”Den kärlek du först hade”

”Jag [har] detta emot dig, att du har övergett den kärlek du först hade. Påminn dig därför varifrån du har fallit, och ändra sinne.” — UPPENBARELSEBOKEN 2:4, 5.

1, 2. a) Vilka förmanande ord riktade Jesus till församlingen i Efesus? b) Vilken reaktion kan dessa ord ha framkallat?

ÄR DU ett Jehovas vittne med många års trogen tjänst bakom dig? Om du är det, hur skulle du då känna det, om någon som du respekterade mycket talade till dig på ovan nämnda sätt? Skulle du känna dig kränkt? Eller skulle du tänka att han hade misstagit sig och talade till fel person?

² För närmare 1.900 år sedan riktades dessa ord till församlingen, eller ecclesian, i Efesus i Mindre Asien, och det var ingen mindre än den uppståndne Jesus Kristus som kom med detta budskap till den. Hans ord måste ha kommit som en chock för dem. Dessa kristna i Efesus hade visat uthållighet i Jesu namn och hade motstått avfällingars inflytande i mer än 40 år. (Apostlagärningarna 18:18, 19; Efesierna 1:1, 2) ”Jag känner dina gärningar”, sade Jesus, ”och din möda och uthållighet, och jag vet att du inte kan tåla onda människor och att du sätter dem på prov som säger att de är apostlar men inte är det, och du har funnit att de är lögnare.” (Uppenbarelseboken 2:2) De var fortfarande som vi säger ”i sanningen”. Vad var då problemet?

3. Vad var problemet med de kristna i Efesus?

³ De hade förlorat den kärlek som de en gång haft. De tjänade inte längre Jehova med samma innerliga kristna kärlek som de från början haft. Som ett resultat av detta hade de saktat farten. Därför sade Jesus följande varnande ord till dem: ”Påminn dig ... varifrån du har fallit, och ändra sinne och gör de förra gärningarna.” — Uppenbarelseboken 2:5.

4. Vilken varnande lärdom kan vi dra av det som hände efesierna?

⁴ Jehovas nutida tjänare kan ta detta som ett varnande exempel. Det är uppenbart att även de som under lång tid varit verksamma som kristna kan svalna. På ytan kan de fortfarande verka starka, men innerst inne kan de ha förlorat den djupa kärlek som de en gång hade till Jehova. I ett brev till de kristna i Korint sade Paulus varnande: ”Må den som menar att han står se till att han inte faller.” (1 Korintierna 10:12) För att vi skall få hjälp i detta avseende skall vi se hur efesierna fick sin kärlek och hur de fick hjälp att bevara den.

Kristendomen i Efesus

5, 6. När och hur började de goda nyheterna predikas i Efesus?

⁵ Under det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen var staden Efesus en rik, livlig storstad och utgjorde centrum för dyrkan av den hedniska gudinnan Artemis (eller Diana), en gudsdyrkan som rönte stor framgång där. Första gången man kunde höra läran om Jesus som Jehovas Messias eller Smorde predikas där var senast år 52 v.t., då Paulus kom dit från Korint tillsammans med det äkta paret Akvila och Priscilla. Paulus för sin del kunde inte stanna kvar där, men det kunde Akvila och Priscilla. När en framstående talare, Apollos, började undervisa där ”helt korrekt” om Jesus, hjälpte detta kristna par honom att rätta till de bristande kunskaper han hade om dopet. Apollos fortsatte och blev en nitisk arbetare i församlingen under det första århundradet. — Apostlagärningarna 18:24—28.

⁶ Några månader senare återvände Paulus till Efesus och fann då en grupp på omkring 12 lärjungar som hade blivit döpta med Johannes’ dop. Sedan de gett ett gynnsamt gensvar på Paulus’ ord, blev de omdöpta. Därefter predikade han i tre månader i synagogan. Men när flertalet judar inte gav gensvar, flyttade Paulus och de nya lärjungarna över till hörsalen i Tyrannus’ skola, där han började ge dagliga föreläsningar. — Apostlagärningarna 19:8—10.

7, 8. Vilka märkliga händelser kännetecknade den första tiden då församlingen i Efesus växte till?

⁷ Nu började en upplivande tid i Efesus. Jehova utförde mäktiga gärningar i form av helbrägdagörelse genom Paulus. Människor behövde bara vidröra hans kläder för att bli friska, och ryktet om vad han predikade spred sig i hela trakten. (Apostlagärningarna 19:11—17) I ett brev, som Paulus skrev vid den tidpunkten, sade han följande till församlingen i Korint på andra sidan Egeiska havet: ”Jag stannar kvar i Efesus ända till pingsten; ty en stor dörr som leder till verksamhet har öppnats för mig, men det finns många motståndare.” — 1 Korintierna 16:8, 9.

