Den nya världens samhälle tar sin början

1. Hur kommer den nya världen att ha sitt samhälle? Hur har Rikets upprättande redan berört oss?

DEN gamla världen har sitt samhälle eller sitt folk, som lever enligt en viss samhällelig ordning. Den nya världen kommer också att ha sitt samhälle, och alla dettas medlemmar kommer att leva i harmoni med en rättfärdig ordning. Satan, djävulen, denna närvarande onda tingens ordnings Gud, är den osynlige härskaren över den gamla världens samhälle, men han kommer inte att bli den nya världens gud. Hans onda system kommer att utplånas genom det kommande ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, striden vid Harmageddon. (Upp. 16:14—16, NW) Jehova, vilkens universella suveränitet Satan har bestridit, kommer att vara den nya världens ende sanne levande Gud. Han kommer att härska genom det teokratiska herradöme som hans trogne Son, Konungen Jesus Kristus, utövar. Detta rike kommer att införa nya tingens ordningar eller system, vilka bibeln talar om såsom ännu hörande framtiden till. När man tänker efter, fick själva upprättandet av Guds rike i himlarna, vilket skedde genom hans Sons tronbestigning år 1914, till följd en genomgripande förändring i den verksamhet som bedrevs av Guds andliga barn, vilka var under det nya förbundet. Det har på ett underbart sätt förändrat budskapet som de predikar på hela jorden till ett vittnesbörd för alla nationer. Ja, det har lagt en ”ny sång” i deras munnar, sången om Guds rike som till sist bragts att födas efter årtusendens väntan. (Upp. 14:3; 12:1—10) Den tingens ordning varunder vi har levat enligt det nya förbundet har varit storslagen, det måste vi medge; men den som kommer att råda i den nya världen kommer att bli oändligt mycket mera storslagen för hela dess, samhälle.

2. Varför kommer det att vara olika där? Vad har vi för bevis för detta?

2. Varför skulle inte den nya världen vara olika, ja, bättre? Ty den kommer att ha nya himlar och en ny jord. Tillintetgörelsen av denna gamla värld med dess av djävulen behärskade himlar och jord kommer därför inte att vara någon olycka. Vi väntar ivrigt på den och gör som aposteln Petrus säger: ”I det ni vänta på Jehovas dags närvaro och ständigt hava denna i tankarna, genom vilken himlarna, som blivit satta i brand, skola upplösas och de intensivt upphettade elementen skola smälta. Men det finnes nya himlar och en ny jord, som vi vänta enligt hans löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo.” (2 Petr. 3:12, 13, NW) Det konungadöme som skall utövas av Jesus Kristus tillsammans med hans 144.000 trogna, segerrika efterföljare kommer att utbreda sin makt över hela denna planet och kommer att utgöra de ”nya himlarna”. Till dessa andliga efterföljare har Jesus sagt: ”Det finnes ingen som har lämnat hus eller hustru eller bröder eller föräldrar eller barn för Guds rikes skull, som icke med säkerhet skall få många gånger mera i detta tidsskede och i den kommande tingens ordning evigt liv.” (Luk. 18:29, 30, NW; Mark. 10:30) Matteus’ evangelieberättelse talar om den kommande ordningen och kallar den ”återskapelsen” eller den ”nya världen” och säger: ”I pånyttskapelsen [i marginalen: den nya världen], när Människosonen sätter sig på sin härliga tron, skola ni som hava följt mig också själva sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar. Och var och en, som har lämnat hus eller bröder eller systrar eller fader eller moder eller barn eller jordegendom för mitt namns skull, skall erhålla många gånger mera och skall ärva evigt liv.” — Matt. 19:28, 29, NW.

