Kristet uppförande i våldstider

Våldet ökar hastigt. Vilket handlingssätt bör du följa?

VÄRLDEN utöver ökar våldet i alla dess former. Denna snabba ökning i världens olika länder föranledde Förenta nationernas generalsekreterare, U Thant, att säga att han fruktade för att ”vi bevittnar inledningsfaserna till tredje världskriget”.a

Vad de enskilda nationerna beträffar, så har våldsamma inre omvälvningar medfört att många regeringar störtats på senare år. I några länder terroriserar motståndsgrupper hela nationen genom omfattande blodsutgjutelse.

I så gott som varje nation på jorden sker det också en hastig ökning av våldsbrotten och av våldsamma upplopp och andra oroligheter. Om förhållandena i Förenta staterna hette det i en rapport: ”De svåra brotten tilltar fyra eller fem gånger så snabbt som hela befolkningen växer här i landet. Om det inte blir någon ändring, kommer följden oundvikligen att bli anarki.” Och en senare rapport visar att de svårare brotten under de tre första månaderna av år 1967 ökade med hela 20 procent över siffran för samma period året innan, mer än femton gånger så snabbt som befolkningen tillväxte!

Varför förekommer det så mycket våld överallt i världen? Kommer våldet att fortsätta att öka under de år som ligger framför oss? Vad blir det slutliga resultatet? Vilket handlingssätt bör en kristen människa följa med tanke på detta våld?

Varför förekommer det så mycket våld?

Huvudorsaken till att det förekommer så mycket våld är att mänskligheten i stort sett har förkastat Guds ledning. Människan skapades inte för att sköta sina angelägenheter med framgång utan Gud. Så länge som människan följde de normer Gud hade givit henne, var hon tillförsäkrad fred och lycka. Men till bedrövelse för oss alla förkastade våra första föräldrar Gud såsom sin vägvisare. I stället önskade de vara oberoende av Gud, och därför gjorde de uppror och gick sin egen väg. Den allsmäktige Guden gav människorna gott om tid att följa den väg de slagit in på, för att tiden, bland annat, skulle få utvisa att människan genom att handla oberoende av Guds ledning aldrig skulle kunna uppnå frid och lycka. — 1 Mos. 3:17—19.

Historien har bevisat detta. Människor och nationer som inte har styrts av Gud har antagit sina egna slag av styrelser, ideologier och filosofiska uppfattningar. Eftersom människorna inte har vägletts av enhetliga gudomliga lagar och principer, har stridigheter oundvikligen uppstått människor emellan. En sanning som ideligen har bekräftats sedan människans uppror är den som finns uttryckt i följande inspirerade ord av Jeremia: ”Jag vet det, HERRE [Jehova, NW]: människans väg beror ej av henne, det står icke i vandrarens makt att rätt styra sina steg.” (Jer. 10:23) Jeremia skrev också: ”Se, de hava förkastat Jehovas ord; och vad är då deras visdom?” (Jer. 8:9, Åk) När människorna förkastade Guds vishet och föredrog att lita till sin egen, förlorade de friden.

Ned genom århundradena har den enskilda människans förhållanden till sina medmänniskor inte förbättrats. Varför inte det? Därför att människorna, då de upphörde med att underordna sig Gud, bara kunde röra sig i en riktning — nedåt. Ju längre människan höll sig borta från Gud, desto sämre skulle hennes tillstånd bli. Detta skulle inträffa lika bestämt som man kan förutsäga den riktning en stor sten måste få, om den kastas från en klippa — nedåt enligt tyngdlagen. Ett avståndstagande från Guds lagar skulle bara kunna leda djupare och djupare ned, hänemot kaos.

Förutom att människans förhållanden blir allt sämre och sämre och att hon nu under så lång tid inte har tagit emot någon vägledning av Gud, finns det en annan faktor som i hög grad har medverkat till att våldet ökat i våra dagar. I bibeln, i Uppenbarelseboken 12:12, heter det: ”Ve dig, du jord, och dig, du hav! Ty djävulen har kommit ned till eder i stor vrede, eftersom han vet, att den tid han har kvar är kort.”

