Hur vi bevisar oss värdiga att komma in i Guds nya ordning

”Då ni nu väntar på dessa ting, så gör ert yttersta för att slutligen av honom bli funna fläckfria och oklanderliga och i frid.” — 2 Petr. 3:14, NW.

1. Vad kan missnöje med den gamla ordningen inte göra åt saken, men vad kan Gud göra?

MISSNÖJET med den rådande gamla tingens ordning är utbrett över hela jorden. Många radikalt sinnade kallar den ”etablissemanget” och protesterar mot den. Många sådana personer vill göra slut på den. Men de finner att de inte har någonting passande att ersätta den med. De kan inte tänka ut något nytt och bättre som en ersättning. Om de förstörde den etablerade gamla ordningen, skulle det bara bli spillror kvar. Lyckligtvis finns det någon som är högre än människan och som inte heller är tillfredsställd med den gamla ordningen på jorden. Han är inte endast i stånd att helt och hållet göra slut på den gamla ordningen, utan han kan också ersätta den med en strålande ny ordning för människorna. Han är Gud den Allsmäktige, himmelens och jordens Skapare.

2. Vad har denne allsmäktige Gud lovat att göra åt saken, och var finner vi hans löfte upptecknat?

² Just denne Gud har lovat att den förtryckande, dödsbringande gamla ordningen skall avlägsnas från jorden såväl som att det skall upprättas en rättfärdig, livgivande ny ordning, som skall tillfredsställa alla människors behov och rättmätiga önskningar. Det gudomliga löftet om denna underbara förändring i människornas angelägenheter finner vi upptecknat i den bok vars författare Gud är, nämligen bibeln. En bibelskribent under första århundradet syftade på detta dyrbara löfte, då han skrev följande: ”Men det finns nya himlar och en ny jord, som vi väntar enligt hans löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo.” — 2 Petr. 3:13, NW.

3, 4. a) Vilken fråga uppstår beträffande oss när det gäller detta gudomliga löfte? b) Vad slags erfarenhet kommer det att bli för människorna, när orden i Uppenbarelseboken 21:3—5 uppfylls i fråga om dem?

³ De människor under första århundradet som läste dessa tillitsfulla ord av den kristne aposteln Petrus väntade sannerligen ivrigt på dessa utlovade ”nya himlar och en ny jord” från en Gud som inte ljuger. Hans löfte gäller ännu i dag! Följaktligen är frågan: Tror vi också på det? Om vi påstår att vi gör det, väntar vi då likaså på sådana rättfärdiga ”nya” ting? Med tillit till den Gud vars löfte aldrig sviker bör vi göra det. (Jos. 21:45; 23:14; Tit. 1:2) I själva verket bör vi vara glada, eftersom dessa ”nya himlar och en ny jord” är nästan inpå oss! Helt visst behöver vi dem som aldrig förr! Dessa nya ting symboliserar Guds rättfärdiga nya ordning. Den skall sannerligen vara någonting ”nytt”. Hittills har människor aldrig sett någonting likt den. Det kommer obestridligen att bli en ny erfarenhet för människorna, när följande ord i slutet av bibeln uppfylls:

⁴ ”’Ja, Gud själv skall vara hos dem och skall avtorka alla tårar från deras ögon. Och döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer; ty det som förr var är nu förgånget.’ Och han som satt på tronen sade: ’Se, jag gör allting nytt.’ Ytterligare sade han: ’Skriv; ty dessa ord äro vissa och sanna.’” — Upp. 21:3—5.

5. Hur visar sig politikers löften stå i kontrast till Guds löften?

⁵ Sorgligt att säga har människorna funnit att de röstfiskande politikernas skrytsamma löften är ihåliga, tomma, överdrivna, orealistiska och inte förtjänta av tillit och förtroende. I skarp kontrast härtill kommer de löften som getts av Skaparen av dessa ”nya himlar och en ny jord” att visa sig vara ”vissa och sanna”. Vi kan invänta det han har utlovat och vara säkra på att vi absolut inte kommer att bli besvikna.

