Vad vi skall göra inför det annalkande slutet
1. Varför är bibelns lära om världens ände vetenskaplig, och varför kommer kristenheten att vara den del av världen som går under först?
SEKTERISKA religionsanhängare i flydda tider intalade sig, att tillintetgörelsen av solen, månen, stjärnorna och jorden stod för dörren; och de gjorde många dåraktiga saker och ting, som drog löje över dem och vållade att frågan om världens ände kom folk att antingen misstroget dra på munnen åt dem eller också sorgfälligt undvika dem. Det de företog sig var dåraktigt, därför att det inte var vad Guds ord säger att de kristna, som står ansikte mot ansikte med världens verkliga slut, skall göra. Frågan om världens ände är inte en tokig, förrykt idé, som passar att snappas upp endast av religiösa fanatiker och som resulterar i ett dumt och enfaldigt uppförande, vilket framkallar världens spott och spe. Världens ände är ett begrepp av vetenskaplig innebörd. Den innebär inte, att Guds materiella universum, vilket han har använt omätlig tid på att frambringa i dess storslagna prakt, skall tillintetgöras. Det är ju så, att ”himlarna förtälja Guds ära och fästet förkunnar hans händers verk”, och varför skulle han då förstöra dessa vetenskapliga under? Han kommer inte att göra det. Låt oss befria läran om världens ände från de enfaldiga, oskriftenliga uttydningar som kristenheten har förbundit med den och som har lett till ett oförnuftigt uppförande. Världens ände innebär inte tillintetgörelsen av vårt jordklot och av de materiella skaparverken i himlarymden. Den innebär slutet på Satans, djävulens, onda organisation, både den osynliga och den synliga delen. Kristenheten har gjort sig till en del av hans organisation, fastän den påstår sig vara ”Guds hus”. För detta skrymteri kommer den att få den strängaste domen och kommer att vara den del av denna världen som först går under.
2. Hur lär vi oss vad som är det förnuftiga och rätta att göra, när vi står inför världens ände?
2. Världsliga människor menar, att det inte finns någonting att göra, om man inte blandar sig med denna världen. De menar att det inte finns något som kan hålla en sysselsatt, om man inte förenar sina ansträngningar med världens. De menar att om man drar sig undan från att vara en del av denna världen, så betyder det att man drar sig tillbaka från människorna och stänger in sig i ett nunne- eller munkkloster. Men vad gjorde Noa, medan han vandrade i umgängelse med Gud? Vad gjorde han och hans familj, när de stod inför den antediluvianska världens slut? Vad uppmanade aposteln Petrus de kristna att göra, därför att det fullständiga slutet på allt hade kommit nära? Genom att undersöka bibelns berättelser om vad Jehova Guds tjänare gjorde, när de stod inför en olycka som han skulle sända, får vi veta vad som är det förnuftiga och rätta att göra, när vi står ansikte mot ansikte med världens ände.
3. Vad låter Gud frambära i förväg, innan han sänder en olycka, och vilken roll spelar tiden här?
3. Det är nu en självklar sanning, åtminstone bland Jehovas vittnen, att Gud, den Allsmäktige, alltid i förväg ger underrättelse om en olycka, som han låter komma över några av människorna eller över dem alla. Det förhöll sig så beträffande den första hela planeten omfattande olyckan eller världskatastrofen. Det måste och kommer att vara så med den världsolycka som nu är överhängande, ty Jehovas största vittne, Jesus Kristus, sade att vår tid skulle vara en parallell till Noas tid: ”Alldeles så som det inträffade i Noas dagar, så skall det också vara i Människosonens dagar.” (Luk. 17:26, NW) Jehova Gud fastställde flodens ankomst så noga, att han bestämde dagen därför. Han fastställde också den tidpunkt, då en varning och underrättelse om dess ankomst skulle börja frambäras, och valde därvid en tidpunkt tillräckligt långt i förväg, för att hans syfte med det framburna vittnesbördet skulle kunna utföras. Så förhåller det sig också nu i fråga om denna stora världskatastrof.
4. Vad är syftet med att på detta sätt ge underrättelse i förväg?
4. Att han låter en underrättelse frambäras i förväg sker inte för att framkalla panik med tanke på världens ände. Han är inte den som skrämmer folk till att omvända sig och ställa sig på hans sida, och inte heller ger de världsliga bespottarna efter för sådan skrämsel. De som försöker framkalla skrämsel önskar i allmänhet göra sensation, och de har en oskrift enlig förklaring till vad den stundande olyckan skall bestå i. De är ute efter publicitet och bemärkthet och vill åstadkomma stor uppståndelse och en mängd upprörda känslor. Men Jehova handlar av omtänksamhet, när han ger sin förhandsvarning, och således kan de som inte rättar sig efter den aldrig säga att de inte fick något tillfälle.
