Den fred som följer på kriget från himmelen
”Jag såg en ny himmel och en ny jord, ty den förra himmelen och den förra jorden hade försvunnit, och havet är icke mer. Och han skall avtorka alla tårar från deras ögon, och döden skall icke vara mer; icke heller skall sorg eller rop eller smärta vara mer. Det som förr var har försvunnit.” — Upp. 21:1, 4, NW.
1. Vad är Jehovas uppsåt med avseende på jorden?
”JORDEN står evinnerligen kvar.” Detta I inspirerade uttalande bevisar falskheten i det religiösa påståendet, att jorden skall förstöras. Jehova har inte skapat jorden till att vara en ödemark, utan har ”danat den till att bebos”. Detta Guds tillkännagivna uppsåt visar hur obefogat det är att säga att eld skall förvandla jorden till slagg. Jehovas uppsåt är inte att fördärva jorden, utan att rädda den. Striden vid Harmageddon kommer inte att fördärva den, utan skall i stället låta dem ”störtas i fördärvet, som fördärva jorden”. — Pred. 1:4; Jes. 45:18; Upp. 11:18, NW.
2, 3. Vad säger bibeln om himlarnas och jordens tillintetgörelse, och varför kan det inte åsyfta de bokstavliga himlarna och den bokstavliga jorden?
2 Men är det inte sant, att bibeln säger att jorden är sparad åt eld, som skall förtära den på domens dag? Jo, det är det, och några kan dra den förhastade slutsatsen, att detta motsäger det andra skriftstället, som säger att jorden står kvar för evigt. Det är emellertid ingen motsägelse, ty om vi läser framställningen om elden i sitt sammanhang, så blir det uppenbart att det inte är det bokstavliga jordklotet som åsyftas med ordet ”jorden”: ”Det fanns himlar i forna tider och en jord som fast stod upp ur vattnet och mitt i vattnet i kraft av Guds ord, och förmedelst detta led den tidens värld tillintetgörelse, när den blev översvämmad av vatten. Men i kraft av samma ord förvaras de himlar och den jord, som nu finnas, åt eld och sparas till de ogudaktiga människornas doms och tillintetgörelses dag. Likväl skall Jehovas dag komma såsom en tjuv, då himlarna skola försvinna med vinande dån, men de intensivt upphettade elementen skola upplösas, och jorden och de verk som äro därpå skola blottläggas. Då nu allt detta skall på så sätt upplösas, hurudana människor böra då icke ni vara i heligt uppförande och gudaktiga gärningar, i det ni vänta på Jehovas dags närvaro och ständigt hava denna i tankarna, genom vilken himlarna, som blivit satta i brand, skola upplösas och de intensivt upphettade elementen skola smälta! Men det finnes nya himlar och en ny jord, som vi vänta enligt hans löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo.” — 2 Petr. 3:5—7, 10—13, NW.
3 Först talar denna framställning om floden i Noas tid, då en forntida värld, bestående av himlar och jord, blev förintad av vatten. Förintade flodens vattenmassor den bokstavliga planeten jorden? Nej, visst inte, ty Noa och hans husfolk överlevde floden i en ark, gick ut ur den, när vattnet sjönk undan, och satte fotterna på samma jord som de hade stått på före floden. Den bokstavliga jorden överlevde floden och finns kvar än i dag, märkt av de ärr som den fick genom sin beröring med den stora vattenfloden. Och förvisso förstörde inte floden i Noas dagar de bokstavliga himlar, som hålls i jämvikt ovanför jordens yta på ett avstånd av många ljusår! Likväl försvann verkligen himlar och jord och ersattes av andra himlar och en annan jord, nämligen ”de himlar och den jord, som nu finnas” och som är de som skall förstöras av eld. Och de i sin tur skall ersättas av ”nya himlar och en ny jord, som vi vänta enligt hans löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo”. Alldeles som stjärnhimlarna och detta jordklot överlevde floden på Noas tid, så kommer de också att bestå genom den eldsglödande tillintetgörelsen i Harmageddonstriden och sedan fortfara att finnas till för evigt. Och så en fråga i förbigående: Hur skall dessa religionsutövare, som yrkar på en så bokstavlig tydning, kunna komma till himmelen när jorden bränns upp, då ju till och med ”himlarna, som blivit satta i brand, skola upplösas”?
4. Vad var de himlar och den jord, som bragtes att upphöra genom floden, och vilka himlar och vilken jord skall Harmageddonstriden göra slut på?
