Sällskapet Vakttornet i Guds uppsåt
Jehovas vittnens internationella sammankomst som hölls i New York sommaren 1958 har riktat mångas blickar mot Sällskapet Vakttornet. Vad är detta sällskaps ursprung, karaktär och syfte?
DEN tidskrift ni läser i nu är Sällskapet Vakttornets officiella organ. Sällskapets inställning och handlingssätt bygger på fyra grundläggande premisser: 1) att det finns ett högsta Väsende, som är himmelens och jordens Skapare och bär namnet Jehova Gud; 2) att bibeln är hans inspirerade och ofelbara ord; 3) att Gud alltid har haft en kanal eller en förbindelseled, varigenom han meddelat sig med människan; 4) att Sällskapet Vakttornet i denna tid brukas av Guds kanal som dess lagenliga redskap. Såsom det framgår av rubriken till denna artikel, skall vi här dryfta de två sista av dessa grundläggande premisser.
Att Gud alltid här på jorden har haft en människa, ett sällskap eller en organisation som tjänat såsom en förbindelseled eller en kanal visar oss bibeln klart och tydligt. Gud underrättade t. ex. i själva begynnelsen Adam om det som var hans vilja med Adam, och Adam gav i sin tur anvisningar åt Eva och sade henne bland annat att Gud befallt att de inte skulle äta av frukten på ett visst träd. Sedan Adam gjort uppror, brukade Gud honom naturligtvis inte på detta sätt. — 1 Mos., kap. 2 och 3.
Abel underrättade utan tvivel dem som han kom i beröring med om det rätta sättet att tillbedja Gud; han gjorde detta åtminstone genom sitt exempel, om inte också genom sin muns ord. Efter honom kom Enok (Hanok), som profeterade om en kommande dom, såsom Jesu lärjunge Judas säger oss i vers 14. Så kom Noa, som inte bara byggde en väldig ark eller kista utan också verkade såsom en ”rättfärdighetens förkunnare” och varnade det brottsliga släktet på hans tid för den stundande floden. Många år senare brukade Jehova Gud Abraham, Isak och Jakob såsom sina språkrör. Under många århundraden tjänade Israels nation, och särskilt vissa profeter, Guds uppsåt genom att till människorna förmedla kunskap om Gud och om hans vilja med dem. Mose sade ju till sitt folk: ”Vilket annat stort folk finnes, som har stadgar och rätter så rättfärdiga som hela denna lag, vilken jag i dag förelägger eder?” — 2 Petr. 2:5; 5 Mos. 4:8.
Sedan Jesus, Guds Son, blivit döpt i Jordan, började han tjäna såsom sin Faders kanal eller förbindelseled, som befordrade Guds budskap till människorna. Så sade han: ”Jag talar dessa ting alldeles så som Fadern har lärt mig.” ”Därtill har jag kommit i världen, att jag skall vittna för sanningen.” — Joh. 8:28, NW; 18:37.
När Jesus hade fullbordat sitt verk såsom en mänsklig förbindelseled, for han upp till himmelen, och vid pingsten utgöt han Guds heliga ande över sina väntande efterföljare. Från den tiden tjänade hans apostlar och vissa äldre män i den kristna församlingen i Jerusalem såsom en kanal, en förbindelseled, och tillika såsom en styrande krets, för Kristi efterföljare. Så skedde det, att när vissa frågor uppstod, t. ex. om hedningar skulle omskäras och om det var tillåtet att äta kött som offrats åt en avgud, sökte Paulus och andra kristna råd hos denna styrande krets i Jerusalem. Sedan dessa män förvissat sig om Guds vilja beträffande dessa frågor, underrättade de de olika församlingarna medelst brev, som Paulus och andra förde med sig. Det ligger i öppen dag att här var en skara kristna som tjänade såsom en kanal eller förbindelseled till människorna och i synnerhet till de kristna församlingarna; men den tog inte Guds ords plats, utan hjälpte människor att förstå och tillämpa ordet. — Apg. 15:1—35.
I förbigående kan det påpekas, att alla dessa i sin ställning som Jehova Guds representanter var vittnen för honom, såsom Paulus så tydligt visar i Hebréerna 11:1—12:2. Skriften visar dessutom att Gud aldrig någonsin har brukat mer än en enda kanal, ett enda språkrör (antingen en enda människa eller en skara människor som tjänat i enhet och endräkt såsom ett) till att förmedla hans budskap till människorna. — 2 Mos. 19:5,6; Ps. 147:20; Am. 3:2; Joh. 14:6.
Hur är det i vår tid?