5 Vilka utväljer Gud, och vilka utväljer han inte, till att frambära underrättelsen, och varför är det så?
5. De som kungör förhandsunderrättelsen om Guds ingripande måste givetvis vara hans vittnen. Denna tjänst är en ynnest och en ära, och Jehova skulle inte utvälja några andra än människor som är lojala mot honom och som kommer att tala det ord som han ålägger dem att tala, sak samma vem som hånar dem. Han skulle inte utvälja dem som inte är i harmoni med honom och som blygs för hans ord och som behandlar det på ett ringaktande sätt, i det att de sätter människors filosofiska spekulationer, vetenskapliga teorier och religiösa traditioner framför Guds ord och som begår andligt äktenskapsbrott med denna världen. Psalm 50:16—21 säger: ”Men till den ogudaktige säger Gud: Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan, du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig? Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag. Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek. Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du! Så gör du, och jag tiger [så har du gjort, och jag teg, AS], och nu tror du, att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.” Religiösa skrymtare kan aldrig bedraga Gud, och han skulle aldrig av misstag utvälja dem till sina budbärare till att kungöra att änden närmar sig. Han utväljer dem som vandrar i umgängelse med honom.
6. Vad måste vi vara för att bli frälsta från världsolyckan, och hur visas detta förhållande?
6. Vad det beträffar att frälsa någon, så låter Jehova sig i första hand angeläget vara att frälsa sina värdiga vittnen. Aposteln Petrus lägger särskild vikt vid detta. Sedan han har talat om hur Noa och hans familj blev frälsta genom floden och hur den rättfärdige Lot därpå blev räddad undan den förstöring genom eld och svavel från himmelen som drabbade Sodom, gör han denna kommentar: ”Jehova kan befria människor med gudaktig hängivenhet ur prövningen, men spara orättfärdiga människor till domens dag till att bliva avskurna, dock i synnerhet dem som löpa efter kött i begärelse efter att besudla det och som se ned på herravälde.” (2 Petr. 2:5—10, NW) Han frälsar också dem som ger akt på detta vittnesbörd och som hjälper till med att sprida det till andra. Det var därför som aposteln Paulus sade: ”Giv ständigt akt på dig själv och på din undervisning. Förbliv vid dessa ting, ty genom att göra detta kommer du att frälsa både dig själv och dem som lyssna till dig.” (1 Tim. 4:16, NW) Genom detta inser vi mera helt och fullt, hur vi, var och en av oss, behöver vara ett av Jehova Guds vittnen för att bli frälsta från den olycka som skall gå över världen.
Gud avbördar sig sitt ansvar
7. Vad måste ligga bakom Jehovas vittnens vittgående, ihärdiga verksamhet såsom orsaken därtill?
7. Det måste finnas någonting annat än religiös känslosamhet och fanatism bakom Jehovas vittnens handlingssätt, när de framhärdar i att gå till människorna på sina hemmadistrikt om och om igen och även utbreda sitt predikoarbete till så många länder de kan nå — de förkunnar nu sitt budskap på mer än nittio språk och dialekter och i ett hundra femton länder — vilket de gör mitt under stor fientlighet, religiös förföljelse och politiskt förtryck. Ja, de blir förlöjligade. Men det betyder ingenting, ty Jesus Kristus själv blev förlöjligad och framställd i falsk dager, och han underrättade oss i förväg om att hans efterföljare också skulle bli behandlade så. Det intensiva vittnesbörd som denna jämförelsevis lilla skara framhärdar i att avge måste därför vara verkan av någon tungt vägande orsak, ty vittnesbördet har inte blivit spritt genom eld och svärd som muhammedanismen har blivit, och inte heller har vittnena sökt fjäska sig till politikernas gunst och åtnjutit deras beskydd. Det måste vara den allsmäktige Guden och hans ande som står bakom vittnesbördet, ty dessa vittnen åberopar Guds ord som stöd för sitt budskap, inte endast vissa avsnitt och valda delar av bibeln, utan alltsammans såsom ett harmoniskt helt. Den verkligt giltiga orsaken bakom deras okuvliga vittnande är det förhållandet, att Jehovas rike har blivit fött i himlarna och hans Son har blivit uppsatt på tronen såsom fungerande Konung och att slutet på Satans värld i en hela planeten omfattande katastrof är nära. Jehovas vittnen kan bevisa detta medelst de faktiska händelserna och medelst profetior som har gått i fullbordan.
