Bibeln — skriven av människor men likväl Guds budskap
1. Vad slags människor var bibelskribenterna från mänsklig ståndpunkt sett?
BIBELN skrevs av omkring fyrtio män under en period som omspände omkring sexton hundra år. Dessa män var ofullkomliga, de var behäftade med svagheter och begick misstag. Som människor skilde de sig inte från andra. En av dem, Paulus, sade till människor som med orätt betraktade honom och hans missionärskamrat Barnabas som gudar: ”Vi är också människor, som är lika skröpliga som ni.” (Apg. 14:15, NW) Från mänsklig ståndpunkt sett var det inte många av bibelns skribenter som ägde mer än vanlig lärdom och förmåga. Bland dem fanns det helt vanliga män, män som hade sådana yrken som herde och fiskare.
2. Hur var det möjligt för ofullkomliga människor att åstadkomma en uppteckning som i verkligheten är Guds ”ord”?
2 Hur var det då möjligt för dessa ofullkomliga män att åstadkomma en redogörelse som verkligen är Guds budskap? De skrev inte på egen ingivelse, utan de var inspirerade av Gud. ”Hela Skriften är inspirerad av Gud”, sade aposteln Paulus om den del av den Heliga skrift som fanns på hans tid. — 2 Tim. 3:16, NW.
3, 4. Varför kan tvivel angående bibelns inspiration vara farliga?
3 Det kan hända att du godtar att bibeln är Guds inspirerade ord. Men hur starkt är ditt godtagande? Skulle det stå fast under provsättning? Profeten Jeremia sade: ”HERRENS [Jehovas] ord har blivit mig till smälek och hån beständigt.” (Jer. 20:8) Skulle du vara villig att utstå smädelser och fysisk misshandel och rentav lida döden för det? Under trycket av lidande och motstånd kan till och med obetydliga tvivel i fråga om Guds ords inspiration ge upphov åt större tvivel, undergräva tron och försvaga ens motståndskraft mot frestelse. (Jak. 1:6) Men om du är verkligt övertygad om att bibeln är Guds ord och att det är det enda rätta att leva efter den, då kommer du att vara mycket bättre i stånd att uthärda påtryckningar och göra motstånd mot att följa ett av egennytta präglat handlingssätt.
4 Den som resonerar som så att bibeln — åtminstone delvis — helt enkelt kan vara ett verk av mänskliga tankar kan försöka rättfärdiga att han i ett försök att komma undan svårigheter sätter sig över vad den säger. Men när han gör så, kan han i själva verket offra utsikten till evigt liv. Jesus Kristus sade: ”Den som står efter att vinna sitt liv, han skall mista det; men den som mister det, han skall rädda det.” (Luk. 17:33) Det är därför av mycket mer än flyktigt intresse att begrunda hur bibeln, en bok skriven av människor, verkligen är Guds ord. Det gäller vårt liv.
Hur bibelskribenterna fick sina upplysningar
5. Vilken uppgift hade direkt diktamen när det gällde att åstadkomma bibelns skildring?
5 Ett av de ”många sätt” som användes för att förmedla Guds budskap till människor på jorden var direkt diktamen. (Hebr. 1:1, 2) De dikterade delarna inbegriper de tio budorden (som också gavs i skriven form på två stentavlor) och alla de övriga lagarna och stadgarna i Guds förbund med israeliterna. Jehova Gud överbringade detta lagförbund genom änglar. (Apg. 7:53) Därefter blev Mose instruerad: ”Teckna upp åt dig dessa ord.” (2 Mos. 34:27) Andra profeter än Mose fick också bestämda budskap, och dessa blev senare nedskrivna. (Exempel kan man finna i 2 Samuelsboken 7:5—16; Jesaja 7:3—9 och Jeremia 7:1—34.) Dessa bestämda budskap framfördes vanligen av en ängel som representerade Gud. — 1 Mos. 31:11—13.
6. Beskriv beskaffenheten hos drömmar, syner och tillstånd av trance och deras uppgift i att förmedla Guds budskap till människor.
6 Jehova Gud använde ibland drömmar, syner och tillstånd av trance för att meddela sitt budskap till människor. (4 Mos. 12:6; 1 Sam. 3:4—14; 2 Sam. 7:17; Dan. 9:20—27) När det var fråga om drömmar eller ”nattliga syner”, fick den sovande personen en rörlig bild som förmedlade Guds budskap eller uppsåt överflyttad till sitt sinne. Andra som såg syner var fullt vakna och fick upplysningar i bildform inpräglade i det medvetna sinnet. (Matt. 17:2—9; Luk. 9:32) Somliga syner mottogs sedan en person hade fallit i ett tillstånd av trance. Fastän han var vid medvetande var han så uppslukad av synen att han var helt omedveten om allt annat han hade omkring sig. (Apg. 10:10—16; 11:5—10) Efteråt måste de bibelskribenter som fick upplysningar genom sådana medel som drömmar, syner eller trancetillstånd välja ord och uttryck för att med innebördsrika termer beskriva det de hade sett. — Hab. 2:2; Upp. 1:1, 11.
