En inbjudan går ut till dig

1. I vilken anda och på vilket sätt går den inbjudan vi här talar om ut?

EN INBJUDAN går ut till dig, och den är inte förbunden med någon kostnad. Inbjudan görs inte heller i den andan att ”om du inte vill ha det, så slipper du”. Nej, den här inbjudan ges dig med en varm personlig vädjan. Du har förmodligen redan fått denna inbjudan i skrift, men du har kanske ännu inte tyckt att den gäller dig personligen. Vad denna inbjudan är och hur den når dig personligen såväl som i skrift är det ämne som vi här skall undersöka.

2. Vad gäller inbjudan, och vad bör man göra innan man tackar nej till den?

² Inbjudan gäller att ta del av något som kan ge dig liv. Ja visst, du lever, annars kunde du inte läsa det här, men vad skulle du tycka om att få fortsätta att leva i oändlighet? Om du önskar få göra det, då kommer du att vara intresserad av den här inbjudningen. Men om du är böjd för att tacka nej till den, vädjar vi ändå till dig att ta reda på vad slags liv det är som erbjuds och vilka villkor som är förbundna med det. Sedan kan du lätt antingen tacka ja eller tacka nej till den här inbjudan, såsom man kan göra med varje annan inbjudan.

3. Vad kan inbjudan innebära för dem som tar emot den?

³ Förmodligen har du en bibel i ditt hem. Då har du också inbjudan i skrift. Men dessutom är det din fulla rätt och ditt privilegium att få en personlig inbjudan, det slags inbjudan som bara en vän skulle göra sig möda att överbringa till dig. Den ges för intet, fritt, gratis. Den har att göra med ett liv som du kan leva för beständigt, inte i någon overklig skuggvärld, utan just här på jorden i köttet, fri från de sjukdomar och plågor som mänskligheten nu lider av och i glad samvaro med dem som du älskar och har älskat, i fullkomlig hälsa. Det gäller liv under en fridfull anordning, som garanterar säkerhet till person och egendom, en anordning där de mänskliga rättigheterna kommer att vara fullt erkända och skyddade. Det är fråga om ett liv fritt från fördomar och med uppbyggande verksamhet för såväl kropp som sinne för alla människor.

4. Vem är det som sänder ut inbjudan, och hur visar han varm personlig kärlek, då han låter inbjudan gå ut?

⁴ Det är Gud, Skaparen, som sänder ut den här inbjudan. Han är en Gud som är nära, inte långt borta. Mer än en million människor i vår tid har tagit emot den här inbjudan, och de blir nu i sin tur utsända av Gud till att delge ytterligare andra denna inbjudan. De är Jehovas vittnen. Gud hyser varm, personlig kärlek till människorna. Jehovas vittnen har fått del av hans kärlek, och de förmedlar denna kärlek till dig på det bästa sätt de kan göra det, nämligen genom att söka upp dig i ditt hem och använda tid till att hjälpa dig, och detta gör de utan någon kostnad för dig.

5. Var finner vi den skriftliga inbjudan, och hur lyder den?

⁵ Vi föreslår att du tar fram din bibel och begrundar den här inbjudan. Förmodligen är det inte första gången som du ser den. Slå upp bibelns allra sista bok, Uppenbarelseboken, sista kapitlet, och läs vers sjutton. Lägg märke till att det är en mycket sansad, uppriktig och allvarlig inbjudan. Den lyder: ”Och Anden och bruden säga [säger beständigt, NW]: ’Kom.’ Och den som hör det, han säge: ’Kom.’ Och den som törstar, han komme; ja, den som vill, han tage livets vatten för intet.”

Anden och bruden

6. a) Hur går det till att anden säger: ”Kom”? b) Hur säger bruden: ”Kom”?

