Jehova har blivit konung
Har Gud alltid härskat över jorden? Vad kommer hans rike att betyda för mänskligheten?
I MÅNGA år var forntidens israeliter slavar under Egyptens tyranni. Dess Farao satte till och med i gång ett rasutrotningsprogram för att fullständigt sopa bort dem. Vilken glädjefylld tid var det inte, då de den 14 Nisan år 1513 f. Kr. drog ut ur Egypten! Det var synnerligen passande att Gud befallde dem att årligen fira denna dag. Fastän Farao kort tid därefter återigen tillfälligt hotade dem till livet vid Röda havet och de själva måste strida för att ta landet Kanaan i besittning, utgjorde den nämnda dagen själva vändpunkten, det var då deras hela och fulla befrielse började. — 2 Mos., kap. 1—15.
I vår tid firar andra folk årligen andra dagar till minne av en vändpunkt i deras strävan att uppnå frihet. För Förenta staternas folk är den 4 juli 1776 en sådan dag; för brasilianarna den 15 november 1889; för kineserna den 10 oktober 1911.
Men för hela skapelsen är år 1914 (omkring 1 oktober) av allra största betydelse, ty då inträffade den största vändpunkten i människans historia. Den kommer slutligen att få till resultat att alla människor av god vilja gentemot Gud vinner frihet, inte endast från politiska tyranner utan också från allt slags tyranni som har sitt ursprung hos osynliga demoner, hos finansjättar och hos mäktiga religiösa organisationer, ja, även frihet från synd, sjukdom, plåga och död. Hur kommer det sig? Jo, alltifrån det året är dessa profetiska ord tillämpliga: ”Sjung till Jehova en ny sång. Säg bland nationerna: ’Jehova själv har blivit konung.’” — Ps. 96:1, 10, NW.
Jehova såsom konung
Men du kanske kommer med den här frågan: Har inte Gud alltid varit konung — alltifrån den tid då han åtminstone hade en undersåte, sin enfödde Son? Jo, det är sant beträffande hans himmelska domäner men inte beträffande hans jordiska. Så länge Adam och Eva förblev lydiga, sträckte sig Guds styrelse direkt hit till jorden, men så har det inte varit sedan deras uppror. Alltsedan detta uppror har det inte funnits någon direkt styrelse utövad av Gud här på jorden, utom i det lilla område som Israels nation innehade och under den tid dess kungar verkligen ”satt på Jehovas tron”. Dessa kungar tjänade som Jehovas representanter i kungavärdigheten. När den siste av dessa kungar, Sidkia, störtades, började ”nationernas fastställda tider”. — 1 Krön. 29:23, Åk; Luk. 21:24, NW.
Det äger sin riktighet att närhelst Jehovas uppsåt har krävt det, har han utövat styrelse ”över människors rike”, i det att han har dirigerat människor och nationer enligt sin suveräna vilja. Men dessa människor och nationer har inte varit hans representanter eller utgjort hans riken. Nej, de har i stället varit Satans, djävulens, representanter och riken. Av denna orsak kallas Satan ”denna världens härskare” och ”denna tingens ordnings gud”, som har hela världen i sitt våld. Hade det förhållit sig annorlunda, skulle Jesus inte ha lärt oss att bedja om att Guds rike måtte komma. — Dan. 4:14, Ak; Joh. 16:11 och 2 Kor. 4:4, NW; 1 Joh. 5:19.
Varför har Gud funnit sig i uppror på vår jord, och detta under så lång tid? Han har tillåtit det av ett enda skäl — och bara tillfälligt –, nämligen på grund av Satans skryt att han skulle kunna vända alla människor bort från Gud. (Job, kap. 1, 2) Jehova Gud ingriper vid den av honom fastställda tiden, ty han kan inte för alltid tillåta dessa förhållanden utan att förneka sin suveränitet, vilket det är omöjligt för honom att, göra. (2 Tim. 2:13) När han ger bevis för sin suveränitet genom att upprätta en direkt styrelse över vår jord, är dessa profetiska ord tillämpliga: ”Jehova själv har blivit konung!” ”Jahve har blivit konung.” — Ps. 97:1, NW; Ro.
Därför att flera bibelöversättare inte har insett dessa sanningar,’ återger många översättningar psalmistens ord sålunda: ”Jehova [eller: Herren] regerar.” (AS, AV, RS, AT) Och vi finner att bibelkommentatorer av samma anledning gärna tillämpar dessa ord antingen på Guds eviga styrelse eller på vissa årliga högtider som judarna firade. Men sådana översättningar och förklaringar stämmer varken med det ursprungliga hebreiska ord som använts eller med de omständigheter som ledde till att Psalm 96 blev skriven.
