Del 3 — Vad säger bibeln om ”fortsatt liv efter döden”?
I del 1 och del 2 (publicerade i de två närmast föregående numren av Vakttornet) av denna artikelserie, som omfattar tre delar, framhölls för läsarna hur nutida präster och predikanter i kristenheten och likaså högt uppsatta politiska och militära ledare har vänt sig till ockultismen, alldeles som män i sådana ställningar har gjort i flydda tider för att få förhandsupplysningar, ledning och tröst. Trots att framstående vetenskapsmän i vår tid har gjort noggranna undersökningar med hjälp av speciella instrument, så erkänner de att de ännu är förbryllade över och ur stånd att förklara ockulta eller spiritistiska fenomen.
Den moderna religionen spiritism, som nu snabbt breder ut sig, påstår ihärdigt att de osynliga andevarelser, som nu talar och på annat sätt meddelar sig med villiga människor, i själva verket är ”odödliga själar” som haft sin boning i män, kvinnor och barn, vilka en gång har levat på jorden och nu är döda. Bibeln motsäger direkt detta påstående från spiritisternas sida, då den från början till slut konsekvent lär att människosjälen dör. Att själen kan tillintetgöras visas om och om igen i de kraftfulla predikningar av Jesus Kristus, Petrus och Paulus, som är återgivna i bibeln, och ävenså i den del av bibeln, som skrevs av Mose och andra forntida hebreiska vittnen för Jesu Fader, den levande Guden, JEHOVA. Bibelns detaljerade redogörelse för hur oheliga, upproriska skapelser, både människor och änglar (som levde på jorden för tusentals år sedan), har uppträtt kastar en väldig flod av ljus över den oerhört bedrägliga verksamhet som i vår tid bedrivs av några av dessa änglar, som ännu är vid liv men nu är osynliga för människan, i det de verkligen talar med människor och på andra sätt försöker få dem att tro att det finns ett ”fortsatt liv efter döden”.
Faran av att ha sådan fördärvbringande förbindelse med upproriska änglar och kunskap om hur man försvarar sig mot deras livsfarliga angrepp behandlas utförligt och ingående i denna artikel, som avslutar serien.
1. a) Hur och när hände det att de andar som ursprungligen var heliga ”Guds söner” gjorde sig själva till onda demoner? b) Vilken i bibeln angiven straffdom från Jehova, som alltjämt gäller med avseende på dessa änglar, kom över dem då de självmant valde att överge sin av Gud givna tjänsteställning?
DESSA självfömedrande ”Guds söner”, som övergav sin av Gud anvisade boning i det himmelska och under förlängd tid förde ett sådant otillbörligt och oandligt liv i materialiserade kroppar av kött och höll sig med en eller flera hustrur var, bibehöll tydligen inte sin ursprungliga ställning, utan valde att bo tillsammans med syndiga kvinnor utanför Edens lustgård. Genom att dessa andar, ”Guds söner”, slog in på denna själviska, vällustiga, oteokratiska levnadsbana, gjorde de sig till demoner och ställde sig på Satans sida, och därför har de, liksom Satan, djävulen, gjort sig förtjänta av den dödsdom som Gud avkunnat över dem. Det är utan. Tvivel dessa änglar, vilka själva gjort sig till demoner, som lärjungen Judas syftar på i följande avsnitt av sitt brev: ”Fastän Jehova frälste ett folk ut ur Egyptens land, tillintetgjorde han efteråt dem som icke visade tro. Och de änglar som icke bibehöllo sin ursprungliga ställning, utan övergåvo sin egen tillbörliga boningsort, har han förvarat med eviga bojor i tjockt mörker till den stora dagens dom. Så ställas också Sodom och Gomorra och städerna omkring dem, sedan de på samma sätt som de förutnämnda hade i ytterlig grad bedrivit otukt och löpt efter kött för onaturligt bruk, fram för oss såsom ett varnande exempel, genom att de fingo undergå det rättsliga straffet evig eld.” — Jud. v. 5—7, NW.
2. I vilket avseende kan dessa avfälliga andars, ”Guds söners”, handlingssätt jämföras med den kurs som den första kvinnan och hennes man valde att följa här på jorden?
2 Dessa ”Guds söners” ursprungliga ställning var uppe i himmelen, i de andliga regionerna, där de befann sig innan jordens grund blev lagd som hemvist, inte åt himmelska änglar, utan åt människorna och djuren. Deras tillbörliga boningsort var i himmelens högre, osynliga regioner — där de levde tillsammans med de övriga andarna, Guds änglar, och hade tillåtelse att komma inför Guds ansikte — och inte här nere på jorden i köttslig samlevnad med syndiga kvinnor som hustrur, vilka genom dem blev mödrar till onaturliga barn. Adam följde Eva i synd och uppror mot Gud; dessa ”Guds söner” följde ”människornas döttrar” i synd och demoniskt uppror mot Gud. Det var dessa änglar som Judas syftade på, ty han jämförde Sodom och Gomorra med dem, eftersom man i dessa städer bedrev grov otukt och sökte onaturligt köttsligt umgänge och till och med försökte begå sodomi med de två änglar som hade materialiserat sig till män för att besöka Lot i dennes hem i Sodom. (1 Mos. 19:1—11) Israeliterna bedrev också avgudisk köttslig otukt med hedniska kvinnor, som inte hörde till Israels heliga folk. (4 Mos. 25:1—9; 31:15, 16) ”Guds söner” gjorde sig skyldiga till en liknande synd.
3, 4. a) Vilket straff drabbade omedelbart dessa olydiga änglar, ”Guds söner”, och vilket framtida straff kommer de att lida enligt bibelns redogörelse? b) Vilket symboliskt uttryck används i bibeln för att beteckna det straff som omedelbart drabbade de oheliga änglarna till skillnad från de uttryck i bibeln som används för att beteckna de platser där oheliga människor får lida evigt eller temporärt straff?
3 På grund av sin syndiga olydnad har dessa ”Guds söner”, som lämnade Guds himmelska tjänst, blivit dömda till döden tillsammans med Satan, djävulen, såsom hans ”säd” eller avkomma. Detta framgår av Judas’ brev, ty han hänvisar till dessa fallna änglar mellan det att han talar om de israeliter, som en gång blev frälsta ut ur Egypten, men som efteråt blev tillintetgjorda på grund av att de inte visade tro på Jehova, och om städerna Sodom och Gomorra, som fick undergå det rättsliga straffet evig eld tillföljd av sin grova omoraliskhet. (1 Mos. 19:12—29) I sin profetia om ”ändens tid” för denna världen sammanställer Jesus Kristus de antikristna getterna med dessa fallna änglar och säger: ”Gå åstad bort ifrån mig, ni som hava blivit förbannade, till den eviga eld, som är beredd åt djävulen och hans änglar.” (Matt. 25:41, NW) Detta straff, som innebar evig död, verkställdes emellertid inte på dessa olydiga änglar ens vid tiden för syndafloden. Men deras onaturliga avkomma, nefilim, tillintetgjordes i floden, ty de var ju människor och fick inte komma in i arken som Noa hade byggt för att rädda sin familj och vissa av djuren. ”Guds söners” hustrur, de som var mödrar till nefilim, dränktes i syndafloden, eftersom de också var människor och ”Guds söner” inte kunde ta dem med sig, när de dematerialiserade sig för att rädda sig undan floden och återvända till andevärlden.
