Det krävs ett positivt åtagande av dem som söker tillflykt
1. Vilka två symboliska kvinnor omnämns i Uppenbarelseboken, och hur identifieras de?
NÄR vi undersöker den sista boken i bibeln, Uppenbarelseboken, finner vi två symboliska kvinnor som står i skarp kontrast till varandra. Den ena är det stora Babylon, och den andra är Guds lamms ”hustru”. Den första brännmärks som en ”sköka”. Den andra, ”bruden, Lammets hustru”, är en jungfru. (Upp. 17:3—6, 15; 21:9) Båda är religiösa organisationer. Den ena är oren och den andra ren. ”Bruden, Lammets hustru”, är församlingen av Lammets, Jesu Kristi, 144.000 jungfrulika, trogna efterföljare, vilka allesammans är andliga israeliter. Det stora Babylon är den falska religionens världsvälde, som härstammar från det forntida Babylon. Det består följaktligen av alla som utövar religioner som är i strid med den sanna kristendomen. Det var därför aposteln Johannes ”såg kvinnan vara drucken av de heligas blod och av Jesu vittnens blod”. (Upp. 17:6) Den religion som utövas av det stora Babylons medlemmar är därför inte kristen, utan babylonisk och följaktligen falsk.
2. Vilket samband råder mellan kristenheten och det stora Babylon? Hur blir detta framhävt?
2 Genom att kristenheten blev den dominerande religiösa organisationen i det romerska världsväldet var den i själva verket en dotter till det stora Babylon, om vilket det sägs: ”På hennes panna var skrivet ett namn med hemlig betydelse: ’Det stora Babylon, hon som är moder till skökorna och till styggelserna på jorden.’” (Upp. 17:5) Det är därför inte att undra på att kristenheten efterliknar sin religiösa moder, om vilken det sägs: ”Hon som jordens konungar hava bedrivit otukt med och av vilkens otukts vin jordens inbyggare hava druckit sig druckna.” (Upp. 17:1, 2) Kristenheten åtnjuter intim vänskap med världen. Detta påminner oss om bibelns ord i Jakob 4:4 (NW): ”Äktenskapsbryterskor, vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap med Gud? Var och en som vill vara världens vän, han gör sig därför till Guds fiende.” De många föreningarna mellan kyrka och stat i kristenheten är inte till heder för den. De brännmärker den som en organisation som bedriver andlig otukt genom att blanda sig i världens politik. Den fördöms som en falsk och oren tillflykt för människorna.
3. Hur ges en klar och tydlig skildring av det öde som drabbar det stora Babylon, kristenheten inbegripen?
3 Det som drabbar det stora Babylon drabbar också kristenheten. Det kommer inte att gå dem olika. Uppenbarelsebokens sjuttonde kapitel gör detta så klart och tydligt att man inte kan ta miste på det, även om det är skrivet i symboliska ordalag. Vi läser följande om höjdpunkten på det drama som framställs i bild i detta kapitel: ”Och de tio horn, som du har sett, och vilddjuret [på vilket det stora Babylon hade ridit som härskarinna], de skola hata skökan och göra henne utblottad och naken och skola äta hennes kött och bränna upp henne i eld.” Inte någon vacker bild! — Upp. 17:16.
Fly från det stora Babylon till Guds sanna kvinna
4. a) Vilket tvingande utrop hörde Johannes, enligt Uppenbarelseboken 18:4—8, och varför var det viktigt? b) Hur kan somliga reagera på detta utrop, men vilken fråga måste vi alla ta ställning till i denna tid?
4 Det är inte ägnat att förvåna att vi i början av Uppenbarelsebokens artonde kapitel hör det angelägna och tvingande ropet: ”Gå ut ur henne, mitt folk, om ni inte vill vara delaktiga med henne i hennes synder och om ni inte vill få del av hennes plågor. ... Hennes plågor skall komma på en och samma dag, död och sorg och hungersnöd, och hon skall bli fullständigt uppbränd i eld, eftersom Jehova Gud, som har dömt henne, är stark.” (Upp. 18:4—8, NW) Har du hört detta rop och rättat dig efter det? Du kanske säger att du har sett hyckleriet i kristenhetens kyrkosamfund och har lämnat dem, om du över huvud taget någon gång räknat dig som medlem av något av dem. Det finns många i den nuvarande generationen som inte har någon som helst religiös bakgrund men som säger på ett vagt sätt att de tror att det måste finnas en Gud. Känner du dig nöjd med att helt enkelt vara icke-religiös? Du kan då knappast påstå att du befinner dig på eller söker befinna dig på en trygg tillflyktsort, om du intar en sådan negativ och oengagerad ståndpunkt. Med tanke på alla bevisen för att den nuvarande tingens ordning, däribland kristenheten, nu nalkas sitt slut måste vi ta ställning till frågan: På vems sida står vi i denna tid, då höjdpunkten nalkas?
