Guds ords plats i vårt liv

”Hur kan en ung man bevara sin väg ren? Genom att rätta sig efter ditt ord. Jag finner glädje i dina stadgar; jag vill icke förgäta ditt ord.” — Ps. 119:9, 16, AT.

1. Hur och varför har Gud givit oss sitt ord, och vilken fråga uppstår så beträffande oss och detta ord?

JEHOVA Gud har givit oss sitt ord i skrift. Sedan han i mer än fyra tusen år hållit på med att frambringa detta ord, fullbordade han den sista av dess sextiosex böcker i det första århundradet efter Kristus. Förvisso använde han inte hela denna tid till att frambringa något som inte skulle vara av värde för hela människosläktet, särskilt nu i denna synnerligen kritiska period. Han hade ett värdigt syfte, som han avsåg att hans ord skulle fullgöra. Häri kan det inte misslyckas. (Jes. 55:10, 11) Den stora frågan är denna: Fullgör hans ord sitt syfte med avseende på var och en av oss?

2. Hur visas den kraftiga verkan som bibeln har pä människosläktet, och varför vederlägges inte detta av kristenhetens tillstånd?

2. Guds skrivna ord, den heliga bibeln, har haft en kraftig verkan på människosläktet. Mäktiga religiösa hierarkier, som övar inflytande på de politiska myndigheterna, har lyckats få hundratusentals exemplar av den heliga bibeln brända, malda till pappersmassa eller på annat sätt förstörda och gjorda oläsliga och oåtkomliga. Detta handlingssätt är ett indirekt erkännande av att detta ord i sanning gör verkan på dem som hör det och läser det. Det måste vara någon betvingande kraft som utgår från denna heliga bok, då den förmår dem som älskar den att trycka och sprida den till ett antal av hundratals millioner exemplar på mer än elva hundra språk och i alla delar av jorden. Den är naturligtvis allra mest spridd inom kristenhetens landamären. Därav kan människor draga den slutsatsen, att våra dagars kristenhet är vad bibeln har åstadkommit. Verkliga förhållandet är, att kristenheten är vad dess likgiltighet för bibeln eller dess underlåtenhet att rätta sig efter den har åstadkommit. Att kristenheten äger bibeln har inte gjort den kristen. Kristenheten har endast en form av gudaktighet, men är inte kristen. Orsaken är, att den har bevisat sig falsk gentemot bibeln, som den påstår sig följa; den har bevisat sig falsk gentemot bibelns verkliga kraft. Därför har kristenheten inte bevarat sin väg ren, utan är helt och hållet befläckad av denna fördärvade världs orenhet. Då den är kristen endast till namnet, är den skyldig till religiöst skrymteri. För all den smälek som den har dragit över den sanna kristendomen kommer den inom kort att bli tillintetgjord av kristendomens sanne Gud, Jehova.

3, 4. Vad är det som vi kan avgöra endast genom att undersöka bibeln, och hur visas vikten av att göra detta?

3. Vi har nått fram till den utveckling i världens förhållanden, som förutsades av kristendomens grundare, Jesus Kristus. Han sade: ”Det skall också bliva tecken i sol och måne och stjärnor och på jorden vånda över nationerna, som icke se sig någon utväg på grund av havets dån och dess upprördhet.” (Luk. 21:25, NW) Kristenhetens nationer känner intensivt denna vånda. Vad dess religiösa präster och predikanter inbillar människorna vara Guds vilja visar sig inte ha hans välsignelse. Kristenheten framställer Guds vilja felaktigt, och människorna lämnas i mörker om vad hans vilja är. I denna mörka tid är det mycket betydelsefullt att känna Guds vilja, ty hans ord säger: ”Världen försvinner, och det gör också dess begärelse, men den som gör Guds vilja förblir evinnerligen.” (1 Joh. 2:17, NW) Det är endast, genom att undersöka det som är skrivet i hans ord som vi kan få klarhet i vad hans vilja är. Att detta är sättet att avgöra Guds vilja, det angav Jesus Kristus, hans Son, ty vi läser: ”När han kommer i världen, säger han därför: ... ’Då sade jag: ”Se, jag har kommit (i bokrullen är det skrivet om mig) för att göra din vilja, o Gud.”’” (Hebr. 10:5—7, NW; Ps. 40:7—9) När Jesus avhöll sig från materiell föda i fyrtio dagar i öknen, njöt han av de håvor som Guds skrivna ord innehöll. Detta framgår därav, att när motståndaren Satan kom för att fresta Jesus till att handla i strid med Guds vilja, tillbakavisade denne varje orätt förslag från frestaren med att säga: ”Det är skrivet”, och därpå citera vad som var skrivet angående Guds vilja i fråga om honom. — Matt. 4:1—11.