4 Vilket straff måste dessa olydiga ”Guds söner” lida under tiden fram till deras kommande slutliga tillintetgörelse? Judas, säger att dem har Gud ”förvarat med eviga bojor i tjockt mörker till den stora dagens dom”. Aposteln Petrus beskriver också det straff som de omedelbart drog över sig: ”Om Gud icke avhöll sig från att straffa änglarna som syndade, utan genom att kasta dem i tartaros överlämnade dem åt hålor av tjockt mörker till att sparas för dom, och han icke avhöll sig från att straffa en forntida värld, men bevarade Noa, en rättfärdighetens predikare, i trygghet tillsammans med sju andra, när han sände en flod av vatten över en värld av ogudaktiga människor, och han genom att lägga städerna Sodom och Gomorra i aska domfällde dem — och därigenom framställde ett mönster för ogudaktiga människor av ting som skola komma — och han befriade den rättfärdige Lot, som var djupt bedrövad över att de lagtrotsande människorna hängåvo sig åt en lösaktig vandel.” (2 Petr. 2:4—7, NW) Ända från tiden för syndafloden fram till domen på Jehovas stora dag, då han upprättar sitt rike med Jesus Kristus som regent, har ”änglarna som syndade” blivit straffade med att vara tvungna att vistas i tartaros utan möjlighet att återvända till sin upphöjda ”ursprungliga ställning”. Tartaros (i vissa översättningar felaktigt återgivet med ”helvete”, så t. ex. i äldre svenska översättningar) är inte detsamma som Gehenna och hades (ibland också felaktigt översatta med ”helvete”, bl. a. i 1878 och äldre svenska översättningar). Medan Gehenna är en bild av Guds anordning för evig tillintetgörelse för onda människosjälar och hades är människosläktets gemensamma grav, ur vilken det finns möjlighet till uppståndelse för de döda, så är det i tartaros som ”änglarna som syndade” hålls i förvar.
5, 6. a) Vilken likhet råder mellan det bibliska tartaros och mytologiens Tartaros? b) Hur visar bibeln att de oheliga andevarelserna blev förnedrade?
5 Det bibliska tartaros är inte detsamma som den hedniska mytologiens Tartaros, vilket är den allra lägsta av de lägre regionerna, beläget lika långt under Hades som jorden under himmelen. Det var där som de mindre gudarna, Kronos och de andra andliga titanerna, hölls fängslade av den segerrike guden Zevs eller Jupiter. Det var en plats av mörker och omfattade alla de lägre regionerna, liksom himlarna omfattade allt som var högre än jorden. Jämfört med denna mytologiska betydelse är tartaros en bild av djupaste förnedring och det tjockaste mörker, inte för människosjälar, utan för onda andar som gjort uppror mot Gud. I överensstämmelse med detta använder den syriska översättningen av 2 Petrus 2: 4 uttrycket ”de lägsta platserna” i stället för tartaros. (1878 och 1917 har här ”avgrunden”.) Dessa upproriska andar har, tillsammans med Satan, djävulen, blivit fönedrade — som om de kastats ned till ett bokstavligt tartaros — genom att de blivit utdrivna ur Guds tjänst och blivit dömda till förintelse, till att få sina huvuden krossade, som om de bara var ormar, av Guds kvinnas säd, den förhärligade Jesus Kristus.
6 Det betydde dock inte att de med ens blev utvisade från himmelen, avstängda från all förbindelse med de trogna, heliga änglarna. I boken om Job, som levde mer än sju hundra år efter syndafloden, omtalas hur Satan hade tillträde till himmelen, fick träda fram inför de församlade ”Guds söner” och uppfordra Jehova att låta honom få sätta Jobs ostrafflighet på prov. (Job 1:6 till 2:10) Och Uppenbarelseboken 12:1—7 framhåller att när Jehovas rike under Jesus Kristus föddes i himlarna år 1914, hade Satan och hans änglar fått vara kvar i himmelen intill dess. Satan och hans demoner utgör dessutom denna världens symboliska himlar, de himlar som har behärskat det mänskliga samhället på jorden och som skall förintas såsom genom eld i striden vid Harmageddon. (2 Petr. 3:10—12) Det tartaros som bibeln talar om betyder således ett förnedrat tillstånd, utan några tjänsteprivilegier inom Guds universella organisation; och det är alltså inte någon belägenhet eller något ställe.
7. Vilken vidgad förståelse av tartaros, de upproriska änglarnas tillstånd, och av deras verksamhet bör vi nu tillägna oss och kungöra?
7 I detta förnedrade tillstånd hålls Satan och de andra änglarna som syndade fångna med eviga bojor i tjockt mörker eller i hålor av tjockt mörker. Det tjocka mörkret är andligt och inte bokstavligt, ett mörker utan sanning eller uppenbarelse eller ynnest från Gud. ”Ljus är utsått för den rättfärdige”, inte för andar som blivit demoner. (Ps. 97:11) Det är därför som de budskap som andarna frambär genom medier inte ger någon upplysning om bibeln eller kastar något ljus över bibelns profetior. Att de befinner sig i hålor av tjockt mörker betyder således inte att deras verksamhet i samband med människorna är begränsad till seanser, som hålls i mörker och med tillhjälp av andemedier. De kan också verka genom mänskliga redskap i dagsljus.
8. Hur kan vi nu klart och tydligt förstå de företeelser och meddelanden, som spiritisterna felaktigt påstår har sin upprinnelse hos döda människors själar?
8 Att de är förvarade ”med eviga bojor” innebär tydligen också att de inte mera får materialisera sig till kött, som de gjorde före syndafloden. Denna förmåga att materialisera sig gjorde Guds trogna änglar och även Jesus Kristus bruk av under tusentals år efter floden, fram till Kristi trogna apostlars dagar, men då i enlighet med Guds vilja och för att tjäna hans heliga uppsåt. Men de syndiga änglarna tilläts inte bruka denna förmåga längre, ty de skulle komma att missbruka den igen. De materialisationer som spiritisterna ger till känna äger rum vid deras spiritistiska seanser är inte sådana materialisationer som ”Guds söner” åstadkom före floden. Deras materialisationer skedde i ett ögonblick och i fullt dagsljus, utan hjälp av något medium, och så att det bildades självständiga kroppar. De spiritistiska materialisationer som förekommer i våra dagar sker endast genom att mediets kropp avlämnar protoplasma eller materia som utstöts ur kroppen i form av ”ektoplasma” och som sedan tar formen av en människoskepnad. Och när skepnaden försvinner, upplöses eller utplånas eller dematerialiseras inte ektoplasman. I stället vänder den tillbaka till mediets kropp, och mediet blir normalt och vid fullt medvetande igen. Eftersom de olydiga andarna inte längre kan materialisera sig, är de tvungna att verka genom medier. De försöker också anfäkta mänskliga offer eller besätta dem och fullständigt få dem i sitt våld. Det var sådana demonbesatta människor som Jesus och hans apostlar på sin tid träffade på, och Jesus och apostlarna drev ut många demoner för att befria dessa demonernas offer. (Matt. 4:24; 10:1, 8 och 12:28 samt Luk. 9:1 och 10:17, Åk; Apg. 16:16—18) Detta gjorde de med hjälp av Guds ande, för att hävda och upprätthålla Gud Jehovas sanning och universella suveränitet, och inte i djävulens kraft, på sådant sätt som andemedier och religiösa besvärj are gör, för att blåsa liv i falska religiösa sekters och systems läror, tro och gärningar. När dessa demoner ger sig till känna genom medier vid seanser eller genom borddans eller andeknackningar eller andra spiritistiska företeelser, utger de sig för att vara döda människors ”hädangångna själar” och understöder alltså lögnen om att de döda inte är döda utan mera levande än någonsin och vet långt mera än tidigare.
Predikan för andarna i fängelset
9—12. a) Vilka identifierar Jesu apostel Petrus som ”andarna i fängelset”? b) När och hur predikade Jesus för dessa andar i fängelset? c) Vad är det för skillnad mellan denna Jesu predikan och det förutsagda världsvida kungörandet av Jehovas rike, som sker i vår tid?
9 Aposteln Petrus förklarar också att ”Guds söner”, som gifte sig med ”människornas döttrar” före floden, var andevarelser som handlade i olydnad mot Gud och således gjorde sig själva till demoner. Lägg märke till hur Petrus klargör detta: ”Kristus själv dog ju en gång för alla med avseende på synder, en rättfärdig för orättfärdiga, på det att han måtte föra eder till Gud, i det han blev dödad i köttet, men blev gjord levande i anden. I detta tillstånd gick han också bort och predikade för andarna i fängelset, vilka en gång hade varit olydiga, då Guds tålamod bidade i Noas dagar, medan arken byggdes, vari några få människor, det vill säga åtta själar, blevo förda i trygghet genom vattnet. Det som svarar mot detta frälsar nu också eder, nämligen dopet, (icke bortskaffandet av köttets orenhet [genom att följa Mose lag för judarna], utan den begäran som framställes till Gud om ett gott samvete,) genom Jesu Kristi uppståndelse [i anden]. Han är på Guds högra sida, ty han for bort till himmelen, och änglar och myndigheter och makter gjordes honom underdåniga.” — 1 Petr. 3:18—22.