3. Vad blir den ”nya jorden”?

3. Men hur förhåller det sig då med den ”nya jorden”? Jo, det blir det mänskliga samhället, på denna samma planet, naturligtvis, men organiserat i överensstämmelse med en ny och rättfärdig tingens ordning under Riket. Utan tvivel kommer de flesta av dem som träder in på den ”nya jorden” att få lov att uppresas från de döda för att kunna göra detta. Såsom Jesus sade, när han avhandlade människosläktets allmänna uppståndelse: ”De som äro barn av denna tingens ordning gifta sig och bortgiftas, men de som hava räknats värdiga att vinna den tingens ordning och uppståndelsen från de döda varken gifta sig eller bortgiftas. I själva verket kunna de icke heller dö mera, ty de äro lika änglarna, och de äro Guds barn genom att de äro uppståndelsens barn.” — Luk. 20:34—36, NW.

4. Med vilka kommer den nya jorden att påbörjas? Hur är de främlingar?

4. Emellertid är denna kommande tingens ordning en som Gud brukar sin förhärligade Son Jesus till att frambringa. (Hebr. 1:1, 2, NW) Den ”nya jorden”, som Riket skall åstadkomma, tar sin början med de överlevande från Harmageddonstriden, vilka har ett jordiskt hopp och en jordisk bestämmelse. De är den rätte Herdens ”andra får”. En ”stor skara” av dessa, vilken ständigt tillväxer i antal, lever nu tillsammans med kvarlevan av medarvingarna till Riket, vilka är under det nya förbundet. Dessa ”andra får” åtnjuter tillsammans med den andliga kvarlevan, många av de förmåner som följer med den nya förbundsanordningen. I själva verket utgör dessa nutida ”andra får” en motsvarighet till de ”främlingar” av en god vilja som under lagförbundet levde i frid och harmoni med de forntida israeliterna inom deras stadsportar. De tio budordens sabbatslag talar profetiskt om dem såsom ”främlingen, som är hos dig inom dina portar”. Detta forntida förbund gjorde många föranstaltningar för dessa gudfruktiga främlingar. I många fall hade det samma stadgar för dem som för de naturliga israeliterna. (2 Mos. 20:8—10; 12:48, 49) Den skara av ”främlingar”, som i våra dagar vistas inom den nya förbundsanordningens portar, har blivit storligen välsignad tillsammans med den andliga kvarlevan genom att lyda samma gudomliga stadgar.

”Furstar på hela jorden”

5. Vilkas framträdande har vi väntat på i åratal? Varför?

5. Under några år har nu både kvarlevan och den stora skaran av främlingar eller ”andra får” väntat på att den nya jordens, utlovade ”furstar” skulle komma till synes. Deras förväntan har varit grundad på det uttalande i Psalm 45:17, som är riktat till den nya världens Konung: ”I stället för dina fäder skola vara dina barn, som du skall göra till furstar på hela jorden.” (Ps. 45:16, KJ) I det flydda har vi haft den uppfattningen, att detta uteslutande är tillämpligt på Jehovas vittnen i forna tider före Kristus, män som var antingen Jesu Kristi naturliga förfäder, såsom Abraham, Isak, Jakob och David, eller som var trogna profeter och de nämnda förfädernas medvittnen. Deras rad löper från Abel till Johannes döparen, och namnen på ett antal av dem samt de bedrifter de utfört är omtalade i det elfte kapitlet av Hebréerbrevet. Med Hebréerna 11:2, 38 som grund brukade Vakttornslitteraturen tala om dem såsom de ”gamla värdiga” eller ”forntidens värdiga”.

6. Vilka barn kommer Konungen att få? Hur? Vilken fråga uppstår därför?

6. När Jesus Kristus var på jorden, dog han ogift och barnlös, men Psalm 45:17 försäkrar oss, att han i sin himmelska härlighet såsom Konung skall ha jordiska barn, och Jesaja 9:6 talar om hans födelse och säger att hans namn skall vara ”evig fader, Fridsfurste”. Genom att förläna evigt liv åt lydiga människor, för vilkas liv i den nya världen han dog, kommer han att få många söner, söner till Fridsfursten. Han kommer att bli deras evige fader. De som vi brukade kalla ”gamla värdiga” kommer också att bli hans söner genom att han uppreser dem från de döda och tilldelar dem liv för deras, orubbliga lojalitet. Då är frågan den: Kommer dessa söner, som han gör till ”furstar på hela jorden”, att utgöras endast av dessa trogna förkristna vittnen för Jehova Gud? Vad är vårt svar nu?