Det ursprungliga hebreiska ord som i det här sammanhanget av många återgivits med ”regerar” har inte avseende på en fortlöpande eller evig regering utan syftar på början till en regering. Av detta skäl använde bibliska skribenter det med avseende på början av Adonias, Josafats och Hiskias regeringar. — 1 Kon. 1:18; 22:41; 2 Krön. 29:1.
Att det är början på en regering som avses med detta ord framgår också av de omständigheter som fick till exempel kung David att utropa: ”Jehova själv har blivit konung!” Den heliga förbundsarken hade av prästerna förts med ut till striden för att tillförsäkra Israel seger, som om den skulle varit ett slags trollmedel, som skulle kunna åstadkomma underverk, fastän israeliterna hade ådragit sig Guds misshag. Till israeliternas bestörtning föll den i filistéernas händer, men filistéerna var enbart glada över att bli av med den på grund av all den förödelse som den ställde till med bland dem. Därefter stod arken under flera år i två leviters hem, Abinadabs och Obed-Edoms, till dess kung David gjorde anordningar för att hämta den till Sions berg. Eftersom denna ark var en symbol av Jehovas närvaro, kunde David nu ropa att Jehova själv hade börjat regera på det kungliga berget. — 1 Krön. 16:7—36.
Sedan 1914
Jehova Gud regerar genom sin Son, Jesus Kristus. När Jesus for upp till himmelen, fyrtio dagar efter sin uppståndelse, sade Gud fördenskull till honom: ”Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.” När den tiden var inne, uppfylldes de profetiska orden: ”Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg. ... Du är min son, jag har i dag fött dig. Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.” — Ps. 110:1; 2:6—8.
I överensstämmelse med dessa profetior liknade Jesus Kristus sig själv vid en man av ädel börd, som for till ett avlägset land för att mottaga ett rike och sedan återvända, och således förband han klart och tydligt upprättandet av Guds rike med Kristi återkomst. När skulle han komma åter? Som svar på den frågan uttalade Jesus de profetior, som är återgivna i Matteus 24 och 25, Markus 13 och Lukas 21. Bland de olika framträdande drag, som skulle utgöra tecknet på hans återkomst, nämnde Jesus krig, hungersnöd, jordbävningar och farsoter. Han förutsade också att laglösheten skulle tillväxa mycket och att ”dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer”. Förhållandena visar att alla dessa Jesu ord får en den mest slående uppfyllelse alltsedan år 1914.
Sedan det året har vi också sett en uppfyllelse av Paulus’ profetia: ”Men det må du veta, att i de yttersta dagarna svåra tider skola komma. Ty människorna skola då vara själviska, penningkära, ... omåttliga, tygellösa, ... de skola älska vällust mer än Gud, de skola hava ett sken av gudsfruktan, men skola icke vilja veta av dess kraft.” — 2 Tim. 3:1—5.
Många hånar och driver gäck, när deras uppmärksamhet riktas på dessa ting, men de kan inte nämna någon annan period i världshistorien då dessa profetior har fått en så fullständig uppfyllelse. Ja, just deras bespottelse är ett ytterligare vittnesbörd, ty det har också blivit förutsagt att ”i de yttersta dagarna bespottare skola komma med bespottande ord, människor, som vandra efter sina egna begärelser. De skola säga: ’Huru går det med löftet om hans tillkommelse? Från den dag, då våra fäder avsomnade, har ju allt förblivit sig likt, ända ifrån världens begynnelse.’” — 2 Petr. 3:3, 4.
Riket upprättat i himmelen
Att år 1914 verkligen utgör det år, då Jehova blev konung, bevisas ovederläggligen av rösterna i himmelen, som Johannes hörde i sin apokalyptiska syn: ”Världens rike har blivit vår Herres och hans Smordes rike, och han skall härska som konung alltid och evinnerligen.” ”Vi tacka dig, Jehova Gud, den Allsmäktige, den som är och som var, emedan du har tagit din stora makt och börjat härska som konung. Men nationerna vredgades, och din egen vrede kom, och den fastställda tid ... då de skulle störtas i fördärvet, som fördärva jorden.” Det råder inget tvivel om att det var år 1914 som nationerna vredgades i större utsträckning än någonsin förut. — Upp. 11:15—18, NW.
Vad som i själva verket inträffade i himmelen vid den tiden talar aposteln Johannes om för oss i fortsättningen. Sedan han beskrivit Guds himmelska organisation av änglavarelser såsom ”en kvinna, som hade solen till sin klädnad”, och Satan, djävulen, såsom ”en stor röd drake”, skildrar han upprättandet av Guds rike, i det han talar om födelsen av en son, ”som ... skall styra alla folk med järnspira”.
