Hur man undgår plågan som drabbar världens ande
”De blevo alla och envar uppfyllda av den heliga anden och talade Guds ord med frimodighet.” — Apg. 4:31, NW.
1. Vad är Jehovas rättsliga beslut beträffande det som skall drabba det stora Babylon, innan det blir tillintetgjort?
DET religiösa stora Babylon har världens ande. Det kommer att bli tillintetgjort liksom det forntida Babylon vid Eufrats strand blev. Guds rättsliga beslut är att det skall drabbas av plågor eller slag från honom, innan det blir tillintetgjort. I forntiden lät han Egypten drabbas av en rad fruktansvärda slag eller plågor, därför att detta forntida världsvälde behandlade hans folk mycket illa. Han sade till Egyptens konung eller Farao, som vägrade att släppa Jehovas folk, att ge dem fria ur orättvist slaveri: ”Denna gång skall jag sända alla mina slag mot ditt hjärta och mot dina tjänare och ditt folk, för det syftet att du må veta att det icke finnes någon lik mig på hela jorden. Ty vid det här laget kunde jag hava räckt ut min hand, för att jag måtte slå dig och ditt folk med pest och för att du måtte bliva utplånad från jorden. Men nu har jag av denna orsak behållit dig i tillvaron: för att visa dig min makt och för att låta mitt namn kungöras på hela jorden.” (2 Mos. 9:13—16, NW) På liknande sätt drabbas den nuvarande tingens ordning av sju plågor.
2. Vad är då dessa sju plågor?
2 Dessa sju plågor är rättsliga slag, de ogynnsamma domsutslag som Jehova Gud låter den nuvarande tingens ordning drabbas av, innan det stora Babylon, den babyloniska religionens världsvälde, blir tillintetgjort. — Upp. 15:5—16:21.
3. a) Hur har det stora Babylon handlat mot folken och konungarna? b) Vad har det fått känna på under några år, och vad kan var och en som läser Vakttornet göra åt detta?
3 Såsom det framgår av aposteln Johannes’ syn, ”sitter” ”kvinnan”, det stora Babylon, förtryckande på folk, skaror och nationer med allehanda språk, och detta med stora kostnader för det stackars vilseledda folket. Hon har också ”konungsligt välde över jordens konungar”. Med dem begår hon religiös otukt genom att blanda religionen med politik för att hålla sig väl med de politiska härskarna och få skydd och stöd av dem. Jämte dem står hon med blodskuld inför Jehova Gud. Under några år har hon nu känt plågorna, de rättsliga slag som Gud har låtit henne drabbas av. Kanske du, som just nu läser det här numret av Vakttornet, har klagat över dessa plågor från Gud och har gjort invändningar mot dem, därför att du tillhör den babyloniska religionens världsvälde. Eftersom plågorna kommer från Gud, den Högste, Jehova, har ingen här på jorden kunnat hindra att ”skålarna” med dessa plågor blivit utgjutna genom hans änglar. Vad kan du då göra åt detta?
4. Vad säger rösten från himmelen att man bör göra, och varför bör man göra detta utan dröjsmål?
4 Du kan göra såsom aposteln Johannes säger: ”Jag hörde en annan röst från himmelen säga: ’Gå ut ur henne, mitt folk, om ni icke vilja vara delaktiga med henne i hennes synder och om ni icke vilja få del av hennes plågor. Ty hennes synder hava hopat sig ända upp till himmelen, och Gud har påmint sig hennes handlingar av orättvisa.’” Hennes slutliga plågor kommer att bli död och sorg och hungersnöd, och hennes död skall innebära att hon blir uppbränd i eld, ”emedan Jehova Gud, som har dömt henne, är stark”. (Upp. 18:4—8, NW) För att kunna undgå de plågor, som nu kommer över henne, och för att kunna undgå att drabbas av de slutliga, tillintetgörande plågorna tillsammans med henne måste du gå ut ur henne. Gör detta utan dröjsmål, ty såsom ”på en och samma dag” skall hennes slutliga plågor medföra fullständig förintelse för henne.
5. Vad innebär det för en och var att ”gå ut ur henne”?
5 Maningen ”gå ut ur henne” innebär att du måste bli en av dem som Gud kallar ”mitt folk”, Jehovas folk. Du måste tillbedja honom, alldeles såsom patriarken Noa gjorde omedelbart efter syndafloden och fortfor med att göra även sedan hans sonsonsson Nimrod hade grundat Babylon med dess falska religion. — 1 Mos. 6:9; 8:18—20; 9:28—10:12.
6, 7. a) Varför kan man fatta mod, när man tänker på att man inte är ensam om att handla så? b) Vad är dessa människor i första hand, och under vilken benämning är de nu kända?