5. Vilken skara människor såg Johannes efter synen av de 144.000? Vilka detaljer nämns?
5 Du kanske säger att du inte tillhör ”himmelrikesklassen”, som består av dem som vet att de har det himmelska hoppet, som vi tidigare dryftat. Men det betyder inte att du inte kan få Guds ynnest eller att du inte kan finna tillflykt under hans vingar. (Ps. 91:4) Efter beskrivningen av de 144.000 andliga israeliterna i Uppenbarelseboken 7:4—8 läser vi: ”Efter dessa ting såg jag, och se, en stor skara, som ingen människa var i stånd till att räkna, ur alla nationer och stammar och folk och tungomål, stående inför tronen och inför Lammet, klädda i vita, fotsida kläder; och de hade palmkvistar i händerna. Och de håller i med att ropa med hög röst och säga: ’Frälsning har vi vår Gud att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet.’” Dessa identifieras ytterligare med orden: ”Dessa är de som kommer ut ur den stora vedermödan, och de har tvättat sina fotsida kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Det är därför som de står inför Guds tron, och de ägnar helig tjänst åt honom dag och natt i hans tempel. ... [Och] Lammet, som är mitt på tronen, skall vakta dem som en herde och skall leda dem till källor med livets vatten. Och Gud skall avtorka alla tårar från deras ögon.” Vilken inbjudande bild! — Upp. 7:9—17, NW.
6. a) Hur talade Jesus om dessa människor? b) På vilket sätt gjorde han detta mycket personligt, och vilken storslagen försäkran ledde det till?
6 För att ytterligare visa vilka som utgör denna ”stora skara” och för att inbjuda dig till den vill vi påminna dig om vad Jesus sade om sina efterföljare, som han liknade vid får. Beträffande dem som skulle få dela tronen med honom sade han: ”Frukta icke, du lilla hjord; ty det har behagat eder Fader att giva eder riket.” (Luk. 12:32) Ja, en ”liten hjord”. Men vid ett annat tillfälle, då han talade mera utförligt om sina ”får” och sig själv som den ”gode herden”, som ”giver sitt liv för fåren”, sade han: ”Och jag har andra får, som inte är av denna fålla; också dem måste jag föra hit, och de skall lyssna till min röst, och de skall bli en hjord, en herde.” Han gjorde också det hela mycket personligt. Litet tidigare sade han: ”Han [herden] kallar sina egna får vid namn och för dem ut.” Detta betyder att om du blir ett av hans sanna får genom att förneka dig själv och beständigt följa honom, så känner han dig personligen. Och lägg märke till den mycket personliga tonen i hans ytterligare ord: ”Mina får lyssnar till min röst [och inte till någon annan], och jag känner dem [individuellt], och de följer mig. Och jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin bli tillintetgjorda, och ingen skall snappa bort dem ur min hand. Vad min Fader har gett mig är någonting större än allting annat, och ingen kan snappa bort dem ur Faderns hand.” Vilken storslagen försäkran om en trygg tillflykt! — Joh. 10:3, 16, 27—29, NW; se även Matteus 16:24.
7. Vilken varning framförde Petrus med avseende på ”falska lärare”?
7 När vi återvänder till frågan på vems sida vi står, gör vi väl i att begrunda vad aposteln Petrus blev inspirerad att säga om detta. Mot slutet av sitt andra brev varnade han först för att det skulle uppstå ”falska lärare bland er. Just dessa skall i all tysthet införa fördärvliga sekter och skall förneka till och med den ägare som köpte dem och därigenom dra snabb tillintetgörelse över sig själva.” Med dessa skenkristna i tankarna skrev han längre fram: ”I de yttersta dagarna skall det komma bespottare med sin bespottelse, vilka vandrar efter sina egna begär och säger: ’Var är denna hans utlovade närvaro? Från den dag då våra förfäder somnade in i döden fortfar ju allt precis som från skapelsens början.’” Är det inte just denna inställning som kristenhetens prästerskap och deras efterföljare allmänt lagt sig till med? Vi hoppas uppriktigt att det inte är din inställning. — 2 Petr. 2:1, 2; 3:3, 4; NW.
