”Ditt ord är sanning”

Vem har skrivit Petrus’ andra brev?

MÅNGA av nutidens lärda män i kristenheten uttrycker vissa tvivel på att aposteln Petrus verkligen har skrivit Petrus’ första brev. Men många av dem hävdar bestämt att aposteln Petrus absolut inte kan ha skrivit Petrus’ andra brev. De säger att brevet är ”pseudonymt”, att det är oäkta.

The Interpreter’s Bible (1957), som visserligen tillbakavisar påståendena om att Petrus’ första brev inte skulle vara äkta, framhåller beträffande det andra brevet att ”möjligheten att Petrus skulle vara författaren är helt utesluten”. The Jerusalem Bible (1966) håller också före att Petrus’ första brev är autentiskt, men säger angående Petrus’ andra brev att skribenten kanhända ”tillhörde en grupp av Petrus’ lärjungar. ... Detta är vad vi i våra dagar skulle kalla förfalskning, men var något som accepterades i litterära kretsar på den tiden.” Vidare säger New Catholic Encyclopedia (1967), band 1, sidan 577, att ”nästan alla kritiker är eniga om att” Petrus’ andra brev är ”pseudonymt”, dvs. oäkta.

Varför ifrågasätter så många nutida kritiker, som påstår sig vara kännare av bibeln, att Petrus’ andra brev är kanoniskt och äkta? En av orsakerna är att de tidiga ”kyrkofäderna” inte citerade så ofta från det. Varför gjorde de inte det? Det kan mycket väl ha berott på att det andra brevet helt enkelt inte fick så stor spridning som det första.

En annan invändning går ut på att aposteln Petrus inte kan ha skrivit Petrus’ andra brev, eftersom stilen i det skiljer sig från stilen i Petrus’ första brev. Men vad bevisar detta? Inte mycket, när vi granskar saken närmare. I sitt första brev säger Petrus att han använder Silvanus som sin sekreterare. (1 Petr. 5:12) Därför kan vi förvänta att stilen i första brevet kommer att skilja sig från den i andra brevet, om Petrus använde en annan sekreterare eller skrev detta senare brev själv.

Denna skillnad i stil är faktiskt ett kraftigt bevis för att Petrus har sammanställt det andra brevet som bär hans namn. Framlidne professorn W. G. Moorehead framhöll att ”det finns ganska många fall där ord, som sällan återfinns i andra bibelböcker, är gemensamma för de två breven”. Som exempel kan vi nämna ordet areté, som egentligen betyder ”dygd”. Det förekommer i båda breven av Petrus, men annars bara i Filipperna 4:8. (1 Petr. 2:9; 2 Petr. 1:3, 5) Professor Moorehead säger också att det ”finns många slående likheter i tanke och uttryckssätt i de två breven”.

Likaså förklarar E. M. B. Green, som också forskat i ämnet, att ”trots de stora skiljaktigheterna finns det ingen annan bok i Nya testamentet som är så lik 2 Petrus som 1 Petrus. Det har visat sig att de ... i rent språkligt hänseende är lika nära besläktade som 1 Timoteus och Titus, som allmänt erkänns ha samma författare.” — The Expositor’s Bible, sid. xvi.

Dessutom påpekar professor J. R. Lumby att det i Petrus’ första brev finns tjugo ord som inte förekommer någon annanstans i de kristna grekiska skrifterna. Vidare finns det i Petrus’ andra brev tjugofyra andra ord som inte återfinns i någon annan bok i den Heliga skrift. Om någon hade försökt åstadkomma en förfalskning, skulle han säkerligen ha använt de tjugo ord, som är utmärkande för det första brevet, och inte ha ignorerat dessa och använt tjugofyra andra karakteristiska ord. Det förhållandet att sådana ord används vittnar emellertid om att Petrus har skrivit båda breven. Han hade tydligen en benägenhet för att använda mindre vanliga ord.