4. Om man skall kunna bli en sann kristen, kan man inte följa vad kristenheten lär. Man måste lära direkt från bibeln själv och rätta sig efter dess föreskrifter. Man måste läsa vad Jesus själv sade och vad hans inspirerade lärjungar skrev. En kristen nalkas Gud genom Kristus och ägnar sig åt att göra Guds vilja enligt det föredöme som Jesus har givit honom. Uppriktigt beder den kristne med psalmisten Davids ord: ”Lär mig att göra din vilja, ty du är min Gud; din ande är god, led mig i redlighetens land.” — Ps. 143:10, AS.

5. Varför uppstår problem i en kristens liv, och vilka frågor kan inställa sig?

5. Många problem uppstår i en kristens liv i denna världen, i synnerhet när han nu finner att världen är fientlig emot honom och han likväl måste göra vad Gud vill att han skall göra. Många personliga angelägenheter vållar honom bekymmer, och han blir rådvill angående vad som är Guds vilja för honom. Ofta är svårigheten denna: Himmelsk vishet utmärker för honom en viss väg, som kommer att skänka honom välsignelser och privilegier, men han har några själviska synpunkter i sitt hjärta, och han vill handla på ett annat sätt, som inte är till det bästa. Frågan för honom kanske är: Skall jag gifta mig eller förbli ogift? Skall jag lämna min världsliga anställning och bege mig ut på tjänstens fält som heltidsförkunnare av de goda nyheterna om Guds rike, eller skall jag fortsätta med att ägna större delen av min tid och den bästa delen av min kraft åt att förtjäna pengar, så att jag kan föra ett behagligt liv? Eller kanske rentav: Skall jag lämna en gren av tjänsten inom Guds organisation och lämna dess tillfällen och privilegier och övergå till en annan gren av verksamheten? Bibeln är inte skriven för honom personligen för att utmärka varje steg han skall taga; och hur skall han då kunna avgöra, vad Guds vilja är i fråga om honom?

6. Hur kan några med orätt förvänta att få svar beträffande sitt problem?

6. Den frågande lägger kanske fram sitt problem för Gud i bön. Hur skall han nu få sitt svar? Genom att efter bönen helt enkelt öppna bibeln, där den råkar falla upp, och blint sätta fingret på en bibelvers och sedan mena, att denna vers är det svar som anger Guds vilja med avseende på honom? Nej, det är att lämna avgörandet åt slumpen och att inte handskas rätt med Guds ord; medan däremot 2 Timoteus 2:15 (NW) säger: ”Gör ditt yttersta för att träda fram inför Gud såsom godkänd, en arbetare som icke har något att blygas för, i det han rätt handskas med sanningens ord.” Nåväl, bör han då lyssna efter någon röst från den osynliga världen, som skall viska i hans öra och säga honom, vilken väg han skall gå eller vad han skall välja? Nej, det skulle vara kläraudiens, en form av spiritism. Det skulle utsätta honom för de bedrägerier som kommer från demonerna, Sa tans, djävulens, änglar. Aha, då måste han alltså förvänta att en ängel från himmelen skall visa sig och ge honom ett direkt råd för att hindra honom från att begå något misstag. Visade sig inte änglar för trogna människor i den avlägsna forntiden och frambar budskap till dem och ingrep likaså i Kristi lärjungars liv i det första århundradet? Varför då inte nu?