⁶ Bibeln skrevs av mänskliga tjänare åt Gud under hans andes inspiration. I den finner vi inbjudan, och mer än 90 procent av världens befolkning har möjlighet att läsa bibeln på sitt eget språk. På det sättet säger anden: ”Kom.” Men det är inte nog. Alldeles som Jesus själv varmt och vänligt talade till människorna, då han var här på jorden i köttet, låter han nu dem som är honom kära här på jorden delge andra inbjudan till livet. Han vet att vi behöver ha personlig gemenskap med andra som tjänar Gud. Det är ”bruden”, den kristna församlingens medlemmar, som också hjärtligt säger: ”Kom.”

Delges den nuvarande generationen

7. Hur får vi av Petrus’ ord i 2 Petrus 1:19 hjälp att förstå att den tid nu är inne, då inbjudan skall gå ut för att folk skall kunna ta emot den?

⁷ Men eftersom denna inbjudan finns i bibeln, är den då inte nästan 1.900 år gammal? Det är riktigt att denna inbjudan skrevs ned omkring år 96 v.t., men den gäller nu. I föregående vers (16) finner vi Jesu Kristi ord, och han kallar sig där ”den klara morgonstjärnan”. Detta hjälper oss att förstå att det är i denna tid som inbjudan i själva verket går ut för att bli antagen. Hur kan man påstå det? Du kanske erinrar dig att aposteln Petrus sade så här till de kristna: ”Följaktligen har för oss det profetiska ordet blivit så mycket säkrare; och ni gör väl i att ge akt på det såsom på en lampa, som lyser på en mörk plats, till dess dagen gryr och en morgonstjärna går upp, i edra hjärtan.” (2 Petr. 1:19, NW) I flera hundra år har människorna haft det profetiska ordet, men intill den tid, då det skulle bli fullständigt uppfyllt, skulle de låta sig vägledas av det, och det skulle inge dem hopp och tillförsikt, om de behöll det i hjärtat, till dess ”dagen gryr och en morgonstjärna går upp”. Vid den bestämda tiden skulle denna morgonstjärna gå upp, och profetiorna om alla dessa goda ting som Gud har utlovat skulle få sin uppfyllelse. Jesus underrättar oss om att han är ”morgonstjärnan”.a Hur har denna ”stjärna” gått upp?

8. Bevisa att denna inbjudan, som vi finner i Uppenbarelseboken 22:17, gäller den generation som lever nu.

⁸ Bibelns vittnesbörd och världsförhållandena bevisar att dödskampen har börjat för denna gamla tingens ordning med dess laglöshet och missförhållanden. Jesus sade att allt detta skulle vara bevis för att han hade trätt upp eller stått upp för att utöva Rikets makt. (Matt. 24:7, 14, 29—31; Dan. 7:13, 14; 12:1) Jesus skulle härska ”mitt ibland ... [sina] fiender” under någon tid, men han skulle låta denna period kulminera med tillintetgörelsen av denna tingens ordning, innan det dåtida släktledet, den då levande generationen, hade försvunnit. Av detta följer att några av dem skulle kunna få överleva, då slutet kommer för denna ordning, och inte behöva dö. (Ps. 110:1, 2; Luk. 21:25—33) Inbjudan gäller alltså det släktled eller den generation som är vid liv i ”ändens tid”. Detta förklarar varför den nu går ut till dig.

De som får inbjudan

9. Till vilka går inbjudan nu ut?

⁹ ”Morgonstjärnan” är alltså en konung sådan som David var — en herdekonung. När Jesus Kristus var här på jorden, sade han att han såsom en herde först skulle församla en liten hjord, som skulle ärva Riket tillsammans med honom. (Luk. 12:32) Vidare sade han: ”Jag har ock andra får, som icke höra till detta fårahus; också dem måste jag draga till mig, och de skola lyssna till min röst. Så skall det bliva en hjord och en herde.” (Joh. 10:16) Det är till dessa som inbjudan nu går ut. Om du har en läraktig, ”fårlik” inställning, kommer du att lyssna begärligt. I Uppenbarelseboken 7:9—17 kallas de medlemmar av de ”andra fårens” klass, som befinner sig här på jorden i denna tid, för en ”stor skara” (i motsats till den lilla hjorden av arvingar till Riket), och det heter vidare om dem: ”Lammet, som står mitt för tronen, skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och ’Gud skall avtorka alla tårar från deras ögon’.”