Det finns fler invändningar mot att aposteln Petrus skulle ha skrivit det andra brev som bär hans namn. Man gör gällande att de tankar som framförs i brevet mera passar ihop med det andra århundradet v.t. än med det första århundradet. Det blir då helt och hållet en fråga om att tolka eller uttyda vad Petrus hade i tankarna då han skrev.

Men kallas inte i Petrus’ andra brev aposteln Paulus’ brev för en del av Skrifterna, då det sägs att somliga har förvrängt dem till skada för sig själva? Här antyds ju att ett avfall hade ägt rum, och pekar inte detta på händelser som inträffade under det andra århundradet? Nej. Aposteln Paulus började skriva sina brev omkring femton år innan Petrus’ andra brev blev skrivet, och inom loppet av den tiden kunde Paulus’ brev ha blivit erkända av Petrus som en del av den Heliga skrift. Vad beträffar avfallet, som Petrus hänvisar till, så hade det redan börjat på Paulus’ tid; det ägde inte rum först under det andra århundradet. — 1 Tim. 1:20; 2 Petr. 3:15, 16.

Faktum är att det andra brevet har mycket gemensamt med det första, både när det gäller innehåll och stil. Vi kan nämna två exempel: Båda breven talar om vattenfloden och visar att bara åtta människor överlevde. Intressant nog är det i de kristna grekiska skrifterna bara aposteln Petrus och Jesus Kristus som hänvisar till berättelsen om syndafloden för att framhålla lärdomen i denna händelse. (Matt. 24:37—39; 1 Petr. 3:20; 2 Petr. 2:5; 3:6, 7) Båda breven framhäver värdet av de inspirerade Skrifterna och förklarar hur de kom till under inspiration. — 1 Petr. 1:10—12; 2 Petr. 1:19—21.

De hänvisningar till Petrus’ personliga erfarenheter som finns i Petrus’ andra brev vittnar också om att det skrevs av aposteln. Brevet börjar: ”Simon Petrus, Jesu Kristi tjänare och apostel, hälsar dem som ... hava fått sig beskärd en lika dyrbar tro som vi.” I 2 Petrus 1:14 hänvisar skribenten dessutom till vad Jesus sade om det sätt på vilket Petrus skulle dö, enligt orden i Johannes 21:18, 19. Skribenten talar sedan om Jesu Kristi förklaring, som han hade blivit vittne till den gången då han hörde Gud bekräfta att Jesus var hans älskade Son. Som en följd av att skribenten varit ögonvittne till denna scen säger han: ”Så mycket fastare står nu också för oss det profetiska ordet.” — Matt. 17:1—9; 2 Petr. 1:19.

Dessutom hänvisar skribenten till ett brev som han hade skrivit tidigare och säger: ”Mina älskade, detta är nu det andra brevet jag skriver till er, vari jag liksom i mitt första väcker upp er klara tankeförmåga genom en påminnelse.” (2 Petr. 3:1, NW) Det är också intressant att se att det andra brevet har en mycket stark personlig prägel. Sju gånger i detta korta brev använder skribenten det personliga pronomenet ”jag”, till exempel: ”Jag anser det rätt, så länge jag är i denna hydda.” (2 Petr. 1:12—15; 3:1; NW) Hela brevet kännetecknas av en sådan innerlighet och öppenhjärtighet att det skulle ha varit nästan omöjligt för en bedragare att åstadkomma något liknande.

När vi tar alla fakta i övervägande, står det klart att den högre bibelkritiken — trots alla ansträngningar som gjorts — förgäves har sökt motbevisa Guds ords vittnesbörd. De som vill ifrågasätta detta vittnesbörd kan finna några skenbara myggor att sila bort, men då sväljer de kamelen — alla ogrundade tvivel och invändningar. Jehova har sett till att endast de böcker och brev som är autentiska har blivit en del av hans ord, den Heliga skrift.