7. Hur och varför blir några gynnade med den höga. kallelsen nu i denna tid? Men vilka andra har nu kommit till synes, och i vilket antal har de kommit?

7. Folket för Jehovas namn, som han har kallat med den höga kallelsen till det himmelska riket och som han har tagit ut från alla nationer genom det nya förbundet som redskap, är nu i det närmaste fullständigt. Endast en liten kvarleva därav är ännu på jorden. Vidare är det av de många, som nu för tiden överlämnar sig helt åt Gud genom Kristus, endast få som lägger bevis i dagen för att de har mottagit den höga kallelsen. De få som nu erhåller den höga kallelsen blir tydligtvis gynnade på detta sätt för att ersätta några av den andliga kvarlevans medlemmar, som kan förlora sin möjlighet till att få del i Riket genom otrohet, medan de befinner sig i denna världen. Den höga kallelsen eller himmelska kallelsen skall snart upphöra, då det fulla antalet medlemmar av Rikesklassen slutligen blivit friköpt från människosläktet och bevisat sig vara trogna övervinnare eller segrare över Satans värld. Men redan nu, år 1950, finns det hundratusentals andra som har helt och fullt överlämnat sig åt Jehova genom Kristus och som har påtagit sig Jehovas vittnens allvarliga och betydelsefulla tjänst. Före år 1935 hade vi ännu inte konfronterats med denna ”stora skara” av invigda ”andra får”. Hur förhåller det sig då med dem, frågar vi nu. — Upp. 7:9—17.

8. Vad hade Den nya skapelsen, kapitel 3, att säga om dessa?

8. För rätt länge sedan, år 1904, skrev Sällskapet Vakttornets förste president den sjätte delen av Studier i Skriften, benämnd ”Den nya skapelsen”. I det tredje kapitlet, som bär titeln ”Den nya skapelsens kallelse”, hade han följande att säga, på sidan 186: ”Och vi kan vara förvissade att de som inviger och uppoffrar sig helt för Herrens saks intressen, sedan den himmelska klassen är fulltalig, skall finna att Herren ännu har överflöd av välsignelser av någon annan art att giva dem, och att alla hans välsignelser är avsedda för dem som sålunda inviger och uppoffrar sig själva. Möjligen kommer de att få sin del med de gamla värdiga, vilka hade den inför Gud välbehagliga offervilligheten, innan den höga kallelsen begynte utgå.”

9. Vad hade Vakttornet för 1 september (respektive 1 oktober, svenska upplagan) 1915 att säga om dem?

9. Åratal efter denna publikation hade Vakttornet följande att säga i sitt nummer för den 1 september 1915, i paragraferna 5 och 6 av en artikel om ”skördeverket” (sid. 268, 269 [på svenska 1 oktober, sid 302]): ”Det är vår tanke att med stängandet av denna evangelii ålders ’dörr’ skall det icke längre givas någon avlelse av den heliga anden till den andliga naturen. Envar som därefter genom invigning kommer till Gud, före upprättandet av återställelsens verk, skall antagas, av honom, icke för det andliga planet av tillvaro, utan för det jordiska planet. Sådana skulle komma in under samma villkor som de gamla värdiga, vilka blev antagna av Gud. De gamla värdiga kom in, medan ingen kallelse var öppnad för dem — den höga kallelsen var icke ännu öppnad ... Vår tanke är att de som under sådana förhållanden som dessa gör en full invigning till Herren för att lämna allt och följa på hans vägar och som kommer att troget leva i enlighet med denna invigning kan få förmånen räknas såsom en klass liknande den som föregick denna evangelii ålder. Vi ser. ingen anledning varför Herren skulle vägra mottaga sådana, som inviger sig efter slutet av evangelii ålder och dess höga kallelse och före det fulla öppnandet av tusenårsåldern.”