4 Vad var det då som utgjorde de forntida himlar och den forntida jord som undanröjdes av floden? Ordet ”himlar” har avseende på osynliga andeväsen, som hade förenat sig med Satan i upproret och materialiserat sig för att leva tillsammans med kvinnor. Denna anordning bragtes till ett slut genom floden. Med ”jorden” menas de onda mänskliga skapelser som levde på denna planet och som blev tillintetgjorda av floden. Denna uppfattning är inte uttryck för en godtycklig enskild uttolkning, ty bibeln använder mycket ofta benämningen på en plats eller ett område för att därmed beteckna dess invånare, alldeles som folk i våra dagar talar om Ryssland eller Egypten eller Mexiko och därmed kan mena antingen landet eller människorna där, beroende på sammanhanget. Tänk t. ex. på dessa ord: ”Hören, I himlar, och lyssna, du jord.” ”Varje land sökte Salomos ansikte för att höra hans visdom.” ”Sjungen till HERRENS [Jehovas] ära, alla länder.” De fysiska himlarna och jorden blir inte uppmanade att lyssna. De har inga öron att höra med. Men änglarna som bor i himmelen kan lyssna, och människor som bodde i jordens länder kunde gå och höra Salomo, och de kunde sjunga Jehovas lov. Satan och hans demoner existerar alltjämt, fastän inte i samma anordning eller system som före floden, och de är de himlar som skall omstörtas i striden vid Harmageddon. Folk som är organiserade till nationer, vilka gör motstånd mot Jehova, utgör den jord som skall förtäras genom Harmageddons glödheta domar. — Jes. 1:2; 1 Kon. 10:24, Åk; Ps. 96:1; 1 Mos. 6:1, 2; 2 Kor. 4:4; Ef. 6:12; Upp. 12:9, 12; 20:1, 2.
5. Vilka har övergivit vem, och hur väl har människan skött sina fredssträvanden?
5 Först därefter kommer varaktig fred till jorden, om också flertalet människor är av motsatt åsikt. Många personer i denna tid menar att Gud inte är intresserad av jorden, att han har övergivit den. De resonerar som många gjorde i Hesekiels dagar: ”Jehova ser oss icke, Jehova har övergivit landet.” Men Jehova kommer varken att överge jorden eller lydiga människor på den. I själva verket har kristenhetens folk övergivit honom: ”Ty mitt folk har gjort en dubbel synd. Mig, som är en källa med levande vatten, hava de övergivit för att göra sig brunnar, usla brunnar, som icke hålla vatten.” I stället för att dricka sanningens livgivande vatten, som finns i Jehovas ord, vänder de sig till människors vetenskapliga filosofier och politiska projekt. I stället för att förvänta att Kristi rike skall upprätta fred förtröstar de på mänsklig diplomati och omänskligt krig. För den förstnämnda är den nationella själviskheten en käpp i hjulet, och genom det sistnämnda utsås endast fröet till framtida konflikter. När man talar om fred, bereder man sig för krig. Man säger: ”Frid! frid! och där är ingen frid.” Det är inte att undra på att ”fredsbudbärarna gråta bitterligen”, ty deras underhandlingar slutar med kronisk besvikelse, beständigt misslyckande. Och kriget, som aldrig kan utgöra en lösning, blir ett ständigt allt farligare alternativ i denna atomålder, såsom det påpekas av ledaren för British Association for the Advancement of Science (Brittiska sällskapet för vetenskapens främjande): ”Vi måste se den möjligheten i ansiktet, att upprepade atomexplosioner skall leda till en grad av allmän radioaktivitet, som ingen kan fördra eller undfly.” Överdriver Jehova måntro, när han säger att han måste hindra dem från att ”fördärva jorden”? — Hes. 8:12, Åk; Jer. 2:13, 1878; 6:14, Myrberg; Jes. 33:7.