7. Hur fick bibelskribenterna sina uppgifter för de historiska framställningarna?
7 En betydande del av bibeln redogör för historia — det som individer, familjer, stammar och nationer varit med om. Hur fick bibelns skribenter dessa upplysningar? Ibland bevittnade de just de händelser som de upptecknade. Men ofta måste de anlita andra källor, konsultera redan existerande historiska skildringar, släkttavlor eller till och med människor som var i den ställningen att de kunde skaffa fram pålitliga upplysningar, direkt eller på annat sätt. Detta krävde omfattande och omsorgsfull forskning från skribentens sida. Esra, en präst och skicklig avskrivare, använde omkring tjugo dokumentära källor för att sammanställa de båda Krönikeböckerna. När läkaren Lukas skrev ned sitt evangelium, påpekade han: ”Jag [har] grundligt ... efterforskat allt ända ifrån begynnelsen ... för att i följd och ordning skriva därom.” (Luk. 1:3) Historiskt stoff (i Första Moseboken och i Jobs bok) om människans begynnelse och tidigare händelser, samtal i de osynliga himlarna och liknande uppenbarades av Gud antingen för skribenterna eller ursprungligen för andra. Om det tillkännagavs för andra än skribenterna, måste det ha överbringats muntligt eller i skriven form, till dess det blev en del av bibelns skildring.
8. Vad var källan till många av de visa uttalanden och många av de råd som finns i bibeln?
8 Förutom historia innehåller bibeln en mängd visa uttalanden och råd. Skribenterna utnyttjade sin egen och andras erfarenhet och gjorde detta mot en bakgrund av studium och tillämpning av de delar av bibeln de hade tillgång till. Gång på gång läser vi i bibeln uttalanden som belyser detta. Psalmisten David förklarade i fråga om vad han hade sett av Guds omsorg om sina tjänare: ”Jag haver varit ung och är gammal vorden, men har aldrig sett den rättfärdige övergiven, eller hans barn tigga om bröd.” (Ps. 37:25, Myrberg) Den vise skribenten till boken Predikaren, Davids son Salomo, drog följande slutsats av det han hade sett: ”Det finns intet som är bättre för en människa än att hon äter och likaså dricker och låter sin själ njuta vad gott är på grund av hennes hårda arbete. Också detta har jag, ja, just jag, sett, att detta kommer från den sanne Gudens hand.” (Pred. 2:24, NW) Sammanställandet av på mänsklig erfarenhet grundat stoff krävde att skribenten gjorde flitiga ansträngningar. Detta framgår tydligt av Predikaren 12:9, 10 (NW), där vi läser: ”Församlaren hade blivit vis, ... han [lärde] också folket beständigt kunskap, och han övervägde och gjorde grundlig efterforskning, på det att han skulle kunna sammanställa många ordspråk. Församlaren sökte finna de behagliga orden och skriva riktiga sanningsord.”
Guds andes uppgift
9. Betyder det förhållandet, att mycken mänsklig ansträngning var inbegripen i skrivandet av bibeln, att den Heliga skrift är Guds budskap bara i begränsat avseende?
9 Betyder det förhållandet att så mycken mänsklig ansträngning har varit inbegripen vid skrivandet av bibeln att den är Guds ord bara i begränsat avseende? Är enbart de av Gud dikterade delarna Guds budskap? Nej, ty hela bibeln är inspirerad av Gud, inte enbart några delar av den. Det är så därför att Jehova Gud genom sin verksamma kraft eller ande vägledde bibelskribenterna. Psalmisten David erkände detta och förklarade: ”Jehovas ande var det som talade genom mig, och hans ord var på min tunga.” — 2 Sam. 23:2, NW.