Satan, djävulen, och hans demoner, andevarelser som också har gjort uppror mot Gud, är de främsta anstiftarna av våld. Från den osynliga andevärlden eggar de villiga människor här på jorden till att vålla mänskligheten stor bedrövelse. Hur stort inflytande har de då? Bibeln svarar, i 1 Johannes 5:19: ”Hela världen är i den ondes våld.” När man jämför de faktiska händelserna och förhållandena med bibelns profetior, får man klara bevis för att Satan och hans demoner nu på 1900-talet har blivit utkastade ur himmelen och ned till jordens närhet. (Upp. 12:7—9) Dessa osynliga krafter förvärrar människans förnedring genom att egga människor till mera våld. Varför gör de det? De vet att den tid är nära, då Gud skall tillintetgöra alla de onda, de onda andemakterna inbegripna. Eftersom de vet att de ofelbart skall dödas för sin stora ondskas skull, gör de sitt yttersta för att fördärva människosläktet. ”Er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker vem han kan sluka.” — 1 Petr. 5:8, Hd.

På grund av att människan under så lång tid varit vitt skild från Gud och att de onda andemakterna utövat ett sådant inflytande har den mänskliga familjen blivit alltmer förhärdad i sitt uppförande. Hur exakt har bibeln inte på förhand beskrivit just det tillstånd som vi nu ser råda! Vi läser: ”Du måste ha klart för dig, att svåra tider skall bryta in i de yttersta dagarna. Då skall människorna bara tänka på sig själva och fråga efter pengar, de skall uppträda skrytsamt och högmodigt, deras tal skall vara fullt av smädelser, och de skall inte mer lyda sina föräldrar. De skall vara otacksamma, gudlösa, inte känna tillgivenhet för någon, aldrig vara villiga att försona sig med en motståndare, ha lust i förtal, sakna all självbehärskning och vara förråade. De skall inte tåla det goda, vara färdiga till varje förräderi, vara uppbrusande och inbilska. De älskar sina lustar i stället för att älska Gud.” — 2 Tim. 3:1—4, Hd, fotnot.

Vad kan vi förvänta i framtiden?

Kommer det våld, som nu grasserar, att minska eller öka i de dagar som ligger framför oss? Bibelns profetiska ord ger oss denna försäkran: ”Onda människor ... skola gå allt längre i ondska.” (2 Tim. 3:13) Dessutom läser vi: ”Anden säger uttryckligen, att i kommande tider somliga skola avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars [demoners, NW] läror.” (1 Tim. 4:1) Och Jesus Kristus förutsade: ”Därigenom att laglösheten förökas, skall kärleken hos de flesta kallna.” — Matt. 24:12.

Våldet kommer alltså att fortsätta att växa ännu en liten tid, till dess de ”yttersta dagarna” har blivit fullbordade. Därefter skall Gud göra slut på allt våld och på dem som är ansvariga för det.

Vi behöver inte tvivla på att ”världen förgår och dess begärelse”. (1 Joh. 2:17) I den ena orgien av våld efter den andra hastar den mot sitt snara slut för Guds egen hand. Men Guds ord ger också löfte om att ”den som gör Guds vilja, han förbliver evinnerligen”. Åt alla rättsinnade människor överallt på jorden som gör Guds vilja ges alltså det trösterika löftet att de kan få överleva slutet på detta av våld behärskade system.

Kristet uppförande

Men vad är då Guds vilja i förbindelse med de många situationer som uppstår och som kan leda till våldshandlingar? Bör en kristen ta del i våldshandlingar för att störta regeringar som övar förtryck? Bör han ta del i marscher till stads- eller rådhus och demonstrera för olika rättigheter eller för att vissa missförhållanden skall rättas till? Om någon skulle behandla honom illa eller reta upp honom, bör han då betala med samma mynt och visa att man inte ostraffat kan ge sig på honom?