En fredlig värld efter Harmageddon
6. Hur kommer det sig att Harmageddonstriden inte kommer att behöva utkämpas igen, längre fram?
6 Kriget från himmelen utsår inget frö till framtida konflikter, ty det är en rättfärdig strid som inte har någon orättvisa i släptåg. Profetian säger: ”Ja, på edert anslag mot HERREN [Jehova] gör han ände, icke två gånger behöver hemsökelsen drabba.” Jesus sade att denna vedermöda inte skulle förekomma mera. (Nah. 1:9; Matt. 24:21) Varför skulle den göra det? Alla fredsfördärvare kommer att ha blivit avlägsnade från jorden, endast fredsälskarna kommer att finnas kvar. Alla kommer de att vara den ende sanne Guden, Jehova, hängivna och låta sig ledas av hans principer. Det kommer att råda enhet i tanke och handling. Förvisso kommer det inte att bli något återupplivande av mänsklig krigföring då, när Jehovas nya världs samhälle redan nu, mitt i denna kämpande, blödande, döende gamla värld, åtnjuter uppfyllelsen av denna av frid så genomandade profetia: ”De skola smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Nation skall icke lyfta svärd mot nation, ej heller skola de mer lära sig att kriga.” — Mik. 4:3, AS.
7. I vilken mån har människornas handlingssätt motsvarat Jehovas ursprungliga uppsåt beträffande jorden?
7 Men de ”nya himlar och en ny jord” som ersätter ”de himlar och den jord, som nu finnas”, den ”närvarande onda tingens ordning”, kommer att betyda mycket mer än endast avskaffandet av krig människorna emellan. Den nya ordningen kommer att betyda förverkligandet av alla Jehovas uppsåt med avseende på jorden: ”Vad jag har talat, det låter jag ock inträffa, vad jag har bestämt, det sätter jag ock i verket.” Jehovas ursprungliga uppsåt var att inte endast låta jorden befolkas av rättfärdiga människor, utan att också låta dem göra den skön och härlig. De skulle bruka och bevara jorden och lägga den under sig, i det de skulle sörja för att den bleve klädd i grön växtlighet som skulle bevara marken från att förstöras genom erosion och som inte skulle förkvävas av icke önskvärt ogräs. De skulle lägga jorden under sig, så att de kunde behärska den, bevara den i ett parkliknande tillstånd och till och med utöva ett kärleksfullt herravälde över djuren. I hur hög grad har inte denna världens människor kommit till korta! På grund av vinstbegär har människan fällt skogarna på höjderna och lämnat landet öppet och oskyddat, så att jorden kunnat eroderas av vind och regn. Genom att plöja upp grässlätterna har människan förvandlat dessa böljande gröna hav till värdelösa dammfyllda gropar. Några av människans glupska metoder att bearbeta mineralfyndigheter får till följd att hela jordlagret spolas bort, och kvar ligger ett fördärvat område, överstrött med stenblock. Och de djur, vilkas liv människan inte slösaktigt har utnyttjat för ekonomisk vinning, dem har hon meningslöst dödat för självisk sports skull. Vilken oreda människan har ställt till, medan hon hånat Jehovas uppsåt med avseende på jorden! I stället för att bruka den har hon missbrukat den, i stället för att bevara den har hon förlorat den, i stället för att lägga den under sig har hon fördärvat den, och i stället för att kärleksfullt råda över djuren har hon själviskt utnyttjat dem eller dödat dem för ro skull. — Gal. 1:4, NW; Jes. 46:11; 1 Mos. 2:15; 1:28.
8. Hur har människorna visat brist på uppskattning av jorden som sitt hem?
8 Människorna har inte visat sig uppskatta sitt jordiska hem. Fångna i vinningslystnad har de utnyttjat dess tillgångar i fråga om djur och växter och mineralier och helt glömt att tänka på framtida generationers behov. Och inte nog med detta, utan det är till och med så, att när jorden skövlas och plundras går vinsten till att berika de få, medan flertalet lider brist. Fördärvandet av jorden påskyndas i denna atomålder. Det stannar inte vid det att de naturliga tillgångarna utplundras, utan jordens förmåga att uppehålla livet självt sätts i fara. Bruket av dödliga strålar inom industrien och läkekonsten och prov med atomvapen förorenar land och hav och luft, till dess många vetenskapsmän fruktar att besmittelsen skall nå den punkt där inget som helst liv på jorden blir möjligt. Fastän somliga religiösa människor påstår att Jehova kommer att tillintetgöra jorden, så ger de verkliga förhållandena till känna, att det är människan som utgör ett hot mot den. I stället för att tillintetgöra jorden skall Jehova komma den till undsättning. Han måste rädda den från depraverade människor och stå upp i striden vid Harmageddon för att fördärva dessa jordens fördärvare.