10. Illustrera vad som menas med uttrycket Guds ord i samband med bibliskt stoff.
10 Det ”ord” från Gud som var på Davids tunga var inte ett enstaka ”ord”, utan ett sammansatt budskap. Detta framgår tydligt av det sätt på vilket bibeln använder uttrycket ”ord”. En av profeten Elisas tjänare sade till exempel till den israelitiske härhövitsmannen Jehu: ”Jag har ett ord till dig, hövitsman.” (2 Kon. 9:5, Åk) Detta ”ord” visade sig vara Guds budskap. Det utpekade Jehu som den som Gud hade utvalt till konungavärdigheten över Israels tiostammarsrike och förordnade honom att verkställa domen över Ahabs kungliga hus. (2 Kon. 9:6—10) Likaså är det uppenbarligen med avseende på ett budskap och inte på ett enstaka ”ord” som vi läser i Jeremia 23:29: ”Är icke mitt ord såsom en eld, säger HERREN [Jehova], och likt en hammare, som krossar sönder klippor?” Inget enstaka ”ord” kan ha en sådan ödeläggande verkan, men ett kraftfullt budskap kan ha det när tillämpningen av det genomdrivs. Hur använde Gud sin ande för att införa sådana kraftfulla budskap i sinnet på bibelskribenterna och försäkra sig om att de fortsatte att vara hans ”ord”?
11. Hur kan det sägas att bibelns profetior inte ”kommer av någon enskild uttolkning”?
11 Beträffande den uppgift som Guds ande hade i förbindelse med profetiorna säger oss bibeln: ”Ingen Skriftens profetia kommer av någon enskild uttolkning. Ty profetior har inte vid något tillfälle frambragts av en människas vilja, utan människor talade från Gud, så som de fördes åstad av helig ande.” (2 Petr. 1:20, 21, NW) Detta betyder att bibelns profetior inte var ett verk av skribentens egen analys och tolkning av aktuella mänskliga företeelser och strömningar och det han trodde att detta skulle leda till. I stället fick skribenten sitt sinne stimulerat av Guds ande och drevs till att ge uttryck åt det inspirerade budskapet, i allmänhet med sina egna ord. Orden var alltså skribentens, men budskapet var Jehova Guds.
12. Vilken uppgift hade Guds ande i fråga om att vägleda nedtecknandet av inträffade händelser?
12 Men var det inte ofta så att det stoff som blev en del av bibeln skrevs åratal efter det att de beskrivna händelserna hade inträffat? Jo, det förhåller sig verkligen så, t. ex. i fråga om skildringarna av Jesu jordiska tjänst. Likväl var det Guds ande som ansvarade för att en exakt skildring frambragtes. Detta framgår tydligt av Jesu ord till sina lärjungar: ”Hjälparen, den heliga anden, som Fadern skall sända i mitt namn, denne skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er.” (Joh. 14:26, NW) Guds ande var således ansvarig för att de upplysningar som inbegreps i bibelns skildring blev ihågkomna på ett exakt sätt.
13. Vilka bevis finns det för att Guds ande vägledde utväljandet av det stoff som togs med i bibeln?
13 Genom sin ande sörjde Jehova Gud också för att det som blev nedtecknat passade in i hans uppsåt och gav nödvändig undervisning åt dem som ville vara och förbli hans godkända tjänare. Han vägledde utväljandet av det stoff som skulle tas med. Det var därför aposteln Paulus kunde säga: ”Allt det som fordom blev skrivet, det blev skrivet för vår undervisning, för att vi genom uthärdande och genom trösten från Skrifterna måtte ha hopp.” (Rom. 15:4, NW) Och med särskild hänsyftning på det som israeliterna på Mose tid fick vara med om påpekade han: ”Dessa ting fortfor att vederfaras dem såsom exempel [”förebilder”, Åk], och de blev nedskrivna till varning för oss, över vilka sluten på [judiska] tingens ordningar har kommit.” — 1 Kor. 10:11, NW.
14. Var det så att Jehova Gud ”iscensatte” händelser, som inbegrep israeliternas orätta handlingssätt, för att dessa ting skulle kunna bli nedtecknade till en varning för de kristna? Förklara.
14 Vi bör inte av detta dra slutsatsen att Gud i vartenda fall handlade som en stor ”dramatiker” och avsiktligt arrangerade händelser som skulle utgöra exempel, av vilka hans tjänare längre fram i tiden skulle kunna hämta lärdomar till varning och uppmuntran. Nej, i fråga om de händelser som aposteln hänvisade till var det i stället så att israeliterna reagerade på omständigheterna i enlighet med sitt eget val och sina egna önskningar, när de föll offer för knorrande, avgudadyrkan och otukt. Gud drev dem inte till att handla så. (1 Kor. 10:1—10) Eftersom israeliterna var Guds förbundsfolk, ger det förhållandet att de gav efter för frestelse ytterligare kraft åt den varning som aposteln därefter ger: ”Den som menar sig stå, han må se till, att han icke faller.” — 1 Kor. 10:12.
