Livnär dig regelbundet på bibelns sanningar!
DEN störste lärare som någonsin levt sade en gång att människan inte bara lever av bröd utan behöver också andlig föda, Guds ord. Kan man inte av detta dra den logiska slutsatsen att kristna bör lika regelbundet livnära sig på andlig föda som på bokstavligt bröd? Naturligtvis. (Matt. 4:4) Sådan andlig föda inbegriper inte bara bibeln, utan också litteratur som hjälper en att förstå bibeln. Det är därför som Sällskapet Vakttornet, det ”redskap” som Jehovas vittnen använder för framställning av litteratur och för administrering, inte bara nöjer sig med att trycka biblar. Kontinuerligt publiceras också bibelförklarande litteratur för att hjälpa dem som läser att förstå bibeln mera helt och fullt.
Ibland har någon undrat vad det egentligen är för nytta med att regelbundet läsa dessa publikationer, eftersom samma ämne kan komma upp till behandling om och om igen. Men äter vi inte bröd, potatis eller ris regelbundet? Aposteln Petrus skrev också: ”Av den orsaken skall jag vara benägen att alltid påminna er om dessa ting, fastän ni känner dem och är befästa i den sanning som finns i er.” (2 Petr. 1:12) Betänk också att när ett ämne behandlas mer än en gång, finner man ofta nya synvinklar, nya synpunkter, ökad insikt, mer och effektivare bevisföring. Ja, som Ordspråksboken 4:18 formulerar det: ”De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet, till dess dagen når sin höjd.”
HUR MAN LÄR KÄNNA SAMVETET BÄTTRE
För att ta ett exempel, se hur det är med det som gäller samvetet. I februari 1973 publicerade Vakttornet ett antal artiklar om människans samvete i dess roll som ”vittnesbärare”. Dessa artiklar visade att vårt samvete är ett medfött vittne som vittnar för eller emot oss och att det fungerade till och med innan Jehova Gud gav människan skrivna regler eller lagar. Dessa artiklar framhöll också behovet av respekt för andras samvete och vilken roll samvetet spelar i fråga om förvärvsarbete. Aldrig förr hade dessa ting blivit så klart utredda.
Längre fram, i augusti 1975, kom ytterligare två artiklar om samvetet. Bland de olika synpunkter som framhölls i dessa artiklar var den att samvetet spelar två olika slags roller. En är vad som skulle kunna betraktas som en dömande funktion. Det är den roll samvetet spelar då vi står inför fullbordat faktum, då det dömer oss skyldiga därför att vi har begått en överträdelse i något avseende. (2 Sam. 24:10) Men för kristna bör samvetet oftare spela vad man kan kalla en lagstiftande roll. Det betyder naturligtvis inte att det i själva verket stiftar nya lagar för de kristna. Men den kristnes starka samvete blir vägledande för sin bärare genom att det är grundat på lagarna och principerna i bibeln. Det är som om det stiftade lagar i förväg för att visa att en viss kurs är orätt. Ett välkänt bibliskt exempel på detta är fallet med Jakobs son, Josef, som vägrade att ge efter för Potifars hustrus enträgna inviter. — 1 Mos. 39:9.
Senare, i Vakttornet för 1 januari 1977, publicerades ytterligare en artikel om samvetet. Den hette: ”Vi övar vårt samvete att göra mera för oss”. I allmänhet är det ju så med samvetssaker att frågan är om en sak är god eller dålig, rätt eller orätt. Men i denna artikel lades tonvikten på hur bibeln förknippar ett gott samvete med tro och kärlek. (1 Tim. 1:5) Ja, vårt samvete bör inte bara avhålla oss från att överträda Jehova Guds lagar, utan bör också komma i fråga vad det gäller att dra nytta av tillfällena att handla osjälviskt, ädelt, omtänksamt och kärleksfullt. — Jämför Lukas 10:29—37.
Ta det därför inte för givet att Vakttornet, när ett ämne som varit behandlat förut tas upp igen, gör det bara för repetitionens skull. Ibland kanske inte detaljerna skiljer sig så mycket, men alla bidrar de i någon mån till att uppenbara bibelns sanning som vackrare, meningsfullare, ja, nyttigare för oss.
Allt detta påminner om en anekdot som berättas om Michelangelo. En vän hade beundrat en vacker staty som Michelangelo hade förfärdigat. När vännen kom till honom en tid senare, fann han till sin förvåning att konstnären fortfarande arbetade på samma staty. Michelangelo pekade på alla förbättringar som han hade gjort under tiden, varpå hans vän invände: ”Men det här är ju bara småsaker.” Michelangelo svarade: ”Ja, det är sant. Men det är småsakerna som åstadkommer fulländning, och fulländning är ingen småsak!” Så medan det många gånger kan tyckas vara så att de ”förfiningar” som görs i fråga om förståelsen av ett ämne inte kan förefalla särskilt viktiga, hjälper de ändå till att leda förståelsen av ämnet närmare fulländning.