9. Hur kommer de lydiga människorna att behandla jorden efter striden vid Harmageddon?
9 Endast lydiga människor kommer att överleva denna Guds, den Allsmäktiges, strid. De kommer att sätta värde på sitt jordiska hem och bevisa detta genom att vårda sig om det i överensstämmelse med Guds vilja. De kommer att odla jorden, försköna den, förvandla den till ett alltomfattande paradis, alltsammans under ledning av de osynliga nya himlarna. Tidigare tillstånd av hunger och brist kommer att sjunka i glömska, när jorden ger sin gröda och skörden aldrig kommer att slå fel på grund av torka eller växtsjukdomar eller insektshärjningar. (Ps. 67:7) Jord som inte används till att producera föda kommer att täckas med en matta av gräs och blommor, med buskar och skogar, varigenom det bereds platser där människan kan finna avkoppling och rekreation och där fåglar och djur av alla slag kan bygga och bo. Beständig fred kommer att råda mellan människan och djurvärlden, i det människan utövar sitt av Gud tilldelade herravälde.
10. Vilken förändring måste ske, innan människors uppförande kan förändras?
10 Guds lag kommer att vara i människornas hjärtan. Hans principer kommer att inpräglas i deras sinnen. I rättfärdighet övade samveten kommer att visa vägen på rättvisans och kärlekens stigar. Regler kommer att blekna i vikt och betydelse, när ord och gärningar springer fram ur hjärtan som är uppfyllda av rättfärdighet. Godheten framtvingas inte genom lagbud, utan kommer inifrån, spontant, när hjärtana är fyllda av Jehovas ande. Trots många goda lagar och styrelseprinciper vänder sig människorna i denna tid till det som är omoraliskt och ont, ty ur ofullkomliga och sjuka hjärtan talar och handlar människorna, och ur sådana hjärtan uppstiger många ondskefulla ting. (Ords. 23:7; Matt. 12:34; 15:19) Innan det kan bli en verklig förändring av sinne och uppförande, måste det ske en hjärtats förändring. När hjärtana är fyllda av kärlek till Jehova och aktning för hans vilja och vägar och tankar, då och först då kommer rättfärdighet och frid att bli bofasta på jorden.
11. Vad kommer sedan inte mer att behövas?
11 Då kommer det inte att bli något mera krig, inte något mera försök med nya vapen, människor kommer inte mera att inkallas och övas i att strida och döda. De tillgångar som nu slukas av krig kommer att brukas till mänsklighetens gagn och jordens förbättring. Någon internationell politik kommer inte längre att behövas, ty alla kommer att utgöra ett folk, Jehovas folk, oavsett hudfärg eller vistelseort. Det kommer inte att behövas några läkare, ty det kommer inte att finnas några sjuka; det blir inget behov av begravningsentreprenörer, ty det kommer inte att finnas några döda; det blir inget behov av fängelser, ty inga brottslingar kommer att finnas; inget behov av skilsmässodomstolar, ty det blir inga skilsmässor; inget behov av barnhem, ty vilka skulle bo där?
12, 13. Vilken profetia är direkt tillämplig på de jordiska förhållandena efter striden vid Harmageddon, och vilken tavla målar den?
12 Uppenbarelseboken 21:1, 3, 4 (NW) vittnar direkt om förhållandena i den nya världen, sedan ”de himlar och den jord, som nu finnas”, har försvunnit. Vers 1 säger: ”Och jag såg en ny himmel och en ny jord, ty den förra himmelen och den förra jorden hade försvunnit, och havet är icke mer.” Inte endast kommer denna onda världs osynliga styrande himlar och synliga jordiska styresmän att vara borta, utan också de stora massorna av mänskligheten, som har blivit främmande för Gud och som omtalas under bilden av det oroliga och upprörda havet, kommer att avlägsnas. De kan inte tjäna två herrar; de kan inte stå på Guds sida och också vara med om att upprätthålla Satans skökosystem. (Jes. 17:12, 13; Matt. 6:24; Luk. 21:25; Upp. 17:1, 15) Kvar på jorden kommer de att vara, som nu, före Harmageddon, söker ödmjukhet och rättfärdighet, som studerar Jehovas ord och lydigt följer det. Med avseende på dem är efter striden vid Harmageddon verserna 3 och 4 i Uppenbarelseboken 21 tillämpliga: ”Och Gud själv skall vara hos dem. Och han skall avtorka alla tårar från deras ögon, och döden skall icke vara mer; icke heller skall sorg eller rop eller smärta vara mer. Det som förr var har försvunnit.”