15. Hur visar Judas’ brev att Guds ande vägledde utväljandet av stoff?
15 Det var således inte så att Jehova Gud orsakade att många av dessa händelser inträffade, utan han lät helt enkelt många situationer utvecklas i enlighet med deras egen naturliga bana och påverkade sedan skribenterna att nedteckna det han visste skulle vara av värde i framtiden. Att utväljandet av stoff till bibelns skildring verkligen vägleddes av Guds ande blir väl belyst i fallet med lärjungen Judas’ brev. Judas hade ursprungligen för avsikt att skriva om de med anden smorda kristnas gemensamma frälsning. Under Guds andes inflytande urskilde han emellertid att hans medtroende behövde någonting annat för att kunna komma till rätta med den situation de då stod inför. Han förklarade orsaken till att han avvek från sin ursprungliga avsikt och skrev: ”Mina älskade, jag gjorde mig visserligen all möda för att skriva till er om den frälsning som vi har gemensamt, men jag fann det nödvändigt att skriva till er för att förmana er att kämpa en hård kamp för tron som en gång för alla blivit överlämnad åt de heliga. Mitt skäl härtill är att vissa människor har smugit sig in, vilka genom Skrifterna för länge sedan blivit bestämda för denna dom, ogudaktiga människor, som vänder vår Guds oförtjänta omtanke till en ursäkt för tygellöshet och bevisar sig vara falska mot vår ende ägare och Herre, Jesus Kristus.” (Jud. v. 3, 4, NW) Det som Judas därefter framlade under överinseende från Guds ande var precis vad medtroende behövde för att motstå nedbrytande inflytanden.
16. Tog bibelskribenterna ibland initiativ i fråga om att lägga fram stoff? Förklara.
16 Betyder det förhållandet att Guds ande vägledde utväljandet av stoff till bibelns skildring att de som var engagerade med att skriva inte tog något personligt initiativ, när det gäller det ämne de skrev om? Nej, ofta hade de mål i tankarna och skrev i överensstämmelse med dessa. De besvarade vissa frågor eller försökte klarlägga punkter som hade gett upphov åt missförstånd. Ett exempel på detta är aposteln Paulus’ andra brev till församlingen i Tessalonika. Några i denna församling hade med orätt dragit slutsatsen att Jesu Kristi närvaro i konungslig makt var nära för handen. Vidare fanns det sådana som inte hade tagit till hjärtat hans tidigare råd om att arbeta hårt och uppträda höviskt mot människor som stod utanför församlingen. Paulus’ andra brev tog itu med detta och uppenbarade den tillbörliga kristna synen i fråga om dessa punkter. (1 Tess. 4:10—12; 2 Tess. 2:1—3; 3:10—15) Eftersom bibelskribenterna likt Paulus gav gensvar på den ledning Guds ande gav, var det som de skrev i full överensstämmelse med Guds uppsåt och därför pålitligt.
Mänskliga uppfattningar — med eller utan gudomligt stöd?
17, 18. Hur bör vi förstå aposteln Paulus’ förklaringar att han uttalade sin egen åsikt?
17 Men vad är att säga om de tillfällen då bibelns skribenter förefaller att ha gett uttryck åt sin egen uppfattning? Tänk till exempel på följande uttalanden av aposteln Paulus: ”Till de andra säger jag, ja, jag, inte Herren ...” ”Vad nu beträffar jungfrur, har jag ingen befallning från Herren, men jag uttalar min åsikt.” ”Hon [en änka] är lyckligare, om hon förblir som hon är [dvs.: ogift], enligt min åsikt. Jag menar sannerligen att jag också har Guds ande.” (1 Kor. 7:12, 25, 40, NW) Vad menade egentligen Paulus med dessa uttalanden?
18 Aposteln kunde inte anföra en direkt läroframställning av Herren Jesus Kristus beträffande de punkter som dryftades, och därför gav han uttryck åt sin ”åsikt”. Men han skrev under överinseende av Guds ande, och därför hade hans åsikt gudomlig vägledning och gav uttryck åt Guds egen uppfattning. Detta bekräftas av att aposteln Petrus sammanförde Paulus’ brev med de övriga av bibelns skrifter: ”Ni [bör] hålla före att vår Herres tålamod innebär frälsning, alldeles som vår älskade broder Paulus också skrev till er — enligt den vishet som han har fått — när han talade om dessa ting, såsom han också gör i alla sina brev. I dem finns emellertid somligt som är svårt att förstå, vilket de som inte tar emot lärdom och som är ostadiga förvränger, såsom de också gör med de övriga Skrifterna, till sin egen tillintetgörelse.” — 2 Petr. 3:15, 16, NW.
