Lägg ”till er kunskap självbehärskning”
”Just av denna orsak må ni, i det att ni till gensvar bidrar med all allvarlig möda, till er tro lägga dygd, till er dygd kunskap, till er kunskap självbehärskning.” — 2 Petr. 1:5, 6, NW.
1, 2. a) Varför är Petrus’ uppmaning att vi skall lägga självbehärskning till vår kunskap så passande? b) Varför är det inte lätt att utöva självbehärskning?
GUDS ord lägger stor vikt vid att vi söker inhämta den kunskap som detta ord innehåller. Sådan kunskap är oumbärlig, om vi skall vinna evigt liv, alldeles som Jesus sade: ”Detta betyder evigt liv att de tillägnar sig kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” (Joh. 17:3, NW) Men som vi just har sett kan vi inte vinna liv förmedelst kunskap utan att äga självbehärskning, och därför är detta råd som aposteln Petrus ger oss mycket passande: ”Just av denna orsak må ni, i det att ni till gensvar bidrar med all allvarlig möda, till er tro lägga dygd, till er dygd kunskap, till er kunskap självbehärskning.” — 2 Petr. 1:5, 6, NW.
2 Värdet och behovet av att utöva självbehärskning är sannerligen stora, och den möda man måste lägga ned på att göra detta kan sägas stå i proportion härtill. Hur så? Varför måste till och med mogna kristna ständigt vara på sin vakt, så att de fortsätter ”att vandra värdigt Gud”, även om det obestridligen kräver större ansträngning av somliga än av andra? (1 Tess. 2:12, NW) Därför att ett fasthållande vid rättfärdighetens kurs under nuvarande förhållanden är raka motsatsen till att följa minsta motståndets lag; och detta beror i sin tur på att det finns tre fiender som står oss kristna emot: köttet, världen och djävulen.
3. Vilken fiende inom oss gör det svårt att utöva självbehärskning, och vilket exempel från Skriften vittnar om detta?
3 Först har vi köttets nedärvda fallna böjelser. Ja, liksom vi har ärvt olika fysiska svagheter av våra förfäder, har vi också ärvt moraliska svagheter eller brister i personligheten. Vi slipper inte ifrån det: ”Fäderna hava ätit sura druvor, och barnens tänder bliva ömma därav.” Så här sade också Jehova själv om mänskligheten strax efter syndafloden: ”Människans hjärtas uppsåt är ont allt ifrån ungdomen.” Och det tycks vara så att ju mer begåvad eller ju kraftfullare en människas personlighet är, desto svårare är det för dess ägare att utöva självbehärskning; ett förhållande som oräkneliga gånger har bekräftats inte bara av världshistorien utan också av exempel i Skriften. Det problem som alla Jehovas tjänare har, när det gäller att utöva självbehärskning, är särskilt väl formulerat av aposteln Paulus i dessa ord: ”Ty jag vet, att i mig, det är i mitt kött, bor icke något gott; viljan är väl tillstädes hos mig, men att göra det goda förmår jag icke. Ja, det goda, som jag vill, gör jag icke; men det onda, som jag icke vill, det gör jag.” Det råder inget tvivel om saken: Paulus insåg att han måste kämpa för att kunna utöva självbehärskning. Men det framgår klart och tydligt såväl av hans egna ord som av skildringen av hans liv att han aldrig slutade upp med att kämpa emot köttets svagheter och att de aldrig fick övertaget över honom, ty om de hade fått det, skulle han aldrig ha kunnat skriva: ”På intet sätt ger vi någon orsak till anstöt, på det att vårt ämbete inte må klandras.” Han tuktade och kuvade sin kropp, så att han var herre över den. Vi vågar påstå att om vi ständigt för en kamp mot själviskheten, mot bristande självbehärskning i ringa ting, kommer vi troligen inte att väcka anstöt genom att göra oss skyldiga till allvarlig synd. — Jer. 31:29; 1 Mos. 8:21; Rom. 7:18, 19; 2 Kor. 6:3, NW; 1 Kor. 9:27; Ps. 51:7; Mark. 14:72.
4, 5. a) Vilka synliga fiender har vi att brottas med i våra bemödanden att utöva självbehärskning? b) Vilka osynliga fiender?