10. Vilka förhållanden med avseende på denna klass har kommit att framstå klart sedan 1920?

10. I sitt nummer för den 15 januari 1920 (sid 21—28 [på svenska 15 maj, sid. 148—155]), i en artikel med rubriken ”Värdiga — gamla och nya”, avhandlade Vakttornet frågan om ”nya värdiga” enligt de upplysningar och fakta som då var tillgängliga och sade Nej! på frågan om en sådan klass. Men det var femton år innan det blev uppenbarat, vilka som utgör den ”stora skara” som symboliskt visas i Uppenbarelseboken 7:9—17. Detta var åratal innan medlemmar av denna stora skara av ”andra får” började flocka sig till den andliga kvarlevans sida. Detta var åratal innan det blev klart att det var tillbörligt för denna stora skara att överlämna sig helt åt Gud genom Kristus. Men de som redan hör till denna växande stora skara har, som vi nu vet, överlämnat sig åt Gud genom Kristus lika helt och fullt som den andliga kvarlevan har gjort. Liksom kvarlevan har de genom vattendopet symboliserat denna överlåtelse av sig själva. Och de har sedan dess bemödat sig om att bevisa, att deras överlåtelse av sig själva varit äkta, genom att göra Guds vilja och underkasta sig de förpliktelser som åligger Jehovas vittnen.

11. Hur ter sig dessa människor i fråga om tro vid en jämförelse med de trogna i forna tider?

11. Är de troende män och kvinnor liksom Abel, Enok, Noa, Abraham och Sara? Ja, och de har gått längre i tro än de som levde i forna tider. Dessa forntida människor endast såg framåt genom tron till Kristus, Abrahams säd. Men dessa ”andra får” i vår tid har verkligen tagit emot Jesus såsom Messias, sin Frälsare och Konung. Många rättfärdiga män och konungar i forna dagar åstundade att få se de ting som dessa ”andra får” nu ser och hör. I stället för att peka in i den obestämda framtiden mot Riket kungör dessa får i våra dagar att Riket verkligen är upprättat och nu står i begrepp att införa den nya världen. — Matt. 13:17.

12. Har de lidit för sin tro liksom forntidens vittnen? Är allt överståndet ännu?

12. Men har dessa andra får lidit för sin tro såsom Jehovas vittnen liksom forntidens godkända män och kvinnor? Har de genomgått en ”provsättning genom begabberi och gisselslag, och förvisso mer än så, genom bojor och fängelse”? Har de blivit stenade, dött genom att slaktas med svärd, gått omkring i djurhudar, lidit brist, varit i trångmål och rönt misshandel och strövat omkring i öknar, berg, hålor och underjordiska tillflyktsorter? (Hebr. 11:36—38, NW) Har samma gamla värld handlat på ett sätt, varigenom den visat sig icke värdig dessa nutida vittnen för Jehova? Därom bär de senaste årens historia vittnesbörd. Undersök den. Bevismaterialet är redan överväldigande! Men ännu återstår mycket ådagaläggande av tro och ostrafflighet, ännu mycket vittnande, ännu mycket intensivt lidande, innan vi segrande träder in i den nya världen. Således bevisar sig dessa ”andra får” i våra dagar i sanning vara fullödiga vittnen för Gud, den Högste, liksom deras trogna föregångare i förkristna tider, men de måste ännu bevisa sin fulla hängivenhet intill slutet under den tid som ännu återstår till striden vid Harmageddon och den nya världens härliga födelse.