Ingripande från änglar

7. Vilka fall omtalas där Guds tjänare i det första århundradet rönte förmånen av änglars ingripande och av syner?

7. Vi kan inte neka till det. Det finns exempel på att änglar visade sig för de första kristna och underrättade dem om vad Guds vilja var med avseende på dem just vid det tillfället. Visserligen har vi inget exempel på att en ängel visade sig för Jesus för att tala om för honom, vad han skulle göra, men däremot läser vi, att omedelbart efter det att Jesus hade blivit döpt i vatten och Guds ande hade kommit över honom ”fördes Jesus av anden upp i öknen för att bliva frestad av djävulen”. Han sade till sina lärjungar: ”Ni skola får se himmelen öppnad och Guds änglar fara upp och fara ned till Människosonen.” Detta var för att dessa änglar skulle tjäna honom och inte för att de skulle göra Guds vilja kunnig för honom. (Matt. 4:1, 11; Joh. 1:51; NW) Men när Jesu apostlar blev arresterade för att de bedrev sin kristliga verksamhet i Jerusalem och de blev satta i fängelse, förde Jehovas ängel dem ut och sade: ”Gå åstad och ställ eder i templet och fortsätt med att tala till folket allt det som har blivit sagt om detta liv.” Längre fram gav en ängel lärjungen Filippus befallning om att gå till en plats, där den etiopiske statsämbetsmannens vagn skulle passera, och sade: ”Gå fram och håll dig intill denna vagn.” Sedan Filippus hade predikat och döpt denne etiopier, ”förde Jehovas ande hastigt bort Filippus”, och Filippus blev därnäst funnen i Asdod. Därpå gav en ängel den hedniske hövitsmannen Kornelius anvisning om att sända bud till Joppe efter Petrus, och Gud sände en syn till Petrus med uppmaning att gå med Kornelius’ budbärare och predika för de oomskurna icke-judarna eller hedningarna. Jämte dessa fall finner vi hur aposteln Paulus fick föreskrifter i syner och hur den heliga anden var verksam för att vägleda honom i hans predikande och för att försäkra honom om att han hade Guds stöd.a

8. Hur avgjorde de under tiden mellan dessa syner och änglauppenbarelser, vad som var Guds vilja beträffande deras vardagliga angelägenheter?

8. Men vi frågar: Vad gjorde dessa Kristi första lärjungar under tiden mellan de tillfällen, då de erhöll syner eller änglar visade sig för dem, för att förvissa sig om vad som var Guds vilja i deras dagliga angelägenheter? De fall då syner eller änglar blev sända var av särskild art, ty då angick det Guds folks allmänna intressen. Det gällde den kurs som förkunnandet av Guds budskap skulle följa eller vilket förlopp det skulle få, och dessa män representerade hela skaran och skulle komma att brukas i förbindelse med dessa betydelsefulla ting. Men i strängt personliga saker och i vardagliga angelägenheter måste de avgöra, vad som var Guds vilja, precis på samma sätt som vi måste göra nu. Den tid är förbi, då änglar på detta sätt öppet framträdde och då Guds heliga ande gav dessa hörbara anvisningar, alldeles som tiden för andens mirakulösa gåvor är förgången. (1 Kor. 13:1, 2, 8—11) Men lyckligtvis har vi alltjämt Guds heliga ande eller verksamma kraft hos oss, och vi har alltjämt hans heliga änglars hjälp och medverkan att förlita oss på, fastän den inte lämnas oss i synlig måtto.