4 Och för det andra röner vi motstånd i våra ansträngningar att utöva självbehärskning från denna onda tingens ordning, som består av gudlösa, själviska människor. De söker utnyttja oss genom att vädja till våra svagheter för att de skall vinna personliga fördelar. (1 Joh. 2:15, 16) Det ligger i deras intresse att vi ger efter för våra begärelser, frossar i mat och dryck, hänger oss åt ett lösaktigt, orent uppförande, läser liderliga tryckalster, går och ser omoraliska filmer, blir idrottsfantaster eller skaffar oss onödiga bördor genom att vi sätter oss i skuld för att kunna köpa sådant som vi egentligen inte har råd till. Och vidare påverkas vi av de människor i vår omgivning som ger efter för sådana frestelser.
5 För det tredje måste vi också strida mot dem som utövar ett osynligt herravälde över den närvarande onda tingens ordning, Satan, som är dess gud, och hans demoner. (2 Kor. 4:4; Ef. 6:12) Han lyckades få Eva att handla utan att utöva självbehärskning och uppbjöd alla sina förmågor för att få Jesus att handla på ett liknande sätt. (Matt. 4:1—10) Vi får aldrig glömma att vi inte bara har synliga fiender att bekämpa utan framför allt osynliga sådana, och den främste av dem ”går omkring såsom ett rytande lejon och söker, vem han må uppsluka”. — 1 Petr. 5:8.
Guds ande och ord hjälper oss
6. a) Vilken mäktig kraft har Jehova föranstaltat om för att hjälpa oss att vinna självbehärskning? b) I synnerhet på vilket sätt kan vi försäkra oss om denna kraft?
6 Men även om vi har mäktiga krafter som motarbetar våra strävanden att utöva självbehärskning, så har vi ännu kraftigare hjälpmedel till att underlätta för oss att utöva självbehärskning, och de främsta av dessa är Guds heliga ande och hans ord. Såsom vi läser: ”Inte genom någon militär styrka, inte heller genom makt, utan genom min ande”, säger Jehova. (Sak. 4:6, NW) Till vilken stor hjälp Guds heliga ande är i att utöva självbehärskning framhåller aposteln Paulus med dessa ord: ”Fortsätt att vandra genom ande, så kommer ni inte alls att fullfölja någon köttslig begärelse.” Detta ÄR självbehärskning! Det allra bästa sättet att tillägna sig denna heliga ande är att regelbundet och med allt allvar hämta näring ur Guds av anden uppfyllda ord, bibeln. Från Första Moseboken till Uppenbarelseboken är den fylld av direkta och indirekta uppmaningar att utöva självbehärskning. Som vi har sett ger den oss många varnande exempel på den skada som uppstår av bristande självbehärskning och många förträffliga exempel som visar hur förståndigt det är att utöva självbehärskning och vilka belöningar man på så sätt vinner. — Gal. 5:16, NW.
7—9. a) Vilket råd ger oss Guds ord, när det gäller att få makt över våra tankar? b) Vår ande eller våra känslor? c) Våra böjelser, önskningar eller begär?
7 Guds ord ger oss bland annat det direkta rådet att vi bör söka få makt över våra tankar. På grund av nedärvda svagheter och de ofullkomliga och onda förhållandena runt omkring oss är det mycket lätt att tänka orätta tankar, stolta, bittra, förtrytsamma, orena och av självömkan präglade tankar. Därför uppmanas vi att göra om sinnet och att öva det till att ständigt tänka på sådant som är sant, rättfärdigt, rent, älskligt, dygdigt och lovvärt. Det mål som vi bör sträva hänemot, när det gäller våra tankar, är att kunna ta ”varje tanke till fånga för att bringa den till lydnad för Kristus”. Vilken hög norm får vi inte på detta sätt! — Rom. 12:2; Fil. 4:8; 2 Kor. 10:5, NW.
8 Genom att vi regelbundet läser Guds ord får vi också många direkta råd om hur vi skall kunna behärska vår ande, vårt humör, våra känslor. ”Den som är sen till vrede är bättre än en mäktig man”, som inte är sen till vrede och alltså saknar självbehärskning, ”och den som behärskar sin ande är bättre än den som intar en stad” men som inte har lyckats få makt över sin ande. Ja, ”såsom en intagen stad utan mur”, som följaktligen saknar försvar, ”är den man som inte kan lägga band på sin ande”. — Ords. 16:32; 25:28, NW.