8. Hur fortsatte Petrus att låta en varning ljuda särskilt för vår tid?
8 I stället tror vi fullt och fast att allas vår uppriktiga inställning är i linje med apostelns ytterligare förmaning. Han säger först att en tidigare tingens ordning, en himmel och en jord, ”genom Guds ord” led ”tillintetgörelse, när den blev översvämmad av vatten”, och fortsätter sedan med att säga att ”i kraft av samma [Guds] ord förvaras de himlar och den jord, som nu finns, åt eld och sparas till de ogudaktiga människornas doms och tillintetgörelses dag”. Han varnade sedan för att bli otålig, som många är nu för tiden, på grund av Guds skenbara senfärdighet. Han sade: ”Jehova är inte senfärdig beträffande sitt löfte, såsom somliga människor anser det för senfärdighet, [lägg nu märke till orsaken] utan han är tålmodig mot er, eftersom han inte önskar att någon skall bli tillintetgjord, utan önskar att alla skall ge rum åt sinnesändring.” Han varnade återigen för att ”Jehovas dag [skall] komma som en tjuv”, då de nuvarande symboliska himlarna och den symboliska jorden under Satans osynliga herravälde skall förintas. — 2 Petr. 3:5—10, NW.
9. Varför är det viktigt att ha den rätta synen på Guds tålamod?
9 Sedan kommer den kraftiga uppmaningen: ”Då nu allt detta skall på så sätt upplösas, vad slags människor bör då inte ni vara i ett heligt uppförandes gärningar och handlingar präglade av gudaktig hängivenhet, medan ni väntar på Jehovas dags närvaro och ständigt har denna i tankarna.” (2 Petr. 3:11, 12, NW) Bespottarna i vår tid drar inte fördel av Guds tålamod. Men även om de inte inser det, har Gud handlat mycket omtänksamt mot dem för att de skall kunna ge rum åt sinnesändring. Aposteln Paulus skrev: ”Föraktar du hans omtankes och fördragsamhets och långmodighets rikedom, därför att du inte vet att Guds omtänksamhet söker föra dig till sinnesändring?” (Rom. 2:4, NW) Ve oss, om vi föraktar Guds godhet!
10. På vilken grundval och på vilket sätt kan vi ge gensvar på vädjan i 2 Petrus 3:14?
10 Men för att se positivt på saken, hur skall vi besvara frågan: ”Vad slags människor bör då inte ni vara?” Och hur kan vi visa att vi ”väntar på Jehovas dags närvaro och ständigt har denna i tankarna”? För det första måste vi allesammans, vare sig vårt hopp om liv är himmelskt eller jordiskt, ge gensvar till Petrus’ ytterligare vädjan: ”Gör ert yttersta för att slutligen av honom bli funna fläckfria och oklanderliga och i frid.” (2 Petr. 3:12, 14, NW) Ja, vi måste alltid sträva efter att vara moraliskt ofördärvbara. Vi måste bevara vår ostrafflighet och vara ”renhjärtade” och Jehova hängivna av hela vår själ. (Matt. 5:8) Vi är visserligen ofullkomliga och kommer till korta varje dag, men redan i nästa brev i bibeln, i 1 Johannes 1:7, heter det: ”Om vi vandra i ljuset, såsom han [Gud] är i ljuset, så hava vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.” Ja, Jesus Kristus ”är försoningen för våra synder [den kristna församlingens, den ”lilla hjordens”], ja, icke allenast för våra, utan ock för hela världens”. Hur många som än kommer in i den ”stora skaran” av ”andra får”, så kan de och måste de alltså tvätta ”sina fotsida kläder” och göra dem ”vita i Lammets blod”. — 1 Joh. 2:2; Upp. 7:14, NW.
