Jehovas vittnens historia i våra dagar

Del 12 — En period av förutsagd lycka tar sin början

ÅR 1926 inbröt en period av stor andlig lycka och välsignelse såväl som andlig välgång i organisatoriskt avseende för Jehovas vittnen. (Dan. 12:12, Åk) Utan att vid den tiden ana att något i den serie av sju internationella konvent, som började 1922 i Cedar Point i Ohio, hade någon som helst betydelse, när det gällde uppfyllelsen av bibelns profetior, anordnade Sällskapet en femte sammankomst i London i England den 25—31 maj 1926. Konventlokal var Alexandra Palace, men för söndagens offentliga föredrag hade man hyrt den stora konsertlokalen Royal Albert Hall. Denna var fylld till sista plats elva minuter efter det att dörrarna hade öppnats.a Sällskapets president talade till den väldiga åhörarskaran över ämnet ”Varför världsmakterna vackla — Räddningen”. Detta föredrag återgavs oavkortat följande dag i Londontidningen The Daily News, som vid den tiden hade en upplaga om 800.000 exemplar. Som avslutning på föredraget framlades en resolution kallad ”Ett vittnesbörd”, som senare trycktes i en traktat, vilken spreds över hela världen till ett antal av femtio millioner exemplar.b Brittiska imperiets upplösning och fall förutsades, och likaledes uttalades förkastelsedomen över Nationernas förbund. De anklagelser som framfördes väckte anskri inte bara i Storbritannien utan över hela världen. Än i denna dag påminner man stundom Jehovas vittnen om att det var de som år 1926 sade att London var ”vilddjurets tron”. (Upp. 16:10) Detta år började man också med tillbyggnader vid Betelhemmet och tryckeriet i Brooklyn, vilka behövde utvidgas.c

Det sjätte stora konventet under denna period, då Guds domar kungjordes, hölls i Toronto i Kanada den 18—25 juli 1927. Sammankomsten besöktes varje dag av 8.000 personer, och det offentliga föredraget på söndagen, konventets höjdpunkt, samlade en synlig åhörarskara om 15.000 personer. Förutom dessa kunde man — för första gången vid en av Vakttornet anordnad sammankomst — till åhörarskaran räkna en väldig osynlig internationell skara radiolyssnare, som var förenade med konventet genom den (dittills) största kedjan av radiostationer — 53 stycken —, vilka radiobolaget National Broadcasting Company i Förenta staterna sammankopplade just för denna utsändning. Ämnet för föredraget var ”Frihet för Folken”.d I anslutning till föredraget antog konventet en resolution, som riktade sig ”Till kristenhetens folk” och som senare publicerades i en småskrift med titeln Frihet för Folken, vilken spreds bland allmänheten (i Amerika) mot ett bidrag av fem cent under en särskild kampanj följande oktober.e För att kristenhetens folk skulle få del av denna betydelsefulla kungörelse, delades 1.898.796 sådana skrifter ut. (En svensk upplaga kom ut i början av mars 1928, och ett antal av 120.000 exemplar spreds under en särskild kampanj 18 mars—15 april mot ett bidrag av tio öre.)f Antalet av dem som var närvarande vid Åminnelsen på våren detta år, 1927, var 88.544 över hela världen, men av dessa deltog endast 18.602 aktivt i att från hus till hus förkunna om Riket.g

I Detroit i Michigan hölls, från den 30 juli till den 6 augusti 1928, det sjunde och slutliga konventet i denna serie av internationella sammankomster. Tolv tusen personer var närvarande. Konventets höjdpunkt var domare Rutherfords offentliga föredrag på söndagen, som sändes ut över hela världen genom av Vakttornet ordnad telefonförbindelse med 106 radiostationer. Ämnet var ”En härskare åt folken”. Vid slutet av föredraget antog de närvarande med entusiasm en resolution som gav kraftigt genljud och utgjorde en ”Förklaring emot Satan och för Jehova”.h Föredraget tillsammans med resolutionen kom ut i tryck i småskriften Folkens Vän, som senare spreds till ett antal av 5.400.000 inom och utom Förenta staterna.i Vid denna sammankomst kom boken Framtidens regering (eng. uppl.) ut, som förfäktade Jehovas teokratiska styrelsesätt och avslöjade det bedrägliga hos denna gamla världs regeringar och visade att de var dömda till undergång. Det vittnesbörd som avgavs under detta år, 1928, var något fantastiskt, och den reaktion som det framkallade hos den avfälliga religionens utövare var mycket märkbar.