ATT HÅLLA SIG I TRIM FÖR KAMPEN
Det är heller inte allt. Bibeln och publikationerna som hjälper oss att förstå bibeln bättre är inte bara ägnade åt kunskapen i sinnet. Guds ord är en lykta för våra fötter och ett ljus på vår stig. (Ps. 119:105) Vi får också veta att bibeln, Guds ord, är ”nyttig till undervisning, till tillrättavisning, till korrigering, till tuktan i rättfärdighet, så att gudsmänniskan kan vara fullt duglig, fullständigt rustad för allt gott verk”. (2 Tim. 3:16, 17) Men bara i den utsträckning som vi tillämpar den i våra liv kan den tjäna dessa syften. Och hur skall vi kunna tillämpa den, om vi har glömt vad vi har läst?
Att vi fortsätter att bli påminda om de råd som bibeln innehåller är livsviktigt med tanke på de tre fiender vi måste kämpa emot. Där är världen, och vänskapen med den betyder fiendskap med Jehova Gud. (Jak. 4:4) Beträffande vår konflikt med världen skrev aposteln Johannes: ”Detta är den seger som har segrat över världen: vår tro.” (1 Joh. 5:4) Tron är beroende av kunskap — kunskap som man med lätthet erinrar sig, inte sådan upplysning som man för länge sedan glömt. Eftersom världen pressar sig på oss med kraft dag för dag, behöver vi oupphörligt bli påminda om att inte älska världen eller tingen i den: därför att världen och allt i den skall försvinna, men den som gör Guds vilja kommer att bestå för alltid. — 1 Joh. 2:15—17.
Vi har också djävulen och hans demoner som våra fiender. ”Er vedersakare, djävulen, går omkring som ett rytande lejon och söker någon att uppsluka.” (1 Petr. 5:8) Han och hans demoner för krig mot oss, och därför behöver vi ta på oss den fullständiga andliga vapenrustning från Gud som aposteln Paulus beskriver i Efesierna 6:11—17. Att vi bär denna vapenrustning och gör bruk av den beror återigen på att vi oupphörligt livnär oss på Guds ord. Utan tvivel måste vi — för att kunna svinga andens svärd, Guds ord, effektivt — ha det ordet färskt i våra sinnen och hjärtan.
Vår tredje fiende är ingen annan än vår egen medfödda, nedärvda syndiga fallenhet, mot vilken vi måste kämpa uppriktigt och oupphörligt. Eftersom vår mor har avlat oss i synd och fött oss i synd, är vår fallenhet dålig alltifrån det vi var små. (1 Mos. 8:21; Ps. 51:7) Eftersom det är så, kan vi alla beklagande säga som aposteln Paulus: ”Det goda, som jag gärna vill, gör jag inte, utan det onda, som jag inte vill, det utövar jag.” (Rom. 7:19) På grund av detta arv finner vi att människans hjärta är illfundigt, förrädiskt, svekfullt. Men med hjälp av Guds ord och hjälpredor som bistår oss i att förstå och tillämpa bibelns principer kan vi ta itu med denna fiende inom oss. Men vi måste, likt aposteln Paulus, vara hårdhänta mot vår kropp och leda den som en slav. — Ords. 3:32; Jer. 17:9; 1 Kor. 9:27.
HUR FÅR MAN TIDEN ATT RÄCKA?
Den kristne har fullt upp att göra. Där är bibeln som skall läsas, förutom ett nytt nummer av tidskrifterna varje vecka, möten att förbereda och närvara vid och det storslagna arbetet att göra lärjungar av dem som villigt lyssnar. Dessutom är det de dagliga förpliktelserna som rör oss själva och familjen. Var och en gör väl i att fråga sig: Hur mycket tid använder jag till att läsa världsliga tidningar och tidskrifter? Hur mycket tid använder jag till att se på TV eller lyssna till musik? Visserligen är sådant former av rekreation och underhållning, medan många kan betrakta förberedelse för kristna möten och läsning av kristen litteratur som ”så mycket arbete”. Men behöver sådan förberedelse och läsning betraktas så? Psalmisten sade: ”Jag fröjdar mig över ditt tal såsom den som vinner stort byte.” (Ps. 119:162) Vi behöver alltså noggrant syna och begrunda om vår livskurs verkligen identifierar oss som andliga och inte själiska eller fysiska personer. — 1 Kor. 2:14—16.
Allt detta gör att vi erinrar oss Jesu ord om deras lycka som är medvetna om sitt andliga behov. (Matt. 5:3) De lägre jordiska skapelserna — fåglar, insekter, däggdjur, fiskar osv. — har inga andliga behov. Men människan har. Att hon har försummat dem har bidragit till den bedrövliga situation som är i världen i dag. Materialistiska filosofier och ideologier driver människor ännu längre bort från Gud. Deras fysiska behov — föda, kläder och bostad — samt sexualitet, såväl som nöjen och maktlystnad, blir dominerande i deras liv. Men om vi är riktigt medvetna om våra andliga behov, kommer vi regelbundet att livnära oss på bibelns sanningar, finna tid att göra det och uppskatta dem helt och fullt. Belöningen? Ja, vi kommer att bli hjälpta att fullfölja den gudaktiga hängivenhetens kurs, som är ”nyttig till allt, i det den har med sig ett löfte om livet nu och det som skall komma”. — 1 Tim. 4:8.