Det är bara förnuftigt att vänta att Gud också i vår tid skulle ha en kanal eller förbindelseled, i all synnerhet eftersom hans ord visar att den tid är nära, då den stora universella stridsfrågan mellan Jehova Gud och Satan skall avgöras, den fråga som Satan väckte genom sitt uppror i Eden och som kan formuleras så: Vem är den högste? Jehova Gud kunde visserligen ha avgjort denna stridsfråga genast genom att förgöra Satan och hans anhang, men eftersom denna fråga också berörde människans förmåga att bevara sin ostrafflighet och för sitt eget namns skull, har Gud uppskjutit stridsfrågans avgörande, såsom han också sade till Farao på Mose tid. Men vid den av honom själv fastställda tiden måste Jehova gripa till handling för att avlägsna alla tvivel om att han är den Högste, Suveränen, som är allsmäktig och fullkomlig i kärlek. Denna fastställda tid kommer att bli Harmageddon, ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. — Upp. 16:14, 16, NW; 2 Mos. 9:16.
Jehova Guds uppsåt kräver därför en kanal i denna tid, förmedelst vilken alla Guds fiender kan underrättas om att Harmageddon stundar; i annat fall kan de inte, då striden bryter ut, veta varför så sker. Denna kanal behövs också för att varna alla människor av en god vilja gentemot Gud, så att de kan följa en livsbevarande kurs, såsom Noa och hans familj gjorde. Till dessa går nu maningen ut: ”Söken Jehova, alla I ödmjuke på jorden, som haven hållit hans stadgar; söken rättfärdighet, söken ödmjukhet; kanhända skolen I bliva dolda på Jehovas vredes dag.” — Sef. 2:3, AS.
Jesus angav rentav i sin stora profetia om denna onda gamla världs ände att Gud skulle ha en kanal, en förbindelseled, i denna tid, som han skulle bruka till att avge denna varning: ”Vem är i verkligheten den trogne och omdömesgille slaven, som hans husbonde har satt över sitt tjänstefolk till att giva dem deras mat i rätt tid? Lycklig är den slaven, om hans husbonde, när han kommer, finner honom göra så. Jag säger eder i sanning: Han skall sätta honom över alla sina tillhörigheter.” — Matt. 24:45—47, NW.
Är Sällskapet Vakttornet den ”trogne och omdömesgille slaven”? Nej, det är rätt och slätt en organisation, ett lagligt redskap som ”slaven” brukar. Vem är då ”slaven”? Det är inte bara en enda person utan den förenade skaran av överlämnade, smorda Kristi Jesu efterföljare, som följer honom tätt i spåren och kallas för ”de återstående av hennes säd, som hålla Guds bud och hava arbetet att bära vittnesbörd om Jesus”. — Upp. 12:17, NW.
Sällskapets historia och karaktär
”O Herre, jag står beständigt i vakttornet om dagen och håller ut på min vakt nätterna igenom.” (Jes. 21:8, AS) Här finner vi den skriftenliga grundvalen för Sällskapets namn. Och namnet är sannerligen välfunnet, ty Sällskapet tjänar verkligen som en ”väktare” i ett vakttorn och förkunnar för alla och envar Jehovas uppsåt. (Jes. 21:11; se omslaget till The Watch Tower fram till 15 december 1938.) Sällskapets syfte angavs i dess ursprungliga stadgar vara, bland annat, ”att sprida bibelns sanningar på olika språk genom att ge ut traktater, ströskrifter ... och genom att vidtaga andra lagliga åtgärder, som Sällskapets behörigen konstituerade styrelse kommer att finna ändamålsenliga”.
Detta sällskap bildades redan år 1872, då en helt liten skara uppriktiga kristna började träffa samman till bibelstudier i en förstad till Pittsburgh i Pennsylvanien i USA. Eftersom de ville frigöra sig från alla av människor uppfunna trosbekännelser och ha bibeln allena såsom sin vägvisare, fann de det nödvändigt att avskilja sig från de olika religiösa samfund som de tillhörde. Allteftersom de fortsatte sina studier, tillväxte de i kunskap och insikt i Guds ord, och allteftersom de talade med andra om det som de hade lärt, växte deras antal. För att uppnå större effektivitet organiserade de ett bibelsällskap år 1881, vilket blev lagligen inregistrerat år 1884. År 1909 flyttade Sällskapet till Brooklyn i New York, för att man bättre skulle kunna ta vara på intresset i andra länder. Nu leder Sällskapet predikoverksamheten i 175 länder och har avdelningsexpeditioner i 85 länder.
De 175 länderna är fördelade på zoner, och alltefter landets storlek och antalet förkunnade inom det delas varje land, där en expedition är inrättad, upp i områden, som i sin tur är uppdelade i kretsar. Vanligen är det omkring tjugo församlingar som bildar en krets; varje församling, återigen, har alltefter församlingens storlek ett större eller mindre antal studiegrupper, som samlas i enskilda hem, vilka också tjänar såsom samlingsplatser för tjänst på fältet. Varje församling har en tillsyningsman och ett antal biträdande tjänare, som har uppsikt över olika detaljer, däribland verksamheten vid samlingsplatserna för tjänst. Alla dessa förordnas av Sällskapet, såsom fallet också är med zon-, lands-, områdes- och kretstjänarna. Kretstjänarna besöker varje församling i kretsen två gånger om året för att undervisa och uppmuntra förkunnarna i församlingen, för att ge Sällskapet en rapport om församlingens andliga tillstånd och för att göra förslag angående verksamheten.