19. I vilka avseenden är bibeln Guds budskap?
19 Vi kan alltså se att bibeln som helhet är Guds ”ord” eller budskap på så sätt att allting har blivit nedtecknat under överinseende av hans ande för att tjäna hans uppsåt och lägga fram förhållandena i överensstämmelse med fakta. Närhelst bibeln återger uttalanden av människor eller skildrar vad de gjorde under vissa omständigheter, blir det genom sammanhanget i bibeln klargjort om deras handlingssätt skall efterliknas eller undvikas, om deras resonemang skall godtas eller avvisas.
20. Förklara hur någon kan använda bibeln på ett sådant sätt att han tillskriver Gud ofullkomliga människors uppfattningar.
20 Tänk på Jobs bok som ett exempel. Betydande delar av denna bok handlar om orätta uppfattningar som framfördes av Jobs tre vänner och ibland också av Job själv. Sådana orätta slutledningar och oriktiga tillämpningar av fakta var uppenbarligen inte inspirerade av Gud. Som illustration kan vi ta den anklagelse som Jobs vän Elifas med orätt riktade mot Gud: ”Ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon.” (Job 15:15) Jehova Gud tillrättavisade längre fram Elifas och hans följeslagare för de oriktiga framställningar de givit. Elifas fick veta: ”Min vrede är upptänd mot dig och dina båda vänner, därför att I icke haven talat om mig, vad rätt är, såsom min tjänare Job har gjort.” (Job 42:7) Det är tydligt att Elifas och hans vänner inte var inspirerade av Gud, men den person som skrev Jobs bok vägleddes av Guds ande till att göra en exakt uppteckning av deras uttalanden. Denna uppteckning tjänar till att identifiera och avslöja ett orätt resonemang i fråga om att Gud tillåter det onda. Därför är den som helhet Guds inspirerade ord eller budskap. Detta visar likväl att vi måste vara försiktiga när vi citerar vissa delar av bibeln. Om någonting som i verkligheten är ofullkomliga människors uppfattning tas ut ur sin rätta inramning, rycks ut ur sammanhanget, kan det med orätt tillskrivas Gud.
Guds vishet uppenbarad i att han använt människor till att uppteckna hans ord
21. Skulle bibeln verkligen ha varit värdefullare för oss som ofullkomliga människor, om Jehova Gud hade använt änglar till att skriva hela bibeln?
21 Att Gud använt människor till att uppteckna hans ”ord” är ett bevis på hans stora vishet i fråga om att ge precis vad vi ofullkomliga människor behöver. Han kunde ha använt änglar. Men skulle hans ”ord” då ha haft samma dragningskraft? Det är sant att änglar med det skrivna ordet kunde ha beskrivit Guds underbara egenskaper och hans storslagna handlingar. De kunde ha förmedlat djupet av sin egen hängivenhet för honom och sin uppskattning av hans gränslösa gåvor. Men skulle det inte ha varit svårt för oss som ofullkomliga människor att förbinda oss med en skildring som lade fram uttalanden av fullkomliga andevarelser, vilkas erfarenheter och kunskaper är långt överlägsna våra? Livet i deras värld skulle inte ha kunnat framställas så som vi känner livet — dess glädjeämnen tillsammans med fruktan, besvikelser och sorg. Genom att Jehova Gud använde människor såg han således till att hans ”ord” fick den värme, variation och dragningskraft som bara det mänskliga draget skulle kunna ge det.
22. Vilka problem i fråga om att förstå bibeln skulle vi kunna ha, om det mänskliga elementet vore helt utelämnat ur den?
22 Om det mänskliga elementet helt saknades i bibeln, skulle det också kunna vara mycket svårt för oss att fatta dess budskap. Det skulle kunna vara svårt att se hur vi som ofullkomliga människor alls kunde vinna en godkänd ställning inför Skaparen. Om skildringen till exempel bara talade om för oss att Gud är barmhärtig, skulle detta inte vara tillräckligt för att vi skulle förstå precis vad detta betyder. Vi människor behöver få sådana angelägenheter förklarade för oss på sådana sätt som vi kan fatta. Eftersom bibeln är skriven av människor, ger den konkreta illustrationer ur verkliga livet och lägger fram dem sedda ur mänskligt perspektiv. Den berättar för oss om människor som kände till Guds lag men ändå dukade under för svagheter och gjorde sig skyldiga till allvarliga överträdelser, och skildringarna ger oss ibland personernas egna ord i fråga om hur de kände det och reagerade. Samtidigt får vi också veta i vilken utsträckning de blev föremål för barmhärtighet.
23, 24. Berätta vad som hände David i samband med Bat-Seba och visa vad detta lär oss om Jehova Gud.