10 ”Andarna i fängelset” är de andar, ”Guds söner”, som tog ”människornas döttrar” till hustrur och blev fäder till nefilim och som sedan de efter floden dematerialiserat sig till liv i andevärlden igen, kastades ned i tartaros och förvaras i detta förnedrade tillstånd ”med eviga bojor i tjockt mörker till den stora dagens dom”. Angående denna dom sade aposteln Paulus till den kristna församlingen: ”Om världen skall dömas av eder, äro ni då oförmögna att rannsaka i mycket obetydliga angelägenheter? Veta ni icke, att vi skola döma änglar?” (1 Kor. 6:2, 3, NW) Dessa ”andar i fängelset” befinner sig inte i det så kallade helvetet eller scheol eller hades. När Jesus Kristus var i scheol eller hades, kunde han inte predika för någon, ty scheol eller hades är människosläktets gemensamma grav, och Jesus låg död där under delar av tre dygn. (Apg. 2:27, 31, 32; Ps. 16:10) ”Allt vad du förmår uträtta med din kraft må du söka uträtta; ty i dödsriket [helvetet, Dy; graven, 1878], dit du går, kan man icke verka eller tänka, där finnes ingen insikt eller vishet”; ”ingen kunskap, ingen vishet finnes i Scheol, dit du far” (Åk). — Pred. 9:10.
11 Det var inte medan Jesus Kristus låg död i scheol, hades eller den gemensamma graven, sedan han ”blev dödad i köttet”, utan först någon tid efter det att han hade blivit ”gjord levande i anden”, genom att han blev uppväckt från de döda, som han predikade för ”andarna i fängelset”. Det var ”i detta tillstånd”, såsom en ande, som var gudomlig, odödlig, oförgänglig, som Jesus kunde predika för dessa andar. När gjorde han det då? Var det under de fyrtio dagarna efter uppståndelsen, medan han var kvar på jorden med sina lärjungar? Det kunde knappast ha varit under dessa fyrtio dagar efter uppståndelsen, ty då ”visade han sig ... genom många positiva bevis såsom levande, sedan han hade lidit, i det att han blev sedd av dem under loppet av fyrtio dagar och omtalade de ting som rörde Guds rike”. Det var alltså för sina lärjungar som Jesus bevisade att han hade uppstått, emedan de skulle vara hans vittnen, och det var således inte för sina fiender, såsom exempelvis demonerna eller ”andarna i fängelset”. (Apg. 1:3—11, NW; 2:32; 3:15; 10:40—42) Predikade han då för andarna under de tio dagar som förlöpte mellan himmelsfärden från Oljeberget och pingstdagen? Nej, ty under dessa tio dagar for Jesus upp till sin himmelske Fader — hur många milliarder ljusår bort från jorden vet vi inte — för att han såsom överstepräst skulle kunna träda fram i den Allraheligastes, Gud Jehovas, närvaro med värdet av sitt mänskliga offer. (Hebr. 9:24—26; 10:12,13) Det är inte troligt att han, när han skulle uträtta ett så oerhört betydelsefullt ärende, skulle ha tagit en ”omväg” för att predika för de dödsdömda ”andarna i fängelset”, för vilka det inte finns något offer för borttagande av synd.
12 Följaktligen måste det ha varit sedan Jesus Kristus hade inställt sig inför Jehova Gud och satt sig på hans högra sida och sedan änglar, myndigheter och makter hade gjorts ”honom underdåniga” som han i anden ”predikade för andarna i fängelset”, andarna i tartaros. Det han predikade för dem var inte evangeliet, det goda budskapet eller de goda nyheterna om Riket. Ordet ”predikade” skiljer sig från ordet ”evangeliserade” även på det grekiska grundspråket, som Petrus skrev på. Att ”evangelisera” betyder att frambära ett gott budskap. Att ”predika” (kerys’so, LXX) betyder blott och bart att tillkännage, meddela eller förkunna något, vad som helst, som skall offentliggöras. Tillkännagivandet, meddelandet eller förkunnandet kan handla om någon sorglig eller dålig nyhet, som när Jona sändes att ”predika för” Nineve och han predikade: ”Det dröjer ännu fyrtio dagar, så skall Nineve bliva omstörtat.” Han predikade alltså ett budskap om en ogynnsam dom. (Jon. 1:2; 3:2, 4, 5, 7. Septuagintan använder här det grekiska ordet kerys’so.) I Joel 3: 9 läser vi också följande befallning: ”Ropen ut [kerys’so, LXX] detta bland hednafolken, båden upp dem till helig strid. Manen på hjältarna, må alla stridsmännen komma och draga framåt.” Likaså i Hosea 5:8: ”Blåsen larmsignal [kerys’so, LXX] i Bet-Aven.”
13, 14. Hur och vid vilka i bibeln omtalade tillfällen predikade Jesus i andevärlden såsom Jehovas överängel, innan han uppstod från de döda? För vilka?
13 Eftersom dessa ”andarna i fängelset” förvarades med eviga bojor till domen på Jehovas stora dag, kunde Jesus Kristus, som nu blivit upprest till den andliga världen, endast predika ett domsbudskap för dem. Detta hade han gjort såsom en Guds andlige son också innan han avstod från sin andliga makt och härlighet och blev kött och blod, människan Jesus Kristus, genom att födas som människa. (Fil. 2:5—8) Vid vilka tillfällen?
14 Första gången var när profeten Mose dog på toppen av berget Nebo. När Guds Son då ”hade en tvist och ordväxling med djävulen om Mose kropp, vågade han icke uttala en dom över honom i skymfliga ordalag, utan sade: ’Må Jehova näpsa dig.’ ” Guds andlige Son, ärkeängeln Mikael, bevakade Mose kropp och begrov den på uppdrag av Jehova Gud på en plats i en dal i Moab som ingen människa har upptäckt och som inget andemedium kan ge till känna. (Jud. v. 9, NW; 5 Mos. 34:1—6) Andra gången omtalas i profetian i Sakarja 3:1, 2 (AS), som talar om översteprästen Josua, efter det att han och andra judar återvänt från Babylon till det ödelagda Jerusalem och börjat återuppbygga Jehova Guds tempel där. Vi läser: ”Och han visade mig Josua, översteprästen, stående inför Jehovas ängel, och Satan stående på hans högra sida för att vara hans åklagare. Och Jehova [syriska översättningen: Och Jehovas ängel] sade till Satan: Jehova näpse dig, o Satan; ja, Jehova, som har utvalt Jerusalem, näpse dig.” (Se även AT; Mo.) Att Jehova näpser Satan är detsamma som att Guds dom går i verkställighet över honom på Jehovas stora domsdag, när han gör slut på denna onda värld eller tingens ordning under Satan och inför sin rättfärdiga värld under Jesus Kristus, konungarnas Konung. Under de århundraden som förlöpte, innan Jesus blev dödad i köttet och gjord levande i anden genom uppståndelse från de döda, var tiden därför inte inne för Jehova att genom sin andlige Son ”näpsa” Satan.
15—17. a) Varför och hur kan Noas predikan före floden jämföras med Jesu predikan för de fängslade andarna? b) Hur kom det sig att det bland dem som kände till eller hörde Noas predikan före floden fanns vissa framträdande personer på hans tid?
15 Har ni någon gång undrat över varför aposteln i 1 Petrus 3:18—22 plötsligt börjar tala om de andar, som var olydiga för tusentals år sedan på Noas tid, i samband med att han talar om hur Jesus Kristus led orättfärdigt ända till döden och hur han blev upprest till liv i andevärlden? Att Petrus så överraskande talar om att den uppståndne Kristus predikade för dessa fängslade andar beror på att det råder likhet mellan händelserna på Noas tid och de ting som Petrus talar om här. Enligt Jesu egna ord i Matteus 24:37—39 var Noa en profetisk bild av Jesus Kristus. Noas hustru var alltså en god bild av ”bruden, Lammets hustru”, dvs. den sanna kyrkan eller församlingen, som består av Jesu av anden pånyttfödda efterföljare. Noas tre söner och deras tre hustrur förebildade den ”stora skaran” av dem som tror på Kristus, för vilka han skall bli den Evige fadern under sin tusenåriga regering över den kommande nya världen. De kommer inte att bli förhärligade med Kristus i himmelen och regera med honom på hans tron på det sätt som den trogna församlingen av hans andliga efterföljare kommer att göra. De får ärva det jordiska paradiset, som Kristi rike skall återställa på vårt jordklot efter striden vid Harmageddon. Alltsedan 1914 e. Kr. har vi befunnit oss i ”ändens tid” för denna onda värld, och redan har en ”stor skara” av dessa troende, som har ett jordiskt hopp, blivit insamlad från nationerna och förd in i den nya världens samhälle tillsammans med de sista medlemmarna av ”bruden, Lammets hustru”, som ännu finns kvar på jorden. — Upp. 21:9.