9 Vidare ger Guds ord oss direkta råd att behärska våra böjelser, våra önskningar och begär — sådant som vi fäster vårt hjärta vid —, vilket är av så stor betydelse, eftersom det är i förbindelse med dessa ting som allt obehag och alla besvärligheter börjar. Vem skulle väl någonsin göra sig skyldig till en synd som ofelbart leder till uteslutning ur den kristna församlingen, om han alltid behärskade sina böjelser, önskningar och begär? Jesus sade mycket passande till en varning: ”Från hjärtat komma onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, tjuveri, falskt vittnesbörd, hädelse”, och allt sådant orenar en människa och frambringar ond frukt. (Matt. 15:19, 20) Vi har också fått detta visa råd: ”Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta, ty därifrån utgår livet.” Ja, första steget i orätt riktning tar man när man låter hjärtat dröja vid sådant som kan vara angenämt men som är ont i Guds ögon, alldeles som lärjungen Jakob också framhåller: ”Närhelst någon frestas, så är det av sin egen begärelse, som han drages och lockas”, genom att han låter tankarna syssla med sådant som Gud förbjudit. ”Sedan, när begärelsen har blivit havande, föder hon synd, och när synden har blivit fullmogen, framföder hon död.” Genom att uppmärksamt läsa Guds ord får vi sannerligen många utmärkta råd beträffande hur vi skall kunna få makt över våra tankar, vår ande och våra begär! — Ords. 4:23; Jak. 1:14, 15.
10. Vad har Guds ord att säga om att tygla tungan?
10 Guds ord innehåller också många fina råd om behovet att tygla tungan. Gång på gång ger oss den vise konung Salomo råd med avseende på detta, såsom till exempel i Ordspråksboken 10:19: ”Där många ord äro, bliver överträdelse icke borta; men den som styr sina läppar, han är förståndig.” Inspirerade kristna skribenter ger oss liknande råd: ”Må otukt och orenhet, av vad slag det vara må, eller girighet inte ens nämnas bland er, alldeles så som det anstår heliga människor; och inte heller ett skamligt uppförande eller dåraktigt tal eller oanständigt skämt, ting som inte är passande, utan fastmer tacksägelse.” (Ef. 5:3, 4, NW) I synnerhet lärjungen Jakob har mycket att säga om behovet att tygla tungan och framhåller rentav att om vi inte tyglar tungan, så är vår tillbedjan av Gud fåfäng. Hur eftertryckligt är inte detta råd till oss att tygla tungan! — Jak. 1:26; 3:1—12.
11. Vilka råd finner vi i Skriften med avseende på hur vi bör vandra?
11 Tankar, ord — och handlingar. Ja, genom att vi livnär oss av Guds ord får vi också hjälp att öva kontroll över våra handlingar tack vare de förträffliga råd det ger. Guds ord ger oss dessa råd bland annat genom att tala om hur vi bör vandra, hur vi bör uppföra oss. Aposteln Paulus ansåg detta vara så betydelsefullt att han sade något om det till varje församling som han skrev till. De kristna i Rom gav han till exempel det här rådet: ”Låt oss vandra anständigt såsom om dagen.” De kristna i Efesus förmanade han: ”Vaka därför noga över att ni vandrar, inte såsom ovisa, utan såsom visa, i det att ni köper den lägliga tiden åt er, eftersom dagarna är onda.” Med avseende på kolosserna bad han att de måtte ”bli uppfyllda av den exakta kunskapen om hans vilja, i all vishet och andlig urskillning”, för att de måtte ”vandra värdigt Jehova och ... helt och fullt behaga honom”, medan de fortsatte ”att bära frukt i allt gott verk”. Till den nybildade församlingen i Tessalonika skrev han: Vi förmanade ”beständigt ... var och en av er ... att ni skulle fortsätta att vandra värdigt Gud”; ”så att ni kan vandra tillbörligt”. Att vandra anständigt eller tillbörligt, att vandra värdigt Gud, att noga vaka över hur man vandrar — allt detta kräver självbehärskning! — Rom. 13:13; Ef. 5:15, 16; Kol. 1:9, 10; 1 Tess. 2:11, 12; 4:12; NW; 1 Kor. 3:3; Gal. 5:16, 25; Fil. 3:16.
