingen av Guds folk och är ansluten till den, i det han drar fördel av alla de förträffliga anordningar som görs genom församlingen, på vilken Guds ande vilar till andlig välgång för alla inom den. Ja, när någon överväger att bli lärjunge och kommer så långt att han överlämnar sig åt Jehova, kommer han att ha möjlighet att tillsammans med de förordnade tjänarna i församlingsorganisationen gå igenom publikationen ”Ditt ord är mina fötters lykta”. Denna upplysande publikation, som är utgiven av Sällskapet Vakttornet, innehåller bland annat åttio grundläggande bibliska läror. Dessa läror går man igenom, en och en, så att det blir känt för alla, den blivande dopkandidaten och hans medförbundna i den kristna församlingen, att den som önskar symbolisera sitt överlämnande verkligen förstår dessa grundläggande läror i Guds ord och har insikt i dem.

11. Hur betydelsefull är andens helighet?

¹¹ Detta att man inser att dopet sker i den heliga andens namn, att Guds ord har gjorts tillgängligt och bevarats genom hans heliga ande och att hans ande är helig och inte kommer från demonerna är något som är väsentligt för att man skall kunna rätta sig efter den ledning den heliga anden ger och inte motarbeta den.

12. Vilka grundläggande sanningar måste lärjungen ha kunskap om i kontrast till läror av demoniskt ursprung?

¹² Detta tillbörliga kristna uppförande omfattar alla livets sidor, privata och offentliga, och därför är det nödvändigt att man gör denna genomgång av bibelns grundläggande läror om Riket, bön, vår tids kristna tjänst, församlingen, Guds och de kristnas fiende, Satan, djävulen, demonerna, Harmageddon, själen, synd, uppståndelsen, ett tillbörligt uppförande, ett rent moraliskt liv, blodets helgd, teokratiskt uppförande i familjen och den enskilde kristnes förhållande till sina medtjänare inför Gud och till människor i allmänhet. Dessutom måste man veta varför den som har överlämnat sig åt Gud bör bli döpt till symbol av detta.

13. Vilken uppfyllelse har Joel 2:28, 29, och vad bekräftar detta när det gäller Joel 2 verserna 30—32?

¹³ Detta att man blir döpt i den heliga andens namn innebär också att man får insikt om uppfyllelsen av profetian i Joel 2:28, 29: ”Jag skall utgjuta min ande över varje slag av kött, och edra söner och edra döttrar skall i sanning profetera. Vad edra gamla män beträffar, skall de drömma drömmar. Vad edra unga män beträffar, skall de se syner. Och även över tjänare och över tjänarinnor i de dagarna skall jag utgjuta min ande.” (NW) Joels profetia fick en första uppfyllelse, en uppfyllelse i mindre skala, på den första kristna församlingen vid pingsten, då Guds ande kom över hans folk som var samlade där (Apg. 2: 1—4), men den har fått en fullständig uppfyllelse i vår tid. Det slutliga utgjutandet av Guds ande över Guds överlämnade tjänare i denna ”ändens tid” bekräftar den säkra uppfyllelsen av det övriga av Joels profetia, som visar tillintetgörelsen av den stora, världsomfattande organisation, som är fiende till Jehova och till hans rike. (Joel 2:30—32; Dan. 12:4) De som blir döpta måste erkänna detta, och när de gör det måste de tjäna i överensstämmelse med den heliga anden, avskilda från den världsomfattande organisation av människor som inte är överlämnade åt Jehova.

