var det många på den platsen som vägrade ge akt på varningarna att hålla sig utanför farozonen. De betalade med sina liv. En kvinna som blev intervjuad i TV gav uttryck åt sitt missnöje med de trafikförbud som utfärdades för att hålla människor borta från området. Efter vulkanutbrottet framträdde hon åter i TV och framförde ett ödmjukt tack för förbuden, och hon sade att dessa hade räddat hennes liv.

VAR MAN KAN FINNA SÄKERHET

När ett vulkanutbrott hotar, är det helt klart var man kan finna säkerhet — långt bort från vulkanen. Förvånansvärt nog rapporteras det att ”dödszonen” vid utbrottet i Saint Helens täckte 380 kvadratkilometer. Träden slogs till marken så långt bort som på 23 kilometers avstånd i tre riktningar, och allting blev sönderbränt många kilometer bortom denna sträcka! Men var kan man finna säkerhet under den nära förestående ”stora vedermödan”?

Det finns inte någon bokstavlig plats. Precis som vid tiden för syndafloden kommer Jehova Gud att ha medel att förgöra onda människor var de än försöker gömma sig. På samma sätt kommer han att kunna bevara alla han önskar bevara, oberoende av var de bor. Nyckeln till säkerhet ger oss aposteln Johannes, när han säger: ”Dessutom håller världen [av ogudaktiga människor] på att försvinna, och även dess begär, men den som gör Guds vilja, han består för alltid.” — 1 Joh. 2:17.

Den enda säkra platsen utgörs av en människas tillbörliga samhörighet med Jehova, och denna samhörighet kan man komma i åtnjutande av bara genom att göra hans vilja. Men innan vi kan göra Jehovas vilja, måste vi lära oss vad han kräver av oss. Detta innebär att man studerar hans ord, bibeln, och att man sedan tillämpar lärdomarna i sitt liv. Är du villig att göra detta? Jehovas vittnen kommer med glädje att hjälpa dig. Avfärda för all del inte de bibelenliga varningarna om Harmageddons ankomst, som de basunerar ut. Detta är varningar som förtjänar en noggrann granskning — och som man bör ge akt på.

När man inte ger akt på Guds råd

Ett ungt vittne i den tidiga tjugoårsåldern berättar om följderna av att hon underlät att ge akt på Guds råd. Hon skriver:

”Jag begick en fruktansvärt misstag för några år sedan. Jag begick otukt med en odöpt ung man, som studerade bibeln på den tiden. Jag var döpt. Jag ville att han skulle älska mig. I stället bröt vi båda mot Guds lag. ...

Nu består mitt liv av en rad ’om jag bara ...’. Om jag bara hade varit starkare, när jag var ung och började älska Jehova. Om jag bara hade ägnat mer uppmärksamhet åt Guds krav. Om jag bara hade begrundat allvaret i mina handlingar, när jag handlade fel. Nu måste jag skörda vad jag sått. ... De sömnlösa nätterna, de tårfyllda perioderna av förtvivlan, är en del av det pris jag måste betala för att jag var olydig mot Jehova. ...

Jag önskar bara att unga människor vill inse att de äldste och Jehova älskar dem och inte önskar se dem komma till skada. Guds krav är till enbart för vår lycka. När man en gång begått ett misstag, finns det inget sätt att få det ogjort. Vi måste alltid förlita oss på Jehova och vara beslutna att hålla oss till hans rättfärdiga och kärleksfulla principer. Det har att göra med själva vår lycka som ungdomar. Vi måste alltid ha framtiden i tankarna; vår samhörighet med Jehova. För att göra detta måste vi välja vår kurs på ett förståndigt sätt nu, i överensstämmelse med skriftenliga principer. Det är en läxa jag lärt mig, olyckligtvis på ett hårdhänt sätt. Andra kommer förhoppningsvis att undvika alla överträdelser och förlita sig på Jehova.

Jag älskar verkligen Jehova. Det gör mig ont att jag var olydig mot honom. Men jag är besluten att kämpa framåt, att arbeta hårt, att bygga upp en stark och bestående samhörighet med Jehova. Jag ser ivrigt fram mot den tid när Jehovas gåva till hans lojala undersåtar, ett nytt system där moralisk skönhet kommer att vara förhärskande, kommer att förverkligas och åtnjutas av alla. Först då kommer jag att glömma bort den hjärtesorg och den plåga som min synd har gett upphov till.”