6 Men fatta mod. Hundratusentals gudfruktiga människor har redan lytt denna röst från himmelen och har kommit ut ur det stora Babylon. De vägrar att längre låta det ”sitta” på dem, dvs. behärska dem, utnyttja och förslava dem. I de flesta delarna av jorden finns det sådana människor, som älskar religiös frihet. Vi har fått rapporter från sådana i 194 länder, och de talar och läser 162 olika språk.
7 De har lämnat den babyloniska religionens världsvälde och har börjat dyrka den ende levande och sanne Guden, bibelns Gud, honom som allena bär namnet Jehova. (Ps. 83:19; Jes. 12:2; 26:4) De är kristna, men inte av det slag som kristenheten frambringar. De ser upp till Jesus Kristus och efterliknar honom såsom sin anförare eller ledare, sitt föredöme, eftersom Jesus Kristus är den främste tillbedjaren av Jehova i hans egenskap av Gud. Han bevisade sig vara det ”trogna och sanna vittnet” för Jehova, och således var han den främste i en lång rad av vittnen från den förste martyren, Abel, och fram till vår tideräknings kristna vittnen. (Hebr. 11:4—12:3; Upp. 1:5; 3:14, NW; Joh. 18:37) Dessa gudfruktiga människor, som har kommit ut ur det stora Babylon (kristenheten inbegripen), är nu kända såsom Jehovas kristna vittnen. — Se Jesaja 43:10—12; 44:8 (NW).
8. Beskriv det förhållande, i vilket dessa lydiga står till skålarna med plågor som nu håller på att utgjutas.
8 Ingen enda av de människor, som har lytt befallningen från himmelen och har gått ut ur den babyloniska religionens världsvälde, känner de plågor, som på Jehova Guds befallning drabbar denna tingens ordning, innan det stora Babylon blir tillintetgjort. I själva verket hjälper de till med att utgjuta ”skålarna” med de symboliska plågorna.
9, 10. a) Åt vilka har dessa plågor blivit anförtrodda, och vad vittnar plågorna om? b) Varför utgör de slag för världsligt inställda människor?
9 Enligt den syn, som Johannes fick och som omtalas i Uppenbarelseboken, kapitel 15, är plågorna sju till antalet, och de har blivit anförtrodda åt sju änglar, som kommer ut ur Guds himmelska helgedom eller tempel. I våra dagar, i uppfyllelse av den profetiska synen, uppstår inte de sju plågorna genom att bokstavliga skålar blir utgjutna, och de åstadkommer inte bokstavligen de verkningar, som beskrivs i Uppenbarelseboken 16. Eftersom skålarna sägs vara ”fulla av Guds vrede”, är plågorna yttringar från Gud, som vittnar om hans vrede gentemot de ting, som skålarna med dessa plågor blir utgjutna över. Med dessa plågor avses Guds rättsliga beslut beträffande dessa ting, som han ogillar.
10 Plågorna är ogynnsamma domar, som avslöjar vad dessa onda ting i grund och botten är och hur de i grund och botten ter sig i Guds, domarens, ögon, och hur de människor, som gillar och stöder dessa ting och söker dra nytta av dem, i själva verket blir påverkade från Guds rättsliga ståndpunkt sett. Sådana rättsliga beslut går stick i stäv med den uppfattning av tingen som hela världen av människor har, vilka är vilseledda av ”denna världens härskare”. När Guds rättsliga beslut blir offentligen kungjorda världen runt, blir de fördenskull såsom plågor, slag, för denna världens människor.
11. a) Av vilka måste arbetet med att kungöra Guds rättsliga beslut utföras, och varför? b) Vilka är det som har kungjort dem, enligt vad de faktiska förhållandena utvisar?
11 Eftersom dessa skålar, som var fulla av plågor, var anförtrodda åt sju änglar under Guds befäl, måste kungörandet av dessa rättsliga yttringar av Guds vrede ske under osynlig uppsikt och ledning av heliga himmelska änglar. Dessa änglar materialiserar sig inte i köttsliga kroppar; de kan inte uppfattas av människoögon. Arbetet med att kungöra Guds rättsliga beslut beträffande denna tingens ordning måste fördenskull utföras av Jesu Kristi trogna efterföljare, av sådana som aposteln Johannes på sin tid var ett exempel på. Kungörandet måste omhänderhas av de människor på jorden, åt vilka de himmelska änglarna är ”tjänsteandar” eller ”andar till offentlig tjänst” (NW). (Hebr. 1:13, 14) Välbestyrkta händelser och förhållanden i våra dagar utvisar att de som kungjort dessa beslut är Jehovas kristna vittnen, vilka har lytt Guds befallning och har gått ut ur det stora Babylon!