16 Liksom Noa byggde arken för att föra sin familj levande genom floden, så bygger Jesus Kristus såsom den större Noa upp den nya tingens ordning. Inom denna nya tingens ordning kan medlemmarna av hans ”brud”-klass och den ”stora skaran” av hans framtida söner och döttrar överleva verkställandet av Jehovas dom i den stundande striden vid Harmageddon. Inne i denna nya tingens ordnings ark måste de döpas till den större Noa som sin Frälsare, sin ledare och sitt föredöme, för att undvika att döpas med världen i förstörelsens eldregn i Harmageddon. — 1 Petr. 3:21.
17 Aposteln Petrus, påminner oss om att Noa var en ”rättfärdighetens förkunnare” eller ”predikare” (NW) vid ändens tid för den forntida världen. (2 Petr. 2:5) Eftersom endast sju andra av hans familj skulle räddas i arken, måste det som han predikade för folket i den forntida världen ha varit Jehovas kommande dom över dem genom floden. Bland dem som han predikade for måste också nefilim och deras fäder ha varit, de materialiserade, gifta ”Guds söner”. Noa predikade således för de andar som blev fängslade i tartaros efter floden, men han kunde göra det i köttet, ty de var också i köttet, dvs. materialiserade.
18, 19. a) Var i de delar av bibeln som Johannes skrivit finner vi några av de förnämsta satser som Jesus predikade för de fängslade andarna? b) Hur och när började det förutsagda näpsandet av den förnämste anderebellen och hans av människor osedda bundsförvanter att verkställas, och med vilket förutsagt resultat?
18 Likaså predikade den större Noa, den uppståndne Jesus, för dessa samma andar, som befunnit sig ”i fängelset” alltsedan floden. Strax innan han blev dödad i köttet sade han till sina efterföljare: ”Nu sker ett dömande av denna världen; nu skall denna världens härskare [Satan] kastas ut.” (Joh. 12:31, NW) Men sedan Jesus hade blivit ”gjord levande i anden” och kommit upp till himmelen, utgöt han på pingstdagen den heliga anden över de första medlemmarna av ”brud”-klassen och började bygga den nya tingens ordnings ark. I överensstämmelse med den profetiska förebild som forntidens Noa utgjorde var det också rimligt att den större Noa i himmelen skulle predika för andarna i fängelset. Omkring år 96 e. Kr. gav Gud den förhärligade Jesus Kristus en förunderlig uppenbarelse, som han skulle låta gå vidare till den ålderstigne aposteln Johannes. Denna uppenbarelse, som är upptecknad i Uppenbarelseboken, har mycket att säga om Satan, djävulen, och demonerna, hans änglar. Överlämnandet av denna uppenbarelse till Johannes var tydligtvis ett predikande för andarna i fängelset, ty från det tolfte kapitlet och framåt talas det ingående om deras verksamhet i våra dagar och om deras nederlag, deras nedstörtande i avgrunden samt deras slutliga undergång.
19 År 1914, det år då första världskriget inleddes, började Jehova Gud verkställa en svidande näpst mot Satan och hans demoner, som intill dess haft tillträde till himmelen och rörelsefrihet där. På hösten det året utlöpte ”nationernas fastställda tider”, och tiden var då inne för Jehova Gud att upprätta sitt rike och lämna det i händerna på sin Son, Jesus Kristus. (Luk. 21:24, NW) Som det skildras symboliskt i Uppenbarelsebokens tolfte kapitel, lät Gud sitt rike födas, för att det skulle härska mitt ibland denna världens nationer och slutligen sönderslå dem i den annalkande Harmageddonstriden. Omedelbart efter det att Riket blivit fött ”kämpade” Jehovas överängel eller ärkeängel, hans på tronen insatte konung, som i himmelen är känd under namnet Mikael, ”med draken; och draken och dess änglar kämpade”. Satan, draken, och hans demonänglar led nederlag och blev utkastade ur himlarna till vår jords närhet, och dit blev deras verksamhet begränsad till dess Harmageddonstriden kommer. (Upp. 12:7—9, NW) Detta innebar i sanning ett förnedrande, i rent fysiskt avseende, förutom att de redan befann sig i ett förnedrat tillstånd i tartaros. Detta betydde för dem fysisk fångenskap, förutom att de också var ”i fängelset” i tartaros alltsedan floden, i det de nu för all framtid blev utestängda från himmelen och förbjöds att vistas på något högre ställe än jorden, där Satan började sitt uppror. Är det då att undra på att draken, den ursprunglige ormen, vred sig under denna näpst och nu spyr ur sig gift och galla över Jehova Guds organisation?
20—22. a) Hur kan vi nu med säkerhet fastslå vad som utgör den fullständiga och slutliga uppfyllelsen av den av Gud inspirerade profetian i Sakarja 3:1, 2? b) Varför och hur håller Jesus fortfarande på med att predika för andarna i fängelset, och när kommer han att upphöra med det?
20 I Uppenbarelseboken 12:10 läser vi om hur Satan slungas ut ur himmelen: ”Nu hava förverkligats vår Guds frälsning och makt och rike och hans Smordes myndighet, emedan våra bröders anklagare har blivit nedslungad, vilken anklagar dem dag och natt inför vår Gud!” (NW) Följaktligen ser vi nu en fullständig och slutlig uppfyllelse av den ovan citerade profetian i Sakarja 3:1, 2 (se § 14). I Sakarjas profetia är ”Jehovas ängel” densamme som ”förbundets ängel”, om vilken Malaki 3:1 (Da; Dy; 1878) profeterade att han, nämligen den förhärligade Jesus Kristus, skulle komma med Herren Jehova till templet för att hålla dom. Han är inte bara Jehovas överängel eller ärkeängel, utan han är Jehovas överstepräst. På jorden representeras han av sina bröder, underprästerna, som följer i hans fotspår och som skall bli ett ”konungsligt prästerskap” med honom. (1 Petr. 2: 9) Det är dessa som draken, Satan, djävulen, anklagar. När han anklagar dem, anklagar han i själva verket deras Huvud, Översteprästen, Jesus Kristus, ty att göra något mot dem är detsamma som att göra det mot honom. (Matt. 10:40; 25:40, 45) Liksom Sakarjas profetia visar att Satan försökte motstå Josua, som var judisk överstepräst, sedan judarna återvänt från Babylon för att återuppbygga templet i Jerusalem, så har Satan kämpat och anklagat Jesu Kristi, Översteprästens, kvarleva av prästerliga efterföljare sedan de befriats ur det nutida Babylon år 1919 e. Kr.
21 De händelser som är en uppfyllelse av profetian i Malaki 3:1 bevisar att Jehova och hans ”förbundets ängel” kom till det andliga templet på våren 1918. Sedan den tiden har alltså ”Jehovas ängel” varit i templet och tagit del i ett domsverk, och hans domar drabbar också Satan, djävulen. När därför Satan handlar som motståndare till Jehovas överstepräst, Jesus Kristus, genom att motstå kvarlevan av hans prästerliga efterföljare på jorden, säger Jesus Kristus, ”Jehovas ängel”, i templet, till Satan: ”Jehova näpse dig, Satan; ja, Jehova, som har utvalt Jerusalem, näpse dig.” (Sak. 3: 2, Åk) Sedan Jesus Kristus, Jehovas överängel eller ärkeängel, slungat ut Satan ur himmelen ned till jorden, började han inte omedelbart att utkämpa striden vid Harmageddon och fullständigt sätta Satan ur funktion. Han har medgivit Satan en ”kort tidsperiod”, innan han återigen upptar kampen mot honom i striden vid Harmageddon. Således har vedermödans dagar över Satans organisation blivit så mycket kortare, och detta har varit till fördel för Jehovas utvalda ”konungsliga prästerskap”. Av denna orsak kunde Jesus Kristus, ”Jehovas ängel”, sedan han kom till templet, inte göra mera än säga till Satan: ”Jehova näpse dig.” Därför kan man säga att den förhärligade Jesus Kristus nu predikar för Satan och de andra andarna i fängelset i andevärlden. Att bedja Jehova om att näpsa dem är ett domsbudskap över dem. I den annalkande striden vid Harmageddon kommer Jehova att näpsa Satan och hans demonandar genom att verkställa domen över dem.