Jehovas vittnen var således modiga och energiska och fulla med kraft, när det gällde att återställa den sanna tillbedjan. De inte endast renade sig i andlig måtto och fogade sitt tänkesätt i bibliska ting efter Jehovas sätt att tänka, utan bland dem började också nya anordningar för organisationens verksamhet att utveckla sig under den osynlige konungens, Kristi Jesu, ledning. I början av år 1927 började de i Amerika att mot bidrag till tryckningskostnaderna sprida inbundna böcker och småskrifter från hus till hus på söndagarna. (Se Vakttornet, 1 juni 1927, sid. 176, och 15 oktober 1927, sid. 320.) Om prästerskapet i någon mån kände Sällskapet Vakttornets energiska medarbetares verksamhet besvärande under de första åren på 1900-talet, så var detta ingenting jämfört med den storm, som nu efter 1922 brakade lös mot prästerskapet genom att Jehovas tillkännagivna domar kungjordes över hela jorden, denna lavin, som svepte fram mot dem dag och natt och som offentligen såväl som man och man emellan avslöjade deras falska läror och deras skändliga avfällighet. Det kungjordes nu, att kristenheten var domfälld, var befunnen för lätt, förkastad av Jehova och väntade sin tillintetgörelse. På ett kärleksfullt sätt understödde Jehova sin lilla skara av trogna vittnen och höll dem uppe under det att de drog fram genom mänsklighetens upprörda hav för att utföra sitt uppdrag att kungöra Jehovas förut nedskrivna domar. Tappert fortsatte de arbetet med att återställa den sanna tillbedjan på jorden på teokratiskt, apostoliskt vis.

Medan Jehovas folk från 1922 till 1928 energiskt ansträngde sig att utföra sitt av Gud givna uppdrag att förkunna ”en hämndens dag från vår Gud” och tillkännage hans förut nedskrivna domar mot den avfälliga kristenheten, var Satan och hans osynliga medhjälpare samtidigt upptagna med att frambringa maktfaktorer, vilka var ämnade att slutligen börja krig mot dem som håller Jehovas bud och att — efter 1928 — om möjligt åter krossa dem. Detta ledde till en den väldigaste kraftmätning, i vilken Jehovas kämpande vittnen klart bevisade sig vara sanna förkämpar för friheten att tillbedja Gud. Sedan Uppenbarelseboken omtalat den period då vittnena blev återupprättade (under de 1.290 dagarna från 1919 till 1922), följer i samma bok en annan profetisk utsaga: ”Och ormen [Satan] sprutade ur sin mun ut vatten [fascist- och nazistgrupper och grupper av Katolsk aktion, sådana som ”Christian Front” i Amerika] likt en flod efter kvinnan [representerad av de organiserade smorda vittnena på jorden], för att hon av floden skulle föras bort till sin död. Men jorden [demokratiska regeringars styresmän med sinne för rättvisa] kom kvinnan till hjälp [gav vittnena beskydd och seger vid domstolarna i vad det gällde deras sätt att tillbedja Gud], och jorden öppnade sin mun och uppslukade [i ett fullständigt nederlag vid slutet av andra världskriget genom de demokratiska makterna] floden [fascismen, nazismen och ”Christian Front”] som draken hade sprutat ut ur sin mun.” — Upp. 12:15, 16, NW.

Just vid den angivna tiden frambragte Satan — och hans företag understöddes genom en väldig propaganda — dessa nya maktfaktorer, som snabbt vann allt större makt, varigenom den demokratiska världen, kristenheten, hotades. Är 1919 bildade Benito Mussolini sitt fascistparti, som snabbt tillväxte, så att han år 1922 kunde iscensätta marschen mot Rom för att så upprätta sin fascistiska diktatur över hela Italien. År 1929 undertecknades Lateranfördragen mellan den romersk-katolska kyrkan och Mussolinis regering, genom vilka programmet för samverkan mellan Vatikanen och den nya, totalitära statsmakten blev fullständigt.j Det var också år 1919 som Adolf Hitler bildade sitt nationalsocialistiska parti i Tyskland, varefter han år 1923 misslyckades i sitt försök att vinna politisk makt genom den s. k. Munchenkuppen. Tack vare intriger från tyskt katolskt håll blev Hitler dock Tysklands rikskansler den 30 januari 1933. Omedelbart samma år började genom kardinal Pacelli (som sex år senare kröntes såsom påve Pius XII) underhandlingar om ett konkordat, och detta undertecknades ofördröj ligen av representanter för Hitlerregeringen och för Vatikanen.k