8. Hur talade Gud om för Amos, att det skulle finnas vissa orsaker till vissa verkningar, och vad är alltså orsaken till att underrättelsen nu skall frambäras?
8. I denna världskrisens tid är Gud i verksamhet på jorden, innan han ingriper och förrättar det fruktansvärda ”arbete”, som han har förutsagt. Han talar om för oss, att det måste finnas logiska orsaker till vissa märkbara verkningar. Han talar också om för oss, att han skulle hålla sina vittnen underrättade om sina syften och om sitt kommande ingripande. Genom sin profet sade därför Herren Gud Jehova för länge sedan: ”Färdas väl två tillsammans, utan att de hava blivit ense därom? Ryter ett lejon i skogen, om det ej har funnit något rov? Upphäver ett ungt lejon sin röst i kulan, utan att det har tagit ett byte? Faller en fågel i snaran på marken, om intet garn har blivit utlagt för den? Springer snaran upp från marken, utom när den gör någon fångst? Eller stöter man i basun i en stad, utan att folket förskräckes? Eller drabbas en stad av något ont, utan att HERREN har skickat det? Sannerligen, Herren HERREN gör alls intet utan att hava uppenbarat sitt råd för sina tjänare profeterna. När lejonet ryter, vem skulle då icke frukta? När Herren, HERREN talar, vem skulle då icke profetera?” (Am. 3:3—8) Då ju Jehova Gud för länge sedan talade genom sitt ord, som han lät nedskriva, och förutsade den stora världsolyckan och då han nu låter detta nedskrivna profetiska ord tala genom profetians uppfyllelse, som utmärker ”ändens tid”, hur kan då Jehovas vittnen göra något annat än profetera? De kan inte handla annorlunda. Och de handlar inte annorlunda, utan profeterar, vare sig den dödsdömda världen tycker om det eller inte. Därför är världens absolut vissa slut den tungt vägande orsaken till att ett preliminärt vittnesbörd därom blir avgivet nu.
9. a) Vad är orsaken till världens ände? b) Av vilka behöver man inte förvänta att få rätta upplysningar om dess ände, och varför inte?
9. Världens ände åvägabringas av ett mycket gott skäl. Den kommer för att Guds, den Högstes, universella suveränitet skall hävdas och fastslås, genom att djävulens hela organisation blir utplånad, och inte för att den bokstavliga jorden skall brännas upp. Jehova Gud är inte intresserad av att helt enkelt sopa bort varenda skapelse från denna planet och förvandla jorden till ett obebott stycke slagg. Han skapade den inte för det syftet, och han ändrade inte sitt uppsåt beträffande denna jordens slutliga öde, när människan syndade i Edens paradis. Hans uppsåt står alltjämt kvar i sin ursprungliga utformning. Det kommer att bli genomfört och hävdat, när hans rike störtar dem i fördärvet, som fördärvar jorden, och förvandlar hela jorden till ett paradis att bebos av det fullkomliggjorda lydiga människosläktet. Eftersom Jehova tar på sig ansvaret för att bringa den förintande katastrofen över Satans värld, förpliktar han sig till att ge underrättelse om den i förväg, för att förklara den rättvisa orsaken till att han låter denna tillintetgörelse komma och för att tala om, hur de som ger akt på varningen skall kunna slippa undan. Man skulle aldrig kunna förvänta, att de, som utgör en del av denna världen och som vandrar i vänskap och i kompromiss med den, skulle vara sända av Gud för att underrätta världen om dess slut. Det är därför som människorna i kristenheten aldrig kan förvänta att deras präster och predikanter skall ge dem exakta upplysningar om denna världens ände. Tvärtom bör de förvänta att prästerna och predikanterna skall hålla folket i okunnighet om den.
10. Varför är den underrättelse som Jehovas vittnen nu frambär i högsta grad ovanlig, och vilka kämpar och rasar därför emot den?