23 Tänk på kung David. Han hade visat sig vara en man med enastående tro. Men så ledde omständigheterna till att han blev offer för ett orätt begär. David kom att känna dragning till en kvinna, hustrun till hettiten Uria, en man som lojalt understödde Davids kungadöme. Han lät sitt begär växa och förde faktiskt in Urias hustru, Bat-Seba, i sitt palats. Fastän han kanske inte hade tänkt att verkligen inlåta sig på sexuellt umgänge, uppeggades hans passion så långt att han begick äktenskapsbrott. När han fick veta att Bat-Seba blivit havande till följd av detta, skyndade han sig att söka dölja saken genom att försöka få Uria att bege sig hem och ha sexuellt umgänge med sin hustru. När detta inte lyckades, blev David desperat. Endast ett sätt tycktes stå öppet för honom att förhindra att Bat-Seba blev avslöjad som äktenskapsbryterska tillsammans med honom, och det var att få hennes man röjd ur vägen och sedan ta henne som sin egen hustru. David ordnade därför med att Uria försattes i en sådan belägenhet att han nästan säkert skulle dö i strid. Uria dödades, och David tog sedan Bat-Seba, som blivit änka, som sin hustru. — 2 Sam. 11:2—27.
24 När profeten Natan uppenbarade denna allvarliga orätta handling, kände David ett styng i hjärtat och gav uttryck åt den djupaste sorg över sin synd. Han utropade: ”Jag har syndat mot Jehová.” (2 Sam. 12:13, Åk) När Jehova såg Davids i hjärtat kända ånger, godtog han den, och fastän han straffade David, förkastade han honom inte som sin tjänare. Det var därför ingen överdrift, när David förklarade i en av sina psalmer: ”Du, Herre [Jehova, NW], är en barmhärtig och nådig Gud, långmodig och stor i mildhet och trofasthet.” — Ps. 86:15.
25. Vad lär vi om Jehovas barmhärtighet av det han gjorde med israeliterna på Jeremias tid?
25 Å andra sidan berättar bibeln om de trolösa invånarna i Jerusalem på Jeremias tid. Folket som helhet vände dövörat till för upprepade uppmaningar att ångra sig. De fortsatte trotsigt att bedriva laglöshet. Jehova Gud upphörde därför med sin barmhärtighet, drog tillbaka sitt skydd från dem och lät dem drabbas av en fruktansvärd olycka som babylonierna tillfogade dem. Han vägrade att lyssna, även om de förtvivlat ropade på hjälp. Varför det? Därför att de fortfarande inte ångrade sig. Beträffande detta skrev profeten Jeremia: ”Du har höljt dig i vrede [hindrat tillträde genom förbittring, NW] och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning. Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.” — Klag. 3:43, 44.
26. Hur hjälper oss exempel från verkliga livet att känna Jehova?
26 Mot bakgrunden av sådana illustrationer ur verkliga livet kan vi inte undgå att få en balanserad bild av vad slags Gud Jehova är och av hur han kommer att handla med oss. Oberoende av hur allvarlig en överträdelse är som ofullkomliga människor kan begå, kan de vinna Guds förlåtelse om de är verkligt ångerfulla. Men om de inte visar någon ånger, utan fortsätter att bryta mot hans rättfärdiga befallningar, kommer de inte att slippa undan hans ogynnsamma dom. Eftersom bibeln uppenbarar den stora omfattningen av Guds personlighet i ordalag som vi ofullkomliga människor kan tilltalas av, kan vi verkligen lära känna honom som person.
27. Hur kan det sätt på vilket bibeln är skriven tjäna till att pröva hjärtan?
27 Det sätt på vilket bibeln är skriven har tjänat till att uppenbara vad som finns i människors hjärta. (Hebr. 4:12) De som vill finna vad som tycks vara fel och motsägelser i bibeln kan finna detta. Ett skäl till detta är att bibeln inte beskriver alla detaljerna. Ofta återger den människors resonemang, ord och handlingar utan att ge uttryck åt något direkt gillande eller ogillande. Detta är orsaken till att somliga, när de läser en viss skildring, ifrågasätter om Gud var verkligt rättvis och opartisk i det han gjorde. Sedan använder de detta som en ursäkt för att inte göra de förändringar i sitt levnadssätt som bibeln anbefaller. Detta verkar i överensstämmelse med Guds uppsåt att som sina godkända tjänare ha enbart dem som verkligen älskar honom och uppskattar honom för vad han är. — 5 Mos. 30:11—20; 1 Joh. 4:8—10; 5:2, 3.