Skålarna med plågorna blir utgjutna
12. När började dessa låta det budskap ljuda, som svarade mot den första plågan?
12 Låt oss i tankarna gå tillbaka till år 1922. Tag reda på vad som hände det året, så kommer du att få veta att dessa åt Gud överlämnade kristna forskare i bibeln då började låta ett budskap ljuda ut över det organiserade mänskliga samhället, som sökte vinna läkedom och stadga åt sig genom Nationernas förbund. Det var ett budskap från Guds ord, som svarade mot den plåga som den förste ängeln åstadkom i överensstämmelse med Uppenbarelseboken 16:2. Det började frambäras i och med den resolution, som antogs av dessa bibelforskare vid deras internationella sammankomst i Cedar Point i Ohio i USA år 1922, och det fick den verkan som beskrevs i profetian.
13. När och var började de budskap kungöras, som svarade mot de övriga plågorna?
13 Under vart och ett av de därpå följande sex åren hölls det internationella eller allmänna sammankomster — i Los Angeles i Kalifornien (1923), i Columbus i Ohio (1924), i Indianapolis i Indiana (1925), i London i England (1926), i Toronto i provinsen Ontario i Kanada (1927) och i Detroit i Michigan (1928). Vid dessa viktiga sammankomster antogs också frimodigt resolutioner, som skulle spridas i tryck världen runt på många språk. I dessa resolutioner eller i framställningar som var förknippade med dem frambars budskap om Guds domar, som svarade mot de övriga symboliska plågorna, vilkas verkningar beskrivs i Uppenbarelseboken 16:3—21. Dessa resolutioner, inalles sju, jämte likartade underrättelser, som meddelades under dessa år, utgjorde de främsta medlen i arbetet med att sända ut de fullständiga domsbudskapen, och de har inte upphört att ljuda den dag i dag är.
14, 15. a) När gavs det en synnerligen effektiv bekräftelse på dessa plågor? Var skedde det? b) Hur kom det sig att dessa olika sammankomster blev till en fortlöpande sammankomst ”världen runt”?
14 År 1963 har gått till ända. Men under sommaren det året inträffade händelser som synnerligen effektivt bekräftade innehållet i de sju plågobudskapen i Uppenbarelseboken 16, ja, som bokstavligen väckte genljud runt hela vår jord. En rad sammankomster, som var och en kallades Jehovas vittnens sammankomst ”Eviga goda nyheter”, hölls under de tio veckorna från den 30 juni till och med den 8 september. Sammankomstorterna låg i Nordamerika, Europa, Asien och Australien och på öar i Stilla havet både norr och söder om ekvatorn. Den första av sammankomsterna hölls i Milwaukee i staten Wisconsin i USA, och den sista i Pasadena i Kalifornien. Båda dessa sammankomster pågick i åtta dagar.
15 Det som gjorde dessa sammankomster till en enda fortlöpande sammankomst ”världen runt” var inte bara programmet, som genomfördes på podiet, utan också detta: Med början vid sammankomsten på Yankee Stadium i New York (den andra i raden av sammankomster) flög en välorganiserad skara om 583 konventdeltagare österut runt jorden och gjorde uppehåll på alla sammankomstorterna och tog del i de möten som Jehovas vittnen i respektive länder hade anordnat. De gjorde också uppehåll i Grekland, Libanon och Jordanien, besökte platser av bibliskt intresse och var tillsammans med Jehovas vittnen på de olika orterna; men dessa länders lagar medgav inte att det kunde hållas någon offentlig allmän sammankomst i något av dem.
16. a) Vad antogs vid de offentliga sammankomsterna såväl som i Grekland, Libanon och Jordanien? b) Hur många var det allt som allt som således antog resolutionen, och hur blir den spridd vida omkring?
16 Vid var och en av de offentliga sammankomsterna hölls ett inledande tal till konventdeltagarna över ämnet ”Varför vi alla bör antaga en resolution”, och därpå upplästes en i kraftiga ordalag utformad resolution, som antogs med största entusiasm och stort allvar. Tänk bara: i Milwaukee var det 53.112 personer som antog resolutionen under sammankomsten ”Eviga goda nyheter”, i New York var det 84.890, i London 39.663, i Stockholm 22.009, i München 91.748, i Milano 16.262, i Manila 24.508, i Melbourne 9.427, i Auckland 4.293, i Pasadena 81.082. I Grekland, Libanon och Jordanien delades exemplar av resolutionen ut i de olika församlingarna på respektive orter, avfattade på dessa länders egna språk, och församlingarnas medlemmar antog den, sedan de fått lyssna till det inledande talet. På så sätt var det inalles 454.977 personer som antog denna likalydande resolution viva voce, dvs. muntligen. Och nu framläggs och antas denna resolution vid landskonvent i ännu flera länder. Den har också redan publicerats i sin helhet i Vakttornets moderupplaga, i numret för 15 november 1963, och kommer så småningom att få världsvid spridning, då ju Vakttornet har en samlad upplaga om 4.200.000 exemplar och utges på 66 olika språk.