13 Enbart detta löfte täcker i själva verket allt. Om det inte kommer att finnas några tårar, kommer det inte att finnas någon bedrövelse, inga förhållanden som vållar nedstämdhet och betryck, ingenting annat än förnöjsamhet och lycka. Om ingen smärta skall förekomma, kan det inte gärna bli några olyckshändelser som gör folk till invalider. Ingen kommer att lida av krämpor och åkommor, om ingen sorg skall finnas; ingen sjukdom skall slå sina klor i någon, om det inte skall höras något klagorop. Och när döden inte skall vara mer, kommer det lydiga människosläktet att leva för evigt för att evigt njuta av de paradisiska förhållandena på den i evighet förblivande planeten jorden. När bekymmer, svårigheter, sorg, sjukdom, plåga, krig och död har försvunnit, vad skulle väl då kunna störa den sublima friden och förnöjsamheten och tillfredsställelsen i Jehovas nya, rättfärdiga värld? Förvisso borde varje människa med sunt förstånd vilja vinna evigt liv i den.
14. Vilken invändning kommer somliga med, men vilken inkonsekvens visar de?
14 Hur besynnerligt det än är, kommer emellertid några med det häpnadsväckande svaret, att de inte skulle vilja leva i en värld utan svårigheter, och de motiverar detta med att den skulle vara tråkig och ointressant, i det de påstår att svårigheter är en stimulans, en eggelse, som piggar upp tillvaron. Men dessa människor är mycket inkonsekventa. Andra gånger frågar de med bitter klagan, varför Gud, om han är allsmäktig, tillåter så många svårigheter på jorden. Men varför denna klagan? Varför inte tacka Gud för att han tillåter svårigheterna? Säger de inte just att det är dessa svårigheter som gör deras liv intressant, som driver tråkigheten på flykten? Och en ny, rättfärdig värld, fri från svårigheter, finner de föga tilldragande. Varför okvädar de nu Gud för att han tillåter de svårigheter som de påstår gör dem lyckliga? I själva verket är de oresonliga och barnsliga och vägrar att känna sig tillfredsställda vad Jehova än tillåter eller gör. Jesus liknade sitt släktled vid barn, som inte ville leka vare sig en glad eller en sorglig lek. De tyckte inte om Johannes, därför att han inte åt och drack; de tyckte inte om Jesus, därför att han åt och drack. De ville bara finna fel, vara otillfredsställda och kritiska. I samma dåraktiga kategori befinner sig de människor i denna tid, som klagar därför att det råder svårigheter i denna gamla värld och som också klagar över att det inte blir några i den nya världen. — Matt. 11:16—19.
15. Vad kommer att bevara den nya världen från att vara tråkig?
15 Den nya världen kommer inte att bli tråkig. Den behöver inte svårigheter och sjukdom och död för att inte vara det. Det kommer att finnas arbete att utföra, och löftet säger att människorna skall ”länge få njuta av sina händers verk”. Det kommer att bli arbete i överflöd, både tanke- och kroppsarbete. Att bruka och bevara jorden och lägga den under sig blir för människorna en fängslande uppgift, och att utöva ett kärleksfullt herravälde över djuren kommer att skänka en hänförande glädje. Somliga människor kommer att uppfinna saker och ting, andra kommer att förfärdiga saker och ting, och åter andra kommer att använda saker och ting. Det kommer att bli oändliga variationer i fråga om arbete, var och en med sina olika problem som stimulerar sinnets förmågor och uppövar handens skicklighet. Sysslolöshet och enformighet kommer inte att existera och ge upphov åt tråkighet.
Fly till bergen nu!
16. Varför bör vi vara tacksamma för Jehovas tålamod i stället för att anklaga honom för att vara senfärdig?
16 Inte heller bör vi låta någon sysslolöshet existera i vårt liv nu, ty det skulle medföra vår tillintetgörelse. Några menar att Jehova är senfärdig i fråga om att utkämpa striden vid Harmageddon och upprätta den nya världen. Men det är inte senfärdig han är, utan tålmodig, och detta till frälsning för oss: ”Jehova är icke senfärdig beträffande sitt löfte, såsom somliga människor anse det för senfärdighet, utan han är tålmodig mot eder, emedan han icke önskar att någon skall bliva tillintetgjord, utan önskar att alla skola uppnå bättring.” ”Så sant jag lever, säger Herren HERREN [Jehova], jag har ingen lust till den ogudaktiges död, utan fastmer därtill att den ogudaktige vänder om ifrån sin väg och får leva. Så vänden då om, ja, vänden om från edra onda vägar; ty icke viljen I väl dö?” Vi befinner oss nu i den särskilda tidsperiod, som blivit människorna medgiven, för att de skall kunna fly från den till undergång dömda gamla världen under Satan och komma in under den nya tingens ordning under Kristus, följa med den ström av människor från alla nationer, som nu kommer till Jehovas berg. — 2 Petr. 3:9, NW; Hes. 33:11.