Andra förehavanden som främjar självbehärskningen
12. Hur kan vi få hjälp till självbehärskning, om vi är på vår vakt när det gäller vårt umgänge?
12 Bland andra förehavanden som främjar självbehärskningen — förutom studium av Guds ord — kan vi nämna samvaron med våra medkristna i lydnad för uppmaningen att komma tillsammans som exempelvis ges i Hebréerna 10:23—25. Genom samvaron med våra kristna bröder, som också inser behovet av självbehärskning, får vi själva hjälp att utöva denna egenskap. Det är inte troligt att de frestar oss att hänge oss åt ett lösaktigt uppförande. Detta gäller i synnerhet ledigheter eller semestrar. Ledighet som används till att genomgå Skolan i Rikets tjänst, till att vara med vid sammankomster och konvent eller till att tjäna där behovet är större, t. ex. på ett isolerat distrikt, blir till skydd för oss. Men om vi, vare sig det är semestertid eller någon annan tid på året, skulle föredra att vara tillsammans med dem som inte har samma höga normer som vi beträffande självbehärskningen, kommer vi troligen att ta efter dem och fördärva våra nyttiga vanor. Vi har fått denna förnuftiga varning: ”Ha inte gemenskap med någon som är vredsint; och hos en man som får anfall av raseri skall du inte gå in, för att du inte må bli förtrogen med hans vägar och ofelbart skaffar dig en snara för din själ.” Att självmant umgås med sådana är ett misstag! — Ords. 22:24, 25, NW; 1 Kor. 15:33.
13. Hur hjälper oss trogen tjänst på fältet att utveckla självbehärskning?
13 Att man troget, konsekvent och ihärdigt ägnar sig åt den kristna förkunnartjänsten främjar också självbehärskningen. Man behöver självbehärskning för att gå till sängs i tid på lördagskvällen så att man kan få en natts rejäl vila för att kunna vara i fin form inför söndagens teokratiska verksamhet. Man behöver självbehärskning för att stiga upp tidigt på söndagsmorgnarna, så att man kan samlas med andra kristna för tjänst på fältet. Man behöver självbehärskning för att kunna fortsätta i tjänsten så länge som man vet att man bör göra, när vädret inte är det bästa och man träffar på ytterst litet intresse vid dörrarna. Och när man går från dörr till dörr, råkar man i många prövande situationer, som kan bli en uppfordran för ens självbehärskning. Den kristne kan bli förolämpad, få ett slag på kinden så att säga; men för de goda nyheternas skull vänder han den andra kinden till — detta kräver självbehärskning! Och det krävs också för att man skall kunna svara med mildhet och djup respekt, när en myndighetsperson begär skäl för det hopp man har, likaväl som för att man skall kunna svara med mildhet, då man träffar på en vredgad person vid dörren. — Matt. 5:39; 1 Petr. 3:15; Ords. 15:1.
14. Till vilken nytta är bönen, när det gäller att uppnå självbehärskning?
14 Ännu en sak som vi kan göra och som främjar uppodlandet av självbehärskning är att bedja. Att ofta söka komma nära Gud är en verklig hjälp. Blicka upp till honom efter hjälp i tider av nöd eller påfrestningar eller frestelse. Försumma aldrig att bedja, utan gör det till en vana, inte någon mekanisk vana utan en allvarligt menad, uppriktig vana, där hjärtat är med. Be Gud om hjälp, var uthållig i din bön, be honom om förlåtelse, då du har underlåtit att utöva självbehärskning. Säg honom varje gång uppriktigt att du vill försöka lyckas bättre nästa gång. Ja, fortsätt med att bedja: ”för oss inte i frestelse”; ”bed oavlåtligen”, ”framhärda i bön” om att du skall kunna uppnå självbehärskning. — Matt. 6:13; 1 Tess. 5:17; Rom. 12:12; NW.
Egenskaper som hjälper oss att uppodla självbehärskningen
15. Hur kan fruktan för Jehova hjälpa oss att vinna självbehärskning?
15 Till stor hjälp för oss i att uppodla självbehärskningen är också sådana förträffliga kristna sinnesförfattningar eller egenskaper som fruktan för Jehova, ödmjukhet, tro och kärlek. Det råder inget tvivel om att fruktan för Jehova hjälper oss att uppodla självbehärskningen. Det är med rätta som vi fruktar Jehova för hans ställnings och egenskapers skull. Inför honom såsom universums suverän måste vi stå till svars, och ”intet skapat är fördolt för honom, utan allt ligger blottat och uppenbart för hans ögon; och inför honom skola vi göra räkenskap”. Det är med rätta som vi fruktar för att misshaga honom, eftersom han är fullkomlig i rättvisa, under det att vi är ofullkomliga, syndiga, benägna att gå fel väg. Det är med rätta som vi fruktar honom också på grund av hans obegränsade makt: ”Det är förskräckligt att falla i den levande Gudens händer.” Sådan fruktan för Gud är ”vishetens begynnelse”, ty att frukta honom ”är att hata det onda”. Det räcker alltså inte med att vi älskar sanning och rättfärdighet, utan i likhet med Jesus Kristus måste vi hata och avsky all laglöshet, ja, ha stark motvilja mot allt sådant, hur behagligt, åtråvärt eller tilltalande det än kan tyckas vara för det fallna köttet. Detta innebär att vi byter ut ”den gamla personligheten med dess sedvänjor” mot ”den nya personligheten”. — Hebr. 4:13; 10:31; Ps. 111:10; Ords. 9:10; 8:13; Kol. 3:9, 10, NW.