Guds inspirerade ord lyder: ”En Herrens slav behöver icke strida, utan behöver vara mild mot alla, kvalificerad att undervisa, i stånd till att lägga band på sig under onda förhållanden.” (2 Tim. 2:24, NW) I vilken situation vi än tillämpar detta råd förstår vi hur förnuftigt det är.

Genom att följa detta råd kommer du till exempel, såsom en kristen, inte att verka för att omstörta en regering med våld, även om den övar förtryck. Många som har gjort detta har senare upptäckt att de har fått en regering av sämre slag än den som de varit med om att störta. Och under dessa förvecklingar kanske de förlorar livet för en sak som Gud inte gillar. Jesus uppmanade sina efterföljare att bedja om Guds rike, inte att kämpa för att omstörta nuvarande regeringar. (Matt. 6:9, 10; Joh. 18:36) Han visste att Gud själv i sinom tid varaktigt skall göra slut på alla förtryckande regeringar. Därför heter det att en kristen ”behöver icke strida”, utan behöver vänta tåligt på att Jehova skall göra bruk av sitt eget botemedel, det enda som är tillfredsställande och blir till nytta för hela mänskligheten.

I alla nationer råder det fördomar och diskriminering. När man inte kan uppnå rättvisa genom att vända sig till landets lagliga system, bör man då till exempel uppträda som strejkbrytarvakt och delta i gatuoroligheter? Om du, som är kristen, skulle göra det, då skulle du bli laglös. Kristendomen är en laglydig anordning, den ger inte rättighet att handla laglöst. Laglöshet kommer aldrig att medföra rättvisa utan leder i stället till större förtryck och diskriminering. Guds praktiska vishet bjuder oss: ”Avhåll dig från vrede och låt förbittringen fara; harmas icke; därmed gör du blott illa. Ty de onda [ogärningsmännen, NW] skola varda utrotade.” (Ps. 37:8, 9) Och aposteln Paulus skrev: ”Lägg nu bort alltsammans: vrede, häftighet, ondska, gemenhet, smädelse och smutsigt tal.” (Kol. 3:8, Hd) Den kristne väntar på Jehova, när det blir fråga om att skipa rättvisa, eftersom han inser att det inte är han utan Jehova som skall rätta till de missförhållanden som en ondskefull tingens ordning har frambragt.

När oroligheter bryter ut eller demonstrationer anordnas i det samhälle där en kristen bor, gör denne väl i att vara ytterst försiktig och inte låta sig inblandas i våldshandlingarna. Om det alls är möjligt, bör han dra sig undan till en trygg och säker plats till dess stormen bedarrar. Att handla så vittnar om gudaktig vishet: ”Den som lägger sig i ett gräl som icke angår honom är lik den som tager en förbipasserande hund vid öronen.” En kristen tar alltså inte del i upplopp eller demonstrationer och försöker inte komma i närheten av sådana, inte ens av nyfikenhet. — Ords. 26:17, RS.

Men vad bör du göra om någon ger sig till att knuffa dig eller förolämpa dig eller behandla dig illa på annat sätt? Bör du då ge lika för lika? Bibeln innehåller denna varning: ”Ett ord som vållar smärta kommer förbittring att välla upp.” (Ords. 15:1, NW) Om man svarar med samma mynt, är det mycket troligt att man bara framkallar mera vrede, kanske gör den som har förbrutit sig så förbittrad att han tillgriper fysiskt våld. Detta händer så lätt i synnerhet nu i vår tid, då många människor behärskas av demonerna eller står under olika drogers inflytande. I stället för att hetsa upp stämningen kan en kristen handla på ett flertal lämpliga sätt. ”Ett mjukt svar stillar vrede”, och därför ger han ett milt svar. Och om detta inte skulle råda bot på situationen, ger Guds ord denna förmaning: ”Innan tvisten har brutit ut, bör du ... gå därifrån.” — Ords. 17:14, NW.

