Nyårshelgen — hur ny är den?

DET är tidigt på nyårsaftonen när Joe sätter sig bakom ratten i sin bil och åker hemifrån för att hämta sin flickvän. När han en stund senare svänger in på hennes gata, ler han för sig själv när han tänker på tolvslaget, då man skall välkomna det nya året med visselpipor och då man får kyssa alla de söta flickorna på dansen.

Han bestämmer sig för att inte dricka för mycket, för han vill inte vara med om någon bilolycka på vägen hem. Men det kommer inte att bli så lätt, för nästan alla dricker för mycket på nyårsfester.

Det gör ingenting att han kommer hem lite sent. Han har ju ingenting han måste göra på nyårsdagen utom att sova länge och se på fotboll på eftermiddagen.

Joe betraktar sig inte som religiös. Han kan därför bli förvånad när han får reda på att allting på hans dagordning — att föra oväsen, att kyssa söta flickor, att dricka — härstammar från ritualerna i forntida religioner som Joe inte skulle vilja ha något att göra med.

Joes gelikar i Japan, Mexico, Kina, Tyskland och på andra håll firar nyår på ett annat sätt än Joe gör och på sinsemellan olika sätt. Men också de upprätthåller samma forntida myter, vanligen utan att veta om det. Vad då för myter? Varför är nyårshelgen den äldsta, mest allmänt utbredda och minst förstådda av mänsklighetens helgdagar?

Det första nyårsfirandet

Låt oss vända oss till det forntida Mesopotamien, där de första nyårsfesterna firades, för att få insikt om Joes nyårsparty.

Mesopotamierna trodde att universum skapades efter en väldig strid mellan deras gud Marduk och Tiamat, kaosets och förvirringens gudinna. Med våld frambringade Marduk ordning ur kaos. Varje år firade man minnet av hans bedrift när de livgivande regnen kom.

Eftersom kungen representerade ordningen, drog han sig tillbaka i avskildhet under flera dagar, varunder den breda massan bokstavligt talat återskapade kaos genom att dricka, genom att tillåta slavar att förolämpa sina herrar och genom att begå sexuell omoraliskhet. De gamla romarna anammade samma tanke i samband med sin saturnaliefest i december.

Påminner det inte lite om Joes party? Jo, antagligen. I en bok om helgdagar och högtider som kom ut år 1972 heter det: ”Det förekommer mycket omåttligt drickande världen utöver på nyårsafton. Denna dryckenskap är en profan kvarleva av en rit som en gång hade religiös innebörd och skulle påminna om den kaotiska värld som existerade innan det ordningsfulla kosmos skapades av Gud”, dvs. enligt det forntida Babylons religion.

I Babylon, där nyårsfirandet var högst utvecklat, innefattade det också en invecklad exorcistisk ritual för att driva ut ”kaosdemonerna” ur staden när det nya året började. Vid Joes party åstadkoms detta med hjälp av visselpipor och leksakstrumpeter. Kineserna, som fått många av sina religiösa idéer från Babylon, jagar bort demonerna med hjälp av smällare.

Rituell drabbning

De gamla babylonierna hade visserligen inte någon fotbollsmatch på nyårsdagen. Men till detta firande förde man in i staden alla gudarna från städerna runt omkring Babylon för att ingå i en imponerande parad som skulle hjälpa Marduk att vinna sin strid mot Tiamat. Den stora striden återupplevde man genom att offentligt läsa upp Enuma elisj, skapelseeposet som berättade om detta.

I Pasadena i Kalifornien föregås nu för tiden fotbollsmatchen i Rose Bowl varje nyårsdag av en stor parad. Är matchen en modern version av den gamla rituella drabbningen? Encyclopædia Britannica svarar så här: ”Fotbollsmatcher i USA har all den yttre grannlåt som präglar religiösa högtider. ... Den ena sidan representerar det onda och den andra det goda, alltefter publikens enskilda medlemmars ståndpunkt. Församlingen leds av prästinnorna (hejaklacksanförarna). ... Enligt principen för sympatetisk magi försöker prästinnorna överföra massans entusiasm till de rätta kämparna.” — Macropædia, 1976, band 7, sid. 202.

Men vare sig fotbollen härstammar från en forntida ritual eller inte, har den fått religiös innebörd för en del supportrar.

Spådom

I många germanska länder är det sed att man smälter bly eller tenn och kastar det i vatten vid tolvslaget, just när det nya året ingår. Genom att se på den form som uppstått eller den skugga som formen kastar försöker alla gissa vad det nya året bär i sitt sköte.

I Mexico besöker stora folkskaror den gamla mayastaden Mitla den 1 januari. Bland ruinerna där finns en stenpelare som kallas ”Livets pelare”. Var och en försöker nå så långt som möjligt omkring pelaren med armarna, och så mäter man hur många fingerbredder som återstår mellan de utsträckta händerna. Detta förmodas motsvara det antal år som den som omfamnar pelaren kommer att leva.