11. Vilket avgjort åtagande visas i Uppenbarelseboken 18:4, förutom att man måste överge den falska religionen?
11 Men det är inte allt. Kommer du ihåg att vi talade om de båda symboliska kvinnorna, som ställdes i skarp kontrast till varandra? Den ena är skökan, det stora Babylon, som inbegriper kristenheten, och den andra är en jungfru, Lammets hustru, den kristna församlingen. Det räcker inte med att gå ut ur det stora Babylon, att överge all falsk religion. Vilka blev i Uppenbarelseboken 18:4 (NW) uppmanade att ”gå ut ur henne”? Det var: ”Mitt folk.” Det betyder att du bestämt måste identifiera dig som en av Guds folk, som en av hans hängivna tjänare eller slavar, som en efterföljare till den gode herden, Kristus Jesus, ett av hans ”får”. För att få ytterligare upplysningar om detta måste vi gå tillbaka till de hebreiska skrifterna och profetiorna, som utgör grundvalen inte bara till befallningen i Uppenbarelseboken 18:4, utan till det mesta av det som står i denna den sista boken i bibeln.
12. a) Hur talades det i Jesajas profetia om Jehovas himmelska organisation? b) Vilken uppgift hade Kristus Jesus i förbindelse med denna organisation?
12 Enligt Jesajas profetia tillhörde Jehovas messianske tjänare, Kristus Jesus, innan han fullgjorde sin uppgift på jorden, Jehovas himmelska organisation av trogna ”Guds söner”. (Job 1:6; 2:1; 38:7) Denna himmelska organisation av andevarelser fungerar som en ”hustru”, som är förmäld med Jehova, Skaparen, precis som Israels forntida nation, när den fördes in i lagförbundet, så att säga blev äktad av Jehova och framställdes i bild som en jordisk hustru till honom. (Jes. 54:1, 5—8) Jehova utvalde sin främste himmelske son till att tjäna som den messianske tjänaren på jorden. Jehovas moderliga organisation i himmelen frambringade alltså denne till att vara den främste som skulle hävda och rättfärdiga hennes äkta mans universella suveränitet. När denne tjänare troget hade fullbordat sitt levnadslopp på jorden och blev upprest från de döda, fick den moderliga organisationen i himmelen honom tillbaka igen såsom den ”förstfödde ifrån de döda”. (Kol. 1:18; Upp. 1:5, 17, 18) Hennes glädje hade blivit förutsagd! Lyssna: ”Jubla”, säger Jesaja 54:1, ”du ofruktsamma, du som icke har fött barn; brist ut i jubel och ropa av fröjd, du som icke har blivit moder. Ty den ensamma skall hava många barn, flera än den som har man, säger HERREN [Jehova].”
13. a) Hur och på vad tillämpade Paulus Jesaja 54:1? b) Hur tillämpade Jesus Jesaja 54:13 i överensstämmelse med detta?
13 Aposteln Paulus tillämpar inte detta skriftställe på den judiska nationen efter fångenskapen i Babylon, utan på Jehovas hustruliga organisation i himmelen. I Galaterna 4:22—5:1 ställer Paulus den judiska nationen med dess huvudstad, Jerusalem, vilken nation förkastade Jesus Kristus, i kontrast till Guds himmelska, hustrulika organisation och säger att ”det Jerusalem, som är där ovan, det är fritt, och det är vår moder”. Enligt Jesajas profetia skulle Guds himmelska organisation få fler barn än bara Messias Jesus, som den länge hade väntat på, såsom i ofruktsamhet. Den skulle bli andlig moder till Messias’ Jesu 144.000 medförbundna. Detta framgår tydligt av Jesaja 54:13 (NW), där orden riktas till det ”Jerusalem, som är där ovan”, det ”himmelska Jerusalem” eller ”Sions berg”, och lyder: ”Och alla dina söner skall vara personer som blir lärda av Jehova, och dina söners frid skall vara överflödande.” Att detta är den rätta förståelsen bevisas av att Jesus Kristus i Johannes 6:45 tillämpade detta skriftställe på sina egna lärjungar. — Hebr. 12:22.
14. Hur representeras Guds organisation på jorden, och vilket positivt åtagande kräver detta?
14 Vi kan alltså säga att Guds hustrulika himmelska organisation representeras på jorden av Kristi Jesu väl undervisade och lärda medförbundna. Vi måste därför inte bara fly från den orena skökan, det stora Babylon, utan vi måste också fly till och finna tillflykt i nära förening med Guds sanna kvinna, det ”himmelska Jerusalem”, som representeras av Lammets, Kristi Jesu, jungfrulika efterföljare på jorden. Detta framgår tydligt av den situation som är rådande i våra dagar vad beträffar den skara kristna människor som kallas Jehovas vittnen. Som en kärna bland dem finns en kvarleva av dem som genom Guds ande blivit smorda till det himmelska hoppet. Tätt samlad kring denna kärna finner vi en ständigt ökande ”stor skara” av ”andra får”, så att det blir ”en hjord” under ”en herde”. — Joh. 10:16.
