Frågor från läsekretsen
● I Vakttornet för 15 april 1961, på sidan 180, citeras Markus 13:19, 20 (NW), där det talas om att vedermödans dagar skulle bli förkortade, och av allt att döma avses härmed att själva Harmageddon skall förkortas. Avser Jesu ord här ett förkortande av kriget i himmelen år 1918 eller ett förkortande av Harmageddon eller av bådadera?
I Markus 13:19, 20 (NW) heter det: ”De dagarna skola vara dagar av en sådan vedermöda, som icke har förekommit från begynnelsen av skapelsen, som Gud har skapat, intill den tiden och icke skall förekomma mera. Ja, om icke Jehova [Gud] hade förkortat dagarna, så skulle intet kött bliva frälst. Men för de utvaldas skull, deras som han har utvalt, har han förkortat dagarna.” Fem paragrafer efter detta citat säger Vakttornet (i paragraf 8): ”... Gud verkställer dom på nationerna på denna deras domsdag, ty denna världen eller tingens ordning måste tillintetgöras, men Gud kommer inte att helt och hållet utplåna hela mänskligheten. Gud kommer att frälsa kött som inte är av denna världen genom att förkorta den stora vedermödans dagar.”
Om samma tid av nöd säger Matteus 24:21 (NW): ”Då skall det bliva en stor vedermöda, en sådan som icke har förekommit sedan världens begynnelse intill nu och icke heller skall förekomma mera.” Detta har avseende på den stora vedermöda som drabbar Satans organisation, vilken haft sin medelpunkt i himmelen, där Satan hade sitt högkvarter. Det är denna vedermöda över Satans organisation som blir förkortad. Genom det sätt, på vilket Jesus talade om detta, angav han att Gud hade fastställt en bestämd tidsperiod för denna stora vedermöda i sin helhet genom att på förhand bestämma tidpunkten för dess början och för dess slut. En vedermöda som är bestämd att inträffa inom en viss, fastställd tidrymd kan förkortas på tre olika sätt: 1) genom att vedermödan inte börjar vid den tid som är bestämd för denna tidrymd att börja räknas, 2) genom att den stora vedermödan bringas att upphöra innan den fastställda dag är uppnådd, då tidrymden skall sluta, eller 3) genom att den stora vedermödan får börja och sluta samtidigt med att denna tidsperiod börjar och slutar men en stor del eller det mesta av vedermödan mellan de båda ”gränserna” för tidsperioden, början och slutet, så att säga lyfts undan eller tas bort. I så fall förblir tidrymden, tidsperioden, i sin helhet, ”ändens tid”, ”avslutningen på tingens ordning”, så lång som det har fastställts, men vedermödan förkortas genom ett tillfälligt avbrott i den.
Uppfyllelsen av Guds profetior ger vid handen att det var på det sista sättet som den ”stora vedermödan” skulle förkortas. Enligt bibeln är årtalet 1914 e. Kr. en fastställd tidpunkt. Det hade blivit bestämt att det året skulle ”nationernas fastställda tider” sluta och Guds messianska rike i himmelen födas. (Luk. 21:24, NW; Upp. 12:1—5) Rikets födelse i himmelen betydde att krig utbröt i himmelen mot djävulen och hans oheliga änglar där uppe. Genom detta krig i himmelen mot djävulens osynliga organisation började den ”stora vedermödan”. Naturligtvis återverkade detta på Satans organisations synliga del här på jorden. Kriget ledde till att djävulen och hans demoner fördrevs från himmelen och deras verksamhetsområde blev begränsat till jorden. De hindrades inte från att vara i verksamhet på jorden, ty djävulen och demonerna förpassades inte ned i avgrunden då deras verksamhetsfält begränsades till jorden. (Upp. 12:6—17) Alltså avbröts eller inställdes tills vidare den stora vedermödan över Satans organisation. Av allt att döma hade detta inträffat år 1918.
Sedan den tiden har djävulen och demonerna hållit på att församla nationerna till Harmageddons slagfält. Samtidigt har han förföljt Jehovas trogna vittnen. — Upp. 16:13—16; 12:17.
Eftersom nu Gud har fastställt tiden, då denna ”stora vedermöda” över Satans organisation skall sluta, blir det så att ju längre han låter detta avbrott sträcka sig, under vilket hans vittnen predikar dessa goda nyheter om Riket på hela jorden till ett vittnesbörd för alla nationer, desto senare kommer tiden för den slutliga delen av den ”stora vedermödan” och desto närmare det fastställda slutet på hela tidrymden, ”avslutningen på tingens ordning”, infaller den. Härigenom avkortas den tid som anslagits för den slutliga delen av den ”stora vedermödan”. Denna slutliga del kallas vanligen med namnet på det slagfält som Uppenbarelseboken 16:16 omnämner, nämligen Harmageddon.
Jesus jämförde denna strid vid Harmageddon med syndafloden i Noas dagar och sade om denna strids utbrott: ”Om den dagen och stunden vet ingen något, varken änglarna i himlarna eller Sonen, utan endast Fadern.” (Matt. 24:36, NW) Vi vet visserligen att vi snabbt närmar oss striden vid Harmageddon, men vi vet följaktligen inte när den skall börja och inte heller när den skall sluta och alltså inte hur länge den skall vara. Intill denna tid har vi blivit befallda att predika de goda nyheterna om Riket överallt, ty därpå ”skall slutet komma”. På grund av det som vi utför nu, skall något ”kött” bli frälst, och alltså blir jorden inte helt avfolkad. Den tid vi lever i är fördenskull en ”paus” av största betydelse för deras frälsning som skall bli räddade och få överleva Harmageddon. Genom denna paus, detta avbrott, mellan den första, inledande, delen av den ”stora vedermödan” och den avslutande delen, Harmageddon, blir den ”stora vedermödan” i sin helhet förkortad. Detta förkortande är till gagn för vår frälsning. Vakttornet påstod inte att Gud skall förkorta Harmageddon. Så här stod det i tidskriften: ”Gud kommer att frälsa kött som inte är av denna världen genom att förkorta den stora vedermödans dagar.” — Matt. 24:14, 22, NW.