10. Sedan vilken tidpunkt i synnerhet har inbjudan gått ut? Ge skäl för svaret.

¹⁰ Har du kanske nu under någon tid lagt märke till att Jehovas vittnen har riktat denna inbjudan till dig personligen? Inbjudan har faktiskt beständigt gått ut sedan 1931, det år då det skriftenliga namnet ”Jehovas vittnen” omfattades av dem på jorden som tjänar Gud med förhoppningar om att få vara i hans himmelska rike. Vid den tiden insåg de, i och med att de började förstå innehållet i Hesekiel 9, att den tid var inne då de skulle teckna de ”andra fåren” med ”ett tecken på pannan”, dvs. delge uppriktiga människor, som sökte Gud, den här inbjudan för att de skulle kunna församlas med dem till ”en hjord”. Detta innebar att ett världsomfattande undervisningsarbete måste utföras, och det skulle ske utan kostnad för dem som skulle bli undervisade.

11. Vad hände år 1918 som en inledning till det verkliga arbetet med att delge andra den här inbjudan, men hur utvecklade sig förhållandena vidare år 1931 och 1934?

¹¹ Visst hade man tidigare, den 24 februari 1918, framfört det offentliga föredraget ”Millioner som nu leva skola aldrig dö!”, och det hade fått omfattande publicitet genom såväl gynnsamma som ogynnsamma omnämnanden. I det här talet framställdes den bibliska sanningen att några skall komma att överleva ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” här på jorden och att de sedan skall kunna vinna evigt liv på den paradisiska jorden under Guds messianska rikes styrelse. Men detta budskap angav inte klart och tydligt vilken väg man skulle följa för att åtnjuta detta privilegium att få överleva, frånsett att det talades om rättfärdighet i mera allmänna ordalag. Det var först år 1931 som mera definitiva ansträngningar började göras för att alla skulle bli underrättade om inbjudan. Från år 1934 och framåt betonade därpå medlemmarna av ”brud”-klassen, som har himmelska förhoppningar och som kallas den ”smorda kvarlevan” av Kristi bröder, klart och tydligt att dessa ”andra får” nu måste helt och fullt överlämna sig åt Gud och symbolisera sitt överlämnande genom dop i vatten, och sedan måste de bli kamrater och medvittnen för Jehova med dessa som tillhör hans kvarleva.b

12. Vad kan vi svara den som menar att de trettiosju år som gått hittills är en lång tid för inbjudan att gå ut?

¹² Några kanske menar att från 1931 — för trettiosju år sedan — till i dag är det en lång tid att beständigt säga kom. Men arbetet med att frambära inbjudan skulle inte ske så snabbt att människorna inte skulle ha tid på sig att tänka över saken och sedan handla. Arbetet skulle utföras grundligt, världen utöver, utan att man skulle göra någon åtskillnad på grund av en människas ras, religion eller levnadsförhållanden och med så stor personlig kontakt med människorna som möjligt. Inbjudan skulle bli allmänt känd, dess sanningshalt skulle tydligt uppenbaras, tvistefrågorna skulle dryftas, prövas, och de som tog emot inbjudan skulle undervisas. Detta har Jehovas vittnen uppriktigt vinnlagt sig om att söka åstadkomma.

13. Hur kan man påstå att inbjudan att ta ”livets vatten för intet” är mycket läglig i denna tid?

¹³ Inbjudan ges i läglig tid också från en annan synpunkt sett. Bibeln visar att Jesu Kristi Fader vid den här tiden skulle ordna med bröllopet för sin Son. (Upp. 19:7) Han skulle uppväcka Kristi Jesu trogna efterföljare, som hade följt Jesus tätt i spåren och som hade dött, till att förenas med honom i himmelen såsom en brud förenas med sin äkta man. (1 Tess. 4:15, 16) Det skulle fortfarande finnas några av dem här på jorden, nämligen kvarlevan, som skall få vara med om bröllopsfesten i himmelen. (Upp. 19:9) Varför skulle de lämnas kvar här för någon tid? Ett av skälen var att de skulle kunna förmedla inbjudan till den ”stora skaran” att glädjas åt detta bröllop. Vid tiden för bröllopet skulle det vara dags för ”bruden” och ”brudgummen” att börja ägna uppmärksamhet åt sin jordiska familj av ”andra får”, över vilka de härskar som konungar och präster. — Upp. 20:6.

