förföljelse mot oss kommer fortfarande att misslyckas i att hejda Rikets tillväxt. Vi vill bevara vår ostrafflighet inför Gud för att därigenom hävda hans universella suveränitet och hans rätt att styra sin skapelse. I teokratisk lydnad och trohet vill vi tåga fram mot den nya världen och glädja oss åt ytterligare utvidgning av hans rike, ty det kommer inte att bli någon ände på dess tillväxt ens nu på denna sidan om Harmageddon. Om vi fortsätter med att så ut hans Rikes budskap, skall vi skörda frukten därav för evigheten, ty Gud kommer att ge den utlovade tillväxten. Vi som har sått i Jehovas genom Kristus utövade teokratis intressen kommer att få skörda den tillväxt som består i tusentals andra anhängare till Riket, de ”andra får” som den gode Herden ännu kommer att församla in i det ”ena fårahus”, där evig trygghet är att finna. VT 15/12 50

Fredag, 9 november

Den som är liten skall bliva till tusen och den som är ringa till en stark nation; jag, Jehova, vill påskynda det, når tiden är inne. — Jes. 60:22, AS.

Den synliga organisationen, som nu växer och blomstrar, har blivit renad, luttrad från sådana snärjande sedvänjor som människodyrkan. Äran för tillväxten av antalet aktiva vittnen ges åt Jehova Gud; denna tillväxt kommer inte genom mänsklig styrka eller kraft, utan genom Hans ande. (Sak. 4:6) För all denna framgång tackar Jehovas vittnen Gud och tillskriver inga synliga redskap förtjänsten därav. Jehova Gud har förutsagt denna överflödande tillväxt, denna mängd som skulle komma från alla nationer, lik hjordar, lik moln av duvor som förmörkar himmelen genom sitt stora antal. In i Jehovas organisationsanordning kommer de, och portarna står öppna för att taga emot dem, de är stängda varken natt eller dag. Och hur kommer det sig att insamlandet sker i detta ständigt växande tempo nu? Beror det på några lysande intellekt inom den synliga organisationen eller på att effektiva metoder användes, verkningsfulla åtgärder vidtages? Nej, Herrens ”andra får” kommer nu in i väldiga flockar, därför att den tid är inne då Gud skall påskynda deras ankomst. VT 1/11 50

Lördag, 10 november

Hans namn skall vara på deras pannor. — Upp. 22:4, NW.

Jehovas vittnen inte endast har Guds, den Allsmäktiges, namn, vilket ingen annan grupp äger eller gör anspråk på, utan förhållandena visar också, att de lever i överensstämmelse med namnet. De uppfyller ansvaret att kungöra hans namn, hans uppsåt och lag överallt i hela världen till ett vittnesbörd. De predikar budskapet om Riket, att rättfärdighetens nya värld är det enda hoppet för människosläktet, vilket är bibelns obestridliga framställning. Detta, och att de blir förföljda inom alla nationer för Guds namns skull, bevisar att de lever i överensstämmelse med namnet. Att göra så nu betyder för Jehovas vittnen att de har säkert löfte om att inte bli ledda in på den breda och slingrande väg som kristenhetens präster och predikanter och deras milliontals anhängare vandrar på. Förvissningen om att de inte kommer att drivas utför den brant, som den breda vägen leder till, ned i avgrunden, döden i Harmageddonslaget, kommer dem att fröjdas. Därför att de troget lever i överensstämmelse med namnet, kommer Gud att hävda och rättfärdiga dem som sina vittnen. VT 1/10 50

Frågor från läsekretsen

● Då längden av hedningarnas sju tider uträknas, användes en tid eller ett år om 360 dagar, som ger 2.520 dagar, vilket blir 2.520 år, om man följer anvisningen i Hesekiel 4:6. Men när vi räknar från 607 f. Kr. fram till 1914 e. Kr., är de 2.520 åren solår om 365¹/₄ dagar vartdera, och inte månår om 360 dagar vartdera. Är detta riktigt? — N. N., Nya Zeeland.

Bibelns redogörelse ignorerar solåren om 365¹/₄ dagar, när det gäller att räkna naturlig eller profetisk tid. Månen användes för att fastställa månaderna och växtlighetsperiodens början på våren till att fastställa årets början i förhållande till månen. Detta gjorde det nödvändigt att 7 gånger under varje period om 19 år inskjuta en ”skottmånad”, eller Ve-Adar-månad, som den kallades. Detta var en trettonde månad. Eftersom det judiska året inte var fastställt till 365 dagar plus ett skottår om 366 dagar, angav alltså profetiorna ett system att mäta deras tidsperioder med 360 dagar för ett år eller en tid, varvid 30 hela dagar räknades på en månad i stället för den verkliga tiden om 29¹/₂ dagar för ett månvarv. Första Moseboken 7:11, 24 och 8:3, 4 visar att Noa räknade i runt tal 30 dagar på en månad. Att denna enhet begagnas vid profetisk tidsangivning bekräftas ytterligare av Uppenbarelseboken 11:2, 3 där 42 månader visas vara 1.260 dagar, vilket gör ett år om 12 månader lika med 360 dagar. Lägg också märke till att, när Uppenbarelseboken 12:6, 14 visar att 3¹/₂ år eller tider är lika med 1.260 dagar, är varje tid eller symboliskt år där likvärdigt med 360 dagar, och inte 365¹/₄ dagar, ty det säges inte 3¹/₂ tider lika med 1.278 och en bråkdels dagar. På 3¹/₂ år eller tider skulle det vara minst en och möjligen två skottmånader, som. det förklarades i Vakttornet för den 1 april 1948, sid. 107, 108. Men Uppenbarelseboken ignorerade dessa skottmånader, då den angav de 3¹/₂ tidernas dagar. Vi räknar