● Hur skall man kunna avgöra om kött, som man köper hos en slaktare eller på något annat ställe där kött saluförs, kommer från djur vilkas blod fått rinna av på tillbörligt sätt? Och hur kan man vidare veta om charkuterivaror av olika slag, bakverk och läkemedel innehåller blod eller blodbeståndsdelar? — A. R., USA.
Denna fråga är av stor betydelse för gudfruktiga människor, ty Jehova Gud gav Noa en lag som skulle gälla för alla människor, då han sade: ”Alla djur som röra sig och äro vid liv få tjäna till föda åt eder. Så som det förhåller sig med den gröna växtligheten, så giver jag eder också allt detta. Endast kött med sin själ — sitt blod — få ni icke äta.” (1 Mos. 9:3, 4, NW) Den kristna styrande kretsen under första århundradet framhöll också, ledd av Guds heliga ande, att det krävs av de kristna att de skall ”avhålla” sig ”från blod”. — Apg. 15:28, 29.
Om det inte är brukligt på er ort att låta blodet rinna av de djur som slaktas eller om man inte är säker på hurudant tillvägagångssättet i allmänhet är där man bor, kan man allra bäst ta reda på huruvida blodet har fått rinna av på tillbörligt sätt genom att själv fråga om detta. Även om den som säljer köttet inte själv har utfört slakten, så är han i de flesta fall bekant med de män han handlar hos och med deras tillvägagångssätt eller i varje fall med de lagar och föreskrifter som de har att rätta sig efter. Om den som säljer köttet är säker på att det har behandlats på rätt sätt, kan den kristne känna sig oförhindrad att använda det. Men om den som säljer köttet inte vet hur det förhåller sig, så fråga bara: ”Var kan jag få de här upplysningarna? Jag är av religiösa skäl angelägen att få veta hur det förhåller sig.” Om du inte kan komma i kontakt med den som kan ge dig svar på annat sätt, så skriv ett brev. Om man av någon orsak tror att man inte har fått veta sanningen, kan man alltid handla någon annanstans, eller också kan man köpa levande djur och själv ordna med slakten, om man anser att detta är nödvändigt.
Enbart det förhållandet att köttet ser mycket rött ut eller rentav har röd vätska på ytan innebär inte att det kommer från djur, vilkas blod inte fått rinna av. Det kan kvarstå en del ytterst små mängder blod i köttet, också efter det att blodet fått rinna av på tillbörligt vis. Den vätska, som rinner ur köttet, kan vidare vara rätt och slätt interstitiell vätska (vävnadssaft). Det som verkligen betyder något är att man har visat respekt för blodets helgd, att man har visat hänsyn för den princip som gäller livets okränkbarhet. Det som Guds lag kräver är att blodet får rinna av djuret, då det slaktas, inte att köttet läggs i blöt i någon lösning, så att varje droppe blod dras ur det.
När det gäller andra varor, kan man gå till väga på liknande sätt. Om du har skäl att tro att en viss vara innehåller blod eller någon blodbeståndsdel, fråga då säljaren härom. Om han inte vet hur det förhåller sig, så skriv till firman som tillverkat den. Ibland framgår det av etiketterna, om man har använt blodbeståndsdelar, men inte alltid. En etikett kanske meddelar att en viss vara innehåller albumin. Betyder det att den innehåller någon blodbeståndsdel? Slå upp ordet albumin i en bra ordbok eller i en mera utförlig uppslagsbok, som brukar vara tillgänglig på referensavdelningen i de flesta lånebibliotek. Då får du veta att albumin inte bara förekommer i blod (serumalbumin) utan också i mjölk och ägg. Enda sättet att få veta varifrån albuminet i en viss vara är hämtat är att höra sig för hos dem som framställt den. Om däremot en etikett säger att vissa tabletter innehåller hemoglobin, visar en liknande undersökning att detta ämne kommer från blod, och då vet en kristen, utan att behöva ställa några frågor, att han skall undvika detta läkemedel. Det ligger i öppen dag att detta är sådant som varje människa bäst undersöker själv på ort och ställe.
● Skulle det vara ett brott mot några kristna principer, om en kristen årligen skänkte bidrag till en välgörenhetsfond som man grundat på hans arbetsplats? — M. P., USA.
Om en åt Gud överlämnad kristen önskar bidra till sådana insamlingar i välgörenhetssyfte eller inte, det är något som han själv får avgöra. Han är i sin fulla rätt, om han anser att han redan använder alla de medel han förfogar över till välgörande ändamål, nämligen till att predika de goda nyheterna om Guds rike, och att han fördenskull inte behöver känna sig förpliktad att lämna bidrag till andra slag av välgörenhet. Han kan också med rätta resonera som så, att hans pengar kan göra större nytta, om de används på annat sätt, med tanke på de stora avbränningar, som vissa välgörenhetsorganisationer har, vilka betalar oerhört stora löner åt sina funktionärer. Det måste alltså bli en börda av ansvar, som varje kristen måste bära själv, att avgöra vad som är bäst för honom att göra under ifrågavarande förhållanden. — Gal. 6:5.