Det gamla måste vika för det nya

6, 7. Vilken religiös tro har många människor beträffande den gamla ordningen, och om vilken bok, liksom också om vem som är dess författare, är de okunniga?

⁶ I tusentals år har nu den gamla tingens ordning varit förhärskande över jorden. Det har varit en tillräckligt lång tid för att människorna skall ha blivit sjuka av den och trötta på den. Otaliga millioner människor har den religiösa trosuppfattningen att den gamla ordningen är människans öde, hennes oföränderliga bestämmelse. De fogar sig efter den i hopplös förtvivlan. Dessa religiösa människor känner inte bibeln. De känner inte bibelns gudomlige författare. Förvånande många känner inte ens till hans namn. De känner de personliga namnen på de icke-bibliska gudar som de har fått lära sig att dyrka, men inte det personliga namnet på bibelns Gud. Likväl finns hans namn där i Boken. Om det är så att de läser engelska och vill finna namnet, behöver de bara ta den populäraste engelska översättningen av bibeln, den översättning som av kung Jakob I av Storbritannien auktoriserades att läsas i alla landets kyrkor, och slå upp 2 Mos. 6:2, 3 Andra Moseboken (den andra boken i bibeln), kapitel sex, verserna två och tre. Där kan de läsa:

⁷ ”Och Gud talade till Mose och sade till honom: ’Jag är HERREN. Och jag uppenbarade mig för Abraham, för Isak och för Jakob under namnet Gud Allsmäktig, men under mitt namn JEHOVA var jag icke känd av dem.’”a

8, 9. Vad är namnet på ”den högste över hela jorden”, och hur och varför kan vi använda hans personliga namn?

⁸ Om detta ställe, där de finner Guds namn i sitt eget exemplar av bibeln, inte är tillräckligt för dem, kan de slå upp Psalm 83:18 (i 1917 års sv. övers. v. 19), och där läser de: ”På det att människor må veta att du, som allena bär namnet JEHOVA, är den högste över hela jorden.” De kan också slå upp Jesaja 12:2 och 26:4 i den engelska auktoriserade översättningen.

⁹ Det personliga namnet på Honom som är Gud och ”den högste över hela jorden” är alltså Jehova. I de ursprungliga hebreiska skrifterna, som vanligen kallas Gamla testamentet, förekommer detta personliga namn på Gud omkring sju tusen gånger och skrivs med fyra hebreiska konsonanter. Eftersom Guds eget personliga namn används så ofta i bibelns skrifter, är vi i denna tid bemyndigade att använda detta namn enbart på ett vördnadsfullt sätt — inte missbruka det. Följaktligen kan vi använda ett namn om den Gud vi avser, bibelns Gud. Hans personliga namn skiljer sig från hans älskade Sons namn, nämligen Jesus, som betyder ”Jehova är frälsning”.

10. a) Vad betydde Guds löfte om nya himlar och en ny jord för den gamla tingens ordning? b) Vad uppmuntrade Petrus sina läsare att göra, fastän han själv inte fick leva till dess de utlovade ”nya” tingen kom?

¹⁰ Den himmelske Fadern, Jehova, är den som har utlovat den nya ordningen, som består av ”nya himlar och en ny jord”. Så snart han nämnde de nya himlarna och den nya jorden, betydde det att den gamla tingens ordning, som aldrig kommit från Jehova Gud, var dömd att försvinna. Är inte detta goda nyheter? (Jämför Hebréerna 8:13.) Ända sedan detta löfte från Gud gavs har människor med sann tro på honom som gav löftet ivrigt sett fram emot att han skall införa en sådan rättfärdig ny ordning. Aposteln Petrus och de församlingar av kristna som han skrev sitt brev till var bland dem som såg bortom det närvarande och tillitsfullt väntade på upprättandet av de rättfärdiga nya styrande ”himlarna” och den rättfärdiga nya samhälleliga ”jorden”. På grund av vad Petrus’ Herre, Jesus Kristus, hade sagt till Petrus, förväntade han inte själv att leva för att se denna välsignade dag på jorden. (Joh. 21:18, 19; 2 Petr. 1:13—15) Men han uppmuntrade sina läsare att vänta på att denna rättfärdiga nya ordning skulle inträda. Petrus’ inspirerade uppmuntran är tillämplig på oss nu, nitton hundra år efter hans tid.