17. Varför är denna gamla värld blind och jämförbar med en drucken man?
17 Denna gamla värld är blind för detta budskap, den är döv för det, den urskiljer inte det farliga i denna tid. Varför? Jo, därför att dess gud breder ut ett täckelse över den: ”Om nu de goda nyheter som vi kungöra verkligen äro höljda av ett täckelse så äro de detta bland dem som äro på väg att förgås, bland vilka denna ordnings gud har förblindat de icke troendes sinnen, så att glansen av de härliga goda nyheterna om Kristus, vilken är Guds avbild, icke skulle skina igenom.” Du har väl sett en drucken man? Kommer du ihåg hur beslöjade, dunkla och dimmiga hans ögon såg ut? Den druckne kan inte se klart, tänka redigt eller handla säkert. Men om du frågar honom, kommer han att säga, att han är nykter och kan göra vad som helst eller allting perfekt. Hans tillstånd är omtöcknat, men han vet det inte. Så har Satan brett ett omtöcknande, förslöande täckelse över nationerna i denna tingens ordning och gjort dem blinda utan att de själva vet om det. De tror att de kan se klart och höra tydligt och tänka redigt, men i själva verket är de druckna av Satans vin, hans religiösa och politiska propaganda. Han har vävt ett dok av lögner och brett det ut över människornas sinnen och fäst det som ett täckelse eller en slöja framför nationernas ögon, och blint låter de sig ledas till Harmageddonstriden för att slaktas. Satans propaganda och ”uttalanden, som inspirerats av demoner, ... gå ut till konungarna på hela den bebodda jorden för att församla dem till kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. — 2 Kor. 4:3, 4; Upp. 16:14; NW; Jer. 51:7; Upp. 17:2; 18:3.
18. Hur betraktar blinda det budskap som vi predikar, men vad är deras vishet?
18 Men tror du att dessa människoskaror, som blivit dragna vid näsan och förblindade av djävulen, kommer att medge detta? Lika litet som den druckne kommer att medge att han är drucken! Predika sanningen för dem, tala om för dem om Kristi offer, framhåll att hans rike är här, påvisa allt som vittnar om att vi lever i denna gamla världs yttersta dagar, varna dem för den annalkande Harmageddonstriden och förklara hur de kan slippa att förgås i den, och hur värderar de allt detta? Det ”är dårskap för dem som förgås”. Denna inbilska värld är förblindad genom sin egen förmenta vishet, ty bibeln säger att ”världen genom sin vishet icke lärde känna Gud”. Då det betyder evigt liv att känna Gud, och det är världens vishet som hindrar den från att förvärva denna livgivande kännedom eller kunskap, så kan det i sanning sägas, att ”denna världens vishet är dårskap”. För att undslippa detta dårskapens hölje och få en klar syn och urskillning i Jehovas ords ljus måste människorna bli befriade från det täckelse som Satan har lagt över deras ögon. — 1 Kor. 1:18, 21; 3:19; Joh. 17:3; NW.
19. Endast var kan vi komma ifrån Satans förblindande täckelse?
19 Och vart kan de gå för att bli fria från detta förblindande täckelse? Det finns endast en plats, där det har blivit tillintetgjort: ”Och han skall på detta berg göra om intet det dok, som höljer alla folk, och det täckelse, som betäcker alla folkslag.” (Jes. 25:7) På Jehovas berg, inom det område som Riket under Kristus omfattar, existerar inte Satans täckelse, och det är till det skydd, som detta berg erbjuder, som män och kvinnor och barn från alla nationer uppmanas att fly nu, och hundratals tusenden har redan gjort det, och många ytterligare tusenden håller nu på att fly, medan åter andra tusenden ännu kommer att vakna upp och fly, och alla tillsammans kommer de att överleva kriget från himmelen för att i evighet glädja sig åt den fred och frid, som det skänker jorden.
(The Watchtower, 15 juli 1955)