17. Vad inbegrep denna enda, vittomfattande resolution, och vad framlade den för det jordiska samhället?
17 Genom det inledande talet tog denna vittomfattande resolution upp till dryftande det väsentliga hos alla de sju plågorna i Uppenbarelseboken 16. Det avhandlade nämligen ingående de domsbudskap, som tidigare hade utgått i sju på varandra följande resolutioner och likartade underrättelser under en period av sju år från och med år 1922 till och med år 1928. Öppet och ärligt framlade denna enda resolution kalla fakta för hela det organiserade jordiska samhället, vilken verkan detta än skulle komma att få. Vad var det för kalla fakta? Jo, dessa:
18. Vad var det första kalla faktum som framlades?
18 Att människorna inte har fäst något avseende vid Guds utlovade rike och att de har gillat dyrkan av de nu verksamma politiska organisationerna kommer inte att bevara den av människor frambragta tingens ordning på jorden. Inför Gud får de som understöder den känna plågan av smärtsamma, elakartade ”sårnader”, som de inte kan bli botade ifrån utan som varslar om död för dem.
19. Vad var det andra kalla faktum?
19 Otåliga människors ytterligtgående politiska rörelser och organisationer drabbas också av den plåga en vredgad Gud ger upphov åt. Hans rättsliga beslut kungör att sådana ytterligtgående ansträngningar påminner om utgjutet människoblod, som har stelnat och inte kan ge eller vidmakthålla något liv.
20. Vad var det tredje kalla faktum?
20 Det förhållandet att människorna föredragit att ”dricka” eller insupa sådant som de hämtat ur mänskliga källor, att insupa vad dessa källor säger, lär, predikar och kungör, i stället för; att insupa undervisning och råd från Jehova Gud, livets källa, har visat sig medföra död. Det har lett till oerhörd blodsutgjutelse. I stället för att dricka av livsuppehållande vatten skall människorna till sist få dricka sitt eget blod i döden genom den store domarens ingripande.
21. Vad var det fjärde kalla faktum?
21 Människorna har vägrat att erkänna Skaparen, Jehova Gud, såsom livets, ljusets och läkedomens stora andliga ”sol”. De har upphöjt män och kvinnor till sina politiska, finansiella, sociala och religiösa himlar och väntar sig att de skall få ljus och värme från dessa framstående människor. Detta har medfört plåga från Gud; de har blivit svedda av de ljus de själva valt åt sig. När de då lider av den starka hettan från dessa förtryckande mänskliga ljus, hädar de Guds nu uppenbarade namn och gör inte någon bättring inför honom. Fördenskull ger han dem ingen skugga, bara plåga.
22. Vad var det femte kalla faktum?
22 De politiska institutionerna på jorden, alltifrån tiden för Nimrods välde, har inte haft sitt ursprung hos Gud, Skaparen, utan hos hans motståndare, Satan, djävulen! Den ”tron”, från vilken hela det mänskliga politiska systemet sägs härska över människorna, symboliserar ett avtal med Guds främste motståndare. (Upp. 16:10; 13:1—4; Matt. 4:8—10; Luk. 4:5—8) Gud håller alltså tillbaka sin välsignelses ljus, och människors rike är ett mörkrets rike, och politikerna känner inte till något av människor uttänkt sätt att komma ifrån världens allt mörkare situation.
23. Vad var det sjätte kalla faktum?
23 Det stora Babylon, den babyloniska religionens världsvälde, har behärskat folken såsom det forntida Babylon behärskade floden Eufrat. Det har hindrat människorna från att först söka Guds rike. Jehova Gud och hans ställföreträdande konung, Jesus Kristus, skall se till att det stora Babylons ”vatten”, dess försvarsmedel, torkar ut, vilket medför dess förintelse. Jordens militariserade ”konungar” eller politiska härskare, med vilka det har begått andlig otukt, har fallit offer för demonerna. Under demoners inflytande drivs de hänemot sin undergång i Harmageddon, ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. Alla skall de förlora sin nationella suveränitet.
