Hur kraftfullt belyser inte detta människans oförmåga att utplåna orättvisa och tyranni! Inte ens kung Salomo med all sin vishet och myndighet kunde rätta till de olyckliga förhållanden som var en följd av människans ofullkomlighet. Endast Jehova Gud kan göra detta genom Jesus Kristus. Det är verkligen goda nyheter att han har lovat att åstadkomma befrielse från nöd och betryck vid den allra lämpligaste tidpunkten för alla som berörs av det. — Upp. 21:3, 4.

Åminnelsen av Kristi död — hur länge till skall den firas?

ÅMINNELSEN av Kristi död skall firas bara under en begränsad tid. Till kristna under det första århundradet skrev aposteln Paulus: ”För så ofta som ni äter detta bröd och dricker denna bägare, fortsätter ni att förkunna Herrens död, tills han kommer.” (1 Kor. 11:26) Detta betyder helt enkelt att när Herren Jesus Kristus kommer, så skall förkunnandet av hans död genom firandet av Herrens nattvard eller kvällsmåltid upphöra. — 1 Kor. 11:20.

Det var vid tiden för påsken år 33 enligt den vanliga tideräkningen som Herren Jesus Kristus instiftade ”Herrens kvällsmåltid”. Han angav syftet med den genom att säga till sina trogna apostlar: ”Detta är min kropp, utgiven för er. Gör detta till minne av mig!” Vidare: ”Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Varje gång ni dricker av den, gör det till minne av mig!” (Luk. 22:19; 1 Kor. 11:23—25; Hedegård) Att Kristi blod utgöts och hans fullkomliga mänskliga kropp utgavs som ett offer medförde att hans direkta, personliga, levande närvaro bland sina jordiska lärjungar upphörde, och det blev alldeles särskilt så när han for tillbaka upp till himmelen på den fyrtioandra dagen därefter. Herrens kvällsmåltid skulle alltså firas varje år på årsdagen av den (den 14 Nisan) som någonting som skulle påminna dem om att Kristus dött för deras räkning. Den skulle på nytt uppväcka deras uppskattning av detta.

Jesus tänkte på sin kommande frånvaro och sin återkomst och sade till sina lärjungar, när han instiftade Åminnelsen: ”I min Faders hus finns många boningar. I annat fall skulle jag ha sagt till er, eftersom jag nu går min väg för att bereda en plats åt er. Och om jag går min väg och bereder en plats åt er, så skall jag komma igen och ta er hem till mig, för att också ni må vara där jag är.” — Joh. 14:2, 3.

Intill dess Jesus skulle komma för att ta till sig den siste av dessa lärjungar till den himmelska plats som var beredd åt dem skulle åminnelsen av hans död fortsätta att firas. När alla slutligen är förenade med honom där ovan i syfte att verka som präster med honom och härska som kungar med honom, skall firandet av Åminnelsen på jorden upphöra.

Kristi regering under de 1.000 åren i himmelsk härlighet kommer att vara den rätta tiden för hans jordiska undersåtar att högtidlighålla hans konungavärdighet, inte hans offerdöd på jorden. Då kommer det att vara tid för människorna att vara glada, att fröjda sig med honom över hans kungliga belöning. Människorna kommer då att helt och fullt ta emot gagnet av hans lidande och död, som måste föregå hans förhärligande i himmelen.

Hur många ”skall vara Guds och den Smordes präster och skall härska som kungar tillsammans med honom de tusen åren”? Ett begränsat antal: 144.000 lärjungar. (Upp. 7:2—8; 14:1—3; 20:4—6) Det heter i den bildliga framställningen att de är försedda med ”ett sigill från den levande Guden”. Aposteln Johannes säger:

”Jag hörde antalet av dem som var försedda med sigill, ett hundra fyrtiofyra tusen, försedda med sigill ur varje stam av Israels söner: Ur Juda stam ... Rubens ... Gads ... Asers ... Naftalis ... Manasses ... Simeons ... Levi ... Isaskars ... Sebulons ... Josefs ... Benjamins stam.” Dessa var försedda med ett sigill — med Guds heliga ande. (2 Kor. 1:21, 22) Deras antal bekräftas av Uppenbarelseboken 14:1—5, där det heter att de var försedda med