Denna världens religionssamfund frambär inte inbjudan

14. a) Vilken fråga kan man ställa sig för att få grepp om vid vilken tid inbjudan går ut och vilka det är som frambär den? b) Varför skulle ingen av det stora Babylons religiösa organisationer kunna användas för att delge andra denna inbjudan?

¹⁴ Ett annat sätt att urskilja vid vilken tid denna inbjudan går ut och att identifiera dem som frambär inbjudan är att ställa sig själv följande frågor: Har jag någon gång tidigare fått den här inbjudan? När och från vilket annat håll har den nått mig och klargjorts för mig? Vilken religiös organisation har inbjudit mig att nu slå in på en väg som kan göra det möjligt för mig att leva igenom tillintetgörelsen av en tingens ordning, just här på jorden, och leva in i en ny anordning under Guds rikes styrelse, där verkligt liv kan bli ett fullbordat faktum? Inget av det stora Babylons religionssamfund kan frambära denna inbjudan, eftersom de inte tror att Guds rike nu har blivit upprättat i himmelen och snart skall utplåna den nuvarande tingens ordning. De tror inte att Kristus och hans brud kommer att ha en familj, de jordiska ”andra fåren”. (Upp. 21:1—4) Och medlemmarna i dessa organisationer blir inte övade att gå hem till folk och studera bibeln med dem och ge dem bevis för detta hopp. Nej, det är alldeles tvärtom. Det stora Babylon har infört ett system med präster och lekmän och har uppmanat till inblandning i nationernas olika angelägenheter, i deras politik och krig och har påstått att dessa nationer företräder Guds rike. Det stora Babylon har gjort hela jordens inbyggare druckna av sin otukts vin.c (Upp. 17:1—5; jämför Jakob 1:27; 4:4.) Inbjudan har alltså inte gått ut under tidigare generationers levnad utan först nu, förmedelst Jehovas vittnen.

Vad ”livets vatten” är

15. a) Vad är ”livets vatten”? b) När de ”andra får”, som är vid liv nu, dricker av ”livets vatten” i denna tid, vad ger detta dem då en försmak av som kan jämföras med den försmak som de smorda erfar?

¹⁵ Vad är ”livets vatten”? Det är bildspråk som används här, och det talas om vatten därför att det är ett av grundvillkoren för liv. Vatten är uppfriskande; åt den som känner en brännande törst ger det omedelbart vederkvickelse och ny kraft. ”Livets vatten” föreställer alla de föranstaltningar som Gud gör för att lydiga, troende människor skall vinna liv genom Jesus Kristus. De som nu hör och tar emot inbjudan att dricka får inte sitt livs fysiska krafter förnyade, men genom att de dricker blir de andligen uppväckta och upplivade och styrkta. De kan livligt föreställa sig och nästan smaka allt det goda som skall bli en verklighet på den paradisiska jorden. Sedan pingstdagen år 33 v.t. har de som äger himmelska förhoppningar haft ”tecknet på det som skall komma, det vill säga anden”. (2 Kor. 5:5, NW) Anden har styrkt dem genom att göra dem medvetna om att hoppet om himmelskt liv står öppet för dem, och detta är en ”försmak”, så att säga, av de goda ting som Gud har i beredskap åt dem. (Hebr. 6:4, 5) På motsvarande sätt ger Guds ande de ”andra fåren” en underbar försmak av fullkomligt liv på en fridfull jord som gjorts skön och härlig.