28. Vilken syn på skenbara motsägelser kommer människor som uppskattar bibelns värde att ha? Ge en illustration.
28 Men den som har ägnat allvarlig begrundan åt bibeln — och verkligen har fått erfara vilken underbar vägledare för livet den är — tar inte fasta på vad som förefaller vara motsägelser i en ansträngning att misskreditera bibeln som Guds budskap till människan. Han gör sig inte blind för det som ser ut att vara problem. Inte alls. Han inser att bibeln är en enda harmonisk helhet, och därför är han försiktig så att han inte förbigår det sammanhang i vilket bibeln som helhet framlägger en särskild händelse eller situation. Låt oss för att belysa detta säga att du hade en mycket god vän som du visste var en god far, en man som verkligen hade omsorg om sina barns bästa. Om du fick höra att han hade straffat sin son strängt, skulle du då genast dra slutsatsen att det han gjorde var helt och hållet oberättigat och oförnuftigt? Naturligtvis inte; eftersom du känner honom, skulle du tänka att han måste ha haft tungt vägande skäl till att behandla situationen på det sättet. På liknande sätt ger bibeln tillräckliga upplysningar om Jehovas personlighet, vägar och handlingar för att det skall bli möjligt för oss att veta vad slags Gud han är. Så varför skulle någon bringas ur fattningen och mena att Gud är kärlekslös, obarmhärtig eller orättvis, även om detaljerna i någon viss given situation inte är beskrivna? Att göra så skulle vara att förneka de överflödande vittnesbörden i bibeln som helhet om att han är en kärleksfull, barmhärtig och rättvis Gud. — 2 Mos. 34:6, 7; Jes. 63:7—9.
29. Varför bör vi inte bli förvånade om vi finner en del skenbara motsägelser i bibeln?
29 Det finns ytterligare ett skäl till att vi bör förvänta att bibeln skall innehålla mindre skiljaktigheter, skenbara motsägelser, när den dryftar likartat stoff. Tänk på skildringarna av Jesu jordiska tjänst. De skrevs av fyra män. Vi vet vilka yrken tre av dem hade — en var utbildad läkare, en annan skatteindrivare och den tredje fiskare. Eftersom Jehova Gud inte dikterade precis vad dessa män skulle skriva, utan helt enkelt genom sin ande vägledde dem för att säkerställa exaktheten i det de skrev, är det helt naturligt att det förekommer variationer. Var och en av skribenterna kunde ha tagit med många fler upplysningar än han gjorde. En av dem, aposteln Johannes, sade till och med: ”Jesus gjorde i sina lärjungars närvaro också många andra tecken, som inte är nedskrivna i denna bok.” (Joh. 20:30, Hd) Evangelieskildringarna är således mycket förtätade, och vissa detaljer som finns i en är utelämnade i en annan. Skildringarna motsäger inte varandra, utan de kompletterar varandra och hjälper oss att få en mera fullständig bild. Samtidigt ger variationerna ytterligare bevis för att bibeln är pålitlig. Hur så? På så sätt att de visar att det inte rådde något hemligt samförstånd mellan skribenterna, att de inte gjorde upp gemensamma planer för att frambringa en falsk berättelse.
30. Varför finns det i förbindelse med bibeln inte något skäl att komma med spetsfundigheter på grund av mindre skiljaktigheter?
30 Det finns således i verkligheten inte några skäl för människor att trassla in sig i spetsfundigheter över smärre angelägenheter. Oberoende av hur lärda och utbildade de kan vara, är de i verkligheten inte i en sådan ställning att de kan fälla någon dom i angelägenheter som de inte personligen har bevittnat. Och även om de hade varit med där på skådeplatsen, skulle de också lägga fram skildringar som betonade något olika aspekter på vad de hade sett och hört. En ärlig bedömning av evangelieskildringarna gör det i verkligheten klart och tydligt att detta är fyra skilda vittnesbörd som är harmoniska i fråga om att fastställa en och samma livsviktiga sanning: Jesus Kristus är Guds Son. — Joh. 20:21.
Har Guds budskap blivit förmedlat i tillförlitlig form?
31. Vilken fråga uppstår med tanke på att de ursprungliga bibelhandskrifterna inte längre existerar?
31 Guds budskap som finns i de fyra evangelierna och i det övriga av bibeln har inte bevarats i ursprunglig handskriftsform. De ursprungliga handskrifterna gick för länge sedan förlorade, antingen genom användning eller genom vädrets nedbrytande verkningar. Hur kan vi då vara säkra på att Guds budskap inte har blivit förvrängt efter många hundra år av avskrivning och förnyad avskrivning?
32. Vad har bibeln själv att säga om den bestående beskaffenheten i Guds budskap, och vad har detta krävt när det gäller bevarandet av det?