Eftersom Satan utan avbrott har varit denna onda världs eller tingens ordnings styresman alltifrån år 607 f. Kr., bör vi inte förvänta att han skulle låta Guds rikes födelse inträffa utan att ställa till strid. Därför läser vi att ”krig bröt ut i himmelen: Mikael [Jesus Kristus] och hans änglar kämpade mot draken; och draken och dess änglar kämpade, men den hade ingen framgång, icke heller fanns längre en plats för dem i himmelen. Ned blev alltså den store draken slungad, den ursprunglige ormen, den som kallas Djävul och Satan, vilken vilseleder hela den bebodda jorden; han slungades ned till jorden, och hans änglar slungades ned med honom.” Att denna strid utgjorde en verklig kamp framgår av Daniel 10:13, som talar om en händelse då en av Guds änglar hindrades på sin färd i tjugoen dagar av en av Satans demoner. — Upp. 12:7—9, NW.
Precis hur länge detta krig i himmelen pågick säger inte bibeln. Men enligt vad andra profetior uppenbarar om hur Jehova och hans Son skulle komma till Guds andliga tempel för att hålla dom år 1918, kan man dra den slutsatsen, att kriget i himmelen måste ha varit över åtminstone vid den tiden. Denna seger innebar stor glädje för himlarna men ve för jorden. — Upp. 12:12.
Men varför, kan man fråga sig, fullföljde inte Mikael och hans änglar angreppet mot Satan och hans demoner, så att jorden kunde befrias från deras fördärvbringande inflytande, när nu Guds tid var inne, då han skulle utsträcka sin direkta styrelse till jorden? Huvudsakligen av fyra skäl, som Skriften tydligt och klart anger: 1) För att Jehovas namn och rike skulle kungöras på hela jorden. 2) För att låta Guds folk, som hade fallit i synd, bli återställda, rena sig och bli verksamma i Guds tjänst. 3) För att göra det möjligt för människor av en god vilja gentemot Gud att lyda maningen: ”Dragen ut ifrån henne [det motbildliga Babylon, Satans världsorganisation], I mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder och fån eder del av hennes plågor.” 4) För att en varning skulle frambäras till de onda, så att de, när de får lida tillintetgörelse till följd av Guds ingripande vid Harmageddon, då skall veta att denna kommer från Gud och att han är den Högste. — 2 Mos. 9:16; Jes. 12:1; Upp. 18:4; 16:14, 16.
Riket härskar över jorden
Sedan alla de onda på jorden blivit tillintetgjorda och Satan och hans demoner kastats i avgrunden för en tidrymd av tusen år, ”på det att han icke mer skulle förvilla folken”, skall Rikets styrelse medföra många fröjder för vår jord: frihet från allt slaveri och en uppfyllelse av alla deras önskningar som har ett rättsinnigt hjärta. Då skall Guds vilja ske på jorden såsom i himmelen. Då skall jorden vara ”full av Jehovas kunskap, såsom vattnen överhölja havets botten”. Då skall ”de ödmjuka ... besitta landet [jorden] och hugnas av stor frid”. Då skal! ”Gud själv” ”avtorka alla tårar från deras ögon. Och döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer.” — Upp. 20:3; Jes. 11:9, Åk; Ps. 37:11; Upp. 21:3, 4.
Men inte nog härmed. Under Guds styrelse skall människorna så småningom befrias från all ofullkomlighet och syndfullhet. Människorna skall då inte längre sucka såsom aposteln Paulus gjorde: ”Jag gör ju icke, vad jag vill, men vad jag hatar, det gör jag. Jag arma människa!” Vilken välsignelse kommer det inte att vara att bli fri från sådana hindrande faktorer! — Rom. 7:15, 24.
De goda nyheterna om att alla dessa välsignelser står för dörren är sannerligen en orsak till sång och jubel. De som äger det säkra och vissa hoppet om dessa ting förkunnar dem nu vitt och brett i omkring 175 länder och områden, och de använder därvid tryckta publikationer på mer än 125 språk. De låter människorna få del av dessa goda nyheter genom det talade och tryckta ordet, genom radio och television. De talar om dem på gatorna, vid folks dörrar och inne i deras hem såväl som i sina egna Rikets salar.
Må fördenskull alla människor av en god vilja gentemot Gud repa mod. Må de inte gripas av oro till följd av människors misslyckanden och inte heller i blindo trots allt hoppas på att människorna själva någon gång på något sätt skall lyckas införa rättfärdighet och fred på jorden. Må de inte låta religiösa fördomar täppa till deras öron för denna sköna sång om att Jehova själv har börjat härska som konung och att dessa välsignelser fördenskull snart skall utgjutas. Må de i stället helt och fullt förtrösta på Jehova och hans rike. Må de själva lära sig denna nya sång och därpå stämma in i den, på det att åter andra må få lyssna till den. Alla de som gör så kommer att räknas bland de lyckligaste av alla människor på jorden i vår tid, och de har den framtidsutsikten att få åtnjuta obeskrivlig lycka evigheten igenom i Guds lyckliga, nya värld.