⁸ Paulus stannade i Efesus i mer än två år. Många lärde känna den ovanliga kärlek som Jehova hade visat genom att sända sin enfödde Son för att de som utövar tro på honom skulle kunna få evigt liv. De tog emot sanningen, och den kärlek de visade Jehova och hans Son var stark. De som tidigare hade sysslat med magiska konster ”samlade ihop sina böcker och brände upp dem inför alla. Och man räknade ihop deras värde och fann dem värda femtio tusen bitar silver. Således fortsatte Jehovas ord att på ett mäktigt sätt växa till och visa sig överlägset.” (Apostlagärningarna 19:19, 20) Tänk vilket enormt vittnesbörd detta måste ha blivit!

9. Hur blev intensiteten i den nya församlingens kärlek satt på prov?

⁹ Det dröjde inte länge förrän intensiteten i efesiernas kärlek sattes på prov. I Efesus fanns det många silversmeder som gjorde sig stora förtjänster på att göra Artemistempel av silver. En av dem, Demetrius, såg den unga kristna församlingen som ett hot mot deras levebröd och höll därför ett tal till de andra silversmederna och provocerade därmed fram ett upplopp. De kristnas liv var i fara ända till dess stadens skrivare lugnade ner pöbelhopen. (Apostlagärningarna 19:23—41) Det måste ha förekommit liknande provsättningar som inte nedtecknats i bibeln, eftersom Paulus nämnde att han hade ”stridit med vilddjur i Efesus”. (1 Korintierna 15:32) Den innerliga kärlek som efesierna hyste till Jehova hjälpte dem i alla fall att uthärda.

10. Hur försökte Paulus därnäst uppmuntra de äldste i Efesus?

¹⁰ Till sist lämnade Paulus Efesus. Men när han år 56 v.t. var på väg till Jerusalem stannade han till i Miletus, bara 48 kilometer från Efesus. Han sammankallade då de äldste i Efesus till ett möte och uppmanade dem att följa hans exempel och vara herdar för Guds hjord som var i deras vård. Han varnade dem särskilt för de ”förtryckande vargar” som skulle uppstå mitt ibland dem och skulle vilseleda lärjungarna. Han uppenbarade också för dem att han troligen aldrig mer skulle få se dem ansikte mot ansikte. Därför blev det ”en hel del gråt bland allesammans, och de föll Paulus om halsen och kysste honom ömt”. — Apostlagärningarna 20:17—38.

11. Vad fick Paulus höra om efesierna medan han var i Rom?

¹¹ När Paulus kom till Jerusalem blev han arresterad och blev till sist sänd till Rom som fånge. Där gick hans tankar återigen till hans bröder i Efesus, och han skrev det brev i bibeln som betitlas ”Till efesierna”. Kärleken till Jehova och hans Son var vid den tidpunkten fortfarande stark bland de kristna i Efesus, eftersom Paulus kunde säga till dem: ”Sedan jag har hört om den tro ni har på Herren Jesus och gentemot alla de heliga, upphör [inte heller jag] med att tacka Gud för er.” — Efesierna 1:15—17.

12. Vilka råd, som skulle ha hjälpt efesierna att bevara sin första kärlek, skrev Paulus från Rom?

¹² I sitt brev gav Paulus dem fina råd som var avsedda att hjälpa dem att hålla sin kärlek levande. Han påminde dem om att de levde under onda dagar och att de därför borde ”köpa den lägliga tiden” och inte låta andra ting tränga ut deras önskan att göra Guds vilja. (Efesierna 5:15—17) Paulus påminde också efesierna om att deras verkliga fiender inte var de människor som försökte motstå dem, utan, som han sade: ”Vi har en kamp ... mot de onda andemakterna i det himmelska.” Därför gav han dem en kraftig uppmaning att ta på sig den andliga vapenrustningen och hålla nära kontakt med Gud genom bönen. — Efesierna 6:11—18.