22 Den uppståndne Jesus Kristus fortsätter alltså att ”predika för andarna i fängelset” fram till striden vid Harmageddon. Satan och dessa andra fängslade andar är fortfarande kvar i det bibliska tartaros och dess tjocka mörker vad beträffar Guds ynnest och hans uppsåt. Deras förnedrade tillstånd i denna jords närhet förutsägs i Hesekiels profetia under benämningen ”Magogs land”, och dess härskare, Gog, utgör en profetisk bild av Satan, djävulen. — Hes. 38:1 till 39:11.
23. a) Vilket ytterligare näpsande kommer att drabba de upproriska änglarna? b) Hur kommer dessa upproriska andar därefter till slut att få det straff som Jehova har i beredskap åt de fega, lögnarna och alla dem som utövar spiritism?
23 Inom kort kommer Jehova, när han näpser Satan i Harmageddon, att genom sin överängel binda Satan och hans demoner och kasta dem i avgrunden och sätta ett insegel över dem för tusen år, medan Jesus Kristus regerar tillsammans med sitt förhärligade konungsliga prästerskap. (Upp. 16:14—16; 20:1—6) Det bibliska tartaros kommer sedan att upphöra att existera. Denna världens onda himlar kommer att försvinna och de nya himlarna, Kristus och hans förhärligade ”brud”, kommer att regera den rättfärdiga nya världen. (2 Petr. 3:13) För nitton hundra år sedan, då Jesus var i avgrunden, var han inte i tartaros utan befann sig i dödstillståndet under delar av tre dygn, till dess han fördes därur genom en uppståndelse från de döda. (Rom. 10: 6—8; 5 Mos. 30:12—14) Likaså kommer Satan och hans demonandar att befinna sig i ett dödsliknande tillstånd, fullständigt avstängda från all verksamhet, utan möjlighet att komma i kontakt med människorna, utan möjlighet att utge sig för att vara döda människors odödliga andar. Spiritismen tillsammans med dess andemedier kommer således att tillintetgöras i Harmageddon, och de som utövar spiritism kommer också att med den bli tillintetgjorda i den ”andra döden”, som är en symbol av fullständig tillintetgörelse, utslocknande. Uppenbarelseboken 21:8 (NW) säger angående Guds kommande nya värld: ”Men vad angår de fega och dem som äro utan tro och dem som äro vämjeliga i sin orenhet och mördare och otuktiga och dem som öva spiritism och avgudadyrkare och alla lögnarna, så komma de att få sin del i den sjö, som brinner med eld och svavel. Detta betyder den andra döden.”
Uppståndelse, inte kontakt med andar
24, 25. a) Hur förväntar nu de som verkligen tror bibeln att den evige Guden, Jehova, skall göra det möjligt för dem att se och tala med många män, kvinnor och barn som en gång har levat på jorden, men som har dött? b) Hur är de många underbara framtidsutsikter för millioner som levat på jorden och dött förknippade med Jesu död och uppståndelse?
24 De som blir tillintetgjorda i striden vid Harmageddon kommer inte att få något ”fortsatt liv efter döden”. Men de människor som håller sig borta från allt vad spiritism heter och från all falsk religion och som dyrkar Jehova som Gud och följer i Kristi fotspår kommer att överleva Harmageddon och — utan att behöva dö — få träda in i Guds rättfärdiga nya värld. (2 Petr. 3:10—15) De som överlever kommer då inte att försöka komma i förbindelse med dem som blivit tillintetgjorda i Harmageddon. De kommer att veta att de döda är döda och att det inte finns något fortsatt liv efter döden. Det kommer inte att finnas några medier kvar i livet som fungerar som redskap åt lögnaktiga andar, ty dessa andar kommer att vara maktlösa, i ett dödsliknande tillstånd i avgrunden och oförmögna att bedraga människorna under Kristi tusenåriga regering. I stället för att försöka ge sig på något så omöjligt som att söka förbindelse med de döda, kommer de som överlever Harmageddon att Vänta till uppståndelsen och med glädje bereda sig för att ta emot de döda. De kommer att i kärlek göra sig beredda att ta emot alla dem som ligger i den gemensamma graven, hades eller scheol, alla dem som vilar i Guds minne. (Joh. 5:28, 29; Upp. 20:12,13) De kommer att få dem tillbaka från den gemensamma graven, inte genom materialisation med hjälp av andemedier, som utstöter ektoplasma ur sina kroppar för att åstadkomma andra kroppar, utan genom Gud Jehovas kraft att uppväcka från de döda. Han kommer att ge varje människa en egen, oavhängig kropp alldeles som det behagar honom. (1 Kor. 15:36—38) Detta kommer att vara en sann, säker och varaktig tröst för de levande.
25 De döda kommer att vända tillbaka, inte för att tala om hur de i en andevärld och en eterisk tillvaro kände sig friare utan sina mänskliga kroppar och visste mer än de gjorde innan de dog, utan för att tala om hur sann bibeln är, att de döda är döda i gravarna, att människosjälen är dödlig, att de döda varken vet, gör eller känner någonting, utan deras sista tankar, som de hade innan de dog, anknyts till det första sinnesintryck som de får när de vaknar upp ur dödens sömn. (Ps. 6:6; 115:17; Pred. 9:5, 10; Jes. 38:10, 18, 19) De får samma personlighet som de hade när de dog, och därför kommer de att bli igenkända av dem som de tidigare kände. Ingen av de döda, spädbarn, barn, unga eller gamla, har blivit äldre eller lärt sig något mera, medan de varit döda. Sedan de blivit uppresta till liv på jorden, kommer de att få tillfälle att inhämta kunskap om Jehova Gud och hans rike under Kristus och de föranstaltningar som han har gjort för dem att vinna evigt liv på en paradisisk jord, nämligen att alla de lydiga bland människorna skall lyftas upp till fullkomning såsom mänskliga själar, Guds avbilder och honom lika. Allt detta kommer att bli möjligt på grund av att hans Son, Jesus, dog för mänskligheten och upprestes från de döda och blev ”gjord levande i anden”, så att han kunde fara tillbaka till himmelen och träda fram inför Gud för att frambära värdet av sitt mänskliga offer till förmån för människorna.
26, 27. a) Hur kommer jordens invånare vid slutet av Kristi tusenåriga regering att bevisa sig värdiga att få fortsätta sitt liv på jorden? b) Vilka av de milliarder människor som lever på jorden vid den tiden kommer då att bli kastade i ”eldsjön”, och vad är denna ”sjö”?
26 När den gemensamma graven, scheol eller hades, har lämnat ifrån sig den siste av dem som varit där, då kommer det inte längre att finnas några döda, dvs. inte några fler människor som dött på grund av arvsynden och dess straff, döden, som vi ärvt från våra första föräldrar, Adam och Eva. Denne fiende, döden, och dess följeslagare, mänsklighetens gemensamma grav, kommer således att utplånas, och därmed kommer det över huvud taget inte att bli möjligt att komma i förbindelse med de döda, eftersom det inte kommer att finnas några sådana döda. ”Ty han [Kristus] måste härska som konung, till dess Gud har lagt alla fiender under hans fötter. Såsom den siste fienden skall döden tillintetgöras.” (1 Kor. 15:25, 26, NW) Frågan är sedan: Kommer de att bevisa sig värdiga att få leva för evigt, inte i andevärlden i himmelen, utan som fullkomliga människosjälar i köttet på den paradisiska jorden? Var och en måste för egen del avgöra den frågan vid slutet av Kristi tusenåriga regering. Hur då?