9. Vad bör vi inte förvänta av dessa änglar, och vilka försäkringar om deras tjänster nu har vi likväl?

9. Vi bör inte förvänta, att Guds osynliga änglar beständigt skall sväva vid sidan av var och en av oss och leda oss vid varje steg vi tar, så att vi inte skall gå fel väg eller råka ut för en olyckshändelse. Likväl har vi den trösterika försäkran, att Guds änglar utför en betydelsefull tjänst för vår räkning. Vi kan fortfarande som individer hämta tröst av Jesu ord: ”Tag eder beständigt i akt, så att ni människor icke förakta någon av dessa små, ty jag säger eder att deras änglar i himmelen alltid hava tillträde till min Fader, som är i himmelen.” Dessa änglar är nu underställda den förhärligade Jesus, och vi vet att han brukar dem till att hjälpa och tjäna hans trogna efterföljare på jorden, för att dessa må vinna frälsning i den kommande nya världen. ”Äro de icke alla andar till allmän tjänst, utsända till att betjäna dem som skola ärva frälsning?” Svaret på denna apostelns fråga är ”ja”. (Matt. 18:10; Hebr. 1:14; NW) Vi lever i tiden för Kristi Jesu närvaro i sitt härliga rike, och ett av de synliga vittnesbörden om detta är att han delar upp människorna av alla nationer i två klasser, får och getter, symboliskt talat. Mäktiga änglar är med vid detta åtskiljande verk, ty Jesus förutsade om denna tid: ”När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglarna med honom, då skall han sätta sig på sin härliga tron.” Dessa änglar är inte bara till prydnad, utan är med Jesus för någon tjänst i det verk som skall utföras. — Matt. 25:31, NW.

10, 11. Hur försäkras vi om änglarnas medverkan i denna tid, då vete och ogräs skördas?

10. Vi lever i fullständigandet av denna tingens ordning. Därför är änglarna inte endast inbegripna i att församla fåren till Konungens högra sida, som betecknar hans godkännande, utan också i att hålla organisationen av sanna kristna ren från alla bedragare. Med sina änglar som direkta medhjälpare har Konungen hållit på med att ur Guds synliga organisation föra ut alla som bedrägligt ger sig ut för att vara arvingar till Guds himmelska rike, men som i verkligheten är söner till den onde, djävulen, och som inte med rätta har någon plats bland arvingarna till Riket, Jesus illustrerade hur dessa röjes undan liksom ogräs som ryckes upp ur veteåkern före skörden. Han sade:

11. ”Skörden är ett fullständigande av en tingens ordning, och skördemännen äro änglar. Alldeles såsom ogräset samlas ihop och brännes upp i eld, så skall det därför vara vid fullständigandet av tingens ordning. Människosonen skall sända ut sina änglar, och de skola samla ihop och föra ut ur hans rike allt som bringar på fall och alla som öva laglöshet, och de skola kasta dem i den brinnande ugnen. Det är där deras gråt och deras tandagnisslan skall vara. På den tiden skola de rättfärdiga lysa lika klart som solen i sin Faders rike.” (Matt. 13:39—43, NW) Om vi nu är aktiva i att låta ljuset av de goda nyheterna om Guds rike lysa ut och verka, så att de som älskar ljuset skiljes från dem som älskar mörkret, då kommer änglarna under Konungens, Jesus Kristi, befäl att samarbeta med oss.

12, 13. Varför är vår tid särskilt farlig, och hur visas det i en bild, att vi röner en för ändamålet lämpad övermänsklig omvårdnad?

12. Vår tid är en oerhört farlig tid, i all synnerhet sedan kriget i himmelen drev bort Satan och hans demoner från deras ställning där uppe och dessa har fått sin rörelsefrihet begränsad till jorden. Ursinnig över sin förnedring och medveten om att den korta tid som återstår honom, till dess striden vid Harmageddon tvingar honom ned i avgrunden för tusen år, nu håller på att smälta ihop mer och mer, är Satan, djävulen, inställd på att förgöra dem som ger sin tro och huldhet åt Gud och hans Smordes rike.