13. Hur var Timoteus i stånd att hjälpa efesierna?

¹³ Paulus skrev sitt brev till efesierna omkring år 60 eller 61 enligt den vanliga tideräkningen. (Efesierna 1:1) Inte lång tid därefter besökte Timoteus Efesus, och medan han var där fick han ett brev från Paulus som vi kallar Första Timoteus. I det uppmuntrade Paulus denne unge man att stanna kvar i Efesus för att ”befalla vissa personer att inte lära ut någon annan lära, att inte heller ägna uppmärksamhet åt osanna historier och åt släktregister, som inte leder fram till något”. (1 Timoteus 1:3, 4) Utan tvivel var Timoteus’ närvaro i staden till hjälp för de flesta kristna i Efesus i fråga om att bevara sin kärlek till Jehova full av nit trots det dåliga inflytandet runt omkring dem.

14. a) Hur hade Jehova styrkt efesierna? b) Vad hände dem trots detta?

¹⁴ Omkring år 65 v.t. skrev Paulus sitt andra brev till Timoteus. I det nämnde han att han hade sänt en annan emissarie eller ett annat sändebud, Tykikus, till Efesus. (2 Timoteus 4:12) Det står ingenting mer om församlingen i Efesus förrän i det budskap Jesus sände till den, det budskap som finns nedtecknat i Uppenbarelseboken. De kristna i Efesus var frukten av aposteln Paulus’ predikande. Det var till stor nytta för dem att de längre fram fick besök av sådana framstående kristna som Timoteus, fick ta emot råd genom ett brev som inspirerats av den heliga anden och fick vara delaktiga i den ”enda kroppen”. (Efesierna 4:4) Men trots detta förlorade de den kärlek som de först hade.

Bestämda råd behövdes

15, 16. a) Varför kan några mena att det inte var annat att vänta än att efesierna skulle förlora något av den innerliga kärlek de först hade haft? b) Var Jesus av samma åsikt?

¹⁵ Några kan mena att det är helt förståeligt att den innerliga kärlek som efesierna först hade i viss mån svalnade. När allt kommer omkring hade det funnits en församling i Efesus i mer än 40 år när Jesus sände sitt budskap genom Johannes. Det fanns utan tvivel många som personligen inte kom ihåg det goda exempel som Akvila och Priscilla utgjorde eller hur ivrigt Apollos predikade. Aposteln Paulus hade varit död i 30 år. Jerusalem hade förstörts omkring 25 år tidigare. Därför kunde man vänta sig att de kristna i Efesus skulle sakta farten, att de skulle förlora sitt nit och sin känsla av brådska.

¹⁶ Men Jesus ursäktade inte en sådan tendens. Andra som hade varit kristna lika länge som efesierna eller längre hade inte förlorat sin första kärlek. Aposteln Johannes, som skrev ner Jesu budskap till efesierna, hade redan varit en efterföljare till Kristus i mer än 20 år, då Paulus kom med de goda nyheterna till Efesus. Dessutom gav de som tillhörde församlingen i Filadelfia starka bevis för att de inte hade förlorat den kärlek de först hade. — Uppenbarelseboken 3:7—11.

17. Vad sade Jesus till de kristna i Efesus?

¹⁷ Jesus var därför inte oresonlig när han så bestämt sade till dessa efesier att de, om de inte ändrade sinne och återuppväckte sin kärlek, troligen skulle bli underkända. Han sade: ”Jag skall flytta ditt lampställ från dess plats, om du inte ändrar sinne.” (Uppenbarelseboken 2:5) Detta var inte så mycket ett hot som en kärleksfull varning till dessa kristna. Han uppmanade dem bara att handla förståndigt för att på så sätt inte gå miste om sina privilegier.

Varför den första kärleken går förlorad

18, 19. a) Vilken nitälskan visade israeliterna sedan de befriats från Egypten? b) Varför förlorade de denna nitälskar?

¹⁸ Varför förlorar människor sin första kärlek till Jehova och sitt nit för att göra hans vilja? Bibeln nämner ingenting om vad som hände efesierna. Men det finns andra exempel i bibeln som visar vad som hänt i liknande fall. Tänk på israeliterna som leddes ut ur Egypten av Mose. När de som Guds befriade folk hade fått bevittna Jehovas mäktiga gärningar, som nådde sin kulmen i och med att Farao och hans härar tillintetgjordes i Röda havet, var de mycket entusiastiska. ”Vem bland gudarna är lik dig, O Jehova?” sjöng de hänförda. (2 Moseboken 15:11, NW; Psalm 136:1, 15) Längre fram, när Jehova ingick ett förbund med dem, förklarade de enhälligt: ”Allt vad Jehova har talat är vi villiga att göra och vara lydiga.” — 2 Moseboken 24:7, NW.