10. Jehova måste visa att han har rätt, inte endast inför människor, utan också inför änglar. Detta gäller heliga änglar såväl som fientliga, Satans demoner. Fastän en värld slutade i Noas dagar, sände Jehova likväl inte Noa att ge Satan, djävulen, en varnande underrättelse om att detta onda väsen då skulle tillintetgöras. Nu låter emellertid Gud, den Allsmäktige, frambära ett mycket ovanligt budskap. Mycket ovanligt på vilket sätt? Jo, däri att det underrättar Satan och alla hans demoner om att de också skall bli tillintetgjorda vid denna världens ände. Då dess eldsglödande slut når sin höjdpunkt, skall de bli gripna, bundna och kastade i avgrunden, bort från all mänsklig kontakt såväl som bort från de heliga änglarna. Ända sedan 1914 har de varit fördrivna från himmelen till följd av Guds rikes födelse, men att de blev det var endast en förberedande underrättelse om vad som ytterligare stundar i striden vid Harmageddon. När de blev utdrivna ur himmelen, blev de endast nedstörtade hit till jorden och fick lov att fortsätta sin verksamhet här. Men i striden vid Harmageddon kommer de att bli kastade ännu längre ned, nämligen i den stora avgrunden för att hållas i avskild fångenskap där i tusen år. Då deras högmod har blivit svårt sårat, protesterar de mot att bli påminda om detta nu genom Jehovas vittnens predikande. De vill inte heller att människorna på jorden skall få höra talas om det. Det är därför som de strider mot den förkunnelse som frambäres av Jehovas vittnen. Satan rasar nu emot dem likt ett lejon som blivit inringat i sin kula.
11. Vilket barmhärtigt skäl finns det till den tidsfrist som Gud medger sedan 1914?
11. Det är alltså på goda grunder som Gud har medgivit en viss tidsfrist sedan 1914. Det är inte för att låta det mänskliga lidandet florera i större skala än någonsin förut eller för att låta mer himmelskriande ondska bedrivas. Nej, visst inte! Utan det är för att Gud skall avbörda sig sitt ansvar att låta en slutlig underrättelse frambäras och för att han skall sända sina utvalda vittnen med en slutlig varning i denna ”ändens tid”. Detta är alltså en period som vi har Guds oförtjänta godhet att tacka för och som tillåter människor av en god vilja, vilka befinner sig i fara, att begagna sig av Guds tålamod och barmhärtighet. De får sålunda ett rimligt tillfälle att handla och arbeta för sin egen frälsning genom Guds medel och inte genom mänskliga medel. De bör aldrig dra för stora växlar på Guds tålamod och tänka att han är senfärdig och att de kan dröja sig kvar litet längre i världen och njuta mera av den, innan de i sista minuten bryter sig ut för att söka trygghet under Guds organisation. Det är nu ingen tid att förlora, och vi bör alla anlägga den synpunkt, som Petrus sade att vi borde anlägga: ”Ni böra betänka, att vår Herres tålamod innebär frälsning.” (2 Petr. 3:15, NW; Upp. 12:13—17) Arbeta därför för att vinna frälsning.
12, 13. Vad gjorde Noa inför den forntida världens slut?
12. När Petrus talar om världens ände, nämner han Noa i båda sina brev till den kristna församlingen. Vad var det då, i korthet sagt, som Noa gjorde, när den antediluvianska världens slut nalkades? Han och hans söner var ju redan gifta, men de byggde sig likväl inga bestående hem på jorden. De var inte som alla andra upptagna av att bygga, plantera, äta och dricka, gifta sig och giva till äkta. På Guds befallning byggde de sig en stor kista, en ark, som till storleken var som ett väldigt skepp. Att bygga en sådan båt högt uppe på land utan vattenrännor eller stapelslädar, med vilkas tillhjälp den kunde sjösättas, var någonting ovanligt. De begagnade detta sällsamma byggnadsföretag som anledning till att avge sitt vittnesbörd om Guds kommande ingripande. Genom att bygga något annat än vad världen byggde, visade de att de trodde vad Gud hade sagt till Noa. Noa tog ledningen i fråga om att predika världens ände, men han predikade den rätta förklaringen i fråga om den. Han förväntade inte att komma till himmelen vid världens slut, utan förväntade att helt enkelt vara kvar här på jorden, även om den blev kraftigt genomdränkt av regn. Noa kunde därför inte ha predikat jordens tillintetgörelse, liksom inte heller Jehovas vittnen i våra dagar predikar den. Jämte världens tillintetgörelse predikade Noa rättfärdighet. Mer än sex hundra år dessförinnan hade Noas farfarsfar predikat om Guds kommande domsdag, och Noa tog upp Enoks budskap. Ja, Noa skrev till och med ett dokument, som innehöll en kort redogörelse för Enoks liv och dess ovanliga slut. — Jud. 14, 15; 1 Mos. 5:3—6:9.