Slutet på den gamla ordningen förväntas först

11. Vad måste först avlägsnas från jorden, och hur har det visats att detta inte är ett alltför stort arbete för Skaparen?

¹¹ Först måste vi emellertid förvänta slutet på den ogudaktiga gamla ordningen. Från tiden kort efter det att den världsomfattande vattenfloden översvämmade jorden på profeten Noas tid, för mer än 4.300 år sedan, har en ond världsordning förskansat sig på jorden. Följaktligen ämnar den inte ge upp lättvindigt, utan kamp. En kamp mot vem? Naturligtvis mot upphovsmannen till den nya ordningen, Skaparen av ”nya himlar och en ny jord”. Men att rycka upp den gamla ordningen med rötterna är inte ett alltför stort arbete för den allsmäktige Guden att ta itu med. På Noas tid visade denne Gud sin förmåga att tillintetgöra en hel värld av människor i ett enda slag, med ett enda ”ingripande från Gud” som inte var en tillfällighet. Långt tidigare, under skapelseveckans andra dag, åstadkom han en åtskillnad mellan vattnen, så att stora mängder vatten hölls uppe i rymden runt omkring jordklotet, medan en atmosfärisk utsträckning, ett ”fäste”, fanns där emellan. (1 Mos. 1:6—8) Vid sin fastställda tid lät han dessa vattenmassor störta ner på jorden. Detta medförde en global översvämning som dränkte hela den mänskliga befolkningen på jorden utom de åtta människosjälarna i Noas ark. — 1 Petr. 3:20.

12. Under åtminstone hur lång tid visade Gud självbehärskning när det gällde att låta syndafloden komma, och vad var det syndafloden tillintetgjorde?

¹² Denna globala vattenflod var ett straff från Jehova Gud. Han hade tålmodigt avhållit sig från att utdela denna bestraffning under åtminstone 120 år. (1 Mos. 6:1—3) Aposteln Petrus framhöll särskilt denna självbehärskning från Guds sida, då han skrev: ”Han ... avhöll sig [inte] från att straffa en forntida värld, men bevarade Noa, en rättfärdighetens predikare, i trygghet tillsammans med sju andra, när han sände en flod av vatten över en värld av ogudaktiga människor.” Att detta betydde att en värld tillintetgjordes framhåller aposteln Petrus återigen, då han tillfogar: ”Och genom dessa medel led den tidens värld tillintetgörelse, när den blev översvämmad av vatten.” — 2 Petr. 2:5; 3:6; NW.

13. Vilken jämförelse kan göras mellan den ”forntida världen” och den nuvarande ”världen” eller det mänskliga samhället, när man tänker på Guds långmodighet?

¹³ Följaktligen bestod denna ”forntida värld”, det första mänskliga samhället, i omkring 1.656 år efter människans skapelse. När det gäller den nuvarande ”världen”, det mänskliga samhället, har Guds tålamod med den varat mycket längre — omkring fyra tusen två hundra år eller sedan Gud ingrep genom att förbistra språket för dem som byggde Babels torn. (1 Mos. 10:8—10; 11:1—9) Den ”forntida världen” på Noas tid blev begravd i en vattengrav på grund av att den var ”ogudaktig”. Den hade uppfyllt jorden med våld. Den fördärvade jorden, och människorna lade inte jorden under sig för att den skulle få paradisisk skönhet. ”Människornas ondska var stor på jorden.” (1 Mos. 6:5—9, 12, 13) Denna värld förtjänade att bli tillintetgjord.