I varje församling hålls fem möten varje vecka, vid vilka det ges biblisk undervisning och övning i förkunnarvärvet. Förkunnarna samlas också flera gånger i veckan för att ta del i tjänsten på fältet. Hela verksamheten understöds genom frivilliga bidrag; kollekt tas aldrig upp.
Hur det tjänar Guds uppsåt I denna tid De verkliga förhållandena visar att Jehova Gud brukar Sällskapet Vakttornet för’ att kungöra fakta om hans namns hävdande och förhärligande, om Harmageddon och om hans upprättade rike, som alla kristna har bedit om. Varje församling av hans vittnen får ett distrikt anvisat åt sig, för vilket församlingen har ansvar. De som är i stånd härtill ordnar sina angelägenheter så att de kan utföra heltidstjänst såsom pionjärförkunnare eller såsom missionärer i främmande land. Sällskapet bereder undervisning åt sådana missionärer vid Vakttornets Bibelskola Gilead.
Till hjälp för alla dessa Ordets förkunnare utger Sällskapet biblar, läroböcker, tidskrifter, småskrifter och traktater. Till skillnad från andra bibelsällskap lägger det emellertid vikt vid bibelstudiehjälpredorna, eftersom flertalet bland människorna har biblar och det som de bäst behöver därför inte är ännu en bibel utan en hjälpreda till att förstå den bibel som de redan har. En av dessa läroböcker, ”Låt Gud vara sannfärdig”, har tryckts och givits ut i 16 millioner exemplar på 48 olika språk. Såsom det framgår av denna tidskrifts andrasida, har Vakttornet en samlad upplaga om 3,6 millioner exemplar på 53 språk. Dess följeslagare, tidskriften Vakna!, har en samlad upplaga om 2,85 millioner exemplar på 19 språk.
Dessa kristna Ordets förkunnare och vittnen för Jehova följer apostlarnas exempel och går ”från hus till hus” och söker efter dem som är ”medvetna om sitt andliga behov”. När de finner sådana människor, gör de återbesök och strävar efter att sätta i gång ett bibelstudium i hemmet, som de sedan leder varje vecka. Om de lyckas väl, fortsätter de detta studium — inte endast till dess den de studerar med överlämnar sig till att göra Guds vilja, utan till dess han inte längre behöver denna hjälp. Alla dessa Ordets förkunnare får antingen ta emot övning eller ge övning åt andra. Bland dem råder ingen uppdelning i präster och lekman, och inga äretitlar ges åt någon. Alla går framåt från att ha varit lärjungar till att bli Ordets förkunnare, som kan bistå andra. — Apg. 20:20; Matt. 5:3; NW; 23:8.
Under Sällskapet Vakttornets ledning brukar dessa förkunnare ”predika ordet” också i livligt trafikerade gathörn och i affärskvarter. De håller bibliska föredrag i sina Rikets salar, i offentliga hörsalar, i parker och på andra offentliga platser. Sällskapet uppmuntrar också sina representanter att ta alla andra lovliga, effektiva medel i bruk, som kan stå till buds, såsom pressen, radion och televisionen. Och framför allt anordnar det sammankomster: krets- och områdessammankomster, landskonvent och internationella sammankomster. Den största och senaste av dessa hölls 27 juli–3 augusti 1958 i New York i USA, och dit kom kristna Ordets förkunnare från 123 olika länder.
På alla dessa sätt tjänar Sällskapet Vakttornet Guds uppsåt såsom ett effektivt lagligt redskap åt Guds överlämnade, smorda tjänare, som utgör Jehova Guds sanna kanal, förbindelseleden för hans meddelanden till människor i denna tid. Som ett resultat av denna verksamhet har ett stort antal fårlika män och kvinnor tagit ståndpunkt för Jehova Gud och för hans konung och rike. Bevis härför finns i Jehovas vittnens årsbok för 1959, som visar att under 1958 deltog ett högsta antal av 798.326 kristna Ordets förkunnare och vittnen för Jehova i predikandet av de goda nyheterna om Riket och att inalles 110 millioner timmar ägnades åt denna verksamhet.
Där Sällskapet Vakttornet är förbjudet utför Jehovas vittnen sitt verk under jorden. Men även under sådana förhållanden lyckas det Sällskapet att på de mest förunderliga sätt förse vittnena med andlig föda, med råd och föreskrifter. Oberoende av om dessa kristna förkunnare verkar ovan eller under jorden, fullgör de likväl sitt uppdrag att predika. De utför detta ”icke genom makt eller genom kraft, utan genom min Ande, säger .. . Jehova”. Med denna andes bistånd skall de fortsätta till dess deras predikoverksamhet är fullgjord, ”till dess att städerna bliva öde och utan någon invånare och husen utan folk”. — Sak. 4:6, AS; Jes. 6:11.