27 Genom att Satan och hans demoner då blir lösa igen. Under Kristi tusenåriga regering har dessa hållits fångna i avgrunden, utan att kunna komma i beröring med människorna och således utan möjlighet att vilseleda dem eller störa Kristi verk med att upprätta dem. ”Så snart som de tusen åren hava gått till ända, kommer Satan att släppas lös ur sitt fängelse, och han skall gå ut för att vilseföra dessa nationer vid jordens fyra hörn.” (Upp. 20:7, 8, NW) Han och hans demoner kommer inte att kunna vilseleda någon av människorna med lögnen om ”fortsatt liv efter döden”, vilken får dem att tro att det är möjligt för levande att komma i förbindelse med de döda. Men han kommer att vilseleda många fullkomliga människor genom någon självisk lockelse, som förmår dem att sluta sig till Satans styrkor emot den universelle Suveränen, Jehova Gud, precis som han gjorde med den fullkomlige Adam i det ursprungliga Edens paradis. (Jak. 1:12—15) De som faller för själviskheten och som kämpar tillsammans med Satan emot den teokratiska nya världen kommer att falla i denna slutliga provsättning av människornas ostrafflighet gentemot Jehova Gud. Deras namn kommer inte att bli skrivna i hans ”livets bok”. De kommer därför att bli avrättade som uppsåtliga upprorsmakare och bli kastade, inte tillbaka i scheol eller hades, för att dö för arvsynden från Adam, utan i den ”andra döden”, som ”eldsjön” är en symbol av, för att dö för sina egna, uppsåtliga synder.
28, 29. a) För vem har ”eldsjön” framför allt blivit beredd av Jehova, och vilka skriftställen visar detta? b) Vad blir det slutliga resultatet för de människor som består, när Jehova sätter dem på prov vid slutet av de tusen åren?
28 I den symboliska ”eldsjön” kommer de att förenas med Satan och hans demonänglar, ty dessa kommer också att bli straffade med den ”andra döden”, som är evig tillintetgörelse, ett fullständigt och evigtvarande utplånande av all existens. Det kommer inte att bli något fortsatt liv efter denna ”den andra döden”, lika litet som det var det efter den tidigare, adamitiska döden. Det kommer inte att bli någon uppståndelse från eldsjön, Gehenna, såsom det blev från den gemensamma graven, scheol eller hades. Satan, den ursprunglige ormen, kommer tillsammans med all sin ”säd” av både människor och andar att få huvudet ohjälpligt krossat, såsom det förutsades i Edens lustgård. — 1 Mos. 3:15.
29 De av den fullkomnade mänskligheten som är lojala och lydiga kommer att fortsätta sitt liv på jorden. De kommer att bli belönade för att de framgångsrikt bestått detta genomgripande prov. Belöningen kommer inte att bestå i odödlighetens gåva, utan i att de blir rättfärdiggjorda eller förklarade rättfärdiga för evigt liv i den nya världen och får sina namn skrivna i Jehovas ”livets bok”, så att de kan leva lyckliga i all evighet och glädja sig åt allt som han gör för dem i deras jordiska paradis. ”Och döden skall icke vara mer; icke heller skall sorg eller rop eller smärta vara mer. Det som förr var har försvunnit.” — Upp. 20:9 till 21:4, NW.
Ett skydd mot olycksbringande bedrägeri
30, 31. Varför är det nu livsviktigt att ha exakt biblisk kunskap om människosjälen och spiritismen?
30 Vad bibeln har att säga i fråga om den falska läran om ”fortsatt liv efter döden” har klart och tydligt fastslagits. Likväl är det mycket få människor som vet vad bibeln har för argument emot läran om själens fortsatta liv efter döden. Detta är orsaken till att allt fler och fler människor, som sörjer förlorade vänner och kära anförvanter eller som gripits av den allmänna fruktan och förvirring som råder i världen, blir offer för spiritismen, som är demondyrkan. Bibelns profetior förutsade, att trots det att Guds domar skulle förkunnas såsom plågor över denna onda värld, så skulle själviska människor likväl inte göra ”bättring från sina händers verk, så att de icke skulle tillbedja demonerna och avgudarna av guld och silver och koppar och sten och trä, vilka varken kunna se eller höra eller gå; och de gjorde icke bättring från sitt mördande eller från sina spiritistiska förehavanden eller från sin otukt eller från sina stölder”. (Upp. 9:20, 21, NW) Trots framstegen i fråga om mänsklig vishet och kunskap skulle människorna ”avfalla från tron, i det att de ägna uppmärksamhet åt vilseledande inspirerade uttalanden och demoners läror”, och således bli demoners rov, till evig skada för sig själva. I själva verket är det så, att alla folk av alla nationer med sina härskare i spetsen, vare sig dessa residerar i Vita huset eller i kungliga palats eller i det kommunistiska Kreml, snart kommer att bli förda till sin egen undergång i striden vid Harmageddon. I Uppenbarelseboken, genom vilken den förhärligade Jesus Kristus har ”predikat för andarna i fängelset”, är det förutsagt att det ur munnen på draken, demonernas härskare, och ur hans synliga, vilddjurslika organisation skulle utgå ”uttalanden som inspirerats av demoner,... och de gå ut till konungarna på hela den bebodda jorden för att församla dem till kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag. ... Och de församlade dem till den plats, som på hebreiska kallas Har-Magedon.” (Upp. 16:14—16 och 1 Tim. 4:1, NW) Ingen av dem som låter sig förledas av demoner kommer att överleva Harmageddon.
31 Alla människor, så kallade kristna såväl som hedningar, står i den största fara att bli angripna av demoner och gå sin egen undergång till mötes. Man vågar inte förlita sig på kristenheten. Den har inte visat sig utgöra något skydd mot spiritismen. Inom dess landamären sprider sig spiritismen lika mycket som i hednavärlden. Varför? Därför att kristenheten, såväl den romersk-katolska och den grekisk-ortodoxa som den protestantiska delen av den, förkunnar den icke-kristna läran om att människosjälen är odödlig, den lära som utgör spiritismens grundval och som gör dem som tror på den mottagliga för spiritismens argument och bedrägliga idéer. Den romersk-katolska kyrkan kanske vill göra gällande att den utgör det starkaste skyddet mot spiritismen, men dess lära utsätter i stället katolikerna för demonernas onda makt och inflytande. Till exempel:
32. Hur besvarar romersk-katolska kyrkan frågor som rör a) spiritismens påståenden, b) spiritistiska fenomen och c) budskap ”från människor som har dött”?
32 Som svar på frågan (318): ”Finns det någon sanning i spiritismens påståenden?” sade doktor Rumble, missionär av Det heliga hjärtat, i ett program som sändes över den romersk-katolska radiostationen 2SM i Sidney i Australien:
”Det ligger sanning i påståendet att själen är skild från och kan överleva kroppen. Alla människor vet detta instinktivt, och när de förlorar tron på protestantismen, så kvarstår denna grundläggande och förnuftiga sanning. Många av dem vänder sig därför till spiritismen. Denna nya företeelse vinner således terräng bland icke-katoliker. Som ett religiöst system är spiritismen en produkt av mänskliga ansträngningar och är populär bland vissa människor för en tid. ...”
Som svar på frågan (319): ”Varför fördömer egentligen er kyrka spiritismen?” säger han:
”Den katolska kyrkan tror givetvis på att det finns en andevärld, en Gud, goda och onda skapade andevarelser och att människornas själar fortsätter att leva efter döden. Men spiritistiska fenomen kan i bästa fall tillskrivas naturliga orsaker, ibland bedrägeri och mycket ofta onda andar. Säkert är att inte alla verkningar som förorsakas av andar härrör från goda andar. Mediet verkar i en övernaturlig och feberaktig upphetsning; resultaten är alltför ofta onda, och såväl mottagna budskap som de metoder som används är direkt hädiska och omoraliska och helt ovärdiga Gud.”