En kristen vidtar också åtgärder för att undvika att bli utsatt för våldshandlingar av kriminella element. I farliga områden vidtar han det försiktighetsmåttet att inte gå ensam på mörka gator, närhelst han kan undvika detta. Också när en kristen skall besöka folk för att tala med dem om Guds uppsåt, gör han klokt i att ha en kamrat med i sådana bostadsområden där brottsligheten frodas. Men detta betyder inte att den kristne till varje pris söker undgå att lida ont. Den kristne är verkligen villig att lida förföljelse, ja, att dö, när det gäller hans tillbedjan av Gud. Men han kommer inte att sätta sitt liv på spel för någon sådan saks skull som äventyrar hans ostrafflighet inför Gud.

Neutralitet

Den kristne väljer inte den ena eller den andra sidan i en nationell eller internationell tvist som medför våld och blodsutgjutelse. Såsom en Guds slav förblir han neutral i vad det gäller stridigheterna här i världen, och på så sätt undgår han att dra över sig den blodskuld som är förbunden med dem. Jesus sade om sina efterföljare: ”De tillhör icke världen, liksom jag icke tillhör världen.” (Joh. 17:16, Hd) Den kristne tar alltså inte del i världens våldsdåd. Han vet att Gud i sinom tid skall göra slut på allt det som är orätt och att detta kommer att ske utan att oskyldiga människor kommer till skada.

Genom att undvika att bli invecklad i världens angelägenheter handlar den kristne i våra dagar alldeles som de kristna i första århundradet gjorde. Hör här vad Justinus Martyren skrev på 100-talet: ”Vi som var fulla av krig och ömsesidigt dräpande och allt slags ondska har alla överallt på jorden gjort om våra krigsvapen — våra svärd till plogbillar och våra spjut till verktyg för odling —, och vi har uppodlat fromhet, rättfärdighet, människokärlek, tro och hopp, som vi har fått från Fadern själv genom den som blev korsfäst.” — The Ante-Nicene Fathers, band 1, sidan 254.

Det finns visserligen många maktägande i de olika nationerna som inte uppskattar de kristnas neutrala kurs, men det finns också de som gör det.

Inre stridigheter i ett land i Afrika tvingade till exempel polis och militär att sätta upp vägspärrar. Den passkontroll som företogs vid dessa spärrar var mycket noggrann och tidsödande. Men vid nästan alla tillfällen lät soldaterna och poliserna Jehovas vittnen passera utan någon närmare undersökning sedan de förstått att de var vittnen. Kontrollörerna hördes ofta säga: ”Vi litar på folk som tillhör er.” Eller också hörde man dem säga: ”Det räcker, vi känner Jehovas vittnen.” När några av dessa kristna var på väg till en sammankomst för Ordets förkunnare, fick de detta besked vid en kontroll: ”Några som hör till er är nog redan framme vid sammankomsten; fortsätt bara!” Dessa lagens väktare, som var förtrogna med Jehovas vittnens neutrala inställning, behandlade dem hänsynsfullt, därför att de visste att de inte bidrog till oroligheterna i landet.

Men också när de maktägande förföljer de kristna bevarar en enskild kristen sin neutralitet. Det för honom rätta handlingssättet har påvisats av Jehova Gud i hans ord. Den kristne kompromissar inte av något som helst skäl i fråga om detta. På så sätt undviker han att bli ansvarig för våldet här i världen och undgår den ogynnsamma dom som Gud kommer att låta den drabbas av.

Inom kort skall Gud göra slut på den nuvarande av våld fördärvade tingens ordning. Han kommer att ersätta den med sin nya tingens ordning, och i den ”skall rättfärdighet bo”. (2 Petr. 3:13, NW) De kristna som har fortsatt med att visa ett rätt uppförande i våldstider kommer då att få skörda underbara välsignelser, välsignelser i form av liv, hälsa, frid och lycka. De skall för evigt få glädjas åt att leva i en ny ordning fri från våld. ”De ödmjuka skola besitta landet och hugnas av stor frid.” — Ps. 37:11.

New York Times för 12 maj 1967, sid. 1. U. S. News & World Report för 17 oktober 1966, sid. 86.