13. Säger Psalm 45:17, att endast ”fäder” skall göras till ”furstar”? Vad är innebörden i detta ställe?

13. De som verkligen till fullo ådagalägger sin tro och ostrafflighet kommer att bli barn till Konungen, Jesus Kristus, den evige fadern, i lika hög grad som forntidens trogna, som föregick Kristus. Då de ju ådagalägger en likadan tro, finns det ingenting i Skriften som talar emot, att han kan taga så många av dessa ”andra får” som han har användning för och göra dem till ”furstar på hela jorden”. När vi undersöker Psalm 45:17 ser vi, att detta ställe inte säger att endast de som var jordiska ”fäder” till Jehovas smorde Konung kommer att vara de barn, som han skall göra till synliga, jordiska furstar till att representera det himmelska Riket. Vi förstår innebörden genom den lydelse som Moffatts bibelöversättning ger åt Psalm 45:17: ”Dina söner skola träda i dina fäders ställe och uppstiga till att vara furstar över hela landet.” Den romersk-katolska franska översättningen av Crampon återger versen så här: ”Dina barn skola taga dina fäders plats; du skall förordna dem till furstar över hela jorden.” Den romersk-katolska spanska översättningen av Nácar-Colunga återger den på liknande sätt.a

14. Hur användes den hebreiska termen Sar, och vad antyder den alltså för de trogna i fråga om framtida möjligheter?

14. Och när vi undersöker denna term furste, som är översatt från det hebreiska ordet Sar (femininum Sara), ser vi att det inte alltid eller nödvändigtvis användes om en konungason, om en prins av kunglig börd som göres till statsämbetsman eller funktionär i regeringens tjänst. Det betyder den förste, främste eller förnämste inom vilken som helst klass eller kategori, överhuvudet för vilken som helst skara eller grupp. I bibeln användes därför denna hebreiska term Sar, som ibland översättes med furste, till och med om Jesus själv, om ärkeängeln Mikael, om hövdingar över Israels stammar, om landshövdingar, om hövitsmän i städerna och om hövitsmän för drabanterna, om föreståndare över tusen, över hundra, över femtio och över tio. Att göras till furstar i den bemärkelse som det hebreiska ordet Sar uttrycker — i den nya världens samhälle, på den ”nya jorden”, erbjuder därför en mängd olika möjligheter till tjänst med ansvar och plikter av olika grad, och det kommer att finnas många sådana privilegier. På den nya jorden kommer de inte att tilltalas med furste- eller prinstitel framför sitt namn, som till exempel ”prins Karl”, ”prins Abraham”, ”prins Albert” osv. Nej, vi kommer då att leva under en kristen regering. Vi lever redan nu under denna gudomliga regering, och vi har ingenting i stil med sådana titlar nu i den teokratiska organisationen. Det skulle fördenskull vara inkonsekvent att tänka, att vi skulle begagna titlar vid tilltal då. Men alldeles som vi nu kan tala om dem som bekläder olika poster såsom Sällskapets tjänare eller direktionsmedlemmar, så kan vi då tala om dem såsom sarim (furstar) i den mening som hebreiskan lägger i ordet. Allt vi har att säga nu är att de ”andra får” som har fått medansvar förbundna poster inom den synliga teokratiska organisationen i våra dagar givna åt sig, även om det bara gäller att ta hand om en liten krets på tio personer, som kommer tillsammans för bibelstudium och gemensam tjänst i grannskapet, bör vara mycket noga med hur de sköter sina förpliktelser nu. Kom ihåg den regel som Jesus uttalade: ”Den som är trogen i det minsta är trogen också i mycket.” (Luk. 16:10, NW) Endast om du bevisar dig trogen i det som anförtros åt dig nu i denna snart förgående gamla värld, kommer det att finnas någon sannolikhet för att du kan bli gjord till furste på den nya jorden tillsammans med de uppståndna trogna vittnena från forna tider före Kristus.