13. I överensstämmelse med sitt rättfärdiga budskap utövade Noa Jehovas tillbedjan tillsammans med sin familj. Detta förklarar, varför det första han gjorde, när han kom ut ur arken efter floden, var att bygga ett altare åt Jehova och återställa hans rena tillbedjan på jorden, som då hade torkat upp. I kärlek till djurvärlden sörjde han för en tillflyktsort i arken åt exemplar av alla de olika landdjuren och fåglarna. Det var därför han fick befallning att bygga arken så stor. Det var fler djur än människor som genomlevde floden. Gud vårdar sig om både människan och djuren.
14. Var Noa pessimist? Hur visade han sig vara optimist?
14. Blev Noa alltså lämnad utan något att göra annat än förlita sig på att Gud skulle vidtaga alla åtgärder för att rädda honom genom syndafloden? Nej. Han hade fullt upp att göra med tanke på den annalkande floden. Han var i högsta grad verksam med att bygga och predika och vittna enligt Guds befallningar. Var han en gammal pessimist, som folket före floden kallade honom? Ja, det var han, vad denna ogudaktiga värld beträffade. Men kunde han samtidigt ha några orsaker till optimism? Ja, det kunde han, och den stora arken som han byggde var det påtagliga, synliga uttrycket för hans ofantliga optimism i fråga om människosläktets framtid och Guds rena tillbedjan på jorden.
15. Hur var Noa vetenskaplig i sina åsikter och sitt predikande, och hur är vi i våra dagar också intresserade av att bevara det mänskliga släktet vid liv?
15. Var Noa verkligt vetenskaplig i sina åsikter och sin predikan? Det var han, trots det att han ansågs vara den tidens besynnerligaste fantast. Hans vetenskap och hans väderleksförutsägelser var de enda rätta, i motsatts till de religiösa och vetenskapliga teorier som förfäktades av mäniskor vilka hånade honom. Ingen av de människor som lever i våra dagar härstammar från dessa bespottare. De leder sitt ursprung från Noa. Att Noa vandrade i umgängelse med Gud och utförde hans befallningar och föreskrifter resulterade i att han och hans familj blev frälsta och i att det mänskliga släktet har blivit vid liv intill denna dag. Åtminstone Jehovas vittnen är tacksamma mot Noa för detta. De anser att hans exempel är det mest vetenskapliga och att det är en garanti för liv, om man följer detta exempel nu i den period som är ”ändens tid” för världen efter floden. Liksom Noa och hans familj är Jehovas nutida vittnen intresserade av att människosläktet skall bli bevarat vid liv igenom Harmageddonstridens stora katastrof. I överensstämmelse härmed söker de efterlikna Noas exempel i fråga om tro och för stora flockar av Guds ”andra får” in under hans teokratiska organisation, nu när världens ände närmar sig.
16. Varför undersöker vi Petrus’ skrifter för att få reda på vad vi skall göra?
16. I sina brev framhävde Petrus denna världens ände så mycket och hämtade goda illustrationer från Noas dagar. Vad säger då Petrus att de kristna bör göra nu med tanke på det överhängande ”slutet på allt”, slutet på alla de världsliga ting som han förut hade avhandlat? Låt oss i korthet undersöka hans framställning och göra klart för oss, om han tillrådde någonting oförnuftigt, känslobetonat, vanvettigt.
17. Vad råder Petrus oss att vara, vad sinnet angår? Hur följer vi detta råd?
17. Kristenhetens evangelister försöker egga upp människor till ett slags känslogalenskap för att förmå dem att sluta sig till de sekteriska religiösa systemen såsom medlet till frälsning. Men Petrus ger oss detta råd: ”Var därför sunda till sinnes, och var vaksamma med tanke på böner.” (1 Petr. 4:7, NW) Världen menar att vi är osunda till sinnes, därför att vi nu tillämpar Petrus’ ord om att det fullständiga slutet på allt har kommit nära, men det är i stället världens barn som är osunda i sinnet. På ett både oskriftenligt och ovetenskapligt sätt lär kristenheten, att världens ände betyder tillintetgörelse i eld för vår jord och hela den materiella skapelsen. Men Jehova Gud har givit oss ett sunt sinnes ande. Därför kungör vi hans löfte, att jorden skall överleva striden vid Harmageddon och att Guds vilja skall ske här, så att hela jordklotet blir förvandlat till ett paradis. De som överlever Harmageddon och de som uppstår ur gravarna får bevisa sig värdiga att bebo den för evigt. Inför världens slut förlorar vi alltså inte vår sinnesjämvikt, utan vi handlar i överensstämmelse med vår tro och brukar vår tid på Guds sätt.