16. Vilken förpliktelse får de som tar emot inbjudan, och vilket gensvar har dessa redan gett?

¹⁶ Livets vatten erbjuds visserligen för intet, men de som tar emot det ikläder sig en förpliktelse, vilket bevisas av bibelns ord: ”Den som hör det, han säge: ’Kom.’” Denna uppmaning hörsammas av tiotusentals människor som varje år tar emot denna inbjudan. De tar på sig ansvaret att låta inbjudan gå ut i större omfattning, och vid det här laget har de sett till att den gått ut till jordens ändar, blivit framburen i 197 länder. Många talar med sina vänner, släktingar och grannar; somliga använder all sin tid, andra studerar ett främmande språk och offrar ett liv i relativ bekvämlighet för att kunna ge en personlig inbjudan till människor i länder som ligger många tusen kilometer bort, eftersom detta verk måste utföras med fullständig opartiskhet gentemot människor av alla slag på den bebodda jorden.

Inte kommersiellt i något avseende

17. Är arbetet med att delge andra denna inbjudan kommersiellt i något avseende? Förklara.

¹⁷ Ingen tjänar pengar på detta budskap. Den vinst Jehovas vittnen får är glädjen över att få ge andra en inbjudan som kan leda till det allra bästa för den som tar emot den. Ja, Guds ord förbjuder att man söker tjäna pengar på det, och var och en som slår mynt av Guds ord är lik en lejd herde, som inte bryr sig om fåren. (Joh. 10:12; 2 Kor. 2:17) Det som finns att tillgå av ”livets vatten” för närvarande bjuder Jehovas vittnen dig att ta för dig av, för intet!

18. Vad kräver Jehova av dem som inbjudan frambärs till, enligt vad vi läser i Uppenbarelseboken 22:18, 19, och varför gör han det?

¹⁸ Gud kräver att inbjudan skall frambäras till folk så klar och ren som det bara är möjligt. Till dem som har i uppdrag att frambära inbjudan, nämligen till församlingen av medlemmarna av Kristi brud, för vilkas räkning Uppenbarelseboken i första hand blev skriven, säger han: ”För var och en som hör de profetians ord, som stå i denna bok, betygar jag detta: ’Om någon lägger något till dem, så skall Gud på honom lägga de plågor, om vilka är skrivet i denna bok. Och om någon tager bort något från de ord, som stå i denna profetias bok, så skall Gud taga ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden, om vilka är skrivet i denna bok.’” (Upp. 22:18, 19; 1:4, 5, 19, 20; 2:1, 8, 12, 18; 3:1, 7, 14) Vi måste upplåta ”profetians ord, som stå i denna bok”, för alla de törstiga, fårlika människorna. Vi får inte undanhålla dem dessa ord eller i något avseende lägga något till dem. förfalska dem eller dämpa deras kraft för att motverka det som de meddelar eller för att fördunkla klarheten och skärpan hos dessa ord. Sådant skulle förorena ”vattnet” och skulle inte medföra något liv för dem som tog emot det. (Hes. 34:19) ”Denna profetias bok” måste behandlas såsom hela Mose bok — man får inte lägga något till den eller ta något ifrån den, inte ett enda ord. — 5 Mos. 4:1, 2; 12:32; Ords. 30:5, 6.

19. Vad skulle följden bli för vem det vara må av kvarlevan som undanhöll andra det budskap som skall förkunnas eller som försökte förfalska det?

¹⁹ Det skulle inte endast vara ytterst vilseledande och nedslående för dem som fick höra inbjudan, om den ändrades i något avseende, utan för ”brud”-klassen skulle det innebära att dess medlemmar bleve missräknade i fråga om sina egna himmelska förhoppningar, eftersom de skulle bli fråntagna sin del i ”livets träd”, som står ”i Guds [himmelska] paradis”, och ”i den heliga staden”, det himmelska Jerusalem. Den trogna kvarlevan önskar inte detta. Dess medlemmar är väl medvetna om stridsfrågan som gäller ostraffligheten och hävdandet och förhärligandet av Jehovas namn, och de vet att de representerar honom här på jorden; därför önskar de över allt annat låta ”Gud befinnas sannfärdig” (NW) genom att kungöra allt vad han säger, för att han må bli förklarad rättfärdig, hävdad och förhärligad men människor bevisas vara lögnare. — Upp. 22:15; Rom. 3:4.