13. Om man håller Guds befallningar och utför verket att bära vittnesbörd om Jesus, kan man vara säker på att draken, Satan, djävulen, börjar ett utmattningskrig emot en och försöker manövrera så, att han antingen skall få en att upphöra med att vara en sann kristen eller också utplåna en. Vi kan lita fullt och fast på att Uppenbarelseboken 12:17 säger oss den absoluta sanningen om detta. Vilken tröst och uppmuntran är det inte att inse, att vi har ännu mäktigare änglabeskydd! Mäktiga förintande krafter hålles tillbaka av änglar, till dess de sista av de andliga israeliterna, Guds slavar, blivit beseglade med hans slutliga godkännande insegel, och också till dess den ”stora skaran” av deras medbröder i Guds tillbedjan har blivit församlad och förd in under den rätte Herdens, Jesu Kristi, vård. Så som Johannes såg det i förväg: ”Därefter såg jag fyra änglar stå på jordens fyra yttersta ändar och hålla fast jordens fyra vindar, för att ingen vind skulle blåsa på jorden eller på havet eller på något träd.” Förrän när? ”Förrän vi hava tecknat vår Guds slavar med insegel på deras pannor.” (Upp. 7:1—4, 9—17, NW) Kvarlevan av dessa Guds med insegel tecknade slavar och den stora skaran av deras medvittnen ur alla nationer är alltså föremål för änglarnas stora intresse och omsorg. Vi röner gagnet av deras omvårdnad.

14. Vem är det enligt psalmisten som slår sitt läger omkring oss, och varför gör han det?

14. Nu koncentrerar draken, Satan, djävulen, sin bittra krigföring på kvarlevan och dess medvittnen. För denna tiden har följande välsignade försäkran blivit skriven och bevarad: ”Denne arme man ropade, och Jehova hörde honom och frälste honom ur alla hans svårigheter. Jehovas ängel slår sitt läger omkring dem som frukta honom och befriar dem.” (Ps. 34:6, 7, AS) Det är sant, att en stor mängd synliga fiender är lägrade omkring oss, understödda av den osynlige draken och hans demoner. Men tron gör oss övertygade om att vi i osynlig måtto har Jehovas ängel lägrad omkring oss, och han har ju besegrat draken och hans demoner i kriget i himmelen och håller dem nu under sina fötter här på jorden innan han krossar dem i striden vid Harmageddon. Om inte änglarna utövade detta överlägsna beskydd, skulle kvarlevan av andliga israeliter och deras trogna medbröder i Guds tillbedjan ha blivit överväldigade och utplånade långt före detta, för att deras arbete med att bära vittnesbörd om Jehova och hans Konung, Jesus Kristus, måtte upphöra.

15. Från vilket ansvar för vår personliga välfärd befrias vi inte genom att änglarna på detta sätt övar tillsyn över oss, och hur visades detta i Jesu fall?

15. Vi har närmat oss Guds rike, som nu är upprättat på det himmelska Sions berg, och också ”myriader änglar i allmän sammankomst”. Vi har tillfredsställande bevis på deras hjälp och beskydd. Vari består dessa? Jo, däri att den synliga organisationen av Jehovas tjänare blir bevarad mitt i en till strid rustad värld och vårt vittnesbörd om Riket har framgång. (Hebr. 12:22, 23, NW) Att änglarna på detta sätt övar tillsyn över oss befriar oss emellertid inte från plikten att vara så omsorgsfulla vi kan för att akta oss för olyckshändelser. Vi kan inte förvänta, att änglarna skall skydda oss mot vår egen vårdslöshet, överilning och dumdristighet. Då vi befinner oss mitt ibland ulvar, har vi föreskrift om att vara lika försiktiga som ormar och att taga oss till vara för människor. Vi får inte gå för långt i att sätta Gud på prov med sådant som är oförnuftigt. Djävulen citerade en sanning från Skriften, när han sade till Jesus vid frestelsen i öknen: ”Han skall giva sina änglar befallning om dig, att de skola bevara dig på alla dina vägar. De skola bära dig på händerna, så att du icke stöter din fot mot någon sten.” Men detta var ingen grund för djävulen att föreslå, att Jesus skulle trotsa tyngdkraftens kända lagar och kasta sig ned från templets högt belägna bröstvärn och tvinga Gud att rädda sin Son genom änglarna. Detta var oförnuftigt och i strid med andra Skriftens utsagor. Det var att fresta Gud eller sätta honom på prov utöver det som han verkligen hade lovat. (Ps. 91:11, 12; Matt. 4:5—7, NW) På samma sätt är det med oss i våra dagar, som är Guds barn, fastän inte på långt när så betydelsefulla som Jesus. Vi har visserligen änglarnas beskydd för Guds verks och hans saks skull, men vi vågar inte sätta Gud på prov med oförnuftiga handlingar och vårdslöshet och förvänta, att hans änglar trots detta skall bevara oss från skada och olyckshändelser.