14. Varför räknades Noa och hans familj värdiga att överleva syndafloden?

¹⁴ Varför räknades då Noa och hans familj värdiga att bli skonade genom syndafloden och få komma in i perioden efter floden? Det berodde på att Noa tog ledningen för sin familj i att vandra ”med den sanne Guden” (NW), inte med den ogudaktiga världen. Gud fann att Noa var rättfärdig, ”ostrafflig bland sitt släkte”. Han var en ”rättfärdighetens predikare”. Han hade föredömlig tro på Gud. Detta var orsaken till att han lydigt byggde arken för att bevara sin familj vid liv. — 1 Mos. 6:9—7:1; Hebr. 11:7.

15, 16. a) Vad är det vi kan lära av detta, och hur kan det tillämpas på nuvarande tid? b) Hur förutsade Jesus ett världsslut i global skala?

¹⁵ Låt oss se till att vi inte går miste om den lärdom som kommer fram här: Det är möjligt för Jehova Gud att göra slut på en hel värld av ett ont mänskligt samhälle och, mer än så, bevara godkända enskilda människor genom ett sådant slut för en värld. (2 Petr. 2:9, 10) Ett världsslut som på liknande sätt skall vara globalt ligger framför oss i denna tid. Guds egen Son, Jesus Kristus själv, förutsade det:

¹⁶ ”Och såsom det skedde på Noas tid, så skall det ock ske i Människosonens dagar: människorna åto och drucko, män togo sig hustrur, och hustrur gåvos åt män, ända till den dag, då Noa gick in i arken; då kom floden och förgjorde dem allasammans. ... Alldeles på samma sätt skall det ske den dag, då Människosonen uppenbaras.” — Luk. 17:26—30; Matt. 24:37—39.

17, 18. Varför rättade sig inte den ”forntida världen” efter Guds varning genom Noa, och när blev Guds dom uppenbarad?

¹⁷ Då, år 2370 f.v.t., trodde inte de ogudaktiga människorna på de vittnesbörd de hade för ögonen om att slutet på deras ”forntida värld” var nära. För dem föreföll det osannolikt, högst otroligt, omöjligt! Mannen Noa varnade dem för ett naturfenomen som var alltför kolossalt för att de skulle kunna tro det. Varför skulle de då bekymra sig?

¹⁸ Fram till dess hade livet fortsatt helt normalt för dem — de hade ätit och druckit och gift sig för att frambringa nästa generation. De tänkte sig inte att det skulle komma en dag då Gud höll räkenskap med dem för deras ondska, det våld varmed de uppfyllde jorden, det sätt på vilket de fördärvade jorden och deras själviska handlingssätt på jorden. Att Noa byggde arken färdig och förde in grundläggande arter av djur och fåglar i arken gjorde inte att Noas varning fick någon tyngd för dem. De visade fullständig brist på tro. Därför framstod de som dömda i Guds ögon — i kontrast till Noas handlingssätt av tro understödd av gärningar. Till sist var den inne, den sjuttonde dagen i den andra månmånaden (sannolikt Bul, som betyder ”regn”) år 2370 f.v.t. Då uppenbarades Noas Guds tillintetgörande dom för denna ”värld av ogudaktiga människor”. — 1 Mos. 7:11—17; 2 Petr. 2:5, NW.

19. Om vi önskar likna Noa i fråga om att få överleva slutet på en värld, vad mera krävs det då än att vi enbart önskar komma undan tillintetgörelse tillsammans med denna tingens ordning?

