måste också omgjorda sig med anspråkslöshet i sinnet. En engelsk bibelöversättning, Today’s English Version of the Bible, har följande lydelse i 1 Petrus 5:5: ”Och ni måste alla ta på er ödmjukhetens förkläde för att betjäna varandra; ty skriftstället lyder: ’Gud står emot de högmodiga men ger nåd åt de ödmjuka.’” Ett förkläde får oss att tänka på någon som tjänar, har omsorg om andras intressen, gör i ordning mat åt andra. Att ta på sig ”ödmjukhetens förkläde” skulle alltså inbegripa att vara ödmjuk, anspråkslös i sinnet, intresserad av att tjäna andra.

²⁸ Är du villig att omgjorda dig ”med anspråkslöshet i sinnet”, ta på dig ”ödmjukhetens förkläde”? Är du villig att godta Jehovas väg till frälsning? Nu på 1900-talet finns det ett exempel på ödmjukhet och anspråkslöshet i sinnet som vi kan finna över hela världen. Det är i Jehovas vittnens organisation. Varför inte läsa vidare och se hur de ödmjukt har låtit sig formas i enlighet med Jehovas frälsningsväg?

Låt dig ödmjukt formas i enlighet med Jehovas frälsningsväg

”Det ödmjuka folket skall du frälsa; men dina ögon är emot de högmodiga.” — 2 Sam. 22:28, NW.

1. Vad hände i Jehovas vittnens församlingar år 1972?

I SEPTEMBER år 1972 ägde en stor förändring rum i Jehovas vittnens församlingar över hela världen. Från år 1932 och fram till år 1972 hade det i varje församling funnits en man som betraktades som ”församlingens tillsyningsman”, och i många fall hade han tjänat i åratal i denna ställning. Men år 1971 blev det med hjälp av bibeln påvisat att de kristna församlingarna under det första århundradet hade en krets av äldste eller tillsyningsmän i stället för bara en tillsyningsman. (1 Tim. 4:14; Fil. 1:1; NW) Med anledning härav började man återigen följa denna skriftenliga anordning, så att det blev möjligt att en krets av äldste fungerade i varje församling och likaså ett årligt rotationssystem för ordförandeskapet inom denna krets i församlingarna. På så sätt skedde det i de flesta av Jehovas vittnens 28.407 församlingar som fanns i september 1972 att en annan man tillträdde som presiderande tillsyningsman i församlingen.

2. Hur var förändringen i fråga om organisation en ytterligare hjälp att identifiera Guds folk på jorden i vår tid?

² Hur reagerade de som tidigare var ”tillsyningsmän i församlingen” eller ”församlingstjänare”? Nästan varenda en av dem godtog ödmjukt förändringen och kände uppskattning av att Jehova hade fört sin organisation till närmare överensstämmelse med den tidiga kristendomen. Dessa män tog villigt ett steg nedåt i den betydelsen att de blev en del av en krets av äldste, bestående av likar, i stället för att vara den individ som betraktades som församlingens tillsyningsman. Skulle en sådan förändring kunna göras i någon världslig organisation, dvs. skulle man kunna ta alla i nyckelställning och låta dem rotera till andra ställningar, utan att det skulle bli katastrofartade följder? Knappast. Men detta var möjligt bland Jehovas vittnen, eftersom de är människor som ”inte gör något av stridslystnad eller av självupptagenhet, utan med anspråkslöshet i sinnet håller före att de andra är ... överlägsna”. — Fil. 2:3, NW.

3. Hur kommer det sig att Jehovas vittnen äger anspråkslöshet i sinnet och ödmjukhet?

³ Men hur kommer det sig att Jehovas vittnen har sådana egenskaper? De är födda syndare och är behäftade med den dödsbringande