24. Vad var det sjunde kalla faktum?
24 Under de gångna fyra tusen åren har det skapats en viss atmosfär åt denna världens människor, och i den och genom den har världen levat. Denna atmosfär eller ”luft” åtnjuter inte Jehova Guds välsignelse, hans som den andra skapelsedagen frambragte den atmosfäriska utsträckningen till gagn för de skapelser på jorden, vilkas liv uppehålls genom andningen. Den ”luft” som nationerna och städerna och det stora Babylon inandas och lever av är ”världens ande”. Det är en ande som utgår från ”denna tingens ordnings gud”, Satan, djävulen. Den blir föremål för Jehovas rättsliga uppmärksamhet och drabbas av ett slag från honom, en plåga med alla de olyckliga verkningar den medför. — Upp. 16:17—21.
25. Hur har den sjunde plågan påverkat människorna allra kraftigast, om man jämför med verkan av de föregående plågorna?
25 De sex första plågorna påverkade allesammans sådana ting som är av ytterst stor betydelse för människans tillvaro på jorden, nämligen jorden, som hon hämtar sin näring från, floderna eller strömmarna och vattenkällorna, solen med dess ljus, värme och energi. Men den sjunde och sista plågan påverkar människorna allra mest. Den utgör ett slag mot den ”luft” som människan inandas. Hon kan inte leva länge utan den. En plåga, som drabbar den, måste få synnerligen allvarliga följder och medföra att händelserna når en höjdpunkt. Så förhåller det sig också!
26. Hur har Jehova — genom att 1963 års resolution blev antagen — givit större kraft åt utgjutandet av skålarna med de olika plågorna?
26 Genom de 454.977 personer, som antog resolutionen vid den rad av sammankomster under temat ”Eviga goda nyheter”, som Jehovas vittnen anordnade i somras, gav universums store domare större kraft åt det fortlöpande utgjutandet av samtliga skålar med alla de sju symboliska plågorna. Flera hundratusen av de människor, som antog 1963 års resolution, hade inte varit med om det ursprungliga utgjutandet av skålarna med ”de sju plågor, som bliva de sista”, under åren 1922—1928, och de hade mycket ringa kännedom om dessa plågors art. Nu, genom denna vittomfattande resolution, kungjorde de offentligen att de anslöt sig till dessa plågor från den store domaren, Jehova Gud, och ville ge sitt stöd åt utgjutandet av skålarna med dessa plågor, som i profetiska ordalag beskrivs i Uppenbarelseboken 16.
27. Vad åstadkom alltså dessa människor, som antog resolutionen, under ett enda år, och vad måste de nu göra?
27 Genom en enda handling, genom att anta 1963 års sammankomstresolution, ställde de sig således med vett och vilja, med klar insikt, avsiktligt bakom utgjutandet av skålarna med dessa plågor. Under ett och samma år åstadkom de alltså dessutom det som man hade behövt sju på varandra följande sammankomster under lika många år för att åstadkomma. Men nu måste de stå fast vid vad de sagt; de måste leva i överensstämmelse med det allvarliga beslut som tillkännages i 1963 års sammankomstresolution.
Behovet av den rätta anden
28. a) Varför var denna 1963 års resolution synnerligen djuplodande, och hur framgår detta särskilt tydligt av de två sista styckena i den? b) Vad var det som klart och tydligt tillkännagavs i dessa båda stycken?
28 1963 års resolution är synnerligen djuplodande. Den rör direkt vid själva den ande som genomsyrar dem som antagit den i deras egenskap av åt Gud överlämnade, döpta kristna och som driver dem till verksamhet såsom Jehova Guds kristna vittnen. Detta framgår särskilt tydligt av de två sista styckena i resolutionen, som vi återger här:
ATT vi, fastän vi för närvarande måste vara i denna världen, inte skall inandas denna världens ande, ty den är inte Guds ande, utan ”denna världens [djävulske] härskares” ande. Ledd av sin osynlige härskares ande har människovärlden i tusentals år odlat det fallna, förnedrade köttets gärningar. Nu får världen skörda följderna av att den inandats Satans, djävulens, ande och odlat sitt kötts gärningar, som är fientliga mot Gud. Babylons nutida religiösa motsvarighet har inte ingjutit Guds ande hos människorna, så att de skulle kunna skörda Guds andes frukt och uppnå evigt liv i hans nya tingens ordning. Världen står därför inför en jordbävning av världsomfattande nöd, vars like den aldrig har erfarit, och alla dess politiska institutioner och dess nutida religiösa Babylon kommer att skakas i bitar, också de mänskliga institutioner, som är lika imponerande och förefaller lika stabila som berg eller lika isolerade som öar, kommer att försvinna;
ATT vi följaktligen har omedelbart framför oss den mest betydelsefulla perioden i mänsklighetens hela historia; stunden närmar sig, då Guds rättfärdiga dom skall verkställas, och vi befinner oss på avgörandets dag. Medan vi ser alla nationerna i denna dödsdömda värld röra sig framåt under övermänskligt, demoniskt inflytande, är det vårt beslut att förbli orubbliga på Jehova Guds upprättade messianska rikes sida och alltid bedja om att han må ge oss mer och mer av sin ande. Och medan vi strävar efter att odla Guds andes frukt och utöva hans rena och obesmittade gudsdyrkan, skall vi behålla på oss Guds fullständiga vapenrustning och fortsätta att strida, inte mot blod och kött, utan mot ”de onda andliga styrkorna i det himmelska”, till dess ”denna världens [sataniske] härskare” och hans demoner blir sända till avgrunden för de tusen år, då Kristus skall regera. Vi tackar Jehova Gud för den tjänst, som hans heliga änglar under Jesus Kristus utför till vårt gagn. Med deras hjälp och med hjälp av hans heliga ande och ord skall vi fortsätta att för alla folk — utan partisk åtskillnad — förkunna budskapet med ”eviga goda nyheter” om Guds messianska rike och om hans domar, som är lika plågor för hans fiender men som skall verkställas till befrielse för alla människor som åstundar att dyrka Gud, Skaparen, på ett välbehagligt sätt med ande och med sanning.