18. Varför behöver vi vaka och bedja, och vad skall vi bedja om?
18. Förutom att vi skall bevara ett sunt sinnes ande genom att studera och följa Guds ord behöver vi också bedja till honom. Vi behöver förbli vaksamma för att göra detta, både enskilt och i sällskap med våra bröder. Bönen gör vår insikt om vårt förhållande till vår himmelske Fader och Befriare starkare. Den håller oss i förbindelse med honom. Vi har en verklig kamp att utkämpa, inte mot kött och blod med köttsliga vapen, utan mot övermänskliga fiender, de onda andarna i de osynliga regionerna, som nu har blivit nedstörtade hit till jorden. Vår personliga vapenrustning är den fullständiga andliga utrustning som Gud har berett åt oss. När vi strider mot dessa andliga härskaror med denna fullständiga vapenrustning på, behöver vi hålla oss vakna, vara påpassliga i att bedja och i att vädja om himmelskt bistånd. Vi kan inte reda oss utan bön. Den gör i sanning verkan, om vi beder med tro och allvar, i harmoni med Guds vilja. Vi behöver bedja om frimodighet att predika Guds ord och frambära vittnesbördet, i gynnsam tid, i svår tid. Vi har förmånen att få bedja, inte endast för oss själva, utan också för alla våra bröder jorden utöver, att de måtte nitiskt fullgöra sina förpliktelser såsom Jehovas vittnen under dessa år, som är denna gamla världs yttersta tid, och måtte bevara sin ostrafflighet och vinna liv tillsammans med oss.
Uttryck för kärlek
19. Vilken egenskap måste vi odla intensivt nu, och varför måste vi det? Vad är det som den behövs till att överskyla?
19. Mer än någonsin är den till jorden nedstörtade djävulen nu verksam för att väcka och uppamma hat överallt i världen, hat till Gud och hat människor emellan. Med tanke på slutet säger Petrus därför: ”Framför allt hav intensiv kärlek till varandra, ty kärleken överskyler en mängd synder.” (1 Petr. 4:8, NW) Vi måste hålla ihop, som Noas familj gjorde före floden. Vi måste älska Guds organisation och älska dem som är medlemmar av hans teokratiska organisation eller som har funnit skydd under den. Kärleken är det fullkomliga föreningsbandet för oss. Vi måste söka efterlikna Gud genom att utöva den och måste motstå den hatalstrande infektionen från denna själviska värld. Ingen av oss är fullkomlig ännu, fastän vi är så nära rättfärdighetens nya värld. Därför kommer vi oavsiktligt, genom svaghet och ofullkomlighet, att begå synder mot varandra. Dessa måste vi förlåta och skyla över, och kärleken ensam kommer att hjälpa oss att göra detta. Satans värld kommer aldrig att utrota denna kärlek ur Guds organisation, utan kärleken kommer att leva genom striden vid Harmageddon och vidare in i den nya världen. Den gamla världen kommer att bli tillintetgjord för sin själviskhets skull. Därför undviker vi själviskheten.
20. Hur kan vi vara gästfria och även få sant gagn därav?
20. ”Var gästfria mot varandra utan att knota”, fortsätter Petrus sin rådgivning. Denna gästfrihet är i hög grad av behovet påkallad, med tanke på den nuvarande tidens nödläge med alla dess umbäranden och svåra förhållanden. Alltså kan vi öppna våra hem, så att bibelstudier kan försiggå där och offentliga bibliska föredrag hållas där för en mindre krets. Vi kan ta emot dem som besöker bibliska sammankomster samt pionjärer, vilka vi på det sättet kan bistå i att aktivt tjäna Gud i arbetet med att vittna ute på fältet. Vi kan taga del i arbete som går ut på att hjälpa våra bröder i länder som har lidit under krig och diktaturer och där Guds folk har fått utstå förföljelse från totalitära härskare som pinat dem i koncentrationsläger. (1 Petr. 4:9, NW) För att vi skall få det gagn som kommer av att göra så, måste vi göra det villigt och oförbehållsamt.