En bok där man kan hämta råd och vägledning

16. Vad har vi som gör att vi inte kan förvänta mirakulöst ingripande, när vi skall avgöra våra problem, och av vilken orsak kan vi därför inte göra det?

16. Vi bör därför inte räkna med att dessa otaliga heliga änglar skall ingripa på mirakulöst sätt för att hjälpa oss att avgöra, vad som är Guds vilja i våra personliga angelägenheter och problem. Gud har givit oss sitt skrivna ord, och han gjorde detta för att vi skulle rådfråga det. Om vi inte rådfrågar det, kommer det inte att tjäna oss till vägledning. I sitt ord uppenbarar han sig för oss. Han öppnar sitt sinne och hjärta för oss, i det han talar om för oss vad han tänker, vad han redan har gjort och nu gör och ännu kommer att göra och underrättar oss om vad han vill att vi skall göra för att vinna hans ynnest och den gåva som består i evigt liv i hans nya värld. Vi behöver hands ord, ty i vårt kött är det omöjligt för oss att se honom. Han kungör för oss att hans namn är Jehova, dvs. den som låter varda eller ger upphov åt; och han visar oss sina egenskaper vishet, rättvisa, makt och kärlek och visar hur alla dessa fyra egenskaper samverkar utan någon disharmoni. Det enda sätt varpå vi får verklig bestämd kunskap om honom är alltså genom hans skrivna ord. När vi lär känna honom genom ordet, lär vi oss att utveckla tillit till honom och att respektera hans råd och att inse att hans befallningar är avgörande. Vi bygger upp tro på att hans ord är rätt och inte tar fel eller leder vilse. Detta kommer oss att rådfråga det i fråga om våra problem och följa dess råd.

17. Vilken fråga ställes vi alltså inför med avseende på Guds ord? Och vad kan vi förvänta, om vi rättar oss efter det, och vad, om vi inte gör det?

17. Frågan för oss är därför: Vilken plats intar Guds ord i vårt liv? Sätter vi det framför vilken som helst annans ord, framför mänskliga filosofiska idéer och av människor skapade religiösa traditioner och de befallningar från människor som är i strid med Guds vilja? Om vi följer Guds ord och håller hans befallningar genom det och ägnar uppmärksamhet åt dess råd, kommer vi att få Guds godkännande och välsignelse. Det kommer att verka till vårt andliga bästa, i det att det alltid bevarar oss i barnaförhållande till Honom och under hans beskydd, som han ger genom sina änglar, och garanterar oss det eviga livets gåva för vår trohet. Gud försäkrar oss, såsom han försäkrade forntidens israeliter, att om vi rättar oss efter hans ord skall vi undgå mycken vedermöda och sorg. Men om vi inte rådfrågar hans ord och håller oss förtrogna med det och gör vad det säger, kommer vi att råka i personliga, privata trångmål och svårigheter, och vi kommer att gå miste om Guds godkännande och välsignelse.

[Fotnot]