29. a) Hur blir domarna med dessa plågor kungjorda? b) Vad krävs det av den som skall ha del i att utgjuta skålarna med plågorna?
29 De ogynnsamma domarna, de rättsliga besluten, i form av de sju symboliska plågorna, som härrör från Guds vrede, har inte kungjorts enbart genom 1963 års sammankomstresolution. De blir kungjorda, ja, väller ut, genom Sällskapet Vakttornets alla publikationer, det sällskaps som Jehovas vittnen överallt brukar såsom sitt redskap, när det gäller organisation och tryckeriverksamhet. Den som under osynliga änglars ledning skall ta del i utgjutandet av skålarna med de ”sju plågor, som bliva de sista”, behöver mod, dristighet, frimodighet. Det krävs frimodighet, om man skall ta ståndpunkt emot den nationalistiska dyrkan av staten och emot den samfällda dyrkan av den internationella organisation för världens fred och säkerhet, som benämns Förenta nationerna och som nu har 111 medlemmar. Den första plågan riktar sig direkt mot denna dyrkan av politiska strävanden.
30. a) Varför kan det vara lätt att stå emot det symboliska ”havet” i demokratiska länder? b) Men vad måste en sann kristen bevara också i dessa länder?
30 I de länder, där ytterligtgående former av politisk styrelse inte är populära och där man har stiftat lagar emot sådana riktningar och ser till att de inte får någon makt, kan det vara lätt för en människa att stå emot det symboliska ”havet”, som rasar mot den stabila, symboliska ”jorden” av äldre, stadgade, traditionella former av statsstyrelse. Men även i Västerns ”demokratiska” länder måste en sann, åt Gud överlämnad, döpt Jesu Kristi efterföljare bevara en strikt neutralitet i alla de politiska tvister som människovärlden blir invecklad i. Han har klart för sig varifrån det är som det symboliska vilddjuret, hela jordens synliga politiska organisation, har fått sin ”tron”, sitt bemyndigande att härska. Såsom det framgår av det som sägs om den femte plågan, härskar ”vilddjuret” över ett förmörkat rike, och dess undersåtar hädar himmelens Gud. Uppenbarelseboken 13:1—4 ger till känna att det politiska ”vilddjuret” fått sin tron, sin myndighet, från samma håll och på samma grundval som Nimrod fick sin tron, han som var ”en väldig jägare i opposition mot Jehova” (NW). — 1 Mos. 10:8—12.
31. Vad måste de underordna sig i alla länder, men vad får de inte ta del i?
31 I Romarna 13:1—7 får dessa neutrala Jesu Kristi efterföljare befallningen att underordna sig ”överheten” eller de ”överordnade myndigheterna” (NW) i den nuvarande jordiska tingens ordning. Men de måste efterlikna sin anförare eller ledare, Jesus Kristus. De får inte vara ”någon del av världen” (NW); de får inte ta del i världens politiska liv och inte i dess blodsutgjutelse, som den tredje plågan riktar uppmärksamheten på. (Joh. 15:18, 19; 17:14—16) Fördenskull hatar världen dem.
32. a) Hur omnämns världens militarism i det som sägs om den sjätte plågan? b) Vad vägrar de kristna vittnena att göra, varför vägrar de, och vilka blir följderna för dem själva?