15. På vilka sätt visar Jehovas vittnen att de ”ständigt har” Jehovas dag ”i tankarna”?
15 Detta är inget ogrundat påstående. De visar att de verkligen ”väntar på Jehovas dags närvaro och ständigt har denna i tankarna”. Trots alla de ökande påtryckningarna håller de fast vid den rena religionen och bevarar sig ”obesmittade” genom att hålla sig obefläckade av den orena världen. De vägrar att tillbedja det politiska ”vilddjuret” och dess människogjorda ”bild”, Förenta nationerna. De undviker att bli befläckade med blodskuld och håller sig strikt neutrala och vägrar att ta del i denna världens nationers och politiska partiers bloddrypande krig. De efterliknar Jesus Kristus, sin ledare, genom att inte vara någon del av denna världen. — Jak. 1:27; Upp. 13:1—15; 15:2—4; Joh. 15:19; 17:14, 16.
16. Hur går det till att de fullgör de två buden i Matteus 24:14 och Matteus 28:18—20? Vilket bevis på Jehovas välsignelse har de?
16 De lägger eftertryck vid den positiva sidan av saken och bevisar att de söker ”först efter hans [deras himmelske Faders] rike och hans rättfärdighet” genom att ihärdigt förkunna det som de vet är människans enda hopp och tillflykt, alldeles som Jesus förutsade: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna.” Medan det ännu är tid håller de också i med att verkställa den uppståndne Jesu Kristi befallning att gå och göra lärjungar av människor av alla nationerna, döpa dem i vatten och lära dem att hålla allt som han har befallt dem. (Matt. 6:33; 24:14, NW; 28:18—20) Att allt detta har fått Jehovas välsignelse framgår inte bara av den verkligt enastående ökningen av dem som samlas i skaror till Jehovas organisation, utan också av det fridfulla, lyckliga, trygga och rena tillstånd som är rådande över hela jorden bland Jehovas överlämnade folk. Det är verkligen som ett andligt paradis. Lyssna då och ge gensvar till Skriftens inbjudan att komma och finna tillflykt i detta andliga paradis.
Inbjudan till ett andligt paradis
17. Vilket löfte och vilken inbjudan gavs i Jesaja 54:17 och Jesaja 55:1, 2? Vilken uppfyllelse i miniatyr har de haft?
17 I slutet av Jesajas femtiofjärde kapitel kommer det storslagna löftet till de andliga sönerna till det ”Jerusalem, som är där ovan”: ”Nu skall intet vapen, som smides mot dig, hava någon lycka; var tunga, som upphäver sig för att gå till rätta med dig, skall du få domfälld.” (Jes. 54:17) Sedan följer den hänförande inbjudan: ”Hallå, alla ni törstiga! Kom till vattnet. Och de som inga pengar har! Kom, köp och ät. Ja, kom, köp vin och mjölk till och med utan pengar och utan betalning. ... Lyssna uppmärksamt till mig, och ät vad som är gott, och låt er själ finna sin utsökta lust i själva det feta.” (Jes. 55:1, 2, NW) Nyckeln till situationen blir uppenbar, när vi påminner oss att Jesaja förutsade att Jerusalem och Judeen skulle läggas öde och att judarna skulle vara i fångenskap i Babylon under sjuttio år. Han förutsade också deras befrielse genom persern Cyrus, som blev använd som en profetisk förebild till Guds messianske tjänare, Kristus Jesus, som skulle omstörta och tillintetgöra det nutida stora Babylon. (Jes. 44:28—45:6) Men vad är att säga om vår tid?
18. Hur ledde Jehovas vittnens erfarenheter från år 1914 till år 1919 fram till en större uppfyllelse av de citerade skriftställena?