Den förtjänst skaran av lärjungar äger

14. Sätt principen i 1 Petrus 4:12—14 i samband med den ”stora skaran” som omtalas i Uppenbarelseboken 7:9, 10.

¹⁴ ”Mina älskade, var inte förbryllade över den brännande hetta ibland er, som träffar er till en prövning, som om något sällsamt drabbade er. Fortsätt tvärtom att fröjdas, eftersom ni är delaktiga i Kristi lidanden, för att ni må fröjdas och vara övermåttan glada också under hans härlighets uppenbarelse. Om ni blir smädade för Kristi namns skull, är ni lyckliga, ty härlighetens ande, ja, Guds ande, vilar över er.” (1 Petr. 4:12—14, NW) Principen i dessa ord, som riktades till den första kristna församlingen, är tillämplig på dem som blir gjorda till lärjungar i vår tid. De behöver inte vara förbryllade. De förstår situationen och urskiljer de mått och steg Jehova vidtar mot sina fiender. De utnyttjar helt och fullt bönens privilegium för att Jehova må uppehålla dem, då de bevarar sin ostrafflighet och ådagalägger den förtjänst som den stora skaran äger, vilken omtalas i Uppenbarelseboken 7:9, 10. ”Efter dessa ting såg jag, och se, en stor skara, som ingen människa var i stånd till att räkna, ur alla nationer och stammar och folk och tungomål, stående inför tronen och inför Lammet, klädda i vita, fotsida kläder; och de hade palmkvistar i händerna. Och de håller i med att ropa med hög röst och säga: ’Frälsning har vi vår Gud att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet.’” — NW.

15. Vilken bekräftelse på Jesu dopbefallning utgör ursprunget till den ”stora skaran” i Uppenbarelseboken 7:9, 10?

¹⁵ Ursprunget till dem som tillhör den ”stora skaran” — alla folk — bekräftar det förhållandet att det är i lydnad för Jesu befallning som det görs lärjungar bland alla nationer. Den ”stora skaran” i Uppenbarelseboken, kapitel 7, består av överlämnade, döpta människor, Kristi lärjungar med hoppet om ett jordiskt paradis. För att du skall vara med i denna gynnade klass måste du alltså ta dessa steg av dyrkan.

16. Vilken är den förtjänst som visas av den ”stora skaran” i Uppenbarelseboken 7:9, 10?

¹⁶ Överlämnade lärjungar blir en måltavla för förföljelse genom att Satan, djävulen, gör bruk av sin organisation. Följaktligen är det så att dessa, som tillhör den ”stora skaran”, genom att bevara ostraffligheten och uthärda denna vedermöda, genom att troget fortsätta att hylla Jehova Gud som den suveräne härskaren och genom att erkänna att deras frälsning kommer genom honom och genom Lammet, till sist verkligen får frälsning, ja, de blir också räddade genom det nära förestående Harmageddonkriget, de överlever det. Vilken gynnad ställning är det inte de befinner sig i, nu och i framtiden! Vilken beaktansvärd, förtjänstfull bedrift från deras sida är inte deras tro och trohet, som också resulterar i frälsning för dem!

17. Vilken trofasthet krävs av lärjungen, och hur bidrar bönen till detta?

¹⁷ Den som är en Jesu lärjunge är sannerligen en människa som inte bara lär känna ordet utan också förblir i detta ord. ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall känna sanningen, och sanningen skall försätta er i frihet.” (Joh. 8:31, 32, NW) När det gäller att bevara ostraffligheten är bönens väg någonting som är nödvändigt för att nå detta mål. Bönen bör gälla att Guds namn blir helgat (Luk. 11:2), Guds rike (Luk. 11:2), att Guds vilja förverkligas (Matt. 6:10; 26:42), de materiella behoven för varje dag (Luk. 11:3), förlåtelse (Luk. 11:4; Dan. 9:19), befrielse från den ondes frestelser (Matt. 6:13), kunskap om Guds vilja, vishet och förstånd (Fil. 1:9; Jak. 1:5; Ps. 119:34) och Guds ande (Apg. 8:14, 15; Luk. 11:13). Också vid tiden för dopet bör den som blir döpt vara i en bedjande sinnesstämning, alldeles som Jesus var vid tiden för sitt dop. (Luk. 3:21) Detta kommer att hjälpa till med att frambringa Guds andes frukt. — Gal. 5:22, 23.