Japanerna är mycket angelägna om sin första dröm på nyåret, som de menar uppenbarar deras öde under det kommande året. Man kan köpa speciella lyckobrev och amuletter för att förvissa sig om att få en behaglig dröm.

Allt detta påminner oss om de ansträngningar man gjorde i det forntida Babylon för att spå om framtiden. Nyårsfesten var särskilt betydelsefull för spåmännen i Babylonien, för då inträffade ”beseglandet av ödena” för det kommande året.

Åtskilliga folk följer denna tradition i våra dagar. Joe är inte medveten om det, men att kyssa en flicka under misteln var ursprungligen ett sätt att spå vem man skulle komma att gifta sig med. Joe skulle verkligen ”besegla sitt öde” om han måste gifta sig med varenda flicka han kysste under dessa omständigheter!

”Bara ha roligt”?

”Allt det där är mycket intressant”, kanske Joe skulle invända, ”men för min del är nyårsafton bara ett tillfälle då man kan få ha lite roligt.” Många tycker likadant. Men är nyårshögtiden bara en harmlös helg, om man bortser från den religiösa bakgrunden?

I Förenta staterna dör omkring 400 personer i trafikolyckor varje nyårshelg, och hälften av dessa dödsfall har samband med alkohol. Fordonstrafiken ökar med 4 procent under helgerna, men antalet dödsfall i trafiken ökar med 24 procent. Vad är orsaken till dessa människors död? Bland annat att man har ”roligt” med hjälp av alkohol.

Förenta staterna är inte det enda land som har det här problemet. Frankrike, Västtyskland, Canada och Portugal är bara några av de länder som har större antal dödsfall i samband med bilolyckor än Förenta staterna.

Det nutida ”återskapandet av kaos” på nyårsafton leder också till andra problem. Som en biträdande polischef i New York uttryckte saken: ”Nyårsdagen är en tidpunkt då folk dricker, och när folk dricker förlorar de kontrollen över sig själva.” Under de allra första timmarna av år 1980 blev i New York 6 personer mördade, 30 grövre brott begicks på tunnelbanetågen, och i en folkmassa på Times Square blev 50 personer skadade och 51 personer arresterade. I Reno i Nevada löpte samtidigt tusentals rumlare amok i tre timmar och kastade sten på polisen och slog sönder butiksrutor. Var det att ”bara ha roligt”?

Vad kommer du att göra?

Vare sig du anser dig vara kristen eller inte, inser du utan tvivel det praktiska värdet i bibelns råd i Ordspråksboken 22:3: ”Den kloke ser faran och söker skydd.” Om du kan förutse faror när du planerar för nyåret — till följd av omåttligt drickande, farligt umgänge, druckna förare på vägarna — varför då inte vidta en förändring? Du kanske därigenom räddar ditt eget och dina närståendes liv.

Och om du anser dig vara kristen — bör då detta påverka din syn på nyårsfirandet? Ja, kan du tänka dig att aposteln Petrus skulle gå på en nyårsfest? Lägg märke till vad han skrev i sitt första brev, kapitel 4, vers 3: ”Det är nog, att I under den framfarna tiden haven gjort hedningarnas vilja och levat i lösaktighet och onda begärelser, i fylleri, vilt leverne och dryckenskap och i allahanda skamlig avgudadyrkan.” — 1917 års sv. övers.

Är det inte med tanke på nyårsfirandets ursprung sannolikt att Petrus skulle betrakta deltagande i våra dagars nyårsfester som att göra ”hedningarnas vilja”?

”Men jag går väl inte på vilda fester varenda kväll!” kanske någon invänder. ”Det här är ju en speciell tilldragelse — bara en gång om året.”

I det sammanhanget kan du fråga dig hur omåttlighet ”för en gångs skull” kan påverka ditt anseende, både hos Gud och hos människor.

”Giftflugor vålla stank och jäsning i salvoberedarens salva; så uppväger ett grand av dårskap både vishet och ära.” (Pred. 10:1) Precis som dyrbar salva kan fördärvas av en enda smutsig fluga, kan ett gott namn fördärvas av en enda natts dårskap. Varför ta den risken? — Pred. 7:2.

Denna nyårsafton kommer tusentals människor att ”ha trevligt” på en fest och sedan försöka köra hem, endast för att skada eller döda sig själva eller andra. Tusentals andra kommer att skämma ut sig själva eller sin äktenskapspartner genom att bära sig dåraktigt åt, när alkoholen flödar fritt. Andra kommer inte att kunna stå emot omoraliska frestelser, på grund av den omgivning de befinner sig i.

Det är några av de risker som Joe tar den här nyårsaftonen. Hur kommer du att göra?

[Bild på sidan 15]

”Fotbollsmatcher ... har all den yttre grannlåt som präglar religiösa högtider.” — Encyclopædia Britannica