32 Under olika motton och diverse propaganda, som de djävulska demonerna inspirerar till och som beskrivs i det som sägs om den sjätte plågan, rycker alla jordens ”konungar” eller politiska härskare och deras styrkor nu framåt. De är på väg mot en ställning eller en position, Harmageddon, för att strida mot Skaparen, himmelens och jordens suverän, och lida fullständigt nederlag. Sammandrabbningen kallas ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. Vilka utsikter har väl dessa ”konungar” och deras stridskrafter gentemot ”Gud, den Allsmäktige”? Jehovas kristna vittnen vet att dessa militariserade motståndare till Guds universella suveränitet inte har någon som helst utsikt att vinna mot den allsmäktige Guden. De kristna vittnena vägrar att slå följe med människor som vill strida mot Herren Gud. Men det är mycket populärt bland nationerna att slå följe med dessa politiska härskare och deras stridskrafter. Fördenskull blir Guds, den Allsmäktiges, kristna vittnen föremål för skarp kritik. I ett antal länder är de i lag förbjudna att predika de goda nyheterna om Guds rike och till och med att församlas för att gemensamt dyrka Gud tillsammans med medkristna. De tvingas gå under jorden.
33. Vilket predikoverk skall utföras i denna tid, och trots vilket förhållande blir Jehovas vittnen hatade av alla nationer?
33 Ett predikoverk måste utföras i denna tid på hela den bebodda jorden och för alla nationer utan undantag. Med kraften hos en befallning sade Jesus Kristus följande till sina sanna efterföljare i sin profetia om slutet på denna tingens ordning: ”Dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall slutet komma.” (Matt. 24:3, 14, NW) Slutet på denna tingens ordning med dess politiska styrelser innebär inte slutet på allt vad styrelse heter över mänskligheten, det innebär inte ett tillstånd av anarki. När den ofullkomliga mänskliga styrelsen upphör i Harmageddon, skall Guds, den Allsmäktiges, rike under hans Sons, Jesu Kristi, styrelse fullständigt överta makten till evig välsignelse för alla människor av en god vilja. Men fastän Jehovas kristna vittnen predikar sådana goda nyheter, är de hatade av alla nationer, såsom Jesus förutsade. — Matt. 24:9—12.
34. a) Men vad säger Uppenbarelseboken 13:10 och 14:12 att de sanna kristna behöver nu? b) Varför önskar vi undgå att drabbas av den sjunde plågan?
34 Allt detta kräver ståndaktighet, uthärdande, av dem som predikar de goda nyheterna i dessa dagar, då det symboliska vilddjuret och dess bild är verksamma. Men det är just vad Uppenbarelseboken 13:10 och 14:12 har förutsagt att de sanna kristna skulle behöva i det skede som världspolitiken nu befinner sig i. Om de skall kunna visa tro och härda ut intill den slutliga segern, måste de ha en ande som är annorlunda än ”världens ande”. Likt en väldig atmosfär omger denna världens ande ”den stora staden”, det stora Babylon, och ”folkens [nationernas, NW]” alla ”städer” och de symboliska ”bergen” och öarna. ”Denna tingens ordnings gud” är orsak till att de alla är omvärvda av denna ande och inandas den, såsom man inandas luft. Såsom det framgår av orden om utgjutandet av skålen med den sjunde och sista plågan, riktar sig Jehova Guds vrede emot den ande eller ”luft”, som det stora Babylon och folkens eller nationernas städer lever av. Denna plåga medför olycka för dem alla. Vi vill sannerligen söka undgå plågan från Gud som drabbar denna ”luft”.
35, 36. Vad måste vi göra, enligt orden i Efesierna 5:17—20, om vi skall kunna undgå denna plåga och dess efterverkningar?
35 Om vi skall kunna undgå denna plåga från Gud och den förintelse som han åstadkommer medelst den symboliska jordbävningen och stormen med de väldiga hagelstenarna, måste vi göra någonting. Vi måste göra det som vi fattade beslut om i resolutionen som antogs vid den fortlöpande sammankomsten ”Eviga goda nyheter”, som hölls världen runt år 1963. Aposteln Paulus, som i skrift uttalade sig mot ”världens ande”, säger oss vad vi bör göra i denna tid, då skålarna med de symboliska plågorna blir utgjutna:
36 ”Fortsätt med att fatta vad Jehovas vilja är. Bliv heller icke druckna av vin, vari liderlighet är, utan fortsätt med att bliva uppfyllda av ande, så att ni tala sinsemellan med psalmer och lovprisning till Gud och andliga sånger, sjungande och ackompanjerande eder med musik i edra hjärtan till Jehova, i det att ni i vår Herres, Jesu Kristi, namn alltid frambära tacksägelser för allt till vår Gud och Fader.” — Ef. 5:17—20, NW.