Det var också i början av 1920-talet som Katolsk aktion, med sitt stora antal olika halvt religiösa grupper, blev djärvt organiserad och ”framknuffad” i olika länder, för att med romersk-katolska idéer påverka de sociala och politiska strävandena. Många sådana grupper var verksamma i Förenta staterna efter 1921. En av dem, en fascistliknande rörelse kallad ”Christian Front”, hade som sin ledare under 1930-talet en katolsk präst från Detroit (Michigan), ”Fader” Coughlin, och räknade omkring 15.000.000 medlemmar.l Alla dessa grupper och rörelser, som var spridda utöver hela världen och tog sina direktiv från Vatikanen, övade våld i lagens namn, i det de uppviglade pöbeln mot Jehovas vittnen och fick dem satta i fängelse, därför att vittnena, lika orubbligt som någonsin forna tiders Daniel, vägrade att kompromissa, när det gällde deras frihet att tillbedja den levande Guden i lydnad för hans skrivna bud och befallningar. — Dan. 6:16—18.

År 1928 hade Jehovas folks församlingar, som var organiserade för tjänst, nått det stadium i sin utveckling, då de erkände att söndagen är den lämpligaste dagen att använda till att predika om Jehovas rike från hus till hus.a Under många år hade frivillig tjänst utförts regelbundet på söndagarna, i det att man på söndagsmorgnarna hade delat ut traktater fritt till folk som kom från kyrkan eller hade stuckit in dem genom dörrspringan i husen. Men vittnena hade inte regelbundet predikat på söndagarna genom att tala med folk vid dörrarna. Omedelbart sökte man med lagens hjälp hindra detta utvidgade arbete på söndagarna, och år 1928 gjordes de första arresteringarna, i South Amboy i New Jersey, av söndagspredikande vittnen för Jehova. Med dessa arresteringar började det tio år långa ”slaget om New Jersey”, vilket snart spred sig till Connecticut, Pennsylvanien och andra stater, där grupper tillhörande Katolsk aktion försökte öva våld i lagens namn genom att göra bruk av varje lagligt medel de kunde finna på för att sätta stopp för det växande offentliga vittnandet, som leddes av Sällskapet Vakttornet. Just i rätt tid kom det nya sanningsljuset över ämnet den ”maktägande överheten”, vilket behandlades i The Watch Tower den 1 och 15 juni 1929 (på svenska 1 och 15 augusti samma år). Där påvisades klart och tydligt att Jehova Gud och Kristus Jesus är de sanna ”överordnade myndigheterna” som man måste lyda.b (Rom. 13:1, NW) Denna nya insikt gav vittnena kampiver och uppfordrade dem till att hålla stånd i anloppet mot dem i denna kamp vid domstolarna, som gällde deras frihet att tillbedja Gud.

I den kamp som stundade under 1930-talet kom Sällskapets omfattande användning av radion att inta en framskjuten plats. Radion såsom ett av den moderna tidens meddelelsemedel hade börjat utnyttjas 1920. I likhet med de första kristna vittnena i det första århundradet, vilka utan dröjsmål började begagna ”uppfinningen” att framställa codexar, handskrivna böcker med blad och pärmar, för att sprida Jehovas skrivna ord, såg våra dagars vittnen snart att radion kunde bli ett underbart medel, varigenom man över hela jorden muntligen kunde sprida kungörelsen om Jehovas förut nedskrivna domar. Det första av Sällskapets offentliga föredrag som sändes ut i radio blev verkliga pressnyheter, och meddelandet därom fick fetstilsrubriker. Tidningen Record i Philadelphia (Pennsylvanien) hade följande att säga den 17 april 1922:

Radion förtäljer för världen att tusenårsriket är för handen. Domare Rutherfords föredrag radieras från Metropolitan Opera House. Talar i sändare. Budskapet överförs medelst en många kilometer lång Belltelefonledning till Howletts Station [WGL].c

Kort härefter, mot slutet av 1922, inköpte Sällskapet en tomt på ön Staten Island, som tillhör staden New York, och här började uppförandet av Sällskapets första radiostation. Sedan den blivit färdigbyggd och av myndigheterna erhållit utsändningstillstånd såsom radiostation WBBR med en sändareffekt om 500 watt, skedde den första officiella utsändningen på söndagskvällen den 24 februari 1924, då domare Rutherford höll invigningstalet över ämnet ”Radion och Guds profetior”.d Under mer än trettio år har nu denna station, som inte drivs i affärssyfte och som förmedlar undervisning, oavbrutet sänt ut Rikets budskap och nått stora skaror av tacksamma lyssnare. Dess nuvarande studiolokaler finns i Betelhemmet vid 124 Columbia Heights i Brooklyn, New York.e Dess moderna ståltorn med sin antenn för riktad utsändning och dess 5.000-wattsändare finns på det område på Staten Island, där stationen ursprungligen var förlagd, vid ”Watchtower”.

(Fortsättning följer.)

[Fotnot]