Somliga låter döpa sig på nytt

18. Förklara de omständigheter som kräver ett förnyat dop.

¹⁸ Nu, då undervisningsarbetet utförs i alla länder, bland alla slags människor, och då människor som älskar rättfärdighet ger gensvar på predikandet av budskapet om Jehovas upprättade rike, blir nya lärjungar redo för det dop som är beskrivet i bibeln. Det kan hända att somliga av dessa människor har blivit bestänkta med vatten eller blivit nedsänkta eller har fått vatten utgjutet över sig i en religiös ceremoni, eller eventuellt har de doppat sig själva i floden Ganges eller på något annat sätt utnyttjat vatten i en religiös ceremoni. Somliga kan ha blivit nedsänkta i vatten i anslutning till den teokratiska kristna församlingen men utan att ha studerat boken ”Ditt ord är mina fötters lykta” och utan att ha haft insikt om och uppskattning av överlämnandet. Sådana människor kan ha undrat om de nu borde bli döpta eller kanske bli döpta på nytt. Ja, det bör de bli, om det var så att de inte i verklig mening hade överlämnat sig innan de blev döpta och om de nu är lärjungar, har kommit till exakt kunskap om Guds ords sanning och har överlämnat sig åt att göra Jehovas vilja. Ja, om det tidigare dopet inte var den i bibeln föreskrivna ceremonin med fullständig nedsänkning i vatten genom ett överlämnat, kristet vittne för Jehova. Om någon finner att han har varit i motsättning till den Heliga skrift i detta avseende, i det han inte har genomgått ett giltigt dop av en lärjunge, då bör han alltså nu genomgå det kristna dopets symbol i vittnens närvaro till bevis på sitt överlämnande.

Den glädjefulla ceremonin

19. Förklara i korta drag ceremonin med det kristna dopet i vatten.

¹⁹ Vid den tid som har fastställts för dopet kommer den nye lärjungen att samlas med andra i församlingen. Det är gott att en överlämnad, döpt, kvalificerad Ordets förkunnare håller ett tal till de församlade och under några minuter, kanske tjugo minuter eller så, går igenom huvudpunkterna i fråga om överlämnande och dop. Detta ger tillfälle för dem som har överlämnat sig redan innan de kom till dopplatsen att ge ett klart och tydligt svar på de djupgående frågor, på vilka ett jakande svar skulle visa att dopkandidaterna är kvalificerade lärjungar och berättigade att bli nedsänkta i vatten, och att de därför bör bli döpta. Denna återblick genom ett tal vid tiden för dopet är till andligt gagn. Den ger alla de närvarandes sinnen den tillbörliga inriktningen och koncentrerar hjärtats uppmärksamhet på den betydelsefulla symboliska handling som utförs. Dopkandidaterna bör efter dryftandet stå upp och med klar och tydlig röst besvara var och en av de två frågor som ställs av den som leder förrättningen.

20. Analysera de djupgående frågor som ställs till dem som önskar bli döpta.

²⁰ De två frågor som verkligen går till hjärtat och sinnet på varje dopkandidat är: 1) Har du insett att du är en syndare som behöver frälsning från Jehova? Och har du erkänt att denna frälsning utgår från honom genom hans återlösare, Kristus Jesus? 2) Har du på grundval av denna tro på Gud och på hans föranstaltning för återlösning utan förbehåll överlämnat dig åt Jehova Gud till att hädanefter göra hans vilja, allteftersom denna vilja uppenbaras för dig genom Kristus Jesus och genom Guds ord, då det klargörs genom hans heliga ande? De som svarar tydligt ”ja” på dessa två frågor, så att de övriga närvarande kan bevittna deras bekräftelse av överlämnandet, kan bli tillbörligt döpta.

21. Hur är mötet för dopet anordnat fram till dess man beger sig till vattnet?

²¹ Det är också tillbörligt att dopkandidaterna förblir stående medan talaren nu frambär bön, en bön som frambärs särskilt för deras skull. Alla de församlade vittnena bör böja huvudet i bön, när den som har ansvaret för förrättningen tar ledningen i att be om Jehovas välsignelse över tillfället och särskilt över dem som blir döpta, att Guds vilja må ske då och i kommande dagar. Efter bönen bör alla nödvändiga anvisningar ges dopkandidaterna, så att de vet hur de skall komma till dopplatsen.

22. a) Vilket slags vattensamling är lämplig för dopförrättningens höjdpunkt? b) Vad är tillbörligt vid denna plats och tid?