¹⁹ Önskar vi i denna tid likna Noa och hans familj genom att överleva ett slut för en värld och få komma in i Guds rättfärdiga nya ordning för att glädja oss åt ”nya himlar och en ny jord”? För att vi skall räknas värdiga ett sådant privilegium behövs det mera än att vi enbart önskar komma undan tillintetgörelse med den ”närvarande onda tingens ordning”. (Gal. 1:4, NW) Vi måste likna den familj som tillhörde Noa, ”rättfärdighetens predikare”, under deras tid före den globala vattenfloden. Noa måste utföra trosgärningar förutom att han predikade rättfärdighet och förkunnade varningen att världen skulle tillintetgöras. Bör det förväntas mindre av oss, nu då vi befinner oss i ”avslutningen på tingens ordning” enligt Jesu profetiska beskrivning av den händelserika tidsperiod som vi har genomlevt sedan år 1914? Nej! Så förhåller det sig inte, om den nutida motbilden skall motsvara den forntida förebilden på Noas tid. — Matt. 24:3—39.

20. Vilket resonemang, med avseende på Guds förmåga att handla med rättfärdiga och orättfärdiga människor, använder Petrus, när han påminner oss om vad vi bör göra?

²⁰ Vad vi behöver göra är just det som aposteln Petrus påminner dem om som läste hans andra brev till kristna troende. Petrus bygger upp en slutledning på det faktum att Gud verkställde dom på onda änglar och människor, och han skriver: ”Ej heller skonade han den forntida världen, om han ock, när han lät floden komma över de ogudaktigas värld, bevarade Noa såsom rättfärdighetens förkunnare, jämte sju andra. ... Så förstår Herren att frälsa de gudfruktiga ur prövningen, men ock att under straff förvara de orättfärdiga till domens dag. Och detta gör han först och främst med dem som i oren begärelse stå efter köttslig lust och förakta andevärldens herrar.” — 2 Petr. 2:5—10.

Guds framåtskridande mot domens dag är inte långsamt

21. Varför menar den nuvarande generationen att tillintetgörelsen för deras del slumrar och att Gud är långsam i fråga om att verkställa dom?

²¹ Närmare två hundra år efter floden på Noas tid började Noas avkomlingar i allmänhet glömma Guds världsomfattande verkställande av dom över ogudaktiga människor. De byggde sedan upp ett mänskligt samhälle i upproriskhet mot Jehova Gud såsom den universelle suveränen. Den beryktade stad som kallades Babel (eller Babylon) blev en symbol av ett sådant mänskligt samhälle som trotsar Gud. (1 Mos. 10:8—10) Detta var för tusentals år sedan. Denna värld av människor som ignorerar den högste domaren, vilken lät syndafloden komma över den ”forntida världen”, har alltså tillåtits leva en lång tid vid det här laget. Det är en lång tid också när man räknar från grundandet av kristenheten på kejsar Konstantin den stores tid på 300-talet enligt den vanliga tideräkningen. I vår egen generation har det redan gått sextioett år sedan början av ”ändens tid” år 1914. (Dan. 12:1—4) Följaktligen kan de skrymtaktiga religionsanhängarna i kristenheten vara benägna att mena att Guds dom är långsam i fråga om att komma till verkställighet och att deras tillintetgörelse slumrar. De menar att Gud, trots deras religiösa skrymtaktighet med avseende på bibelns Gud, inte kommer att upprepa sitt verkställande av tillintetgörelse av en hel värld av upproriska människor.

22. Enligt vilka mönster i fråga om hur Gud handlade med människor i det förflutna kommer Gud inte att skona den nuvarande världen av människor?