Som svar på frågan (320): ”Har katolska kyrkan någonsin varit i förbindelse med andevarelser från den nästa världen?” säger han:
”I katolska kyrkans historia finns många skildringar om att budskap mottagits från hädangångna själar. Sannfärdigheten hos dessa skildringar är underkastad historiekritikens gängse lagar, och det har faktiskt påvisats att en del skildringar är tvivelaktiga. Men andra finns det ingen anledning att tvivla på. I regel tillåter Gud bara tillfälligtvis att en själ förmedlar en varning eller en begäran om böner, men ingenting som är fantastiskt. Likaså kommer budskapen spontant och inte tack vare de nyfikna ansträngningar som människor gör för att få reda på sanningen genom de döda. Kyrkan prövar de mottagna budskapen eller sådana budskap som påstås vara mottagna, för att avgöra huruvida det är goda eller onda andar som står bakom meddelandena. 1) Budskapet får på intet sätt vara i strid med den katolska läran eller med moraliska principer. Gal. I., 9....” — Sidorna 73, 74 i boken Radio Replies (Radiosvar) av Rumble och Carty, med tryckningstillstånd av ärkebiskop J. G. Murray i St. Paul i Minnesota, den 11 februari 1938, och med förord av Monsignore Fulton J. Sheen, D. D. (9:e tryckningen, 1939)
33—36. a) Kan man tryggt lita på katolicismen som ett skydd emot den fara som ligger i att spiritismen breder ut sig alltmera? b) Vilka publicerade vittnesbörd bekräftar riktigheten av ditt svar?
33 Är en sådan allmän katolsk lära som den här ovan beskrivna ett ogenomträngligt försvar mot spiritismens härjningståg? Nej! Den är en inbjudan till utövande av spiritism, och de förhållanden som råder i romersk-katolska länder, såsom Peru, Costa Rica, Kuba och Haiti, visar att katolicismen inte utgör något värn mot denna fara, som nu sprider sig i rask takt. Inemot 90 procent av den katolska befolkningen i dessa länder sammanblandar spiritism eller voodooism med sin katolska religion och utövar dem båda samtidigt, utan att prästerna invänder emot det eller straffar dem för det. Det är därför inte särskilt överraskande att höra att en f. d. katolsk präst, Johannes Greber, har blivit spiritist och har utgivit en bok med titeln Communication with the Spirit World, Its Laws and Its Purpose, som handlar om förbindelse med andevärlden. (1932, Macoy Publishing Company, New York) I förordet till boken gör han följande felaktiga och mycket typiska påstående: ”Den viktigaste spiritistiska boken är bibeln; ty dess innehåll bygger i huvudsak på budskap från ’andra sidan’ till dem som befinner sig på ’denna sidan’.”
34 Jean Brierre, en haitisk statssekreterare, sade om folk som besökte Haiti: ”De flesta av dem kan inte förstå att voodooism eller vodun, som vi också kallar det, inte alls är svart magi utan en god religion, som utövas av över nittio procent av vårt folk — en religion som enligt deras uppfattning inte hindrar dem från att också vara goda katoliker. En haitier kan gå till ett voodootempel en lördagseftermiddag och deltaga i ritualerna där hela natten och sedan besöka en katolsk kyrka och övervara mässan tidigt nästa morgon. ... Efter närmare undersökning kommer ni att finna att många av voodooreligionens gudar och gudinnor eller loas, som vi kallar dem, har sin motsvarighet i katolska helgon.” (True (The Man’s Magazine) för oktober 1949) Detta inbegriper också ”jungfru Maria”, och korset används överallt, speciellt för att hålla onda andar borta.
35 I artiklar i tidskriften Rosenda, som utges i Matanzas på Kuba (numren för den 1 och 15 september 1934) sade M. G. Consuegra: ”På Kuba finns procentuellt sett många spiritister. I få länder har spiritismen vunnit så många anhängare som på Kuba, givetvis i förhållande till folkmängden. Och som bevis för detta bekräftar vi det ovedersägliga faktum att talet om spiritism inte längre framkallar något hån eller någon kritik från andra, och att alla, även de katolska prästerna (spiritismens naturliga fiender), visar allt större respekt för den för varje dag som går och att man lugnt kan säga att spiritismen om några få år kommer att vara en dominerande trosåskådning på ’Antillernas pärla’.”
36 Man skulle kunna anföra många fler exempel på hur utbredd spiritismen eller demonismen är i romerska-katolska länder och hur den beblandats med denna förhärskande religion i dessa länder, men utrymmet tillåter det inte.
37. Varför bör förståndiga och gudfruktiga människor i dessa ”kritiska tider” avhålla sig från att betrakta någon del av kristenheten som en hjälp mot demonernas angrepp?
37 Nej, kristenheten, med det romerskkatolska religionssystemet i spetsen, har misslyckats i fråga om att fungera som ett skydd emot demonismen i denna kritiska ”ändens tid”, då Satan och hans demoner har blivit nedstörtade från himmelen till jorden och är fyllda av vrede och leder kristenheten och hednavärlden med sig mot fullständig tillintetgörelse i Harmageddon. Det är därför av goda skäl som detta rop har ljudit från himmelen: ”Ve över jorden och över havet, ty djävulen har kommit ned till eder i stor förbittring och vet, att han har en kort tidsperiod.” — Upp. 12:12, NW.
38—40. a) Vilket skrivet vittnesbörd ensamt är vårt skydd mot utövande av spiritism? b) Vilka råd ger Paulus oss i symboliska ordalag, för att vi skall kunna segra över osynliga andemakters rasande horder?
38 Hur skall vi då kunna skydda oss mot demonernas planer, som går ut på att få Gud att utrota hela mänskligheten i Harmageddon på grund av att människorna inte är ostraffliga gentemot honom och hans rike. Vårt skydd finns i den bok som motstår all spiritism, den Heliga skrift, bibeln. Endast i den finner vi Guds lag och vittnesbörd, och om den sade Jesus till Gud: ”Ditt ord är sanning.” (Joh. 17:17, NW) Till vår hjälp i denna kritiska tid kommer följande ord av profeten Jesaja, som var en profetisk bild av Jesus Kristus: ”Hoprulla vittnesbördet, försegla uppenbarelsen ibland mina lärjungar. Och då de säga till eder: ’Frågen andebesvärjare och spåmän, som väsa och mumla’, (så svaren): ’Skall icke ett folk fråga sin Gud? Skall man för de levandes skull (fråga) de döda?’ ’Till uppenbarelsen [lagen] och vittnesbördet!’ Om de icke tala sålunda, så är ingen morgonrodnad för dem I mörker drivas de bort.” (Jes. 8:16,19—22, Åk) Vi bör rådfråga den levande Guden genom att rådfråga lagen, Hans uppenbarelse och vittnesbörd i Hans skrivna ord — det är vår källa till ljus och vårt aldrig sviktande skydd mot de onda demonernas dödsbringande angrepp.
39 Då nu fullständig undergång i Harmageddon hotar såväl kristenheten som hednavärlden och de osynliga demonerna förslaget leder världens styresmän och deras folk mot tillintetgörelse där, kan vi sannerligen säga att vi lever på en ond dag. På alla områden tar ”köttets gärningar” överhand, och dessa gärningar inbegriper också ”utövande av spiritism”, om vilket aposteln Paulus varnande säger att ”de som hängiva sig åt sådant skola icke få ärva Guds rike”. (Gal. 5:19—21, NW) De som utövar spiritism kommer inte heller att få leva på den ”nya jorden” under Guds rike med Kristus som regent. (Upp. 21:8; 22:14, 15; NW) Om vi sätter livet i den nya världen främst av allt, då behöver vi föra en ständig kamp emot dessa osynliga fiender, som vill hindra oss från att vinna detta liv. Aposteln Paulus avslöjar dessa verkliga fiender, samtidigt som han uppmanar oss att begagna det enda effektiva medlet för att driva undan dessa våra motståndare, så att vi slutligen kan stå som segrare med det eviga livet i Guds rättfärdiga nya värld som segerlön. Han säger:
40 ”Ikläd eder den fullständiga vapenrustningen från Gud, för att ni må kunna stå fasta mot djävulens ränker; ty vi hava strid, icke mot blod och kött, utan mot herradömena, mot myndigheterna, mot världshärskarna i detta mörker, mot de onda andliga styrkorna i det himmelska. Tag fördenskull på eder den fullständiga vapenrustningen från Gud, för att ni må kunna stå emot på den onda dagen och, sedan ni grundligt hava utfört allt, stå fasta. Stå därför fasta, med edra länder omgjordade med sanning, och var iklädda rättfärdighetens bröstharnesk, och hav edra fötter skodda med den utrustning som består i de goda nyheterna om frid. Tag framför allt trons stora sköld, varmed ni skola vara i stånd till att utsläcka alla den ondes brinnande projektiler. Tag också emot frälsningens hjälm och andens svärd, det vill säga Guds ord, medan ni med varje form av bön och åkallan vid varje tillfälle beständigt bedja i anden.” — Ef. 6:11—18, NW.