²² Sedan beger man sig till dopplatsen — de som skall utföra själva nedsänkningen i vatten, vilka alla själva måste vara överlämnade, döpta kristna Ordets förkunnare, manliga medlemmar av församlingen, och de som skall bli nedsänkta i vatten, både män och kvinnor, och därutöver vilka som helst andra som kan bistå i förrättningarna eller vara iakttagare. Dopplatsen kan vara vilken som helst lämplig vattensamling, en strand vid havet, en sjö eller flod, en inomhusbassäng eller, om omständigheterna så kräver, en mindre behållare med vatten. I alla händelser bör vattensamlingen vara tillräckligt stor för att medge fullständig nedsänkning. Vid detta glädjerika och högtidliga och allvarliga tillfälle skulle det inte vara tillbörligt för någon att roa sig vid dopplatsen. Jesus bad, han lekte inte, när han gick till dopet, och därför förstår vi att han inte hoppade i vattnet eller tog en simtur eller handlade otillbörligt på något annat sätt. Vid detta tillfälle bör alltså ingen dyka ned i bassängen, sjön eller vattendraget och simma omkring för att vänta på att dopkandidaterna skall bli färdiga, utan alla bör handla värdigt och tänka på vad som sker och orsaken till det, och på så sätt hjälpa dopkandidaterna att också göra detta.

23, 24. På vilket sätt står nedsänkning i vatten i samband med ordinationen?

²³ Var och en som blir döpt bör noggrant anteckna och lägga märke till datum för dopet. Det som sker är resultatet av lydnad för Guds befallningar genom hans ord beträffande denna angelägenhet, och därför kan tiden för dopet betraktas som tiden för den kristna ordinationen och bli upptecknad och bekräftad allteftersom tillfällen i framtiden kan kräva detta. Dopet erkänns såsom ordination av Jehovas vittnens församling och av Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet. För registreringsändamål är alltså Jehovas vittnens dop en giltig ordinationsceremoni för Jehovas vittnen. Bevis som man kan ha för att man därefter är en trogen Ordets förkunnare inbegriper det som aposteln Paulus framhöll som sina egna anbefallningsbrev, nämligen enskilda människor som till följd av en lärjunges ansträngningar i sin tur har överlämnat sig åt Jehova Gud och har blivit gjorda till lärjungar. — 2 Kor. 3:1—3.

²⁴ Hur tillbörligt är det då inte att detta ämne, dopet, begrundas i Jehovas vittnens alla kristna församlingar över hela jorden! Och hur tillbörligt är det inte att det vid Jehovas kristna vittnens konvent — kretssammankomster och områdessammankomster, nationella och internationella konvent — görs anordningar för att nya lärjungar skall kunna symbolisera sitt överlämnande genom den av Gud förordnade ceremonin nedsänkning i vatten!

25. a) Hur förtjänstfulla är Jehovas krav? b) Vilken försäkran är detta för Jesu lärjungar?

²⁵ De som slår in på en livskurs som överlämnade tjänare åt Gud kan göra detta med fullständig tillförsikt för nuet och för framtiden. De har fattat ett förståndigt beslut, dvs. att tjäna livets stora källa. De vet väl att vadhelst de har funnit eller kommer att finna vara den kurs som utstakas av bibeln för vilka som helst tillfällen eller omständigheter, så är det den bästa kursen. Den väg som Jehova Gud önskar att hans folk skall följa är den bästa vägen. För sina inneboende förtjänsters skull är Guds krav de bästa. De kristna vet att det inte är fråga om att de gör någonting, bara därför att bibeln kräver det, fastän de samtidigt skulle föredra att göra någonting annat. Eller med andra ord sagt: Det är inte bara fråga om att följa ett visst handlingssätt därför att Gud önskar att en kristen skall göra det, medan man samtidigt personligen föredrar någonting annat. Nej, ty det som Gud utstakar för sitt folk är i sig självt bäst. Det är inte enbart någonting som skall göras därför att Jehova begär det, vilket är tillräckligt skäl för att göra så, utan därför att det som Jehova Gud begär i sig självt är det bästa. Vilket förtroende och vilken tillförsikt ger inte detta åt nya lärjungar! Då människors tankar kommer i konflikt med Guds ord försäkrar vi utan att tveka att Guds ord är riktigt; människors tankar som kommer i konflikt med det är oriktiga. Hur underbart är det inte att vara överlämnad åt en sådan Gud som Jehova och att tjäna honom!

[Bild på sidan 425]

Efter ett tal om dopet i Melbourne i Australien har 347 dopkandidater rest sig upp för att lyssna till två frågor som går till hjärta och sinne