21. Hur måste vi bruka de andliga resurser som vi förfogar över?
21. Vidare måste vi vara sysselsatta med att uppbygga våra bröder med alla de andliga resurser som vi har till vårt förfogande. Petrus säger: ”I den mån som var och en har mottagit en gåva böra ni bruka den till att tjäna varandra såsom det rätta slaget av förvaltare av Guds oförtjänta godhet, som kommer till uttryck på olika sätt.” Kom ihåg att varje gåva som Gud har förlänat dig eller som han har hjälpt dig att uppodla måste tagas i bruk, i synnerhet nu i ”ändens tid”, när den behövs så oändligt väl. Begagna alla dina anlag och förmågor, i det du förlitar dig på den kraft som Gud förser dig med och inte i någonting traktar efter beröm och smicker för egen räkning, utan ger all ära och tacksägelse och lovprisning åt Gud till hans förhärligande. Visa att hans oförtjänta godhet inte är bortkastad på dig. — 1 Petr. 4:10, 11, NW.
Vår utbildning avslutas
22. Varför är en prövning över oss nu? Varför är vi inte förbryllade över den?
22. Ett utmärkande drag för denna ändens tid är att det mänskliga lidandet har intensifierats och att Satan och hans demoner, som är förbittrade över att ha blivit nedstörtade hit till jorden och ha fått sin rörelsefrihet begränsad hit, för krig så som aldrig förr mot Jehovas vittnen. Medan vi med tillförsikt emotser världens slut, måste vi bete oss så som Petrus här säger med avseende på den stora prövning som är över oss: ”Mina älskade, var icke förbryllade över den brännande hetta ibland eder, som träffar eder till en prövning, som om något sällsamt drabbade eder. Fortsätt tvärtom att fröjdas, alldenstund ni äro delaktiga i Kristi lidanden, för att ni må fröjdas och vara övermåttan glada också under hans härlighets uppenbarelse.” Vi får upplysning från Gud genom hans ord och teokratiska organisation. Vi har därför ingen anledning till att nu vara förbryllade.
23. Varför är det en Guds ynnest mot oss, att vi får lida på detta sätt, och vad är det som vilar över oss och som vi måste sträva att behålla igenom alltsammans?
23. Vi förstår att den stridsfråga som det i främsta rummet gäller är hävdandet av Jehovas rättmätiga suveränitet över allt skapat. Det är en ynnest från Gud gentemot oss, att vi får lov att uthärda den glödande prövningen av vår tro, inte med sorg och beklämning, utan med glädje. Att vi är glada över orsaken till att vi får lida styrker oss till att bevara vår ostrafflighet, när vi sättes på prov. Vi har del, inte endast i människosläktets allmänna lidanden, utan i Kristi lidanden. Detta lidande måste föregå den härlighet som består i att leva i den nya världen, sedan Kristus har till fullo uppenbarat sig i striden vid Harmageddon. Må vi genom allt lidande förbli sunda till sinnes och behålla Guds ande över oss. ”Om ni bliva smädade för Kristi namns skull, äro ni lyckliga, ty härlighetens ande, ja, Guds ande, vilar över eder.” Ni kanske inte har någon yttre härlighet över er nu, men Guds ande, som nu vilar över er, är en ”härlighetens ande”, och den är en garanti för att härlighet skall komma i framtiden såsom belöning för det nuvarande lidandet. Hys medkänsla med edra bröder, som lider annorstädes. Må var och en av eder själv ge ett gott exempel på hur man troget uthärdar lidande. Se alltid till, att ert lidande inte har sin grund i någon självisk, orätt handling och inte heller i religiöst skrymteri. Då kommer ni att få behålla den lyckliggörande ”härlighetens ande” över er, ty edra lidanden kommer då att vara sådana som är i harmoni med Guds vilja. Då kommer ni att med all tillförsikt kunna anbefalla bevarandet av edra själar åt honom och så vara utan fruktan, även när ni hotas av dödsfara. — 1 Petr. 4:12—14, 19, NW.
24. Varför är Petrus’ förmaning att på herdevis vårda Guds hjord nu mycket tillbörlig? Av vilka och hur måste detta göras?