20. Vilken inställning måste medlemmarna av den ”stora skaran” ha, då de delger andra inbjudan?

²⁰ Om du hör till dem som tar emot inbjudan, måste du inse att du, såsom medlem av den ”stora skaran” av Guds smorda kvarlevas fårlika följeslagare måste vara lika trogen, att inbjudan, som skänker dig så stor glädje, som är så vederkvickande och livgivande och ger dig framtidshoppet evigt liv, skall frambäras i lika oförvanskat skick till andra. Genom att du visar en sådan trogen inställning till Guds heliga ord i dess helhet, skall den del som detta livgivande vatten erbjuder dig — liv på en paradisisk jord — inte bli någon missräkning, och du skall inte bli fråntagen denna din del.

Inbjudan skall snart upphöra att gå ut

21. Varav förstår vi att inbjudan snart skall upphöra att gå ut?

²¹ Aposteln Johannes, som fick se synen för omkring 1.900 år sedan, har därpå nedtecknat något som vid första påseendet kan förefalla egendomligt. Han skriver: ”Han som betygar detta säger: ’Ja, jag kommer snart.’ Amen. Kom, Herre Jesus!” (Upp. 22:20) Detta är femte gången som det i Uppenbarelseboken talas om att Jesus Kristus säger att han kommer snart. Han kommer tillsammans med Jehova Gud, som också säger: ”Jag kommer snart.” (Upp. 2:5, 16; 3:11; 22:7, 20 och 12) Detta betyder emellertid inte att Jesus Kristus inte är närvarande nu i Rikets makt och i färd med att församla sin brud och den ”stora skaran”; nej, eftertrycket här ligger på ordet ”snart”; och det är i förbindelse med ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” som Herren Jesus Kristus varnande säger att han kommer ”såsom en tjuv”. — Upp. 16:15.

22. Varför är det nödvändigt att utan dröjsmål hörsamma inbjudan?

²² Jesus Kristus hade tidigare sagt: ”Göm icke under något insegel de profetians ord, som stå i denna bok; ty tiden är nära.” (Upp. 22:10) Det är uppfyllelsen av det som står i denna bok, i Uppenbarelseboken, som är nära, vilket framgår av att du får den här inbjudan. Det är något som man måste ta ställning till nu. Det är nu ingen tid för den som påstår sig tjäna Gud eller som önskar tjäna honom att vara andligen sovande, dåsig eller likgiltig, eftersom Jesus Kristus måste komma snart, oavsett hur den enskilda människan förhåller sig. Detta innebär att den religiösa skökan, det stora Babylon, den falska religionens världsvälde, nu i en snar framtid kommer att bli tillintetgjord. De som tar emot inbjudan kommer att få möjlighet att bevittna denna tillintetgörelse och se en ny epok börja, Jehovas regering, dvs. hans regering utan någon religiös rival, i en tid då den sanna gudsdyrkan kommer att vara den enda religion som existerar. Då kan vi säga: ”Halleluja, ty Jehova, vår Gud, den Allsmäktige, har börjat härska som konung.” — Upp. 19:1—6, NW, fotnot i 1950 års upplaga.

Säger du ”Amen”?

23. Vad antydde Johannes genom att säga: ”Amen” till Jesu ord: ”Jag kommer snart”?

²³ Till Jesu varningsord om att han kommer snart svarar Johannes: ”Amen. Kom, Herre Jesus!” Johannes hade varit varmt älskad av Jesus Kristus, och han såg förväntansfullt fram emot Jesu ankomst. Om vi älskar honom och det som han representerar, kommer vi naturligtvis att ivrigt vänta på hans återkomst och tillintetgörelsen av allt som står honom emot, och vi kommer att bedja med aposteln Johannes: ”Amen. Kom, Herre Jesus!” Då vi säger detta ”Amen”, innebär det att vi är i full samklang och överensstämmelse med det som Johannes fick sig meddelat i uppenbarelsen och att vi söker fullgöra det. Vi måste göra detta till dess han kommer.