För ett organiserat framträdande

15. Varför lever vi nu annorlunda än denna världens samhälle?

15. Storslagna är alltså utsikterna för alla oss som förblir trogna. I kraft av Guds nya förbund genom Kristus befinner vi oss redan mitt i en ny tingens ordning. Men vi rör oss framåt mot nyare system eller anordningar som blir till genom pånyttskapelsen av en hel rättfärdighetens värld, med nya himlar och en ny jord. Vi är ingen del av denna gamla värld, och vi lägger oss inte i dess angelägenheter. Detta förhållande vittnar om att vi är under det nya förbundets ordning och är för den nya världen. Att Jehova Gud handlar med oss på detta sätt utgör ytterligare bevis för att den nya världen är på väg. Det är inte för ingenting som Gud nu bereder oss. Nej, utan han har en ny värld i beredskap åt oss. Gud vet vad som står alldeles för dörren och ställer därför nu i ordning ett samhälle för den nya världen. Det är därför vi nu lever annorlunda, såsom människor som inte är av denna gamla världs samhälle. Han inte endast bereder sin kvarleva av andliga israeliter för medlemskap i de nya himlarnas himmelska rike. Han bereder också våra följeslagare av en god vilja, den stora skaran av ”andra får”, för det synliga samhället på den nya jorden. Ordspråksboken 14:28 förklarar: ”Stor folkmängd är en konungs ära, men brist på folk är furstens fall.” (1878) Enligt denna princip församlar Konungen, Jesus Kristus, Fridsfursten, nu en stor, tallös flock av sina jordiska ”andra får” till sin ena och enda fålla.

16. Varför kommer kverlevan och de ”andra fåren” säkert att överleva Harmageddon?

16. Kvarlevan och de ”andra fåren” kommer att tillsammans i trygghet nå fram till den nya världen, hur förtvivlat Satans gamla värld än söker förinta oss. Den kan lika litet hindra oss från att överleva striden vid Harmageddon som den kan lägga hinder i vägen för eller förinta de nya himlarna och den nya jorden. ”Ty”, för att citera Jesaja 66:22, ”såsom de nya himlarna och den nya jorden, vilka jag skall göra, skola förbliva inför mig, säger Jehova, så skola eder säd och edert namn förbliva.” (AS) Att han nu bereder en kärna till den nya världens samhälle kommer aldrig att vara förgäves. Dold av Jehovas mäktiga hand i de dagar då hans vrede drabbar den dödsdömda gamla världen, kommer denna kärna att leva igenom striden vid Harmageddon, alldeles som Noa och hans husfolk levde igenom syndafloden, dolda i arken. Ni som överlever Harmageddon kommer att vara de första på verksamhetsfältet på den ”nya jorden”.

17. Hur vill vi träda ut? Vad skall sedan ske?

17. Men vad vi vill, det är att när vi efter Harmageddon verkligen kommer ut ur den döljande ”arken”, då skall vi träda ut organiserade. Fienden kan ännu taga oss i sitt våld och förskingra oss i fysiskt avseende eller driva oss under jorden. Men när han blir tillintetgjord i striden vid Harmageddon och vi kommer ut från de platser som då blivit krossade och där vi hållits hindrade och bundna genom hans förvållande, då skall vi tåga ut teokratiskt organiserade, väl vetande hur organisationen bör fungera. Och vi skall alla komma tillsammans igen och arbeta som den teokratiska nya världens fria samhälle, hela jorden runt. I sinom tid kommer den trogna kvarlevan att förvandlas genom död och uppståndelse och församlas till de osynliga nya himlarna, men de ”andra fåren” kommer att fortsätta såsom den nya jorden med synliga ”furstar”. Denna rättfärdiga ”nya jord” kommer att växa från denna lilla kärna, till dess den omfattar alla de döda som uppstått ur gravarna och som lyder Riket. När Riket har fullbordat Guds uppsåt med avseende på människosläktet vid slutet av de tusen åren, då kommer denna anordning att upphöra. Då kommer nya tingens system eller anordningar att följa, till lust och fröjd och välsignelse i all evighet för den nya jordens trogna människosläkte. — 1 Kor. 15:24—28.

18. Vad är därför vårt beslut från denna stund?

18. Då vi har dessa hänförande framtidsutsikter så nära inpå oss, låt oss då hålla fast vid teokratisk organisation, och må Gud fortfara att förbättra den såsom ett samhälle för den nya världen. Må vi aldrig se oss tillbaka, till detta nutida Sodom, som förvaras till förstöring; i stället vill vi vända våra ansikten framåt i full tro. Så framåt då, oavbrutet, alla tillsammans, som den nya världens samhälle!

[Fotnot]

(The Watchtower, 1 november 1950)