att han skulle stanna hos dem ett tag till och de därför försökte hålla honom kvar, sade han: ”Också för andra städer måste jag förkunna de goda nyheterna om Guds rike, eftersom det är för detta jag har sänts ut.” När han såg att folkskarorna andligt sett var ”skinnade och skuffade hit och dit”, greps han ”av medlidande med dem, eftersom de var lika får utan herde. Och han började lära dem många ting.” (Luk. 4:43; Matt. 9:36; Mark. 6:34) Han instruerade sina apostlar och sände ut dem för att predika: ”Medan ni går, predika och säg: ’Himmelriket har kommit nära.’” — Matt. 10:7, 8.

²⁰ Vi lever nu i de kritiska yttersta dagarna för den nuvarande sataniska onda tingens ordning. ”Den tid som återstår är förkortad.” Vi har ingen tid att förlora när det gäller att förkunna de ”goda nyheterna”. (1 Kor. 7:29; 9:16) Nu lever vi i den förutsagda tid, då dessa goda nyheter om riket skulle bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd, innan slutet kommer. (Matt. 24:14) Vid vilken tidpunkt Jehova än låter slutet komma för denna onda tingens ordning får vi aldrig glömma detta: NU, medan vi lever; NU, innan döden kan tänkas drabba oss; NU är det hög tid för oss att ta del i att predika de ”goda nyheterna” och att skapa oss ett gott namn inför Gud!

Minns du?

Har du läst de senaste numren av Vakttornet noggrant? I så fall kommer du utan tvivel ihåg följande punkter:

● Varför innebär inte det förhållandet att den ”stora skaran” visar sig tjäna Gud i naosʹ, ”helgedomen”, att de som tillhör den skall få komma till himmelen?

Det grekiska ordet naosʹ kan åsyfta inte bara den inre ”helgedomen” i templet, utan också i vidare bemärkelse hela tempelområdet eller tempelanordningen. (Jes. 66:6, den grekiska Septuagintaöversättningen; Matt. 27:5, 39, 40; Mark. 15:29, 30; Joh. 2:19—21) Det är här i Guds andliga tempels jordiska förgård som den oräkneliga ”stora skaran” kan ses utföra sin ”heliga tjänst”. Den ”stora skaran” överlever som grupp betraktad den ”stora vedermödan”, och följande löfte går i uppfyllelse på dem redan nu, ett löfte som gäller deras andliga förhållande till Jehova: ”Gud skall torka bort varje tår från deras ögon.” — Upp. 7:9—17. — Vakttornet för 15 december 1980, sid. 10—16.

● Ingår alldagliga sysslor, sådana som att sköta sin familj, att leva ett moraliskt rent och gott liv och liknande ting, i den ”heliga tjänsten”?

Nej, till ”helig tjänst” räknas enbart det som är direkt förbundet med vår tillbedjan av Gud. I den ingår formellt och informellt vittnande, att ta del i den tillbedjan som sker i Rikets sal, att sköta om möteslokalerna, all verksamhet som hör samman med framställningen och distributionen av biblar och biblisk litteratur jämte de uppoffringar vi gör för att uppmuntra och hjälpa våra bröder, andligt och materiellt sett, till att hålla sig aktiva i Jehovas verk. — Vakttornet för 1 januari 1981, sid. 30.

● Varför gör en kristen väl i att avhålla sig från varje form av hasardspel?

Hasardspel som går ut på att vinna något av materiellt värde, även om det bara gäller en mindre summa pengar, kan lätt leda till att man uppodlar egenskaperna girighet, vinningslystnad och andra oönskade köttsliga egenskaper. Det leder också lätt till lättja och andra dåliga frukter, något som kan motverka ens möjligheter att vinna Rikets välsignelser. (1 Kor. 6:9, 10; Gal. 5:19—23) De kristna bör få sin försörjning genom hårt arbete, i det att de betraktar sina materiella tillgångar som något som skall användas i Guds tjänst och inte slösas bort på ”guden Lyckan”. (Jes. 65:11, 12, NW) — Vakttornet för 15 januari 1981, sid. 29.

● Hur kan ensamstående föräldrar klara av sina problem i dagens värld?

De kan göra det genom att sätta sin förtröstan till Gud och hans löften, vidmakthålla en nära personlig samhörighet med Jehova och hela tiden vara upptagna i ett nyttigt arbete. Andra i församlingen kan bidra till att glädja deras hjärta genom att visa dem kärlek och bistå dem rent praktiskt. — Vakttornet för 15 januari 1981, sid. 14—20.

● Vilka tydliga bevis finns det för att vi har levt i de ”yttersta dagarna” sedan år 1914?

Det ”tecken” som Jesus gav i Matteus 24 och 25 har på ett övertygande sätt gått i uppfyllelse. Det världsvida predikoarbete som Jehovas vittnen bedriver har förverkligat Guds uppsåt med att varna nationerna och församla en ”stor skara” som skall få överleva in i ”Guds nya tingens ordning”. När detta organiserade förkunnande av Riket nått sin höjdpunkt, då, sade Jesus, ”skall slutet komma”. — Vakttornet för 1 februari 1981, sid. 29.

● Vilken profetisk innebörd ligger det i att floden Eufrats vatten sjönk undan strax innan Babylon omstörtades?

I vår tid ”sitter” ”det stora Babylon”, den falska religionens världsvälde, ”på många vatten” — vatten som betyder ”folk” som understöder henne. Men i vår tid har ett stort antal avfallit, ett stort antal av både hjorden och det religiösa prästerskapet och dess medhjälpare, i synnerhet inom kristenheten. Att antalet understödjare av ”det stora Babylon” minskar visar att Jehova nu tänker låta den större Cyrus, Kristus Jesus, sätta i gång att verkställa domen på den ”stora skökan”. (Upp. 17:1, 4, 15—17) — Vakttornet för 15 februari 1981, sid. 17—23.