24. Vilka kommer inte att ta emot inbjudan, men vilka kommer av allt att döma att göra detta nu?

²⁴ De som älskar den nuvarande tingens ordning kommer inte att vara hågade att ta emot inbjudan, fastän den kan innebära liv för dem. De är så upptagna av denna världens angelägenheter och genomsyrade av dess själviska ande att de antingen inte tror på inbjudan eller inte vill leva för evigt i en rättfärdig, ny ordning. Andra människor däremot hatar fördärvet i den nuvarande tingens ordning, också det som råder i de världsliga religionssamfunden. När de därtill ser att Guds vredesskålar med sina plågor blir utgjutna över den här världend, att dess organisationer och understödjare vrider sig i vånda och faktiskt håller på att förfalla, då kommer de helt visst att med glädje ta emot den här inbjudan.

25. Hur kan vi vara säkra på att aposteln Johannes’ bön kommer att besvaras, och på vilkas vägnar uttalas orden i Uppenbarelseboken 22:21?

²⁵ Vi bör tänka på att Johannes var en Herren Jesu Kristi apostel, som var uppfylld av hans ande och var medlem av den kristna församlingens styrande krets. Därför kan vi vara säkra på att den bön han frambär skall bli besvarad. (Jak. 5:16—18) Johannes ber emellertid inte bara på deras vägnar som tillhör kvarlevan av de 144.000 ”heliga” utan sannerligen också på deras vägnar som tillhör den ”stora skaran” av tjänare i templet, vilka har jordiska förhoppningar och är förenade med kvarlevan av de ”heliga”, då han uttalar de avslutande orden i denna profetiska bok: ”Herren Jesu nåd vare med alla.” Eller: ”Må Herren Jesu Kristi oförtjänta godhet vara med de heliga” (NW). — Upp. 22:21.

26. a) Vilket uttryck för Guds oförtjänta godhet äger vi nu, och hur kan uppriktiga människor i världen dra nytta av det? b) Vad vill Jehovas vittnen gärna göra för sådana människor?

²⁶ Det är sannerligen ett mycket underbart uttryck för Jehova Guds och Herren Jesu Kristi oförtjänta godhet att de låter oss få veta så mycket om Guds ord och att de låter inbjudan att komma och dricka av ”livets vatten” för intet gå ut till hundratusentals fårlika människor. Om du sätter värde på denna oförtjänta godhet, då kan du få mera av detta livets vatten, som du redan har smakat, framsatt åt dig personligen och därtill få kärleksfull hjälp av Jehovas vittnen. Det skulle glädja dem mycket att få hjälpa dig genom att gratis leda ett bibelstudium i ditt hem och föra dig samman med andra som erbjuder dig sin vänskap. Du kan få verkliga vänner bland dem som redan har blivit föremål för Guds oförtjänta godhet och som genom Jehovas andes bistånd kommer honom allt närmare, och på så sätt kan du få glädjas åt ett allt fastare hopp om evigt liv nu och slutligen få röna det hela och fulla gagnet av detta livets vatten i Jehova Guds rättfärdiga nya ordning under Kristi rikes styrelse.

(Detta är den sista i en serie om åttiotre artiklar som har redogjort för bibelns skildring av det stora Babylon, som länge varit en hemlighet. Nu har emellertid denna hemlighet blivit uppenbarad och avslöjad i ljuset av Guds ord och de faktiska förhållanden som utgör en uppfyllelse av profetiorna. Allt detta stoff är behandlat i den 704-sidiga boken ”Babylon the Great Has Fallen! God’s Kingdom Rules! [tryckt på engelska och tyska], utgiven av Sällskapet Vakttornet.)

[Fotnot]