18 Under första världskriget fick det stora Babylon — genom sina världsliga älskare, de politiska, de militära och de dömande myndigheterna — verkligen Jehovas vittnen i sin makt. Förföljelse och förbud förekom i stor omfattning, och det hela nådde sin höjdpunkt när medlemmar av Jehovas vittnens styrande krets blev inspärrade i fängelse. Framtiden tedde sig dunkel. Då öppnade sig plötsligt en oväntad efterkrigsperiod framför dem. Budskapet om befrielse kom från Jehova — det skriftenliga budskapet om befrielse från det stora Babylon genom det upprättade messianska riket. Det konkreta beviset på detta var att de ovan nämnda medlemmarna blev frigivna ur fängelset och fullständigt rentvådda från alla falska anklagelser. Kort därefter samma år, 1919, inflöt en ledande artikel i The Watch Tower (i Vakt-Tornet år 1921) med rubriken ”Saliga äro de som icke frukta”, vilket också var temat för det allmänna konvent som hölls i Cedar Point i Ohio i USA den 1—8 september 1919. Som ett tecken på mer andlig föda och på att ett större arbete stundade tillkännagavs vid detta konvent att en ny tidskrift, The Golden Age (Den Gyllne Tidsåldern), skulle börja utges, och den skulle utkomma varannan vecka. Som du kan föreställa dig var allt detta som uppfriskande vatten, styrkande bröd, glädjebringande vin och närande mjölk för Guds sanna tjänare.
19. Vilka ytterligare steg har tagits mot återupprättandet av ett andligt paradis?
19 Detta var bara början, första steget, av återupprättandet av ett andligt paradis för Guds folk. Väldiga steg framåt har tagits sedan dess, vilket framgår av Jehovas vittnens nutida historia, och denna redogörelse är tillgänglig för alla, så att de själva kan undersöka den och förvissa sig om saken. Dessutom kan man se att varje steg framåt tagits under ledning av bibelns författare, som sade: ”Det [mitt ord] skall icke vända tillbaka till mig fåfängt utan att hava verkat, vad jag vill, och utfört det, vartill jag hade sänt ut det. Ty med glädje skolen I draga ut, och i frid skolen I föras åstad. ... Alla träd på marken skola klappa i händerna. Där törnsnår nu finnas skola cypresser växa upp, och där nässlor stå skall myrten uppväxa. Och detta skall bliva HERREN till ära och ett evigt tecken, som ej skall plånas ut.” — Jes. 55:10—13.
20. Hur kommer inbjudan att ta del i detta paradis till uttryck i Psalm 1:1—3?
20 Vilken storslagen och inbjudande beskrivning av ett andligt paradis! Och du blir inbjuden att personligen få del i detta paradis, om du håller dig tätt till Guds ord. I Psalm 1:1—3 heter det: ”Säll är den man, som ... har sin lust i HERRENS lag och tänker på hans lag både dag och natt.” Hur går det för den mannen? ”Han är såsom ett träd, planterat vid vattenbäckar, vilket bär sin frukt i sin tid och vars löv icke vissna [utan förblir ständigt fruktbärande och ständigt grönskande]; och allt vad han gör, det lyckas väl.”
21, 22. a) Hur utvidgar Matteus 25:34 och Uppenbarelseboken 22:17—20 denna inbjudan? b) Vilket personligt och positivt åtagande kan vi göra till gensvar på denna inbjudan?
21 Vägen in i det andliga paradiset ligger fortfarande öppen! Inbjudan att träda in i det och njuta av det ljuder fortfarande över hela världen! Det är som konungen i Jesu liknelse sade: ”Kom, ni som har min Faders välsignelse, tag det rike i arv som är berett åt er från världens grundläggning.” (Matt. 25:34, NW) Den Heliga skrift, Guds ord, slutar faktiskt med följande inbjudan: ”Och anden och bruden säger beständigt: ’Kom!’ Och må var och en som hör det säga: ’Kom!’ Och må var och en som törstar komma; må var och en som så önskar ta livets vatten för intet.” Som ett sista ord hör Johannes i synen Kristus Jesus säga: ”Han som bär vittnesbörd om dessa ting säger: ’Ja; jag kommer med hast.’” Då svarar Johannes ivrigt: ”Amen! Kom, Herre Jesus.” — Upp. 22:17—20, NW.
22 Varför inte göra ett positivt åtagande och söka tillflykt under det oförgängliga ”himmelriket”? Vill du inte med iver ge gensvar till denna ofta upprepade, enträgna inbjudan? Vill du inte komma?