²² I denna tid är vi förståndiga, om vi tar till hjärtat aposteln Petrus’ inspirerade ord: ”Men vad dem angår, rör sig domen från forna tider inte långsamt, och deras tillintetgörelse slumrar inte.” (2 Petr. 2:3, NW) Enligt alla bevisen, betraktade i den inspirerade bibelns ljus, är tiden mycket långt framskriden. Guds fördragsamma långmodighet håller på att nå sin gräns. Han skonade inte änglar som blev olydiga under åren före floden, han skonade inte den materialistiska världen av ogudaktiga människor på Noas tid, han skonade inte de omoraliska städerna Sodom och Gomorra på Abrahams och hans brorson Lots tid, och därför förstår vi att det är lika säkert att denne Gud — med oföränderliga normer för rättfärdighet — inte kommer att skona den nuvarande världen av trolösa och självupptagna människor.

23, 24. a) Varför bör vi inte dra slutsatsen att Gud inte har något fastställt tidsschema i fråga om detta? b) Vad blev möjligt genom att Gud utövade långmodighet på Noas tid?

²³ Enbart det förhållandet att denna världen inte genom bibeln har fått veta den exakta dagen och stunden, när ”hela jordens domare” skall verkställa sin tillintetgörelsedom på denna tingens ordning, betyder inte att han inte har något fastställt tidsschema. — 1 Mos. 18:25.

²⁴ Det är i detta sammanhang inte så att de rättsliga angelägenheterna sköts mycket långsamt, någonting som kan ske i nutida domstolar. Det är inte fråga om att Gud slumrar på domarsätet eller att han är försjunken i djup sömn, när det gäller att låta tillintetgörelse komma över ”den närvarande onda tingens ordning”. (Gal. 1:4, NW) Att hans fastställda tid för detta inte har utsatts till en tid före vår tid beror på att han har varit långmodig och ”sen till vrede”. (2 Mos. 34:6, NW) Alla vi i denna tid kan vara lyckliga på grund av att Gud har tidsbestämt händelserna på detta sätt! Varför det? Av det goda skälet att det har gjort det möjligt för oss att bli frälsta. Det är som på Noas tid, då de 120 år som Gud anslog intill syndafloden gav möjligheter för Noa och hans hustru att få tre söner och gav dessa möjlighet att växa upp och gifta sig med tre kvinnor och vidare gav alla åtta möjlighet att ta del i att bygga arken och att föra djuren in i den för att bli räddade. — 1 Mos. 6:3—7:10; Ps. 103:8.

25. Hur utnyttjar människor som tillhör den gamla ordningen Guds långmodighet, och hur gör de som önskar Guds nya ordning det?

²⁵ Den ogudaktiga världen i denna tid drar fördel av Guds långmodighet för att under ytterligare just så lång tid ägna sig åt sina själviska njutningar i den fördärvade gamla ordningen. De som längtar efter Guds rättfärdiga nya ordning drar fördel av att han är ”sen till vrede” för att ångra sina dödsbringande gärningar och bevisa sig värdiga att få frälsning och komma in i hans nya ordning. De har den uppfattning som aposteln Petrus uttrycker med följande ord: ”Jehova är inte senfärdig beträffande sitt löfte, såsom somliga människor anser det för senfärdighet, utan han är tålmodig mot er, eftersom han inte önskar att någon skall bli tillintetgjord, utan önskar att alla skall ge rum åt sinnesändring.” — 2 Petr. 3:9, NW.

26, 27. a) Vad har den sinnesändring som här åsyftas samband med? b) Hur visade Jesus att detta var det slag av sinnesändring han tänkte på?

²⁶ Har vi gett rum åt sinnesändring? När vi frågar detta, avser vi inte sådan vanlig sinnesändring som betyder att man ångrar något orätt man har gjort, vilket Jesus avsåg, då han talade om någon som begått upprepade överträdelser: ”Ja, om han sju gånger om dagen försyndar sig mot dig och sju gånger kommer tillbaka till dig och säger: ’Jag ångrar mig’, så skall du förlåta honom.” (Luk. 17:4) Den sinnesändring som omtalas i 2 Petrus 3:9 har i stället att göra med ens handlingssätt med avseende på Guds rike, den regering i vilken Jesus Kristus är utsedd att vara konung över hela mänskligheten.