32 Bibeln själv riktar uppmärksamheten på Guds ”ords” varaktiga beskaffenhet. I Jesaja 40:8 läser vi: ”Gräset torkar bort, blomstret förvissnar, men vår Guds ord förbliver evinnerligen.” För att dessa ord skulle vara sannfärdiga i framtida generationer var det nödvändigt att Guds ”ord” förblev fritt från förvrängning. Om det skulle bli opålitligt på grund av en stor mängd mänskliga fel vid avskrivandet, skulle det upphöra att vara Guds budskap. Men finns det några bevis för att Guds ”ord” har bestått i pålitlig form? Ja, det finns det!
33. Hur gick avskrivarna av bibeln i allmänhet till väga i sitt arbete?
33 De som skrev av den Heliga skrift var mycket omsorgsfulla. Det var många avskrivare av de hebreiska skrifterna som i sitt arbete räknade inte bara antalet ord, utan också antalet bokstäver som skrevs. Närhelst det obetydligaste misstag upptäcktes — att man skrivit fel på en enda bokstav — kunde en hel sektion skäras ut och ersättas med en ny och felfri. Det blev en vana för de skriftlärda att läsa varje ord högt innan de skrev det. Att skriva ens ett enda ord ur minnet ansågs av många vara en grov synd. Även om avskrivarna av de kristna grekiska skrifterna oftast inte var yrkesmän, gjorde de likaså ett omsorgsfullt arbete. Som ett resultat av detta gjorde man mycket få fel, och de fel som uppstod påverkar inte budskapet i väsentlig grad.
34. Vad visar jämförande studier av forntida handskrifter om pålitligheten i bibeltexten sådan vi har den i vår tid?
34 Jämförande studier av tusentals forntida bibelhandskrifter, däribland några som är omkring 2.000 år gamla, visar att texten måste ha blivit förmedlad i exakt form. Om texten i de hebreiska skrifterna framhöll språkvetenskapsmannen W. H. Green: ”Det kan tryggt sägas att inget annat verk från forntiden har blivit förmedlat i så exakt form.” Den välkände språkvetenskapsmannen sir Frederic Kenyon framhöll i förordet till sina sju band om Chester Beatty-papyrerna:
”Den första och viktigaste slutsats man drar när man undersöker dem [papyrushandskrifterna] är den tillfredsställande slutsatsen att de bekräftar de existerande texternas absoluta pålitlighet. Ingen markant eller grundläggande avvikelse förekommer i vare sig Gamla eller Nya testamentet. Det finns inga viktigare utelämnanden eller tillägg av avsnitt och inga avvikelser som påverkar betydelsefulla fakta eller lärosatser. Avvikelserna i texten gäller obetydligheter, till exempel ordens ordningsföljd eller exakt vilket ord som används. ... Men deras största betydelse ligger i att de genom vittnesbörd som är äldre än de som hittills varit tillgängliga bekräftar integriteten i de texter vi har.”
I sin bok The Bible and Archaeology (Bibeln och arkeologin) framhöll han på liknande sätt:
”Den period som ligger mellan de tidpunkter då dessa skrifter först blev till och de äldsta handskrifter vi nu har av dem blir följaktligen så kort, att den i själva verket kan lämnas utan avseende, och den sista grunden till något tvivel på att Skriften har levat kvar till vår tid i huvudsak sådan den en gång skrevs har nu avlägsnats. Både äktheten och det i stort sett oförändrade tillståndet hos Nya testamentets böcker kan betraktas som slutgiltigt fastställda.”
35. Vilken verkan kan bibeln ha på oss i denna tid?
35 Ja, Guds budskap, sådant det skrivits av människor under vägledning av Guds ande, har bestått i pålitlig form till nuvarande tid. Det är inte utan syfte som det har blivit bevarat på ett pålitligt sätt. Budskapet i sig självt kan ha en djupgående god inverkan på dem som godtar att det kommer från Gud. Också i vår tid kan de ord som riktades till kristna i Tessalonika tillämpas på hundratusentals människor överallt på jorden: ”När ni tog emot Guds ord [eller budskap], som ni hörde av oss, godtog [ni] det, inte såsom människors ord, utan — som det ju i sanning är — såsom Guds ord, vilket också är verksamt i er som tror.” (1 Tess. 2:13, NW) I likhet med tessalonikerna har många i vår tid varit villiga att lida för att de troget hållit fast vid den Heliga skrift, övertygade om att detta verkligen är Guds inspirerade ”ord”. (1 Tess. 2:14—16) Är du övertygad på samma sätt? Är detta ”ord” eller budskap verksamt i dig? Har du gagn av det i ditt dagliga liv?
[Bilder på sidorna 394, 395]
Gud gav de tio budorden i skriven form
Änglar talade Guds ord till människor
Guds ande vägledde utväljandet av fakta ur tidigare skildringar
I fullt vaket tillstånd fick profeter syner från Gud
Budskap från Gud gavs medelst drömmar