41. Hur kan vi, när vi omsätter Paulus’ goda råd i praktiken, effektivt ”stå fasta mot” fiendens angrepp som går ut på a) att fördärva vårt sinne och hjärta?
41 Det är hög tid att följa detta råd. Omgjorda alltså ditt sinnes länder med Guds ords sanning. Då kommer du inte att förtröttas i kampen mot all den lögnpropaganda som kommer från de onda andemakterna, som befinner sig på de osynliga angreppsställena. Låt ditt sinne få näring genom sanningen om de dödas uppståndelse. Då kommer du att kunna hålla stånd mot osanningen om människosjälens odödlighet och ”fortsatt liv efter döden”. Om du är iklädd också rättfärdighetens bröstharnesk, kommer ditt hjärta att skyddas mot spiritismens känslosamma lockelser och mot dess förkastande av Jesu Kristi återlösningsoffer, som ju är det enda medlet, varigenom vi syndare kan få våra synder förlåtna och vinna evig rättfärdighet, som gör oss värdiga evigt liv i den värld av nya himlar och en ny jord, där rättfärdighet skall bo.
42. b) att få oss att vackla eller falla?
42 Med dina fötter skodda med de goda nyheterna om frid kommer du att undgå att bli medansvarig för den söndring och splittring som råder i denna världen, och du slipper vara bland dem som demonerna samlar tillhopa för att de skall ställa upp bakom hela den bebodda jordens alla styresmän i striden vid Harmageddon, där de skall utkämpa ett självmordskrig mot den allsmäktige Guden och hans regerande konung, Jesus Kristus. Du kommer i stället att verka för frid och försoning med Gud.
43. c) att liksom med en plötsligt uppflammande eld omintetgöra vår absoluta lydnad för Jehova och hans regerande konung?
43 Genom att utrusta dig med trons stora sköld kommer du att kunna hejda och utsläcka alla de brinnande projektiler som fienden skjuter mot dig för att omintetgöra din tro, och du blir i stånd att skydda dig mot att följa denna världens otrogna kurs. Genom att du, på grund av din tro, är lydig mot Gud och hans konung, Jesus Kristus, kan du övervinna denna världen och fortsätta att behaga Gud, som skänker liv till belöning åt dem som bevarar sin tro.
44. d) att omintetgöra vår förmåga att resonera och tänka som förnuftiga, förenade och förhoppningsfulla människor, som gör Guds vilja?
44 Om du tar på dig frälsningens hjälm, förhindrar du att ditt hopp om Guds rike brister eller krossas, och du kommer att ”resonera med” Gud (Jes. 1:18, där AV har ”resonera med varandra”, medan 1917 säger ”gå till rätta”) om hans anordning för frälsning genom Jesus Kristus och den nya världens teokratiska regering. Du kommer att på ett förnuftigt sätt arbeta på din frälsning enligt Guds föranstaltningar och fordringar, i det du håller fast vid att ”offentligen kungöra vårt hopp” genom att tillsammans med Jehovas vittnen predika ”dessa goda nyheter om riket” på hela jorden till ett vittnesbörd.
45. e) att skrämma oss eller dödligt skada oss med falsk filosofi eller förförande lockelser?
45 Genom att ta emot andens svärd, som är Guds ord, blir du i stånd att parera huggen från världsliga svärd, som är demoners ord, inspirerade uttalanden från demonerna, religiösa traditioner och människors materialistiska filosofier. Det blir möjligt för dig att möta en fientlig fäktare i närkamp och genomborra honom, göra honom maktlös i fråga om att finna motargument och att öva inflytande på dig, och du kan befria dig från honom, allt detta genom att citera från Guds skrivna ord och förtrösta på det, alldeles så som Jesus gjorde när han frestades av djävulen i öknen.
46. f) att avbryta eller blockera förbindelselinjen mellan oss (kollektivt och individuellt) och Jehova, som är källan till evig kraft och styrka för oss?
46 När du är upptagen i denna teokratiska kamp mot de onda andarna i den osynliga världen, kommer varje slag av bön och åkallan att hjälpa dig att bevara Gud i tankarna och förtrösta på din ofelbare Beskyddare och Hjälpare i stället för att sätta din lit till något köttsligt vapen. Varje gång man rekommenderar dig att vända dig till spiritismen, eller när spiritisterna försöker utsätta dig för ockulta krafters påverkan, så kan du vända dig till Gud och bedja om att han må ge dig seger över de onda andarna och deras bedrägeri och motstånd och om att Guds heliga änglar måtte verka som tjänande andar åt dig. Givetvis tänker du inte bara på dig själv utan också på dina medkristna, som är inbegripna i samma strid mot övermänskliga, onda makter. Du lyder Jesu uppmaning att bedja om att Guds namn, Jehova, må bli upphöjt eller helgat och om att hans rike må komma och fullständigt göra slut på de onda andarnas verksamhet och fastslå Jehovas universella överhöghet, skänka frid åt mänskligheten, återställa paradiset på jorden, uppväcka de döda ur minnesgravarna och välsigna alla trogna, lydiga släkten på jorden med evigt liv i mänsklig fullkomlighet. Att Gud ger svar på våra skriftenliga böner är lika nödvändigt som att vi har de olika beståndsdelarna av Guds fullständiga vapenrustning, om vi skall kunna övervinna de onda andemakterna.
47, 48. Vad blir resultatet för Jehova, för hans på tronen insatte konung och för oss själva, om vi troget fortsätter att hålla oss på Jehovas sida och om vi flitigt gör bruk av den kunskap som vi tillägnat oss genom detta studium?
47 När vi på detta sätt beder och kämpar iförda vår rustning som Gud givit oss, kommer vi inte att vid Harmageddon befinna oss på samma sida som de demonbehärskade motståndarna till Jehova Gud och hans rike under Kristus. Vi kommer att befinna oss på den levande Gudens sida, och han skall själv strida för oss och hävda sin överhöghet och bevara oss, så att vi får leva i hans härliga nya värld. De onda himlarna, bestående av Satan och hans onda andemakter, skall tillintetgöras, och den onda jorden, bestående av det mänskliga samhälle som dessa andemakter osynligt har behärskat och vilselett, skall utplånas, och den nya världen med Jesus Kristus och hans förhärligade församling såsom de nya himlarna skall införas.
48 Med hjälp av dessa upplysningar, som är grundade på Guds ord, bibeln, har du varit i stånd att följa aposteln Johannes’ förmaning: ”Mina älskade, tro icke varje inspirerat uttalande, utan pröva de inspirerade uttalandena, för att se huruvida de hava sitt ursprung hos Gud, ty många falska profeter hava gått ut i världen.” (1 Joh. 4:1, NW; AT) När man prövar spiritismens inspirerade uttalanden, finner man att de inte har sitt ursprung hos Gud, utan hos hans fiender, demonerna och deras härskare, Satan, djävulen. Följaktligen är spiritismen antikristisk och dess förespråkare antikrister. Håll fast vid de resultat som detta prov har lett till. Stå fast emot spiritismen och sålunda emot Satan och hans onda andemakter. Gör det för ditt eget livs skull och till Guds ära. Följ inte längre demonernas inspirerade uttalanden. Följ Guds skrivna ord, de uttalanden som inspirerats av hans heliga ande. Då kommer du, antingen du får överleva striden vid Harmageddon eller du blir upprest från de döda sedan striden är över, att bli belönad med liv i Guds nya värld i stället för att bli lockad i fördärvet genom det falska hoppet om ”fortsatt liv efter döden”.
[Bild på sidan 229]
Profetiska gestalter som föreställde
Noa m hustru Kristus Kristi brud
Arken den nya tingens ordning
Noas tre söner m hustrur Den stora skaran
[Bild på sidan 236]
Djävulen och demonerna
Hednavärlden
Kristenheten
Världshärskarna
Tillintetgörelse
(The Watchtower, 1 oktober 1955)