svar. Ansvaret vilar nu på Eder inför Gud, den Högste, Jehova: ”I annat fall skola ni kanske i själva verket befinnas strida mot Gud.” — Apostlagärningarna 5:39, NW.

För WATCH TOWER BIBLE AND TRACT SOCIETY of PENNSYLVANIA Styrelsen:

N. H. Knorr, president

F. W. Franz, vicepresident

Grant Suiter, sekreterare och kassaförvaltare

H. H. Riemer, biträdande sekreterare och kassaförvaltare

T. J. Sullivan, styrelseledamot

L. A. Swingle, styrelseledamot

M. G. Henschel, styrelseledamot

Genom att föra denna sak fram i förgrunden har Jehovas vittnen fullgjort en trefaldig plikt. De har vittnat om Jehovas överhöghet; de har framhållit för Jehovas fiender att deras handlingssätt är orätt, och de har sökt bispringa sina bröder bakom järnridån.

De förlitar sig helt och fullt på Jesu löfte: ”Skall Gud då icke förvisso låta rättvisa vederfaras sina utvalda som ropa högt till honom dag och natt, även om han är långmodig mot dem? Jag säger eder: Han skall låta rättvisa vederfaras dem med hast.” — Luk. 18: 7, 8, NW.

Frågor från läsekretsen

● Varför tror Jehovas vittnen att människorna kommer att leva för evigt på jorden, när bibeln förklarar att jorden skall brännas upp?

Det är sant att bibeln säger: ”De himlar och den jord, som nu finnas, de hava i kraft av samma ord blivit sparade åt eld, och de förvaras nu till domens dag, då de ogudaktiga människorna skola förgås.” Men det är lika sant att bibeln säger: ”Jorden står evinnerligen kvar.” Dessa påståenden ser ut att motsäga varandra. Men när man får den rätta insikten om vad de betyder, då gör de inte det. — 2 Petr. 3:7; Pred. 1:4.

Med hänsyftning på bespottarna i de yttersta dagarna säger 2 Petrus 3:5—7 (NW): ”Ty enligt deras egen önskan undgår det deras uppmärksamhet, att det fanns himlar i forna tider och en jord som fast stod upp ur vattnet och mitt i vattnet i kraft av Guds ord, och förmedelst detta led den tidens värld tillintetgörelse, när den blev översvämmad av vatten. Men i kraft av samma ord förvaras de himlar och den jord, som nu finnas, åt eld och sparas till de ogudaktiga människornas doms och tillintetgörelses dag.”

Aposteln Petrus syftar här på syndafloden i Noas dagar. ”Den tidens” himlar och jord tillintetgjordes genom vatten, säger Petrus. Men vattenfloden tillintetgjorde varken de bokstavliga himlarna eller den bokstavliga planeten jorden, ty dessa består än i dag. Vad blev då tillintetgjort? Satans demoniska ordning, som behärskade människorna, och de ogudaktiga människorna på jorden. Detta kallades symboliskt för ”himlar” och ”jord”. Herren bjuder genom sin profet: ”Lyssna, du jord”, men jorden har inte öron så att den kan höra; det är till människorna på jorden som maningen riktas. ”Himmelen vare glad, och jorden fröjde sig”, skrev psalmisten och syftade därvid på himlens och jordens invånare. — Jes. 1:2; Ps. 96:11.

”De himlar och den jord, som nu finnas” och som förvaras intill sin tillintetgörelse, är sålunda Satans och hans demoners osynliga, onda himlar och de ogudaktiga människorna på jorden. Det är om dessa onda himlar och denna onda jord som Uppenbarelseboken 20:11 säger: ”För hans ansikte flydde jord och himmel, och ingen plats blev funnen för dem.” Därefter kommer det att finnas ”nya himlar och en ny jord, som vi vänta enligt hans löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo”. Detta avser inte ett nytt stjärnbestrött himlavalv, utan nya symboliska himlar, Kristus och hans medarvingar, som utövar sin regeringsmyndighet från himmelen; inte en ny planet under ett sådant valv, utan en ny symbolisk jord, lydiga människor, som är rättfärdigheten hängivna. Det kan tilläggas, att om jorden, som skall brännas upp, avser den bokstavliga jorden, så måste det vara samma förhållande med himlarna, som skall gå upp i rök samtidigt med jorden; och vad för slags räddning kan det då bli för dem som förväntar att bli frälsta från denna eld, om de skulle ryckas upp till himlen? — 2 Petr. 3:13, NW.

Eftersom himlarna och jorden, som skall tillintetgöras genom eld, är symboliska, alldeles såsom det var med himlarna och jorden som förgicks i syndafloden, så råder ingen motsägelse, när bibeln tillkännager att den bokstavliga ”jorden står evinnerligen kvar”. Och om jorden skall bestå för evigt, så kommer den att vara bebodd för evigt, ”ty så säger HERREN [Jehova], han som har skapat himmelen, han som är Gud, han som har danat jorden och gjort den, han som har berett den och som icke har skapat den till att vara öde, utan danat den till att bebos: Jag är HERREN och eljest ingen”. — Jes. 45:18.