²⁷ Det var sådan sinnesändring i förbindelse med det himmelska, messianska Guds rike som Jesus tänkte på, enligt uppteckningen i Matteus 4:17 (NW), där vi läser: ”Från den tiden började Jesus predika och säga: ’Ändra ert sinne, ty himmelriket har kommit nära.’” (Se också Markus 1:14, 15; Matteus 3:1, 2; NW; Åk) I samklang med en sådan uppteckning angående sinnesändring får vi veta att Jesus Kristus sände ut sina tolv apostlar två och två att predika alldeles som han själv gjorde: ”Himmelriket är nära.” Följaktligen ”gav de sig av och predikade för att folk måtte ändra sinne”. — Matt. 10:1—15; Mark. 6:7—12, NW.

28. Hur framhöll Petrus och Paulus det angelägna i sinnesändringen i förbindelse med Guds messianska rike?

²⁸ På den tiden var det angeläget att det judiska folket ändrade sinne i förbindelse med det messianska riket. Följaktligen sade Jesus till dem: ”Om I icke ändren sinne, skolen I alla likaledes fördärvas.” (Luk. 13:1—4, Åk) På pingstdagen år 33 v.t. sade aposteln Petrus till tusentals frågande judar: ”Ändra ert sinne, och må var och en av er bli döpt i Jesu Kristi namn till edra synders förlåtelse.” (Apg. 2:1—38, NW) Längre fram gav Petrus, enligt Apostlagärningarna 3:19—23, liknande råd åt judarna i Jerusalems tempel. Sinnesändring inför Guds messianska rike framhölls också av aposteln Paulus. Sedan aposteln Paulus i Aten i Grekland förkunnat ”de goda nyheterna om Jesus och uppståndelsen”, sade han till Areopagens domstol: ”Gud [har] haft överseende med tiderna av sådan okunnighet, men nu underrättar han människorna om att de alla överallt bör ändra sinne, [varför det?] eftersom han har fastställt en dag, på vilken han har för avsikt att döma den bebodda jorden i rättfärdighet genom en man som han har förordnat; och han har försett alla med en garanti, i det att han har uppväckt honom från de döda.” — Apg. 17:16—31, NW. Se också Apostlagärningarna 26:20; Romarna 2:4 (NW; Åk).

29. a) Vad är alltså vårt första steg när det gäller att vi skall bevisa oss värdiga att komma in i Guds nya ordning? b) Har vi, enligt Petrus’ ord, nått målet när vi gett rum åt sinnesändring?

²⁹ Det råder alltså inte något tvivel i denna sak: Vårt första steg när det gäller att vi skall visa oss värdiga att komma in i Guds rättfärdiga nya ordning är det som består i sinnesändring, och detta har avseende på Guds messianska rike. Det är bara genom Guds förordnade konung för denna regering, Jesus Kristus, som människor som ändrar sinne kan vinna förlåtelse från Gud för sina synder. (Apg. 2:38) Genom detta messianska rike kommer Gud att hävda och rättfärdiga sin universella suveränitet, och människor måste ändra sinne i fråga om att de har stått under den suveränitet som utövas av Guds store motståndare, Satan, djävulen. Har vi alla, i samklang med Guds önskan för vår del, gett rum åt sådan sinnesändring? Om vi kan svara Ja, då är vi, enligt aposteln Petrus, på väg att göra det som ytterligare återstår att göra, om vi vill vinna Guds slutliga godkännande. Vi kan dra fördel av hans fördragsamma långmodighet, som han utövar gentemot denna gamla tingens ordning. På så sätt kan vi tillförsäkra oss hans slutliga godkännande. Detta kommer att betyda frälsning för oss.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 82]

Noa ledde sin familj i tillbedjan

Han var en ”rättfärdighetens predikare”

Han var lydig och byggde arken