24. I denna ändens tid församlar också Guds Överherde alla de får som nu är på jorden. Dessa är de sista medlemmarna av den ”lilla hjorden”, som kommer att få mottaga det himmelska riket, och den stora skaran av ”andra får”, som har sin glädje i att göra gott mot Kristi andliga bröder, som om de gjorde det direkt mot honom. Hur lämplig är därför inte Petrus’ förmaning till dem bland Guds församlade folk, som i andligt avseende är äldre: ”Vårda eder som herdar om Guds hjord ibland eder”! Då ju Överherden fortfar att föra flera av de ”andra fåren” in i den enda hjorden under den ende Herden, vilken mängd herdearbete finns det då inte att utföra nu i denna tid! När vi utför detta arbete och vårdar oss om hjorden, må vi då vara vissa om att vi gör det på rätt sätt, såsom Petrus föreskriver, frivilligt, med iver, såsom föredömen för hjorden, och inte på grund av tvång, inte heller av kärlek till ohederlig vinning eller så att vi spelar herrar över dem som är Guds får. Inte endast de som i andlig mening är äldre, utan också de yngre, bör vara ödmjuka, undergivna Guds hands ledning. Vi måste alla göra detta för att kunna leta reda på och samla ihop den store Herdens får och ge dem föda. När de ”andra fåren” nu håller på att avskiljas från de världsliga getterna, må vi då välkomna dem alla, så många som kommer, till hjorden. Må vi alla på ett fridsamt och kärleksfullt sätt samarbeta med varandra, så att vi kan gå igenom striden vid Harmageddon tillsammans såsom en enda odelbar hjord. — 1 Petr. 5:1—6, NW.
25. Mot vem måste vi fatta posto i stället för att springa och gömma oss?
25. Kom ihåg, att Satan, djävulen, är vår förnämste vedersakare. Frukta honom inte, och bli inte skräckslagen, därför att han bådar upp hela sin värld emot dig och utsätter dig och dina bröder för grymt lidande. Det är han som är nära sitt slut, inte du som är nära ditt. Så, för att ytterligare citera Petrus, ”bevara eder besinning, var på eder vakt. Eder vedersakare, djävulen, går omkring som ett rytande lejon och söker vad han må uppsluka. Men fatta posto emot honom, fasta i tron, i det ni veta att samma ting i fråga om lidanden fullbordas i hela sammanslutningen av edra bröder i världen.” Ingen är undantagen, och du kan inte heller vara undantagen, var du än befinner dig i denna världen, om du är trogen. Spring därför inte och göm dig och isolera dig. Håll dig skuldra vid skuldra med dina bröder och bär lidandena tillsammans med dem och träd på det sättet upp emot djävulen med fasthet i tron. — 1 Petr. 5:8, 9, NW.
26. Vad är Guds syfte med att låta oss lida på detta sätt, och vad kommer det att innebära, att vi avgår med den fullständiga segern?
26. Världen är överlämnad åt sin tillintetgörelse och kristenheten tillika med den. Men Jehova Gud är mycket nära oss och handlar med oss, med tanke på vår fullständiga frälsning. Han låter inte lidande komma över oss för att förgöra oss, utan siktar till att fullkomna oss i lydnad genom det som vi får lida. Han utbildar oss för trogen tjänst i framtiden, för att göra oss orubbliga i sin tjänst och starka i andligt avseende. Låt oss därför inte slappas under oavlåtliga lidanden. ”Men”, försäkrar oss Petrus, ”sedan ni hava lidit en liten tid, skall all oförtjänt godhets Gud, som kallade eder till sin eviga härlighet i förening med Kristus, själv avsluta eder utbildning, han skall göra eder fasta, han skall göra eder starka.” (1 Petr. 5:10, NW) När det slutliga provets höjdpunkt inom kort kommer, under det att de förenade fienderna gör sina största ansträngningar med alla möjligheter som står dem till buds, då skall vi därför avgå med fullständig seger, varigenom Gud blir hävdad och upphöjd, och då skall vi på det sättet överleva slutet.
27. Vad är då tydligtvis vår plikt, och varmed fortsätter vi framåt i vårt beslut att fullgöra denna plikt?
27. Vår plikt är alltså klar inför världens annalkande slut. Såsom en teokratisk organisation måste vi driva på med vårt arbete under den tid som ännu återstår av Guds fördragsamhet mot denna världen. Vi måste hålla ihop genom kärlek och strida samfällt och samfällt tjäna Gud, i det vi samfällt härdar ut och beder, överallt på hela jorden. Är vi beslutna att göra det? Framåt då med det slutliga verket! Framåt med predikandet av dessa goda nyheter om Guds rike på hela jorden till ett vittnesbörd, och låt oss inte upphöra förrän det fullständiga slutet kommer och Jehova Gud själv står upp för att avge sitt eget vittnesbörd, som utgör höjdpunkten, varpå hans nya värld följer, in i vilken vi, såsom överlevande, skall bli förda till evigt lov och pris för honom genom Kristus Jesus.
(The Watchtower, 15 september 1951)