16. På vilka sätt underlättas självbehärskningen av ödmjukhet?
16 En annan egenskap som är till stor hjälp för oss i att utöva självbehärskning är ödmjukheten. Och det är inte att undra på, eftersom ett av de största hindren för självbehärskning är stolthet. För det första blir en ödmjuk människa inte så lätt förargad, och därför blir hon sannolikt inte frestad att handla obehärskat. En ödmjuk människa har sannolikt större tålamod, när hon har med andra att göra, och är därför mera långmodig, vilket bidrar till självbehärskningen. När vi söker uppodla självbehärskningen, behöver vi Jehovas hjälp, hans oförtjänta godhet, och den är tillgänglig för de ödmjuka, inte för de stolta: ”Gud står emot de högmodiga, men han ger oförtjänt godhet åt de ödmjuka.” De ogudaktiga människor, som enligt Judas ”vänder vår Guds oförtjänta godhet till en ursäkt för lösaktigt uppförande” och följaktligen brister i självbehärskning, är också stolta och sägs ”ringakta herravälde och tala skymfligt om dem som är härliga”. — Jak. 4:6; Jud. v. 4, 8; 1 Petr. 5:5, NW.
17, 18. a) Hur kan andens frukt tro bistå oss i att utöva självbehärskning? b) Hur kan kärleken göra det?
17 Dessutom kan tron på Jehova Gud och hans löften bistå oss i att uppodla självbehärskning. Hur ofta kan vi inte bli oroade, därför att vi saknar tro på Gud, vilket gör det svårt för oss att utöva självbehärskning! Job kunde uthärda på grund av sin tro. Han behövde verklig självbehärskning för att inte ”förbanna Gud och dö”, och han kunde utöva denna egenskap på grund av sin tro, som gjorde det möjligt för honom att säga: ”Även om han skulle dräpa mig, skulle jag inte vänta?” Tron gör det möjligt för oss att inte harmas över de onda utan att utöva självbehärskning och vänta på Jehova i vetskap om att hämnden tillhör honom och att det är han som skall vedergälla. Tron gör det möjligt för oss att utöva självbehärskning och inte ge efter för materialismens frestelser, då vi ju vet att den här världen och dess begärelser snart skall försvinna. Tron gör det möjligt för oss att utöva självbehärskning när vi blir förföljda, eftersom vi ju vet att det värsta som människor kan göra endast är att döda kroppen. — Job 2:9; 13:15; NW; Ps. 37:1; Rom. 12:19; 1 Joh. 2:15—17; Matt. 10:28.
18 Framför allt kommer kärleken att hjälpa oss att utöva självbehärskning. Om vi älskar Jehova av hela vårt hjärta och sinne, vår själ och kraft, då kommer vi sannerligen att söka behaga honom genom att utöva självbehärskning. Vi kommer att vara noga med att inte dra smälek över hans namn genom ett dåligt uppförande. Och att vi älskar nästan som oss själva kräver också att vi utövar självbehärskning, så att vi inte vållar vår nästa någon sorg eller skada och i synnerhet så att vi inte väcker anstöt hos honom eller bringar honom på fall. Paulus framhåller sambandet mellan kärlek och självbehärskning med dessa ord: ”Ty detta är vad Gud vill, ert helgande, att ni avhåller er från otukt; att var och en av er skall veta hur han skall få välde över sitt eget kärl i helgelse och ära [vilket kräver självbehärskning], inte i lysten sexuell åtrå, sådan som också de nationer har, vilka inte känner Gud; att ingen går så långt som till att vålla skada och går sin broders rättigheter för nära i denna sak, ty Jehova är en som utkräver straff för alla dessa ting.” Kärleken till våra bröder kommer att avhålla oss från att handla orätt i sådana saker genom bristande självbehärskning, liksom den kommer att hjälpa oss att lyda rådet: ”Fortsätt med att göra räta stigar för edra fötter, för att det som är halt inte må vridas ur led utan att det i stället må bli helat.” Paulus var ett utmärkt exempel för oss i det avseendet: ”Om mat bringar min broder på fall, vill jag aldrig någonsin mer äta kött, för att jag inte må bringa min broder på fall.” — 1 Tess. 4:3—8; Hebr. 12:13; 1 Kor. 8:13; NW.