37. a) Vilken nytta har man av att bli uppfylld av Guds ande? b) Vilka mått och steg kan man ta för att bli uppfylld av den?
37 Om vi blir uppfyllda av Guds ande, ges det inte något rum för ”världens ande” inom oss. Att man blir fylld av Guds ande får inte till följd någon druckenhet, något förslöande av sinnet, utan denna ande verkar såsom en kraftig stimulans på oss för att uppmuntra oss att leva i överensstämmelse med Guds vilja, varigenom vi kan vinna hans godkännande och inte drabbas av någon plåga. Om vi skall bli uppfyllda härav, måste vi regelbundet läsa och begrunda Guds andliga ord, bibeln, och sedan tillämpa det vi läser i vårt dagliga liv. Vi behöver hans ande till att hjälpa oss förstå hans skrivna ord och leva i överensstämmelse med det. Vi kan anropa honom härom i bön. Hans Son, Jesus Kristus, säger: ”Om nu I som ären onda förstån att giva edra barn goda gåvor, huru mycket mer skall icke då den himmelske Fadern giva helig ande åt dem som bedja honom!” (Luk. 11:13) Det behagar alltså Gud att besvara vår bön om att få hans heliga ande.
38. Hur tillgodosågs det starkt kända behovet av Guds ande i den nya församlingen i Jerusalem, och vilken verkan hade detta?
38 Vi kanske påminner oss ett tillfälle, då den nya kristna församlingen i det forntida Jerusalem kände ett starkt behov av Guds ande. Människor, den judiska högsta domstolens domare, hade beordrat dem att inte predika de goda nyheterna om Guds rike med Kristus som konung. Men genom sin Son, Jesus Kristus, hade Gud befallt dem och smort dem till att predika detta budskap. De behövde hjälp och kraft för att inte ge vika för människor, som stred emot Gud. De bad till Gud. Om vad då? Jo, så här bad de: ”Tillstäd dina slavar att fortfara att tala ditt ord med all frimodighet, under det att ... tecken och förebud ske genom din helige tjänare Jesu namn.” Hur blev denna bön besvarad? Skildringen säger oss: ”Och sedan de hade bedit, skakades platsen där de voro församlade; och de blevo alla och envar uppfyllda av den heliga anden och talade Guds ord med frimodighet.” (Apg. 4:13—31, NW) Guds ande hjälpte dem att lyda honom — med frimodighet!
39. Hur kom det sig att verkan blev densamma med avseende på profeten Mika, då han blev uppfylld av Guds ande?
39 När de blev uppfyllda av Guds ande, blev verkan densamma som i den hebreiske profeten Mikas fall, hans som fick i uppdrag av Jehova Gud att förehålla Israels (eller Jakobs) nation dess upproriskhet och synd. Mika sade: ”Men jag, jag är uppfylld med kraft, ja, med HERRENS [Jehovas] Ande, med rättsinne och frimodighet, så att jag kan förkunna för Jakob hans överträdelse och för Israel hans synd.” (Mik. 3:8) Mika predikade alltså, fastän nationen gjorde invändningar häremot.
40. Vad måste vi göra, förutom att ägna oss åt enskilt bibelstudium och bön, om vi skall bli fyllda av Guds ande? Varför måste vi göra detta?
40 Om vi skall bli uppfyllda av Guds ande, krävs det mera av oss än bara enskilt bibelstudium och bön. Vi måste också komma tillsammans med församlingen av Jehovas kristna vittnen, alldeles såsom den kristna församlingens medlemmar gjorde i Jerusalem då för länge sedan, i de tolv apostlarnas dagar. När vi församlas med dem, såsom hundratusentals gjorde i världsvid skala under Jehovas vittnens sammankomst ”Eviga goda nyheter” världen runt år 1963, kommer vi in i en atmosfär som är fullständigt annorlunda i jämförelse med den dödsbringande ”världens ande”. Hur så? Därför att det är Jehova Guds ande som är förhärskande vid dessa församlingsmöten och som vägleder det som förehas vid dem. Vid dessa kristna sammankomster är det därför oundvikligt att vi tillför våra mottagliga jag ännu mera av Guds ande. Det är just vad vi behöver.
41. Varför måste vi i denna tid lyda budet om att söka bli uppfyllda av Guds ande?
41 I denna tid behöver vi lyda apostelns bud om att låta oss bli uppfyllda av Guds ande, ty vi vill söka undgå de plågor som nu drabbar ”världens ande” och vi önskar gå ut för att offentligen och från hus till hus predika ”Guds ord med frimodighet”.