¹⁹ Men sinnesstämningen bland israeliterna ändrades snabbt. En tillfällig brist på vatten, brist på variation i kosten, fruktan för kananéerna och andra problem gjorde att de glömde Jehovas mäktiga gärningar och det förbund som han hade ingått med dem. Till och med Egypten, det land där de befunnit sig i slaveri, började verka attraktivt, nu när de befann sig på betryggande avstånd från det! De hade glömt den hårda, grymma behandling som egyptierna utsatte dem för och tänkte bara på ”fisken ... gurkorna, melonerna, purjolöken, rödlöken och vitlöken” som de en gång åt där. — 4 Moseboken 11:5.

20, 21. a) Vilka spännande och intressanta nyheter fick judarna på Cyrus’ tid höra, och hur reagerade de på dem? b) Vad orsakade att deras entusiasm svalnade?

²⁰ Vi kan också påminna oss judarna som kom tillbaka från den babyloniska fångenskapen år 537 f.v.t. Föreställ dig vilken hög stämning det måste ha rått bland dem, då de hörde Cyrus’ kungörelse: ”Jehova ... har själv uppdragit åt mig att bygga honom ett hus i Jerusalem, som är i Juda. Vemhelst som finns ibland er av allt hans folk, må hans Gud bevisa sig vara med honom. Må han så dra upp till Jerusalem, som är i Juda’, och åter bygga upp Jehovas, Israels Guds, hus.” (Esra 1:2, 3, NW) Tiotusentals av dem gav ett gynnsamt gensvar, och glädjen var stor när grunden till det nya templet slutligen hade lagts. — Esra 2:64; 3:10—13.

²¹ Men denna entusiasm svalnade fort. Deras ovänner till grannar protesterade och ordnade så att det kom ett officiellt påbud om att tempelbygget skulle stoppas. (Esra, kapitel 4) Judarna började då bygga vackra hus åt sig själva. (Haggai 1:4) Naturligtvis tyckte de att de fortfarande utövade den judiska religionen. De hade inte övergett sin tro. Men de hade förlorat den innerliga kärlek som de tidigare haft till Jehova och den sanna tillbedjans intressen. De tyckte utan tvivel att de var balanserade eller resonliga i det som de gjorde. Men Jehova var inte av samma åsikt. Han sände profeterna Haggai och Sakarja för att väcka upp deras nit och uppmuntra dem att fullborda byggandet av Jehovas hus. — Esra 5:1, 2.

22, 23. a) Vad kan orsaka att några kristna i vår tid förlorat den kärlek de först hade? b) Vilka frågor skall vi härnäst begrunda?

²² Någonting liknande kan hända kristna i vår tid. De dagliga problemen som hör samman med att leva i en icke-kristen värld kan fördunkla deras glädje. Med tiden kan nyhetens behag upphöra när det gäller sanningen. Det kan till och med hända att en kristen börjar se längtande på den så kallade frihet, ansvarslöshet, som världens människor har, något som kan inträffa till följd av att tiden raderar ut minnet av hur det var att vara i världen. (Efesierna 2:11, 12) Eller också kan de kristna brytas ner av den attityd som människor runt omkring dem visar. De kan utveckla den tanken att det är mer förnuftigt att ta det lite lugnare i Guds tjänst, att sakta farten något. — Jeremia 17:9.

²³ Någonting sådant måste ha hänt de kristna i Efesus, men Jesus menade med all tydlighet att de kunde återfå sin andliga hälsa. De hade i själva verket redan fått många goda råd genom aposteln Paulus, råd som, om de bara tillämpades, skulle kunna hjälpa dem att återfå den kärlek de först hade. Vad var det för värdefulla råd de fick? Och kan de hjälpa oss att bevara vår första kärlek i vår tid? Vi skall ta upp dessa frågor i nästa artikel.

Kan du påminna dig —

□ Vilket problem som existerade i församlingen i Efesus?

□ Vilken hjälp Jehova hade gett dem?

□ Varför israeliterna på Mose tid förlorade sin nitälskan?

□ Vad det var som orsakade att israeliterna på Esras tid förlorade sin entusiasm?

□ Vad som kan leda till att vi förlorar den kärlek vi först hade?

[Bild på sidan 13]

Medlemmar av församlingen i Efesus övergav den kärlek de först hade — kanske på grund av en materialistisk inställning

[Bild på sidan 16]

Haggai frågade judarna: ”Är då tiden kommen för er att själva bo i panelade hus, medan detta [Guds] hus ligger öde?”