Fördelar och belöningar som självbehärskningen för med sig
19. Vilket gagn tillförs kropp och sinne genom självbehärskningen?
19 Fördelarna och belöningarna som utövandet av självbehärskning medför är verkligen stora. Det är så det bör vara, eftersom Jehova, den rättfärdige Guden, är universums suverän. Liksom underlåtenhet att utöva självbehärskning medför skada som inte alls står i proportion till de omedelbara förmåner eller behagliga ting som man vinner, skulle man kunna säga att utövandet av självbehärskning medför gagneliga verkningar som inte alls står i proportion till de ansträngningar man måste göra. För det första bidrar självbehärskningen till god hälsa för både kropp och sinne. En av Amerikas ledande män på näringsforskningens område har till exempel framhållit att ”god hälsa är belöningen för måttlighet” eller självbehärskning och att det förhållandet att man är ”mager och har ett lugnt temperament betyder långt liv”. Vidare har nyligen företagna undersökningar i USA gett vid handen att antalet kvinnliga högskoleelever med psykiska störningar var mycket större bland dem som inte var intresserade av att hålla på sig än bland dem som var angelägna om att bevara sin dygd.
20. Vilka andliga välsignelser blir följden av att man utövar självbehärskning?
20 Och ännu viktigare är det att självbehärskningen hjälper oss att få aktning för oss själva. Vi vet alla vad Gud kräver av oss individuellt, och i den mån som vi allvarligt och ärligt försöker leva enligt denna måttstock, kommer vi att ha ett rent samvete och vinna aktning för oss själva. (1 Petr. 3:16) Självbehärskningen kommer också att hjälpa oss att undgå att ”följa med hopen i vad ont är”. (2 Mos. 23:2) Dessutom kommer vi genom att utöva självbehärskning att få stor hjälp i att odla andens övriga frukter. Vi kan inte äga glädje, om vi inte disciplinerar vårt sinne och hjärta och vår kropp, eftersom kristen glädje inte enbart består i känslor utan grundar sig på principer. Samma sak gäller friden. Hur skulle vi kunna ha frid, om vi ständigt trasslar till det för oss genom att underlåta att utöva självbehärskning? Och såsom vi redan har framhållit är långmodigheten mycket nära förbunden med självbehärskningen. Att vara vänlig och mild, när det verkligen behövs, t. ex. i prövande situationer, kräver likaså stor självbehärskning, och det gör även försöken att hålla fast vid godheten, då man frestas att ge efter för själviskheten. — Gal. 5:22, 23.
21. Hur blir det till nytta för andra att vi utövar självbehärskning?
21 Självbehärskningen medför välsignelser, inte bara för oss själva utan också för andra. För det första hjälper den oss att inte bli till stötesten för andra. (Fil. 1:9, 10) Den hjälper oss att vara goda föredömen för dem. Den bidrar till ett gott förhållande i hemmet, där det så ofta händer att man glömmer bort hur nödvändigt det är att utöva självbehärskning, liksom den också bidrar till ett gott förhållande i den kristna församlingen, på arbetsplatsen och i skolan. I den mån som vi har ansvarsfulla ställningar eller strävar efter att uppnå sådana, i samma mån måste vi vinnlägga oss ännu kraftigare om att utöva självbehärskning, eftersom sådana ställningar kräver att vi har ett större mått av den. En mycket viktig fråga som musikerna i en symfoniorkester ställer med avseende på dirigenten lyder därför så här: ”Bevarar han självbehärskningen i påfrestande situationer?” Ja, den kristne tillsyningsmannen måste vara ”måttlig i sina vanor, ... ordentlig, ... resonlig”, vilket allt innebär att han måste vara ”en som utövar självbehärskning”. — 1 Tim. 3:1—7; Tit. 1:6—9, NW.
22. Vad vinner vi framför allt annat på att utöva självbehärskning?
22 Men framför allt bidrar självbehärskningen till att vi uppnår ett gott förhållande till Jehova Gud och till att hans namn blir hävdat. Enbart genom att utöva självbehärskning kan vi ge till känna att vi är visa och kan vi glädja hans hjärta, så att han kan ge den svar som smädar honom. Behovet av självbehärskning kan sannerligen knappast betonas för starkt! — Ords. 27:11.